Jul 232010
 

Klockan ringde tidigt, vi har ett morgonplan som vi skall med, så vi intog frukost i hotellets matsal vilken är ett eldorado i furu, jag vet knappt vad jag åt till frukost, men nått fick jag i alla fall ner i magen. Nattens sömn har varit dålig, nytt klimat, ny säng, och så ett och annat flygplan som startade mitt i natten.

Nåväl, vi skyndade oss på, för hotellets skyttelbuss skulle ta oss till flygplatsen.

På väg ut från frukosten

Med väskorna inpackade i bilen, så rullade vi till flygplatsen, de hade an rejäl van, lite limousinekänsla inuti.

AC bak i bilen

Lite så här i backspegeln har ordet “Brukshotell” fått en ny innebörd, numera är ett ett hotell som är funktionsdugligt, men inte mycket mer, nått att bruka 🙂

Vi flyger med Ryanair, billigt på många sätt, men frågan är om det är värt att spara några slantar ställt mot att åka med ett flygbolag där man faktiskt blir tilldelad en plats, här är det fri sittning, så det blir lite av djungelns lag som gäller när passagerarna skall in. Får nog bli något annat flygbolag nästa gång, eller så, äsch jag kan inte bestämma mig.

Flygresan var bitvis lite skumpig, men när tröttheten ändå är påträngande, så märkte jag inte mycket av det. Vi hade även ordnat så att vi skulle bli hämtade på Skavsta av Malin och Hans, så när vi väl fått ut våra väskor så stod dem och väntade med vår bild Holger, alltid trevligt med bekanta ansikten.

Jag och min älskade hustru pratade lite på planet om en passage från Utvandrarna där Kristina och Karl Oskar pratar om huruvida de kommer att kunna språket när de kommer fram, denna gången är vi helt säkra på att så kommer att ske.

Hans, Ac och Malin

Vi rullade sedan uppåt mot Stockholm, jag och ac hade egentligen tänkt oss att äta lunch på Abyssinia, men de har ännu inte lunchöppet pga sommaren, så istället åkte vi till Razmahal, en av de bättre Indiska restaurangerna, den ligger vid St Eriksplan.

Razmahal, Stockholm

För Hans var det första gången han fick smaka Indisk mat, tallriken var helt tom när måltiden var avklarad, så jag tror att han fick smak för detta med Indisk mat, vi får ta och göra ett kvällsbesök längre fram, så Hans får prova på lite andra rätter.

Hans på Razmahal

Bilturen norrut fortsatta, nästa lilla stopp blev på Ulva kvarn, det ligger strax norr om Uppsala, en liten bit in från den gamla vägen, det är ett mysigt litet bruksområde som kretsar kring en gammal kvarn. Vi kikade på deras glashytta och fikade lite gott, både fikat och sällskapet var mycket gott.

Malin och AC på Ulva Kvarn

Vi fortsatte vidare på den gamla vägen upp mot Gävle, lite äventyr blev det även på denna sträcka, oljelampan började lysa gul, så vi fick ta ett litet stopp för att fylla på Holger med lite mer olja.

Hans gör nått konstigt med Holger

Det har varit en lång resa för oss alla, Malin och Hans åkte tidigt hemifrån, jag och ac fick gå upp tidigt vi med, tröttheten började göra sig påmind, och när jag försökte prata lite med Hans, så såg jag att han och Malin hade somnat gott, så frågan gick ut i tomma intet, men vad gör det om 100 år.

Inre tjänst i baksätet

Snart är denna semesterresa slut, nu får man leva på minnena ett tag framöver, oj vad det är mycket man hunnit uppleva, och hur fort man glömmer vad man gör om dagarna, när jag tittar tillbaks i bloggen, så ser jag hur mycket man hinner med på 14 dagar, ibland kommer man knappt ihåg på kvällen vad det var man gjorde på morgonen, märkligt hur det kan vara.

En välbekant skylt närmade sig bilen, och med den skylten får denna reseskildring avslutas, nu är vi hemma i Gävle igen.

Södra infarten till Gävle

Jul 222010
 

Vår hemresa börjar på riktigt idag, detta är sista dagen för oss i Grekland för denna gången, intrycken är överväldigande.

Vi frukosterade på hotellet, det var rätt glest med folk, tror det kan bero på att vi tog oss en sovmorgon.

Ac med frulle

Jag har tidigare nämnt att trafiken i Grekland är lite freewheeling, men här i Volos har man löst ett av problemen rätt handgripligen, nämligen genom att sätta stolpar mitt i vägen, så tvingar man grekerna att hålla sig i sin fil, det är annars nått som de generellt sett inte klarar av. Jo, tro inte att nån enda grek stannar för ett övergångsställe, för det finns inte på kartan.

Effektiva fil-hållare

Värmen var tryckande, så det var skönt att få sitta i bilen, så fort man gick ut så stektes man well done varje gång, det blev ett stopp för att tömma hyrbilen på skräp, undrar alltid lite lätt vart allt detta skräpet kommer ifrån, måste vara nått med klimatet 🙂

Längs de nya motorvägarna finns prima skithus, gott skick även om de inte vid första anblicken kan se så inbjudande ut, men väl värda ett besök om man har det behovet.

Skithus

På vägen till flygplatsen passade vi på att afnjuta en glarre, det var en liten skithåla där samma stolpe höll skylten för “välkommen” och “tack för besöket”, men glassen var god, och på kyrkan mittemot affären satt nått som såg ut som en stork, nån sån har jag inte sett i Grekland tidigare.

Stork på kyrkans tak

Jo, flygplatsen i Volos, den ligger ca 3-4 mil sydväst om Volos och heter egenligen Nea Anchialos Airport. Det håller på att byggas en helt ny terminal en liten bit bort, men den byggnad som är den nuvarande internationella flygterminalen ser ut ungefär som en större taverna.

Nea Anchialos Airport

Halva byggnaden är ankomstterminal, andra halvan är för avgående. När man checkar in väskan, så är bandet bakom luckan kanske 1 meter långt, sen står en grek och lägger väskan på vagnen 🙂 Lite sött är det allt.

Efter säkerhetskontrollen går man ut till “utrikeshallen”, det är en gallerförsedd bakgård, lite känsla av zoo får man när man står i buren.

Utrikeshallen

Nåväl, det är en helt ny terminal på gång, den skall vara klar ca 2013, så det är inte så länge till som denna byggnad behöver användas. Flygplatsen är egentligen ett militärflygfält, så det är en mix av stridsplan och passagerarplan, allt i en enda röra. Fast på något sätt så fungerar det, det är bara ett annat sätt att göra det på så att säga, inte sämre, inte bättre, bara annorlunda.

Väl inne i planet så slappnade man av och somnade gott en stund, på något sätt är det ändå skönt att få bege sig hemåt, det har varit en lång resa och alla intryck skall nu smältas.

Det var en hel del åskskurar över västra Tyskland, så chauffören fick ta lite omvägar för att sedan med rask fart peka nosen nedåt för att inte flyga förbi flygplatsen i Frankfurt Hahn. Men efter lite skakande så landande vi oerhört mjukt, det märktes knappt att han lade hjulen mot marken, det är inte ofta chaufförerna får till så mjuka landningar.

Fotvandring till terminalen

Hotellet vi skall bo på ligger precis bredvid flygplatsen, Hotel Fortuna, de hade även en gratis skyttelbuss som man kunde ringa och beställa fram, så det ordnade jag galant till utan omsvep. Fördelen med Tyskland är att numer kan alla som är kring 35 och yngre bra engelska, så det finns knappt någon anledning att krångla med knagglig skoltyska för min del.

Rummet, nummer 104, var funktionsduglig, detta är helt klart ett flygplatshotell, min kära hustru inspekterade uteplatsen, det är skönt att kunna gå ut och lufta sig.

Rum 104, Fortuna Hotel Frankfurt Hahn

Vi ställde väskorna, besökte muggen och uppdaterade garderoben till detta något kallare klimatet, i Volos var det ca 35 grader, här kring 18-19. En kort promenad kring staden följde, i Frankfurt Hahn bor det ca 200 personer, så stadsavsyningen var snabbt avklarad. Flygplatsen här i stan är även den en gammal militärbas, men numera helt omgjord för civilt flyg.

Då alla mathak i “stan” var stängda, så åt vi på hotellet, det var väl mest att betrakta som näring, knappt mer, men däremot ha de förbannat gott öl i det här landet, så jag slog till på en Dunkel, mums.

Erdinger Dunkel

Då maten inte var så jättespännande, så tog vi ännu en promenad, nu upp till flygplatsen, det är ca 600 meter dit, lite inhandling av mungott i form av lite godis, vin och öl, nu är kvällen fullbordad!

Min uppgift nu är att massera min kära hustru, hon har äskat om detta och tilldelat mig hedersuppdraget, vilket jag med glädje gärna uppfyller.

Natti Natti!

Jul 212010
 

Ne, som greken säger, idag var dagen då vi så sakteliga påbörjar vår resa hemåt igen, så efter frukost på hotellet i Aten så sade vi hejdå till vårt rum, tog med oss väskorna på en morgonpromenad till parkeringsgaraget på Sarri där vår lilla hyrbil parkerades häromdagen.

Vi hittade tillbaks till garaget, visade vårt kvitto och fick berätta vad det var för modell, sen var det bara att vänta. Under tiden som vi väntade kom det en annan bil, den kördes in i hålet i väggen…

Bilen körs in i hissen

… sen åkte hissen upp med bilen, fiffig anordning.

Hissen åker upp med bilen

En liten stund senare kom vår skruttomobil ner med hissen, och priset var humana 15€, konstigt nog fick vi inget kvitto 🙂 annars har vi blivit påprackade kvitton en masse här i Grekland, det märks att det är nått som är väldigt nytt för många affärsinnehavare. Vi packade in oss i bilen, och sen ut i Atens lätt kaotiska trafikrytm. Ibland undrar jag lite lätt varför de ens har några trafikregler, för om man skulle följa de så uppstår kaos. Att köra 60 på en 60 väg är inte att tänka på, det verkar mer vara 100 som gäller på 60 vägar 🙂 Det största hindret på vägarna är nog turister som följer trafikreglerna 🙂

Väldigt stor del av stamvägnätet är numera nybyggda motorvägar, och den som ritat vägarna har helt klart använt linjalen när sträckningen lagts, för det är raka och fina vägar.

Rak och fin motorväg

Nackdelen med alla dessa nya motorvägar är att alla Tavernor och bensinstationer ligger kvar längs den gamla vägsträckningen, så det kan ibland gå flera mil innan man ser några tecken av mat eller bensin. Vid 1 tiden började vi bli lite hungriga, och vi hade tur att den nya vägen snuddade vid den gamla vägen, och där fanns Best 200, det var en vägkrog som nog sett sina bästa dagar.

Best 200

Som granne låg ett Goodys, men vi var inte nått sugna på hamburgare. Inne på Best 200 var vi helt ensamma , så vi kunde snabbt få ihop lite god mat. Det var mest att betrakta som bruksmat, inte bra, inte dåligt, men det var mat.

Mat på Best 200

Värmen tryckte på rätt rejält, ungefär 33 grader i skuggan, inga moln, så det stekte på rätt bra. Vi rullade vidare mot dagens mål igen. Det är bitvis rätt glest på motorvägen, mest trafik är det i närheten av städerna man passerar, sen är det åter lite småglest igen, tror inte att grekerna är mycket för att ut och finköra mellan städerna.

AC med bilen

Alla dessa nybyggda motorvägar är belagda med vägtullar, de brukar kosta 1-2€ lite beroende på hur långt det är mellan stationerna, för oss idag var det kanske 4 stationer mellan Aten och Volos. Vi passade på att städa ut allt grus som fanns kvar i plånboken.

Vägtull väster om Volos

Denna den sista vägtullen låg precis vid Egeiska havet, tack vare den fantastiska utsikten blir nog jobbet att sitta i kuren uthärdligt. Risken är att dessa stationer automatiseras, precis som i många andra länder.

Egeiska Havet

Vi hade bokat hotell i Volos före vi kom hit, och det blev samma hotell som vi bodde på när vi kom till Grekland, Volos Palace Hotel, denna gång i rum 204.

Volos Palace Hotel

När vi bokar hotell, så gör vi det via internet på hotels.com, och det mobila internet som vi har med oss gick ut igår efter 11 dagar, mitt försök att fylla på med ytterligare 1 dygn blev inte så lyckat, för på Vodafones hemsida så gick det inte att köra påfyllning med VISA kort, och alla affärer i Volos är stängda på onsdag eftermiddagar. Så det blev lite tricksande med att få till en internetanslutning, men då jag är rätt begåvad så fixade jag till även det.

Nu är det sen eftermiddag, 32 grader varmt, dags för en stödvila, vi får höras lite senare.

Tänk, nu har det gått ett par timmar, jag har fått mig en välbehövlig stödvila, värmen tar ut sin rätt, enligt hustrun har jag även snarkat, men det vet jag inget om.

Planen för kvällen var rätt enkel, en promenad längs strandlinjen här i Volos, sen en middag, den sista före vår hemresa.

Solnedgång över Volos

Trots att solen nästan gått ner är det varmt, ikväll höll det sig kring 28-29 grader, det är inte som hemma att det blir avsevärt svalare när solen gått till vila, det enda man slipper är den stekande värmen.

Vi kollade av alla restaurangerna, och ungefär som i Kavalla så var vägen längs stranden avstängd och folkfesten var i antågande. Vi valde den taverna som var mest befolkad, och som gav ett genuint intryck, helt klart valde vi rätt, för bord efter bord fylldes av lokalbefolkningen. Vi beställde in lite god mat, Ac hittade en avsmakare med 4 rätter, och som vanligt så var det på tok för mycket mat.

Min älskade hustru

Men ack vad god maten var, som en sammanfattning kan jag lugnt säga att den grekiska maten genomgående varit väldigt god.

Vi njöt av varje munsbit, allt sköljdes ned med husets vita vin blandat mes sprite och is, det är en lyckad kombination.

God stämning

Det är skönt att ha mycket tid på sig när man äter, maten smakar bättre då på något sätt, så dryga timmen senare vandrade vi åter till hotellet för kvällens vila. Vad restaurangen heter har jag ingen aning om, allt är rena grekiskan för mig, men så här ser skylten ut i alla fall.

Där vi åt i Volos

För att runda av kvällen tog vi lite starkt på hotellet, en sista ouzo slank ner, kära hustrun tog en screwdriver. Man märker så tydligt att vi inte är kvar i Aten längre, för när man är utanför storstan så kommer det alltid in lite extra gott som man inte beställt, tex så fick vi en liten efterrätt på tavernan, och till våra drinkar på hotellet kom det lite nötter och ett fat med oliver, gurka, tomat och lite ost. Det var samma i Kavalla, det måste vara gästfriheten som är så viktig här i Grekland, en mycket trevlig vana.

Volos Palace Hotel i nattljus

Nu är denna dagen slut, blir inte mer av denna dagen, imorgon har vi ännu en resdag, då skall vi vidare till Tyskland.

Hipp Hopp!

Jul 202010
 

I Aten finns ett av denna civilisations absolut viktigaste byggnader, Parthenon, den är inte enbart ett arkitektoniskt mästerverk, det är även här som grunden till vårt värdesystem med alla människors lika värde, allas rätt till en fri åsikt, rätten till att få ställa frågorna som kan kullkasta dogmer och tabun, helt enkelt grunden till det vi kallar för de mänskliga rättigheterna och det demokratiska statsskicket.  Dock såg det något annorlunda ut när dessa tankar formades, men grunden kommer härifrån.

Den drivande kraften bakom byggandet av monumenten på Akropolis var Perikles, under hans styre såg han till att uppmuntra och skapa en grogrund för detta fria tänkande. Partenon som är den mest välkända byggnaden på Akropolis byggdes mellan 447 till 433 före kristus, som arbetskraft anlitade Perikles mestadels fattiga från Aten, allt för att de skulle få ett arbete, och att de skulle ta del av den övergripande tanken om allas lika värde.

Parthenon - Akropolis

Parthenon stod i stort sett väl bevarad fram till 1687, då användes byggnaden som krutförråd av Osmanerna, nutida Turkarna, krutförrådet exploderade, pelare förstördes, statyer krossades och en del såldes som souvenierer, därefter var det mest ruiner kvar till eftervärden. Från mitten av 1800 talet har hela Akropolis varit en plats för arkeologer, delar har restaurerats och återskapats, nu när vi var där idag såg man tydligt att de bedriver en försiktig rekonstruktion av Parthenon, sakta men säkert återfår byggnaden sin forna glans.

Det som slog mig idag var att dessa grundläggande idéer om alla människors lika värde, yttrandefrihet, åsiktsfrihet ännu i dag nästan 2500 år efter att tankarna föddes fortfarande är satta under press och hotas av framförallt religiösa grupperingar, det är för mig helt obegripligt att någon enda människa vill välja bort rätten att ha en egen åsikt och få möjlighet att yttra den åsikten, eller ens rätten att få vara med och fritt välja dem som skall vara satta att styra sitt land, men uppenbarligen finns det dem som inte tycker sådant är viktigt.

Upptäcksresande i massor

Sen får man inte glömma att Akropolis är en turistmagnet utan dess like, många resande skall pricka av detta mål i sin bok, ta ett par hundra bilder för att sedan fortsätta vidare till nästa punkt i boken, vi gjorde lite annorlunda, vi tog promenaden upp till Parthenon och hittade oss en stor sten att sitta på, där talade jag och min älskade hustru om livet, universum och allting, det ger perspektiv på tillvaron när man får vila ögonen på en byggnad som är byggd för 2500 år sedan. Efter kanske en timme vandrade vi vidare, det blev inte så mycket kort, men mycket minnen har man med sig tillbaks. Till saken hör att jag varit här tidigare, för ca 35 år sedan, jag är oerhört glad att mina föräldrar visat mig världen redan när jag var liten parvel.

Parthenon

Efter vårat förmiddagspass åkte vi tillbaks till hotellet med tunnelbanan, jo, det går tunnelbana till Akropolis numera, min kära hustru har lite krångel med ena benen, och det gjorde sig påmint idag, det är en rätt krävande vandring upp till Akropolis i 30+ grader värmer.

Min älskade hustru

Efter lite svalkande luftkonditionering på rummet så kände vi att det var dags att få lite gott i magen, vi konsulterade vår guidebok över Aten, och fick ett tips på en taverna dit grekerna brukade äta lunch, stället ligger inklämt i en liten gång, så det är nästan omöjligt att upptäcka det om man inte vet om att det finns där. Och sen namnet, Triantafyllo tis nostimias, bara det är ju lockande. Fast jag undrar om ordet “Fyllo” betyder samma här som hemmavid. Det närmsta som jag lyckades få det till var att ställets namn betyder “Smak av Rosor” eller något sådant.

Triantafyllo tis nostimias

Inredningen var lite lagom spartansk, men allt upphävdes av ägarinnans idoga försök att presentera menyn på engelska, det var en upplevelse, för hennes engelska var rätt skrattlig, men ändå på något sätt fullt begriplig, hon lyckades få till nyckelorden så att allt blev glasklart. Detta var verkligen en familjerestaurang dit de lokala arbetarna intog sin lunch. När vi kom in så satt det en dam och åt lite för sig själv, hennes såg jag sedan vakta en trappuppgång när vi lämnade stället.

Matportionerna är på tok för generösa här i Grekland, jag tror att det bottnar i en välvilja att förplägna gästerna med allt som huset har att erbjuda, en enorm gästfrihet.

AC med kycklingfilé

Efter avnjuten måltid så var det dags för en stödvila, en lite siesta, värmen tar verkligen ut sin rätt så ett par timmars sömn gjorde susen. Vi hade inte så mycket planer för eftermiddagen, men min älskade hustru hade letat fram en indisk restaurang som vi tänkte prova, så med raska steg gick vi mot tunnelbanan igen, och åkte till Thissos, det var bara ett par stationer bort, sen vidtog en promenad, och den instruktion vi lyckats hitta hade nog lite övrigt att önska, för vi gick sedan nästan hela vägen tillbaks till hotellet innan vi kom fram, och så föll det sig så illa att restaurangen inte fanns kvar, vilket gjorde att vi strosade runt lite till. I de kvarteren vi passerade från Thissos så var det mycket sliten bebyggelse, det kändes som om det var lite bakgård på något sätt, ett par knarkare såg vi som fick lite gott i armen, men det var ingen som på något sätt ens försökte vara otrevlig eller så, det märks att kriminaliteten här i Aten är låg.

En kul grej, vi gick förbi ett hus som fått en ny “fasad” i form av ett tryckt tyg, säkert från OS 2004, men nu var tyget litet slitet i ena hörnet, och det trasiga huset skymtade fram till allmän beskådan.

Ett bländverk

Men allt för att staden skall se fin ut, men man kan dölja trasiga hus ett tag, men det går inte i längden.

Vi hittade tillslut en liten taverna i en gränd, och precis som vanligt var maten mycket god, dock var portionerna på tok för stora, AC fick in en tallrik med enbart kött, det var säkert ett kilo eller så på tallriken, inget annat, bara köttet, så det fick bli en komplettering med lite pommes.

AC med 1 kilo kött

Själv slog jag till med en grekisk sallad som jag delade med min hustru, och kompletterade med fyllda champinjoner, det var alltså två apertizers, som en sammanfattning kan man säga att två förrätter räcker mer än väl som en hel måltid här i Grekland. Men det spännande är att man lär sig mycket på att prova nya saker hela tiden, det är lite av vår devis.

Väl hemma på hotellet vidtog packning av väskor, imorgon skall vi vidare till Volos. Det är viktigt nu att väskorna inte väger för mycket, max 15 kg vardera, och 10kg i handbagage, nu kommer väskvågen till god nytta.

En liten sväng ut blev det även på kvällen, vatten inhandlades, likaså lite juice så att bloggar’n kan få sig en ouzo med juice på kvällen, den smakar bra kan jag säga .-)

Även denna dag är nu avslutad, det är varmt ute, mina skjortor som jag blaskade upp tidigare idag hänger på tork ute på balkongen, och snart är det dags att nanna kudden.

Vi höres imorgon!

Jul 192010
 

Värmen under dagarna här i Aten är så pass påträngande på dagarna, så det är bara att masa sig upp på morgonen för att intaga frukost för att sedan äntra denna dagens äventyr. Vi brukar bara göra lösa planer för våra dagar och inte knö in för mycket verksamheter bara för att det skall vara så.

På detta sätt slipper man massa stress och hinner ändå uppleva mer än vad man tänkt sig, så även denna dag, för det vi tänkt oss var att kika på de lokala marknaderna och strosa på lite bakgator.

I krokarna kring hotellet ligger stadsdelen Monastiraki, och går man därifrån mot Omonia så kommer man till den stora köttmarknaden, vi talar inte danspalats här nu, utan här får man se maten nästan i ögonen. För oss Svenskar är detta en svunnen tid som passerar revy, men här i Aten är det en levande marknad.

Köttmarknaden i Aten

Alla slaktarna gick runt i sina vita rockar med klädsamt mycket blod på, och ibland tappade de nån köttbit på marken, men när ingen såg så åkte köttbiten upp på disken igen som om inget hade hänt 🙂 Det var även ett filmteam på plats på marknaden, vi fick intrycket av att det pågick inspelning av något matlagning program där lagen skulle inhandla råvaror på Atens marknader. Jag är nästan säker på att både jag och AC lyckades snirkla oss in i bild ett par gånger 🙂

Vi gick vidare till grönsaksmarknaden, den ligger precis i närheten av Monastiraki, så det var inte någon lång väg att gå, här var tempot lugnare, jag fick lite intrycket av att kommersen inte riktigt kommit igång ännu, men precis som marknaden i Kavalla, så fanns här allt som Greklands mark kan uppbringa, och även lite till, för jag tror inte att ananas växer i Grekland, fast med värmen som varit kanske det kan bli verklighet endera dagen.

Grönsaksmarknad i Aten

Vi hamnade sen i ett område som mest verkade ha butiker som drevs av pakistanier och indier, från en del butiker kom de mest fantastiska dofter av kryddor, andra butiker doftade mest naftalin. Alltså, malkulor lockar inte direkt till affärer 🙂 Ac hittade en finer väska för 8€.

Biltrafiken i Aten är ett ämne för sig, det är både för smala gator och för många bilar, detta kombinerat med att bilisterna har en laid back inställning till det här med trafikregler gör att det uppstår lite lustiga situationer lite här och där. Idag var det en bil som skulle leverera varor, det var inte mer än ett skithuspapper mellan bilen och andra parkerade fordon.

Trångt i Aten

Vi tog oss en liten tur med HoHo bussen, till ett område i krokarna kring Plaka, där hade vi koll på att det skulle finnas massor med trevliga stråk fulla med små butiker och tavernor. Det var i samband med lunch, så vi slog till på lite mat och vatten.

Lunch på stan

Det kan väl sägas att maten inte höll samma goda kvalité som vi är vana vid, men det var inte dåligt, bara bra på ett annat sätt så att säga 🙂 Vattnet var kalas och nödvändigt.

Jag får passa på att visa hur mysiga gränderna var i Plaka, massor med tavernor, här kan man riktigt njuta av livet. I guideboken stod dock att många av mathaken var av lite medioker kvalité, men eftersom vi redan ätit, så behövde vi inte forska något vidare i det ämnet. Vi njöt enbart med ögonen av denna den äldsta fortfarande bebodda delen av Aten.

Gränder i Plaka

Det vi däremot gjorde var att dela på en Scandal glass, med mycket chokladbitar i, det var mums. Lite ont om platser att sätta sig på, men vi hittade en hög trottoarkant att sitta på, det gick bra det med.

Det byggs och fixas en hel del med många gamla hus i Aten, och jag gillar det sätt som de täcker fasaden med en “bild” av huset, fast i tyg, man störs inte lika mycket av byggarbetsplatsen på detta sättet.

Täckt fasad

På vår väg hem till hotellet ligger postkontoret, denna dag var det en demonstration, jag gissar att det har att göra med sänkta löner, längre arbetstid och högre pensionsålder att göra, klart att det är en svår situation som landet befinner sig i.

Demonstration utanför posten

Vi tog oss en liten kort sväng till med HoHo bussen, och efter det blev vi lite törstiga och gick till Hard Rock Café för att läska lite, det blev vars två drinkar och en mumsig trippelchoklad som efterrätt, mumsigt.

AC med drink på HRC Aten

Klockan hade tickat på, så vi begav oss hem till hotellet igen för lite siesta, det var skönt att få sova lite efter dagens strapatser, solen steker på rätt bra mitt på dagen. Det måste varit olidligt här i stan före luftkonditioneringens tidevarv.

Vår balkong Athens Hotel Cypria

Efter välförtjänt vila, så vidtog eftermiddagspasset, nu blev det lite nya strapatser för oss, för vi skulle åka med den nybyggda tunnelbanan, den byggdes inför OS 2004, och det fina är att man i samband med detta bygge hittade massor med lämningar från det antika Aten, mycket av detta går att se lite här och var längs tunnelbanans sträckning.

Fynd hittat när tunnelbanan byggdes

Tunnelbanan är fräsch och fin, vagnarna nya och så är det varmt här med, trots att man är i underjorden. Biljettsystemet är löjligt enkelt, det är en enhetstaxa för enkelresor och så finns student/barn/pensionär samt en dygnsbiljett, det är allt.

Nedgångshallen vid Syntagma

Nere vid spåren fick vi vänta ett par minuter, ett idogt fläktande vidtog för att kyla ner sig lite.

Spåren vid Syntagma station

Spårvagnsnätet är hyfsat väl utbyggt i innerstan, sen blir det glesare, dock går det hela vägen ut till Atens internationella flygplats, så det är enkelt att ta sig in till stan, man slipper krångla med taxi eller annan kollektivtrafik. Det finns även en station vi Akropolis, dit skall vi imorgon.

Men dagens resa, målet med den var en station som heter Aghios Nicolaos, en promeninx på 7-800 meter vidtog innan vi fan vårat mål, den Ethiopiska restaurangen Lalibela, den ligger på Naxou 26. Det var en liten sliten stadsdel, men ack vad värt det var att få komma dit. Restaurangen är döpt efter orten Lalibela i norra Ethiopien.

Ethiopisk Restaurang Lalibela Naxou 26, Aten

Restaurangen var ett litet familjeföretag, inredningen var lite spartansk, och det kanske tog lite lång tid innan man fick in maten, men allt vi fick in var lagat från grunden i köket av en mycket stolt madam.

AC med injera och några blandande rätter.

Maten var gudagod, precis så kryddstark som den skall vara, detta utan att man bränner sönder sig, varje munsbit slank ner mjukt, ledigt och fint. Det fina sällskapet med min hustru förhöjde självklart stämningen ytterligare.

Festmat

Egentligen fanns inte det vi vi ville ha på menyn, men allt går att lösa här i världen, menyer är enbart en indikation på vad kocken kan åstadkomma, så jag bad att få en meny med lite av varje, några rätter med kött, några vegetariska. Det är verkligen en gemensamhetsmåltid där man äter tillsammans, och bestick, det kan man glömma, här är det fingrarna som gäller i samklang med injera.

Herr Gemzell

Efter avslutat måltid fick maten sjunka en stund, ett litet samtal med ägarinnan om matens förträfflighet följde, vi fick var sitt visitkort, man kände sig som hemma på något sätt, trevligt.

Så om du som läser detta åker till Aten, se absolut till att besöka Lalibela, det är en uppmaning, och vill du hänga med på Ethiopisk restaurang hemma i Sverige, så häng gärna med oss någon gång när tid och möjlighet finnes.

Mörkret hade fallit när vi sakta begav oss tillbaks till tunnelbanan för fortsatt färd hem till hotellet, även denna dag har ett slut, och nu kände vi oss redo att runda av.

Imorgon, då blir det Akropolis!

*kram*

Jul 182010
 

Åter en tidig morgon med efterföljande apelsinsaft till frukost 🙂 Fast egentligen tycker jag att detta hotellet varit helt ok, prisvärt, och med en makalös utsikt, fast det är med att kalla saft för juice, jag vet inte riktigt…

Räcket på vår balkong, Hotel Hermes Delfi

Bilen packades full med väskor, söta frun och mig, vi tackade Delfi för en mycket trevlig vistelse. Dock hade vi ett litet ärende kvar innan vi körde från stan, för precis bortanför de utgrävningar vi var igår ligger ytterliggare en spännande plats, Athena Pronoia.

Athena Pronoia Delfi

Detta tempel är mer eller mindre ett gigantiskt plockepinn, allt verkar vara utgrävt, sorterat, katalogiserat och färdigt för nästa steg, dvs att montera ihop templet åter igen, det vore spännande att se templet i sin fulla prakt.

Athena Pronoia Delfi

Efter att vi promenerat upp till bilen igen så påbörjade vi vår resa mot Aten, vägen dit är rätt enkel, mest bara att köra rakt fram, även om jag lyckades leda in min hustru på ett litet sidospår, men det löstes efter en liten stund.

Ett krigsmonument från slutet av andra världskriget stannade vi till vid, alla monument har oftast en historia bakom sig, och som oftast är värd att minnas. Detta monument var tillägnat alla de som brutalt dödades efter en hämdaktion efter en attack som hade utförs av Partisaner. En division Waffen-SS trupper gick in i byn Distomo, från dörr till dörr.

Under två timmar massakrerade de 218 civila greker,  10 juni 1944. Bland offren fanns barn som stacks ihjäl med bajonetter medan de låg i sina sängar, byns präst blev halshuggen.  Vad partisanerna hade gjort, det förtäljer inte historien.

Krigsmunument vid Distomo

Jag såg att det skulle finnas en Olympus Plaza även på denna väg, och jag var väldigt nyfiken på om det även denna gång skulle vara en identisk kopia av de två föregående ställena, men ack nej, detta verkade vara avsevärt mycket äldre, även personalen var tröttare och mer uppgiven. Kanske har även de drabbats av de 30% lönesänkningarna som många andra drabbats av här i Grekland. Det måste vara tufft för dem, för kostnadsläget är ungefär som hemma i Sverige, bensinen är dock lite dyrare. Undras hur det skulle kännas att få 30% mindre i lön, men ändå förväntas göra samma jobb, tungt.

Olympus Plaza

Efter en avnjuten glass, gott, så rullade vi vidare in mot Aten, det dröjde inte länge innan vägskyltarna tornade upp, stora, gröna och tydliga. Det är lite skumt dock att det inte verkar finnas en enda grek som bryr sig ett skvatt som sånt som heldragen linje, hastighetsbegränsningar, eller varför ens ett övergångsställe, det blir lite som det vill med de sakerna 🙂 AC fann sig bra i trafikrytmen, jag var kartläsare och burkade lite när så behövdes i vår lilla bil.

In mot Aten

Sen var det ingen lek, hotellet gick nästan inte att nå med bil, vi fick köra ett flertal varv runt området för att slutligen göra en drastisk åtgärd. AC släppte av mig en bit därifrån, jag promenerade till hotellet, och fick personalen att röja undan lite fordon så att gästerna kunde komma fram. Sådan handling krävs ibland.  Hustru och väskor hamnade snart därefter på rummet tillsammans med mig, vi bor på Hotel Athens Cypria, Rum 601, helt ok rum, får bli lite bilder på det lite senare.

Nåväl, bilen, den skulle vi bli av med, och det var inte det lättaste, här i Aten finns det inte några parkeringsplatser, men efter många turer hittade vi ett parkeringshus, och som var öppet (mycket är stängt på söndagarna), bilen kördes in in en hiss och försvann in i huset, hopps vi ser den igen 🙂

Utsikt från vår balkong, rum 601

Utsikten på bilden ovan, den säger långt i från hela sanningen, det är kanske inte världens bästa utsikt, men vi har haft långt värre vyer under våra resor i världen.

Mat, hunger och törst, vi planerade om lite, och begav oss bort till Hard Rock Café i Aten, det ligger bara 4-500 meter från hotellet, det börjar bli lite av en tradition, gott och mumsigt, AC fick även ett nytt samlarglas till den tidigare kollektionen, det börjar bli några länder i den nu.

Ac på Hard Rock Café i Aten

Själv mumsade jag i mig en HRC Veggie Burger, den är kalasgod, funkar varje gång. Maten spolades ned med hjälp av en god rejäl och läskande drink.

HRC Veggie Burger

För alla music lovers, på HRC finns massor med minnesvärda ting som används av stora musiker, här fanns det bland annat en an John Lennons slipsar, vet inte om det är så minnesvärt, men lite kul är det iallafall.

John Lennons slips

Efter maten var jag lite i behov av en stödvila, men vi kom gemensamt fram till att vi borde använda tiden till att få en överblick över staden, så sagt och gjort, vi gick ner till det närliggande torget och klev på en Hop-On Hop-Off (HoHo) buss som tog oss på en 1,5 timmar tur runt de flesta sevärdheter som Aten har att erbjuda, nu vet vi vad vi skall titta närmare på i veckan. Dessa HoHo bussar är en attans bra grej.

Sen, väl hemma och 2 liter lättare, jag hade svettats tröjan dyngblöt under HoHo resan, så fick jag en liten stödvila på rummet, det var skönt och behövligt. Jag tankade i mig en liter vatten i samma veva för att kompensera allt som svettats ut.

Efter vilan, då gick jag och AC ner till den närliggande baren och delade på en bananaboat, en Ouzo och en Appelsinjuice, flåt saft menar jag ju 🙂

De får inte riktigt ordning på det här med saft och juice i Grekland 🙂

Vi får höras vidare imorgon, det skall bli ca 20-35 grader varmt.. hoppas det går bra.

Natti Natti!

Jul 172010
 

Oj, vilken dag, jag vet knappt vart man skall börja någonstans, det har varit så ofantligt mycket intryck denna dag, men jag antar att det enklaste är att jag helt enkelt startar från början.

Vi hade satt klocka till denna morgon, allt för att komma till de arkeologiska utgrävningarna strax utanför Delfi, dock var jag inte något vidare alls intresserad av att kliva ur sängen, all värmen tar ut sin rätt.

Frukosten på Hotel Hermes var sparsmakad, men det uppvägdes av den utsökta utsikten, däremot var det lite synd att apelsinjuicen visade sig vara apelsinsaft, vet inte riktigt om det är min grej att dricka apelsinsaft till frukost 🙂 Lite grönsaker hade inte heller varit dumt att kunna lägga på morgonmackan, men det får bli nästa gång hoppas jag.

Apelsinsaft till frukost, Hotel Hermes Delfi

När vi kom till hotellet igår fick vi en fantastisk liten karta över City of Delphi, den ger en väldigt god överblick över detta lilla samhälle, det bor trots allt inte mer än 2500 personer är, när turisterna väller in, så kan nog befolkningen flerdubblas. På lördagar verkar det vara lite av en mellandag, för det var inte så värst mycket turister här denna dag, kanske det även påverkar att det är ekonomisk kris här i landet, så den inhemska turismen har avtagit markant.

Jag och min älskade hustru tog oss en promenad från stan ut till det antika Delfi, det var en promenad på ca 500 meter, inte så värst betungande, och utsikten är makalös. Det fläktade skönt, men samtidigt gäller det att hålla mössan på så att man inte bränner sönder svålen.

The Sphinx of the Naxians. Marmor 560 före kristus

Första stoppet vi gjorde på detta av världsarv var att besöka museet som innehåller alla de finaste fynden från utgrävningarna. Ovan finns en Sphinx som hittats, den är gjord av marmor för mer än 2500 år sedan, imponerande.

Även statyerna över Kleobis och Biton finns bevarade, de är från ca år 600 före kristus.

Kleobis och Biton

De historiska skatterna är ändlösa, jag kan bara rekommendera alla och envar att åka hit för att uppleva det med egna ögon, detta var en gång i tiden den punkt vilken världen snurrade runt, mitt i Apollons tempel finns en sten, Omfalos, det var punkten som var världens navel.

Vår vandring gick sedan vidare ut till den arkeologiska utgrävningsplatsen, merparten av arbetet med att gräva fram alla tempel och byggnader skedde i inledningen av 1900 talet, och nu får vi njuta frukten av det arbetet.

Skattkammaren i Delfi

Skattkammaren ovan har rekonstruerats i stora delar, här förvarades som namnet säger de ofantliga skatter som dem som ville ha ett utlåtande från oraklet, det är uppenbart att detta blev en god inkomstkälla med tiden.

Apollons tempel är den viktigaste byggnaden på hela området, det är här som Omfalos fanns, världens mittpunkt, under templet fanns även en svavelosande källa från vilket oraklet fick sin “inspiration”

Apollons tempel

Det var väldigt mycket trappor att gå i, värmen var tryckande trots att vi var tidigt ute så min älskade hustru hittade en viloplats strax ovanför templet.

AC vilar benet

Efter vilan fortsatte vi uppför igen, nu till den amfiteater som byggdes kring år 400 före kristus, nu var vi så matta av värmen så vi hoppade över att gå vidare upp till den stadion som ligger ännu längre upp i backen. Jag har ännu inte riktigt fått kläm på det här med att sammanfoga bilder, men det syns i alla fall hur amfiteatern ser ut.

Amfiteater Delfi

Allt detta är bara ett axplock av allt makalöst som det antika Delfi har att erbjuda, vi släntrade ner för alla trappor i den gassande värmen, strömmen av andra upptäcktsresande, flåt.. turister började tillta. Även vildkatterna sökte upp skuggan, jag tror att katterna häromkring kan få sig en munsbit enbart för att de är så gulliga.

Halvt vild katt

Vi hade sett ett minitåg som skulle köra mellan det antika Delfi och den moderna staden, och medan vi väntade kikade vi bort i fjärran, där finns ännu mer utgrävningar, de skall vi försöka se imorgon.

Mer antikt i fjärran

Det där tåget, det dök aldrig upp, så vi gick tillbaks till stan igen, ingen betungande utmaning, även om vi sett fram emot tuffe tåget, men det får bli någon annan gång.

Vi hittade en liten mysig taverna, delade på ett par förrätter, det är ett trevligt system att ta in ett par smårätter, dela på dessa och bara njuta av tillvaron. Efter maten tog jag mig en klassisk grekisk kaffe, det var mums, och mycket sump.

Grekiskt kaffe

Efter maten blev det någon timmes siesta, sen vidtog en promenad, och gissa vad vi hittade, om inte det lilla tåget, det var nog så att de inte körde tåget alla dagar i veckan.

Minitåget Delfi

Ett av de många böneskåpen som finns överallt i landet passerade vi även förbi, detta var lite extra fint tycker jag. Dessa är ofta uppsatta på platser där folk har kört ihjäl sig, och då de kör lite illa, så blir det många skåp.

Böneskåp Delfi

Hungern trängde sig på så sakteliga, och vi konsulterade Lonely Planet över Grekland och hittade en taverna som skulle vara bra, Taverna Vakchos, det visade sig vara en guldklimp, lokala råvaror, egenpressad olivolja, egen vintillverkning, värt varenda krona.

Taverna Vakchos Delfi

Vinet, det som bryggdes i huset var väldigt gott, inte surt och gult, utan gott så att säga, och vackert att titta på.

Karaff med hembryggt vin

Kvällarna är varma och sköna, så på vägen tillbaks till hotellet hittade vi en liten lokal där de serverade läskande retsina och ouzo, vi satt där över två timmar och bara njöt av allt underbart som livet har att erbjuda, imorgon, då är det en helt ny dag igen.

Natti Natti!

Jul 162010
 

Idag var det röj på rummet, packa väskor, äta frukost, och en massa bestyr som skulle avklaras inför den långa resan till Delfi. Vi samtalade lite med Stella, Kerstin och Hans på förmiddagen, ett mycket trevligt sällskap.

Stella, Kerstin och Hans

Stella sköter hand om den dagliga inre jobbet med att hålla huset rent och fint, hon kämpar på bra med att lära sig svenska, ett ord här, ett ord där, hennes kunskaper i Svenska är avsevärt mycket bättre än mina kunskaper i grekiska. Både jag och AC fick var sitt jättefint egenhändigt gjort bokmärke av Stella innan vi åkte.

Gästboken fick ett inlägg

Gästboken fick sitt, sen lastade vi in oss i den stekheta bilen, väskor, hustru, allt skall in inför dagens resa, det är en attans tur att vi har aircondition i bilen, annars hade detta inte gått att genomföra 🙂

AC i bil med AC

Efter några timmars bilkörning stannade vi till för att äta lite lunch, vi har ju som måtto att inte besöka ett ställe mer än en enda gång för att inte hamna i vaneträsket, men detta besök blev lite absurt, för på vägen till Kavalla så stannade vi på andra sidan motorvägen, på ett ställe som hete precis som detta gjorde, Olympus Plaza, det uddar var att detta ställe som var ett för oss helt ny upplevelse såg exakt på pricken lika ut som det vi var på för en vecka sedan. De hade helt enkelt byggt två identiska byggnader med samma inredning, upplägg, butiker, ja rubbet fanns, enda vi saknade var urnan med inskriptionen av Imagine.

Båda Olympus Plaza

Efter mat med efterföljande glass rullade vi vidare på vår väg till Delfi, strax utanför Larissa var det en bonde som höll på med svedjebruk, så sikten var obefintlig på motorvägen.

Svedjebruk utanför Larissa

Vi höll nästan på att få soppatorsk på vägen, lampan lös ett bra tag innan vi hittade en mack, alla dessa nya motorvägar åtföljs tyvärr inte av rastplatser och bensinstationen, men i sista stund hittade vi en liten BP mack, och det var vår räddning. Med full tank tuffade vi på i rask takt, för någon timme senare bar det iväg upp i bergen, på kort tid tog vi oss upp från havsnivå upp till 850 meter över havet, vi stannade till för att se på utsikten över dalgången nedanför.

Dalgång på väg mot Delfi

Det är många mil som min kära hustru får köra, jag är imponerad över hennes vilja och förmåga att nöta mil efter mil.

Delfi är inte ett stort samhälle, så vi hittade vårt hotel rätt fort, Hotel Hermes, vi fick vår bil parkerad, nyckeln i handen, sen ner till rummet, nr 17, och AC beskådade utsikten från balkongen.

AC kollar utsiken från Hotel Hermes i Delfi

I rummet finns en gammal hederlig petmoj, det är inte ofta man ser en sådan nuförtiden, lite nostalgiskt i dessa högteknologiska tider. En av de första sakerna jag gjorde var att rigga upp vårt medhavda bredband, funkar klockrent, bra grej.

Petmoj

Rummet är prima, hårda och bra sängar, vi har varit ute och ätit lite gott samt handlat lite starkt, nu är det inte mycket kvar av denna dagen, imorgon skall vi ägna oss åt turism i klassisk grekisk historia, men det får bli morgondagens inlägg.

Rum 17, Hotel Hermes Delfi

Jo, jag glömde berätta, detta är ju ett ställe dit turister dras, så det är en milsvid skillnad mot Kavalla, tänk att kontrasterna kan vara så stora, båda upplevelserna är unika, men på var sitt sätt.

Natti Natti!

Jul 152010
 

Allt är klart så långt det går att göra, jag har även fått ivägskickat ett första utkast till en av mina kollegor för en koll, det är bra med en 2:nd opinion och ett fräscht öga som tittar genom texten, klart att det kvarstår massor med illustrationer, men det blir nästa steg.

Det var förbannat varmt idag, svetten bara dröp längs kroppen, men det gör inget, det är en ynnest att få vara här i Kavalla,

Mot eftermiddagen fläktade det i rejäl, små skvättar vatten hamnade på min hjässa, och vi som hade tänkt att äta middag tillsammans jag och min älskade hustru ute på stan. Det blev inget med det, vi körde eget hemlagat, och sen tittade solen fram igen genom molnen.

Det goda solljuset

Vi fortsatte kvällen i god samvaro med de övriga gästerna, det är lite glest med folk här nu, men ack så trivsamt. Regnet det återkom med besked, vi kröp upp längs väggarna, varmt och härligt regn, underbart.

Kavalla by night

Detta blir sista natten i Kavalla, imorgon skall vi packa våra väskor och bege oss vidare på vår resa.

Natti Natti!

Jul 142010
 

En rejäl arbetsdag, fingrarna har smattrat över tangentbordet, detta går kalas, känns som om mitt mål kommer att nås med råge. Natten var förbaskat klistrig, när man sover för öppna fönster utan i princip en tråd på kroppen och vaknar med blöta lakan, blöt kudde, och där lakanet följer med en när man kliver ur sängen, ja då är det varmt!

Jag tänkte passa på att berätta lite om Svenska Huset i Kavalla, det lyder under Svenska institutet i Aten. Huset byggdes 1935 av Svenska Tobaksbolaget men övergick 1974 till Svenska Atheninstitutet som  upplåter lägenheter i huset till konstnärer, författare, fotografer samt forskare.

Huset ligger högt upp i Kavalla, utsikten är strålande över medelhavet och ön Thassos syns ute i fjärran.

Arbetsrum

På ovanvåningen i huset finns ett arbetsrum med datorer, skrivare, kopiatorer och andra hjälpmedel där man kan arbeta i lugn och ro. Uppgörelsen är att detta rum, samt balkongen utanför är utrymmen där man inte skall störa varandra, utan det är helt dedikerat för arbete. Vill man däremot föra det goda samtalet, så finns hela den nedre terrassen till detta.

Hustrun på den nedre terassen

På den nedre terrassen ägnas många timmar till samtalet, här äter man sin egen tillagade mat, det är självhushåll som gäller. Förmiddagarna fram till 14 går det bra att jobba, men sen blir det för varmt, och då inleds även siestan, i princip allt arbete avstannar och det blir mest vilande i hela Kavalla.

Grovdisk på 2:a våningen

Vi hade vårt kök på 2:a våningen, innan man kommer in i köket, så fanns det en egen diskho, jag gissar att detta kan ha varit en plats för att göra rent grönsaker och annat innan det togs in till köket. Det är en fröjd för ögat med dessa gedigna inredningar, allt verkar vara helt bevarat från när huset byggdes.

Köket på 2:s våningen

Här är köket där matberedningen skedde, min kära hustru var snäll och ordnade med all vår matlagning, för när jag jobbade, så fixade hon varje dag till en magnifik måltid, så jag skall inte ta åt mig något av äran för matlagning.

Musikanläggningen utanför vårt rum

Utanför vårt rum, Nr 7, stod en gammal fin musikanläggning, jag vet inte om den ens fungerar, men den var oerhört vacker att vila ögonen mot, från den är steget inte långt till att gå ner en våning.

Trappan ner till nedervåningen

I hela huset finns mängder med fantastisk konst att avnjuta, även större saker, såsom vid entrén.

Konst i hallen

På nedervåningen finns även ett kök till och ett par av gästrummen, och framförallt finns där en magnifik samling med böcker, varav en hel del av de böcker som under åren har fått sin tillblivelse här i huset, en diger samling med goda ordet.

Samlingsrummet på nederplan

Förutom allt detta finns även en ateljé, en stor trädgård som är utmärkt för bildkonst, arbete i sten, örtagård, olivträd, solterass på taket, en tvättstuga, listan kan bli lång, men jag kan bara uppmana dem som på ett eller annat sätt får möjlighet att söka om boende här att omgående göra så, det är en fantastisk upplevelse, så mycket kreativitet samlat på en och samma plats, verkligen en grogrund för att få nya intryck som man kan bära med sig hela livet, en ynnest.

Förutom allt annat som denna dag bjöd på, så tog jag och ac en långpromenad ner till Grand, det är en större affär, jag hade ju varit lite dålig på att packa min väska, så det blev till att handla lite kläder, nåja, man kan inte lyckas med allt här i världen. En skjorta, lite tröjor senare så var vi åter i huset, allt för att göra oss klara för kvällens övningar.

AC plockar nålar ur nya skjortan

På vår andra tur ner på stan gick vi förbi en av de närmsta affärerna, Maxi Dia, den har det mesta, och är stor som en liten Tempo affär.

Maxi Dia, Kavalla

En förbannat god glass avnjöts även på vägen till kvällens middag, glassen innehöll såna där stora chokladbitar, mums!

Scandal!

Nere vid hamnen där båtarna till Thassos lägger an hittade vi en liten trevlig taverna, vi åt gott, precis som vanligt, när vi klappat varandra på magen, så kan man se hur gott och nöjda vi var.

AC efter maten

Och här kommer Herr Gemzell, se hur nöjd jag ser ut.

Herr Gemzell

Jo, en kul grej, ikväll fick vi samma taxichaufför som vi hade i förrgår, roligt sammanträffande.

Vykorten är inhandlade, snart skall de skrivas, tänkte göra det innan vi skall lämna landet för en gång skull 🙂

Till min käre bror, jag såg att de hade en skylt till din ära här i stan, skåda.

Christian i Kavalla

Natti Natti!

Jul 132010
 

Natten var het, varm och kvalmig, det är inte ofta man bara ligger och flämtar i värmen, även om jag är noga med att dricka lagom mycket vatten, inte för mycket för då blir man bara urlakad på alla salter i kroppen, men först fram emot 5-6 på morgonen är det riktigt svalt och behagligt, så då somnar man riktigt gott och sover en skvätt till.

Arbetet rullar på bra, jag får mycket ur fingrarna, och jag är på det planet mycket nöjd med min prestation, sällskapet med de övriga gästerna är mycket givande, samtalen är goda.

Vandring på stan

Framemot senare delen av eftermiddagen tog jag och min älskade hustru en promenad runt kvarteren, det är enkelt att hitta centrum, det är bara att gå nerför backen, det är rejält kuperat här i Kavalla.

Man märker att det växer så det knakar här i trakterna, dels är det en milsvidd skillnad på solmogna grönsaker, meloner, tomater och gurkor, men snart kommer nästa omgång gott ut från naturen.

Snart dags för vindruvorna

Vindruvorna är på stark framfart, likså olivträden, där växer det prima. Det står olivträd lite här och där, förutom att det odlas friskt, så ger de även god skugga.

Oliver på tillväxt

Vid 20 tiden hade vi gemensamt i huset bestämt att ta en sväng ut och äta lite god mat, med två taxibilar transporterades vi till en restaurang vid Kalamitsa, det är en strand strax väster om Kavalla. Maten och sällskapet var prima, stämningen god.

Ac's Makrill

Vi festade på ett otal goda förrätter, gott gott, till huvudrätt slog AC till på en grillad makrill, själv blev det en grekisk sallad, börjar mönstret kännas igen 🙂

Jo, vad stället hette, det vet jag inte det är rena grekiskan för mig, men så här såg skylten ut utanför.

Rena grekiskan

Värmen är rätt påträngande, så när vi väl kom tillbaks till huset, så svalkade jag och AC oss med varsin liten drink, sen blir det åter några timmars svettane innan man somnar gott.

Natti Natti!

Jul 122010
 

Idag har förmiddagen mest gått åt till att arbeta, det är varmt här, kring 30, så det är mest på förmiddagarna som det går att skriva. Men det som hamnar på pränt blir rätt bra tycker jag.

Arbetsplatsen i Kavalla

Min förhoppning är att jag skall ha ett färdigt 1:a utkast klart innan vi rullar från Kavalla, och med det tempo som det går nu så kommer det att gå bra, jag skall nog be någon av mina kollegor hemmavid att kika lite på skriften under Onsdagen, kan var bra med en second opinion.

Vi kör självhushåll på frukost och lunch, min kära hustru brukar laga till en mycket god potatisförstärkt grekisk sallad med vitlöksstinn tzatziki, det smakar mums i munnen!

Kyrkan utanför Svenska Huset, Kavalla

De verkar ta religionen på fullt allvar här i byn, så kyrkan som ligger mittemot Svenska huset i Kavalla ger järnet med klockorna klockan 6 på morgonen, det är såna dagar som jag är mycket glad över att jag begåvats med en förträfflig sömn, jag är nog den ende i huset som inte vaknar av dessa klockor.

Vid dessa breddgrader växer sånt som vi normalt har hemma i blomkrukorna utomhus, och tillika som träd och buskar, kolla denna hibiskus, det är ett träd på 2 meter och inte en liten planta i en kruka.

Hibiscus

På eftermiddagarna mellan 15-18 blir det mest siesta, det går inte att göra något vettigt, värmen är alltför påträngande, vila och vätska är det som gäller. Idag kände jag effekterna av för mycket svettande, för mycket vatten, det leder till brist på salter i kroppen, så vi begav oss på kvällen ner på stan för att få i oss lite mat, utanför huset vakade Herr Sten över de förbigående.

Herr Sten

Vi var nog ute i väl god tid, merparten av stan verkade fortfarande ha siesta, för det var attans glest med folk ute på strandpromenaden. Helt vindstilla och 30 grader i skuggan, det tar ut sin rätt.

Strandpromenaden Kavalla

På vägen var vi in till en supermarket för att få lite vätska och en liten salt bit godis, kroppen hojtade till av glädje över sältan.

I Lördags hade vi fått span på en liten genuin taverna som vi nu försökte hitta tillbaks till, och efter lite pyssel så hittade vi rätt. Vi beställde in lite av varje, allt från dolmar, tomat och gurksallad, friterade ostbollar, tzatziki och lite souvlaki till min kära hustru, vi avnjöt maten i goda ro, kanske lite väl mycket mat, men attans vad gott det är när det är solmogna ingredienser, det är på riktigt så att säga.

AC hugger in på Souvlaki

Efter maten gjorde vi rätt för oss, lämnade riklig driks för att visa vår uppskattning över den goda maten, av vad jag förstod så föll det i god jord, hit går jag gärna, trots att det är emot vår princip att besöka ett matställer mer än 1 gång, det är ett sätt för oss att tvingas söka nya ställen och uppleva ny mat. Ibland är det Cognac, ibland är det Urin, det ser lika ut vid första anblicken 🙂

Fantastisk Taverna

Det blev en svängom till Carrefour för att köpa lite mjölk innan kvällens taxi tog oss hem till Souidiko Spiti, Svenska Huset. Kvällen, den avrundades med goda samtal med de övriga gästerna ute på balkongen, samtalet smordes väl av en mix på Ouzo och apelsin juice.

Hipp Hopp!

Jul 112010
 

Det känns nu att semestern har börjat, sinnet kommer mer till ro, dock är värmen här i Kavalla rätt tryckande, men samtidigt rätt skön. Jag fick vila en stund idag innan dagens arbete satte igång, det rullade på bra tycker jag, fick mycket gjort, och det känns bra.

Vid kvällningen tog jag min kära hustru i hand och vi begav oss ner till stan för att få lite mat i magen. Tanken var att vi skulle gå till ett meze ställe som vi gått förbi häromdagen, men vi lyckades inte hitta dit.

På vägen gick vi förbi en finer väggmålning, Lucky Luke i storformat.

Lucky Luke, Kavalla

Om jag förstod det hela rätt, så var detta en reklam för ett frukosthak som hette Route 66 här i Kavalla, får kolla lite närmare igen nästa vända.

Vi hittade sedermera en taverna som hade en engelsk skylt utanför, det kändes tryggt, här fanns det nån som kunde lite engelska. för skall sanningen fram så är språkbarriären rätt stor och svåröverkomlig.

Efter lite väntande så fick vi en engelsk meny, så långt var allt väl, men när vi väl skulle beställa, så visade det sig att de som arbetade där inte förstod vad som stod på den engelska menyn, förvirringen var total. Så detta löses med att den grekisk meny kom fram, och så gjordes en snabböversättning baserat på vilket nummer maträtterna hade, klart skepp!

AC beställde en rätt med fläsk i sås, men in kom nån form av grillade platta köttbullar med ris, så jag utgår från att det föregående inte riktigt klickade 🙂 Själv fick jag mig en strålande grekisk sallad med en liten flaska retsina till, gott gott! När vi smälte maten så kom det även in en liten tallrik med nyskuren vattenmelon, det svalkar så gott! Det är något helt annat med solmoget jämfört med det vi har i affären hemma.

Gamla Stan, Kavalla

Även idag var strandvägen avstängd, med alla generationer ute på stan, riktigt trevlig stämning. Vi tog oss en tur ut på en av pirarna i hamnen utsikten över gamla stan är magnifik därifrån.

Egeiska havet

Vattnet i Egeiska havet är så klart här vid kajen i Kavalla, ser nästan ut som mineralvatten 🙂 Vi fortsatte vår vandring ner på stan och hittade en lite finare taverna där de hade storbilds-TV, det var tydligen final i fotbolls VM ikväll, inte för att fotbollen är mitt eller AC’s primära intresse, men det var trevligt att slå sig ner lite, få en svalkande drink. Och bäst av allt, ägaren han hade bott i Sverige, och pratade lite svenska.

VM i fotboll

En stund in på första halvlek så begav vi oss hemåt igen, det blev en taxi upp för alla backarna, hur matchen slutade, det har jag ingen aning om, det får bli morgondagen.

Natti Natti!

Jul 102010
 

Idag är det marknad i Kavalla, varje lördag handlar de boende i byn alla sina grönsaker, frukter och kanske lite annat på marknaden som hålls nere i stan.

Ljudvolymen var hög på de som ville sälja sina varor, och det är lite ovant för mig att handla av försäljare som skriker åt mig 🙂

Marknad i Kavalla

Min kära hustru och jag valde ut de grönsaker vi ville ha, borden var välfyllda med allt från tomater, gurkor, aubergine, potatis, lök, vitlök och frukter såsom nektariner, päron och körsbär. Självklart fanns de obligatoriska oliverna på plats, likaså den hembrända ouzon.

Marknadsdag i Kavalla

Vi hade ett antal välfyllda kassar med frukt och grönsaker, allt för att senare kunna bygga ihop en härlig måltid. En komplettering av färskvaror, såsom fetaost, olivolja, lite frukostmat flingor, mjölk och en korvbit till hustrun. Men skåda resultatet, min kära fru byggde upp en festmåltid till oss båda som avnjöts ute på terassen.

Festmåltid

Solen värmer gott här i Grekland, och även om man försöker skydda sig från att bränna sig, så tittar den goda solen in genom alla springor i huset, allt för att värma.

Solen tittar in

Jag har ju ett syfte med denna vistelse i Kavalla, det är en skrift om interaktiv utställningsteknik som skall formas, ett par timmars arbete blev det idag, det känns som om jag hittat formen och att mitt mål kommer att vara nåbart.

På kvällen gick jag och AC ner på stan igen, där marknaden varit tidigare idag var det nu massor med bilar parkerade, hela vägen nere vid stranden var avspärrad, och nu var det folkfest, ett tivoli för barnen, lite matstånd som sålde framförallt grillad majs och sockervadd. Vi inriktade oss på en taverna som såg mysig ut.

Folkfest i Kavalla

För omväxlingens skulle, eller rättare sagt för att det var omöjligt att beställa ytterligare en drink, personalen var helt ointresserad av kunderna, så gick vi vidare till en annan taverna, här var det en servitris som hade ett perfekt engelskt uttal, men absolut inget ordförråd, skumt. Det tog oss ett par minuter innan vi fick fram meddelandet att vi ville kika på deras drinkmeny, och när den väl kom, så var den på grekiska. Nåväl, det naturliga är ju att talar man inte grekiska, så kan man iallafall läsa grekiska i skrift. Oavsett vilket, tillslut hittade vi något som gick att beställa, 2 st B52 kom in på bordet, det var väl inte riktigt det vi tänkt oss, men de slank ned de med.

Ac på Taverna

Nu är även denna dag lagd till handlingarna, en ny spännande dag emotser vi imorgon.

Jul 092010
 

Sömnen var god, mycket god, och behövlig, kudden lade sig tillrätta under huvudet alldeles av sig själv. Planen för dagen var att åka från Volos till Kavalla denna dag, så vi klev upp hyfsat tidigt för att intaga hotellets frukost.

Del av frukost i Volos

Vårt rum skulle vi plocka ihop innan vi rullade vidare, det var ett riktigt mysigt rum. Under sena kvällen igår var det någon form av utomhusteater, nån klassiker med mycket skrikande och gnällande, stora applåder följde.

Rum 114, Volos palace hotel

När vi väl var packade i bilen så rullade vi norrut ut ur Volos, det var lite trickigt, gatorna är så smala, kvarteren likså, så vår GPS hade lite svårt att reda ut var vi befann oss. Men slutligen så befann vi oss på motorvägen.

Motorväg norr om Volos

Det var motorväg av i stort sett prima kvalité hela vägen från Volos till Kavalla, här har mycket EU pengar investerats, det är uppenbart. Man fick ibland skymtar av gamla vägen, och det var i jämförelse mest som en ko-stig. Ett antal vägtullar passerades, de kostade mellan 1-2,5€ vardera, och av någon anledning så var trafiken ytterst gles. Om det berodde på någon av de pågående strejkerna, eller att vägarna helt enkelt inte behövdes, det kunde jag inte utröna.

Vi tog oss en glasspaus efter Thessaloniki, god och mumsig glass. Ute där vi satt hade de en stor urna med grönt i, och hela utsidan hade sångtexten till Imagine, funkade bra denna dag. Undrar bara om Grekerna förstår texten, all är rena grekiskan här för mig 🙂

Imagine

Fast den övergripande intrycket är att den yngre generationen Greker har goda kunskaper i Engelska, och de pratar det gärna efter bästa förmåga. Kustregionen i norra Grekland är sen länge en genomfartsplats, skall man till Turkiet och vidare, då är detta en given rutt.

På fikastället hade de även en mycket intressant parkering för handikappade bilar, undrar lite hur de tänkte sig det hela, jag förstår inte riktigt.

Endast för handikappade bilar

Väl framme i Kavalla hittade vi raka spåret till Svenska Huset “Souidikó spíti”, adressen var dock lite förvillande, för på vägskylten står det “Emilianou 13”, men på kartor tex Google Maps och i GPS’en står det “Aimilianou 13”.

Elisabeth tog emot oss med öppna armar, guidade oss runt huset, berättade husets historia och gav oss lite praktiska tips och råd inför vår vistelse i Svenska huset och i Kavalla. Ett mycket trevligt mottagande.

Utsikt från rum 7, Svenska huset, Kavalla

Efter att jag och min älskade hustru installerat oss i vårt rum, så begav vi oss ner på stan, en rejäl nedförsbacke bland kringelikrokiga gator och kvarter tog oss hela vägen ner till turistbyrån, där fick vi tag på en turistkarta och lite goda råd.

Tåget till Gamla Stan

Mitt emot banken, så fanns det ett litet pyttetåg som körde ner till gamla stan, slottet och akvedukten, det var gratis, så vi klev på för en liten rundtur. Ett flertal av lokalbefolkningen använde tåget som transportmedel för att transportera sina matkassar upp till gamla stan, det är bitvis väldigt kuperat, så jag förstår att de gör så. Resterna av den romerska akvedukten är imponerande, jag skall försöka hinna med en mer närmare tur dit, nu blev det ett snabbt kort under tågturen.

Akvedukten Kavalla

Lite skaffning inhandlades på en Carrefour som låg i centrum, lite gott, lite starkt och vatten, det gäller att få i sig 2 liter om dan för att inte försmäkta. Även om temperaturen ännu så länge är behaglig, så tar den ut sin rätt. I affären hittade Ac en ny kompis, som var kort.

AC med sin nya kompis

Tanken var att vi skulle tagit bussen upp till Svenska Huset, men då de lagt om rutten för buss 2, och även tjejjen i turistinformationen sagt att inte ens hon kunde reda ut det här med buss 2, så tog vi en taxi, det kostade ca 4 Euro, och det var det väl värt.

Kvällen, det blev en avrundning tillsammans med ett par av de övriga gästerna i huset, vi samtalade fram till sena kvällen, men nu är det natti natti.