Klockan ringde inte på morgonen, jag vaknade till i ett töcken, det var morgon i Trondheim, jag frös lite, men en ny dag var det även idag, lite av gårdagskvällen gjorde sig påmind, men på det hela taget sett var allt bra förutom att jag var hopplöst trött.
Frukosten hoppade jag över, istället lunkade jag ner till stationen för att ta flygbussen ut till Vaernes igen, vädret var lite halvkasst, så jag trodde det skulle bli en skumpig flygning idag. Min fina mössa hade jag tappat bort under gårdagskvällen, putsoväcko.
Morgon i Trondheim
Rutten idag gick via Olso, så det blev lite sightseeing idag. Tack och lov så klarnade vädret upp, så flygningen söderut var riktigt angenäm, i alla fall de 10 sekunder som jag kommer ihåg nått av, för jag somnade när jag satte mig i planet, och vaknade till när det dunsade i landningsbanan i Oslo 🙂
Nästa plan i Oslo
Sömndrucken pallrade jag mig till nästa gate och bytte till nästa sovplats, från Oslo över till Arlanda, den turen minns jag inte mycket av 🙂 skeendet var väl rätt likt förra flygturen. Jag hade dock varit klok att checka in min ryggsäck, så jag slapp ha den tunga bördan på ryggen, det är rätt många kilo som ryms i den ryggsäcken. Datorn, den tog jag i en plastpåse, inte vågade jag ha den kvar i ryggan efter att jag förra veckan tydligt så hur väskor kan bli behandlade på flygplatser. Jag funderar på om man skulle skaffa en G mätare, en sån som mäter G-krafter som saker utsätts för.
Bagagebandet, Arlanda
Efter en stund kom även min väska fram på bandet, jag pallrade mig iväg genom tull och vidare ner mot Arlanda C, där fick jag en stunds väntan innan mitt tåg hem rullade in. Det är lite märkligt, ibland när man åker tåg, så finns det alltid medpassagerare som inte riktigt begriper att de sitter bland massa andra människor, och de telefonsamtal som förs inte är helt privata…
Idag var det en av Sveriges mer kända personer som i telefon vitt och brett berättade att det var skönt att få slippa leva i en relation där man blev misshandlad, och att livet är mycket skönare nu när man slapp det… Jag vet inte varför man tar en sådan diskussion i telefon ombord på ett tåg, resten av vagnen tystnade och lyssnade intresserat. För några år sedan, då var det en resenär som brukade berätta högt och tydligt i telefon om statsrådsberedningens möten….
Jag är en sliten hjälte, trött, slut, och trött.
Hoppas att morgondagen är i bättre skick.