Oct 102010
 

Söndag, dagen för hemresan till Gävle igen. Min hustru har sovit illa inatt, jag förstår henne, med gipsad arm, smärtan från ett sönderbrutet finger som inte är reparerat, och värst av allt en kingsize säng där varje rörelse jag gjort även har skakat om hustrun. Inte en helt lyckad lösning.

Vi var nästan först ner i källaren, dvs frukostmatsalen, så jag knäppte en bild så det går att se hur “charmigt” det hela är.

Frukostmatsalen, Nayland Hotel, London

Vi var tidigt uppe då vi skulle ta oss till Stansted, efter att väskan var packad, så tog vi oss ner mot Paddington, trottoaren där Ac föll så illa igår inspekterades, tänk att en så liten kant i trottoaren kan göra så mycket skada.

Dumma trottoaren

Det pågår ofta arbeten i Londons tunnelbana under helgerna, men vår resa började i Paddington, och tog oss via Baker street till Liverpool Street där ersättningsbuss tog oss till Stansted Airport.

Paddington

Sen gick det fort, för vi behövde inte vänta så värst länge innan vi var framme vid gaten och ombord på planet hem till Sverige. Det var nästan helt klart väder under hela resan, så det gick att avnjuta Englands östkust, sen Nederländerna, Danmarks västkust, Göteborg och sen vägen in mot Västerås, prima flygväder.

Ankomst, Västerås flygplats

När jag väntade på att vår väska skulle komma fram på bandet så såg jag att det stod en gammal UTC bakom ett par palmer, detta är en raritet som säkert är uppställd enkom för teknikintresserade.

UTC

Jag fick äran att köra bilen hem till Gävle då hustrun inte var i körbart skick, äventyret gick bra tyckte jag, och fram kom vi i helt skick. Vi passade på att titta lite närmare på de papper som vi fick med oss från gårdagens sjukhusbesök, och det fanns en liten teckning som är helt obetalbar, det är sant att en bild säger mer än 1000 ord. Bilden stämmer bra med hur AC’s hand såg ut efter att hon snavade på trottoaren.

Läkarens teckning

Imorgon är det en ny arbetsdag, hustrun har fått besked om att hon skall ringa till ortopeden, men nu närmast är det läggdags för mig.

Natti, Natti!

  One Response to “Hemåt igen”

  1. Hallå! Känner medlidande med er båda. Tråkigt slut på Londonvistelsen. Jag säger som jag sa, när jag hade ramlat. Det kunde ha blivit värre. Hoppas fingret blir fixat i morgon. Lycka till säger jag via Stefan till Anne Catrine. mamma

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)

*