Klockan ringde vid 8-tiden i morse, vanliga morgonrutiner för att vara en lördag, dvs vägning för mig, nu under 90-stecket, känns som en bedrift att ha nått så här pass långt nu, men mycket är kvar, får kämpa vidare ett bra tag till.
Efter att alla bestyr var klara så lastade jag och älskade hustrun in oss i bilen för att genomföra dagens planerade äfventyr, vi satte kosan mot Färlia. För de oinvigda så ligger Färlia strax väster om Ljusdal.
Härliga sommaren i Tönnebro
Första depåstoppet blev vid Tönnebro, konstaterade att sommaren än så länge inte riktigt har tagit fart… blött och surt i marken, får hoppas att det blir bättre snart, dvs innan hösten gör sitt intåg 🙂 Anorna från 1600-talet syns det inte mycket av, men det är tydligen en gammal rastplats. Vattnet i bakgrunden, det är Böles-Noran, tänkte att jag borde ta reda på vad sjön heter, har ju sett den massor med gånger, men aldrig vetat vad den heter. 🙂
Resan upp mot Färila var rätt lugn, vi tog oss fram längs Tidernas Väg, Riksväg 83, kan nog säga att det mest upphetsande som hände var att en skock får var ute på promenad, kanske inte bästa stället att befinna sig på. En man med ruska gick en liten bit bakom, tror nog att han gjorde sitt bästa för att få hem de förlupna fåren. Strax efteråt kom en trafikvarning om lösa får på vägen, men då var vi sen ett tag sedan redan förbi händelsernas centrum 🙂
Får på Tidernas Väg, Riksväg 83
Sisådär nästan 2,5 timmar från att vi åkte hemifrån rullade vi in i Färila City, ja nu är inte Färila så värst stort, men allt som behövs finns, det är som en liten centralort på nått sätt. Vi ställde bilen vid kyrkan och traskade ner mot marknadsplatsen bakom simhallen. Vi var nog rätt tidigt ute, för det var inte så värst hårt tryck på aktiviteten, så det gick lugnt och städat till när vi strosade runt bland strumpor, korvar, trädgårdsredskap, chokladtoppar och spågummor. Personligen tycker jag att ren humbug och lurendrejeri borde förbjudas på marknader….
Färila marknad
Så efter en kvart-tjugo minuter så kände vi oss klara med marknaden, dels för att vi hade sett allt som gick att se, och dels så hade varken jag eller söta hustrun en endaste sekin i våra plånböcker 🙂 Det var helt enkelt dags att gå ner mot centrum för att uppsöka en bankomat och kombinera detta med en liten lunch/fika.
Fika på Kakfén i Färila
Det fick bli ett depåstopp på Kakfén, Bageri och Café i Färila. Jag erkänner villigt att mackorna vi fick var av prima kvalité, gott och fräscht. Mycket trevligt bemötande av personalen, det är alltid ett pluss.
Kakfén, Färila
Mitt emot mig på Caféet hade jag världens finaste utsikt, nämligen min hustru, och bakom henne hängde ett vackert tryckt tyg, så på det hela taget sett var inramningen på fikat helt perfekt.
Söta hustrun sörplar Te på Kakfén, Bageri Färila
Nåväl, med papperspengar i pluskan och mat i magen så begav vi oss åter ner till marknadsområdet, nu var det mera drag, verkade som om bygden vaknat till 🙂 Vi köpte oss lite skum-fyrkanter, det är alltså chokladtoppar med vit skumfyllning, fast fyrkantiga istället för toppiga. Kanske inte världens bästa diet, men attans gott är det, och sällan blir det som man kan mumsa på sådant.
På vägen tillbaks blev det även ett inköp av lite moreller, jag är löjligt förtjust i dem, gott gott. Spågummorna, de lämnade vi därhän…
Nästa del av vårt lilla äventyr, det var ett besök i Föne hos Jakob Danhard, han och hans hustru gör konsthantverk i lite blandade tekniker, men mycket keramik blir det. Det var ett mycket trevligt återseende, vi fick en personlig guidning i verkstaden och alla de fantastiska föremålen som fanns till försäljning, detta toppat med en mycket god kopp kaffe i kombination med det goda samtalet.
Konsthantverk hos Danhard
Det blev även ett litet inköp som helt säkert kommer att pryda vårt hem. Vi tackade för oss, och rullade sedan så sakteliga hemåt mot Gävle igen.
Fast, det är klart, en liten avstickare till skulle vi hinna med. Vi svängde av mot Karsjö för att uppsöka en kakbuffé. En lockande skylt på vägen hade fångat vårt intresse, så det var bara till att svänga av 🙂
Inne i den gamla hälsingegården fann vi en riktigt klassisk buffé, allt var kakor och bakverk. Vi slog till och fick för 50:- vardera inmundiga det vi kände för, massa godsaker fanns det att välja på 🙂
Kakbuffé i Karsjö
Från kakbuffén i Karsjö
Hela miljön var precis så Hälsinge som den bara kan vara, perfekt inramning.
Hälsingegård i Karsjö – Kakbuffé
För den nyfikne, så här såg själva kakbuffén ut, massor med godsaker överallt 🙂 Bland de övriga gästerna så pratades det mycket om kakor, kakrecept och frysar fyllda med kakor. För både mig och hustrun är det mycket sällan som vi ens äter kakor, så de problemen har inte vi.
Hälsingegård i Karsjö – Kakbuffé
Nåväl, ännu mättare i magen än vad vi borde vara så rullade vi vidare hemåt igen. Ca 1 mil före Gävle så började oljelampan lysa i bilen… suck, jaja, vad gör man, det var bara till att stanna och kolla oljan, konstaterade att det skulle gå bra att köra sista biten in till stan för att fylla på mer olja på macken.
För mig som inte är särskilt intresserad av bilar så tog det en stund innan jag kunde reda ut vilken sorts olja som skulle användas, men med hjälp av rådig personal på macken så löste även det problemet sig.
Dagen är nu till ända, vi är hemma, har haft en underbar dag. Det har garanterat blivit på tok för mycket av det goda, men håller man det till något enstaka tillfälle om året så är det ingen fara, bara man ser till att inte frossa i tid och evighet, för då sätter sig kalorierna på kroppen.
Jo, höll nästan på att glömma, det vi köpte hos Jakob var en keramikspindel med järnben, en riktigt snygging, helt i min smak.
Spindel, Ferro Raku Vulgaris, Jakob Danhard
Det var alles för denna lilla dagen, lev väl och Go’kväll!
