Gemzell's sandlåda

Sådär lagom pigg efter gårdagens 50-års kalas var det bara att glatt kliva upp vid 05:00 i morse, det är inte riktigt min grej det där med tidiga morna, men det är bara att bita ihop och gilla läget.

Planen för dagen var enkel, jag skulle ta mig från Gävle till Karasjok i Finnmark. Sagt och gjort, min älskade hustru skjutsade mig ner till stationen, sen var jag helt alena på min resa 🙂

Jag var ingen större hjälte, det var svårt att hålla sig vaken på tåget, men jag kämpade för att hålla mig vaken. Min plan var att sova på flyget mellan Arlanda och Tromsö. Eftersom det är en utrikesflight (känns konstigt att kalla Norge för utrikes) så bör man vara på plats i god tid. En stor fördel är att det var söndag, då brukar det vara lite lugnare på Arlanda. Mitt bagage är laddat med arbetsmaterial, jag kunde bara hoppas att jag inte hade för tunga väskor.

Vid 10-tiden var det så äntligen dags att sova, dvs det var dags för planet att lyfta. Vädret var rätt kasst, det blåste en hel del. Kaptenen varnade redan på backen att det skulle bli hård turbulens under både start, flygning och landning. Jaja, det är bara att gilla läget.

Sådär en 5 minuter efter att planet lyft, så somnade jag. Jo, det skakade en hel del på väg upp, men jag märkte inte mycket av resten av flighten förrän ca en 25 minuter förelandning i Tromsö. Det skakade rejält, kombinerat med snöstorm och allmänt uschigt väder. Det var många på planet som krampaktigt höll sig fast i sina säten. Jag har gett upp och resignerat kring det här med turbulens, jag har förlikat mig med att jag inte kan göra nått åt det.

Framme i Tromsö, här väntade drygt 5 timmars väntan…. vad i all världen gör man på en liten flygplats under 5 timmar? Först minglade jag runt en stund, tog en kaffe och en bolle med russin. Det är i korta drag en slät bulle med russin inuti.

Hur vyn utanför flygplatsen i Tromsö ser ut, ja det kan man se på bilden ovan, kallt, snö och blåst. Jag bävade inför nästa flight, det är ett litet Dash-8 plan som skall ta mig vidare till Lakselv.

Efter en timme eller så, så tog jag mig så sakteliga till security och vidare in i avgångsterminalen, nu bara drygt 4 timmar kvar att vänta. Jag slog igång datorn och passade på att jobba lite, vad annars kunde man göra.

När det närmade sig eftermiddag, så blev det lite att äta, jag var egentligen inte särskilt hungrig, men nått måste man ju ha i sig. Utsikten var väl inte så där värst lockande, fortsatt snö och slask. Jag såg ett plan som var på väg att landa, men de fick ta om, det blåste för hårt. Skumt att se planet kastas runt av starka vindar vid marken.

Jag strosade iväg till gate nr 19, jag kan väl lugnt säga att jag var först dit. Det var väl milt sagt en av de tråkigaste väntsalar som jag besökt.

Ett projekt som jag ägnade mig åt i Tromsö var att hitta en toalett som inte hade dyngblöta golv, en mix av smältvatten och urin…. Här vid gate 19 hittade jag en våning ner ett par toaletter som var hyfsat rena, men inredningen… hur mycket 70-tal är det inte med mintgrönt porslin.

Sammanfattningsvis, hela denna flygplatsen skulle behöva sig en rejäl renovering, den är bitvis rejält sliten och underdimensionerad.

Till slut kom äntligen mitt lilla plan in till gaten, jag knödde mig in, alla platser var fyllda när vi lyfte. Det blev en rejält skakig resa, vi hade medvind vilket inte direkt stabiliserar flygningen. Inför landningen i Lakselv/Banak fick piloten bromsa rätt rejält uppe i luften för att få ner farten inför landningen. Skak skak skak 🙂

I lakselv väntade min hyrbil, en lexus i golf-storlek, det som återstod var nu bara en timmes bilkörning söderut till Karasjok och mitt mål för kvällen. Jag har nu checkat in på Scandic i Karasjok, ätit lite middag och nu är det dags att runda av denna dagen.

Jo, en kul grej, servitrisen på middagen, hon upptäckte rätt snabbt att min dialekt kunde tyda på att jag var Skåning, och efter ett tag tog hon sig mod att fråga om vart jag kom ifrån, det visade sig att hon var från Landskrona, samma stad där jag vuxit upp.

Det är en liten värd.

Go’Natt!