Jul 312010
 

Efter gårdagens härliga konsert på Dalhalla, så unnade vi oss en rejäl sovmorgon, frukosten serveras fram till 10, så vi masade oss ner en halvtimme före. Rummet, det ser verkligen ut som en hytt på finlandsfärjan, men när jag kikade ut ur fönstret, så var det fortfarande Mora som syntes utanför.

Det var rätt mycket folk i matsalen, något senare under dagen kom vi fram till att det var högt tryck i trakterna pga Rättvik Classic Car Week. Frukosten var helt ok, och utsikten prima.

AC, Frukost Best Western Mora

Jag var nog lite snurrig på morgonen, för telefonen, den höll jag på att glömma på rummet, tur var att jag kom på det innan vi lämnade in våra nycklar.

Det här med hotellrum är lite skumt, jag undrar ofta varför det alltid är en sån brist på vägguttag, nu när vi kommer så har vi med oss var sin dator, var sin mobilladdare och en 3G W-Lan router, då blir det lite lite med bara ett eller två fjuttiga uttag. I detta rummet fanns det inte några uttag nära sängen, utan de var på andra sidan rummet.

Min kära hustru var lite extra söt idag, så jag klämde till med ett kort på henne ute på parkeringen.

Söta frun!

Tanken var att vi skulle hämta upp Linus i Orsa för att ta med honom till min syster i Skattungbyn, men under natten var det nya bud, så det blev hämtning i Mora istället, saker och ting förändras fort.

I samband med detta så var jag sugen på en kopp kaffe till, bilen pekades till drive-in på McDonalds i Mora, först försökte vi beställa 1 st Kaffe latte, men vi fick beskedet att de inte hade någon mjölk och erbjöd en stor kaffe utan mjölk istället vilket var en ok deal, fast när vi väl kom fram till luckan för att få koppen, så sa expediten snällt att vi fick två mellan-kaffe som kompensation för att det inte fanns nån mjölk. Vi hade inte hjärta att säga att det bara var en av oss om överhuvudtaget dricker kaffe. Linus fick ta hand om den extra koppen, han verkade nöjd och glad 🙂

Väl hemma hos min syster så inspekterade jag och AC regeringen, det är grisarna som är döpta efter partiledarna, till hösten blir det slakt och leverans.

Regeringen

Vi förplägnades väl av min syster, wok med efterföljande väldans god tårta.

Tårtan!

Som lite extra sällskap till efterrätten hade vi Zlatan, han passade på att hälla ut sig i fristil efter att han fått lite grädde på nosen, en helt underbar liten kissekatt.

Zlatan uthälld

Annika, stort tack för god mat och god fika, vi ses snart igen!

Bilen rullade hemåt till Gävle, jag sov gott under stora delar av resan, och nu är det sena kvällen igen, denna dagen är snart ett stängt land, och imorgon vet vi inte mycket om ännu.

Natti Natti!

Jul 302010
 

Återigen en tidig morgon, min kära hustru var snäll och ringde mig vid 6 för att säkerställa att jag var vaken. Hon är mysig min kära hustru. En snabb frukost och lite skrivande i gästboken följde, idag var dagen för hemresa till Gävle.

Med väskorna packad i bilen, så åkte jag tillsammans med mina föräldrar till Lund där jag blev avsläppt på stationen, det var skönt att få skjuts, det sparar in lite släpande på bagaget, stort tack för all gästfrihet.

Sven och Birgitta

Tågresan upp till Stockholm var sådär lagom spännande, jag passade på att uträtta lite inre tjänstgöring, hoppas jag inte snarkade för mycket 🙂

Strax före lunch anlände perrongen i Stockholm fram till tåget, det var läge för att få i sig lite mat. Eftersom det var ett tag sedan jag fick tag på en veg sushi, och här på stationen brukar det finnas prima vara på Sala Thai, men denna gången var det lite sådär, det lixom spratt inte till i baguetten direkt, vet inte vad det var som var galet, men helt klart var det en formsvacka hos kocken.

Veg Sushi, Centralstationen

Efter avslutat näringsintag fortsatte resan upp till Gävle, det var en lagom lång väntan innan tåget skulle gå, så jag hann med att gå ner maten lite.

Vädret har varit lite skumt den senaste tiden och mina skodon var enbart sandaler, när jag sedan närmade mig Gävle så undrade jag stilla om ett ösregn skulle göra mig dyblöt eller ej. Jag är tacksam att det enbart var uppehåll för jag kom hem torr. Ko-Buddha tittade lite på mig när jag kom in på vår gård.

Ko-Buddha

Ett par timmar senare, efter väskas var uppackad, tvättad och nypackad, så rullade min kära hustru in på gården på sin stålhäst, hon har jobbat hela veckan medan jag varit i Skåne. Bilen lastades full med väskor och prylar, sen ställdes kosan mot Dalarna och Dalhalla! Det var inte många timmar jag var hemma denna gången, men nu fick jag i alla fall vara tillsammans med min kära hustru.

På vägen upp tog vi lite middag på McDonalds i Falun vid EX-Huset, det verkar mest vara ett gäng pryo-elever, för där blir det mesta fel även på de enklaste beställningar, så har det varit varje gång vi varit där, så vi var inte förvånade att det blev galet även denna gång 🙂

Dalhalla

Dalhalla, denna fantastiska arena strax utanför Rättvik i Dalarna, det är ett gammalt dagbrott som 1993 byggdes om till en utomhusarena, akustiken är helt makalös, vi har varit här tidigare, och man kan verkligen höra minsta lilla ljud helt kristallklart.

Dalhalla

Under hela dagen höll jag lite koll på prognoserna för Rättvik, det fanns klart risk för regn, så vi hade packat med oss engångs regnponchos, och de behövdes verkligen, se min kära hustru väl inpackad i plast.

Plastinpackad hustru

Kvällens begivenhet var A Night at the Opera, en hyllningskonsert där Queen’s musik hyllas. Första akten var en genomkörare av Queen’s album “A Night at the Opera” från 1975.  Låtarna levererades mästerligt av Johan Boding, till sin hjälp hade han mästerliga musiker och en stor kör, allt lät exakt precis som om det varit originalet som framförde musiken. Sista numret före paus var Bohemian Rhapsody, ett mästerverk.

A Night at the Opera

Efter pausen så gav de järnet med att leverera alla Queen’s hitlåtar på rad, allt från Radio Ga Ga, We will rock you, The show must go on och som grädde på moset även We are the Champions eller Vi är champinjonerna som vi säger lite skämtfullt :-).

Radio Ga Ga

Uret var sent när konserten rundades av, ett lämmeltåg vidtog när nästan 5000 personer skall ta sig upp från Dalhalla till parkeringen, men efter ett tag så var vi ute på vägen igen, nu med Mora som mål för kvällen.

Det är enda nackdelen med Dalhalla, att det inte går att mörklägga, så konserterna börjar rätt sent på sommaren och slutar kring midnatt. Så när vi väl checkade in på rum 263 på Best Western i Mora så var uret kring halv 2 på natten, men rummet var kalas, det såg ut som en hytt på finlandsfärjan, enda skillnaden var att det inte gungade och att rummet var större 🙂

Rum 263, Best Western Mora

Imorgon skall vi titta på regeringen, men det blir ett annat inlägg.

Tjingeling!

Jul 292010
 

Lite taskig sömn i natt, tror det beror på att jag saknar min älskade hustru, det är lite ensamt att sova själv på nått sätt, ingen att kramas med.

Jag och min far har fortsatt att beta av listan, och även denna dag tog vi oss en sväng till återvinningen för att bli befriade från saker som med råge uppfyllt sin plikt här i tillvaron.

Det är en fantastiskt bra återvinningsstation i Landskrona, inte så där hopplöst trång och underdimensionerad som återvinningen på Sörby hemma i Gävle, hit borde ansvariga i Gävle ta sig ett studiebesök för att se hur det är tänkt att fungera.

Efter sopsvängen passade mina föräldrar på att inhandla lite nya blommor till gården, ett säkert kort är alltid pelargonia, de är tåliga mot det mesta. Kosan ställdes ut mot Tullstorp.

Pelargoner

Efter en liten stund fick vi ihop 10 st röda pelargoner, de hade en schysst deal med 10 st för 100:-.  Handelsträdgårdar är alltid så mysiga att gå i, för det finns så mycket blommor här i världen som man knappt kan tänka sig, kolla på dessa praktexemplar av Celosia, vilka färger!

Tuppkam

Med blommorna inlastade i bakluckan vidtog nästa lilla äventyr, mina föräldrars bil var i behov av lite omvårdnad i form av en tvätt och dammsugning, så turen gick till en av mackarna i Landskrona. Damen i kassan var väldigt lättkonverserad, så min far fick säga till oss att vi nog fick fortsätta samtalet någon annan gång så att bilen blev tvättad 🙂

På macken fick man ett kvitto med ett nummer som man skulle knacka in i en dosa vid tvätthallen, vi fick även nått som såg ut som en 3€ mynt till dammsugaren. Det skumma med kvittot var att allt var skrivet på Spanska, man ser tydligt att tvätten kostar 299 pesetas, jag är allt lite nyfiken på hur deras revisor hanterar detta systemet.

Spanska kvittot

Bilen blev mäkta ren, blank och fin, även dammsugen invändigt, det var som en helt ny bil på det hela taget. För att toppa det hela så öppnade himmelen sig med efterföljande ösregn, men vad gör det, marken har varit så torr under så lång tid, så varenda droppe mottages med glädje.

För att fira dagens arbetsinsatser så tog vi en sväng till Flinkmans nya café nere på citadellet i Landskrona, Why Not Café. Jag har tidigare varit med till hans café i Sireköpinge.

Morotskaka Why Not Café Landskrona

Vi förplägnade oss med var sin morotskaka med tillhörande kaffe latte, det är inte smalmat, men attans vad gott det är, ett besök anbefalles för alla och envar. Jo, åk inte till Italien och beställ in en “Latte”, för då får ni enbart ett glas med varm skummad mjölk, kan vara bra att ha i åtanke.

Why Not Café, Landskrona Citadell

Ösregnet, det fortsatte helt utan att bry sig om oss fikande, man riktigt hörde hur växterna slörpade i sig de droppar som föll från skyn.

Landskrona Citadell

Även denna dagen lades till handlingarna, det har varit en givade sådan på många sätt, imorgon, då rullar jag norrut igen. Hoppas regnet fortsätter hela natten så att naturen får vakna till igen.

Natti Natti!

Jul 282010
 

Fotboll är en sport som jag är väldigt kluven till, ibland kan det vara fantastiskt träigt, i de stunderna önskar jag att planen vore hälften så stor och antalet spelare dubbelt så många, allt för att få lite fart i spelet.

Andra gånger önskar jag att fotboll kunde spelas inomhus, för när vädret är påträngande, med småspiksregn från höger eller stekande sol, då är det inte så kul.

Jag har även närt tanken om att publiken skall betala utträde istället för inträde till matcherna, dvs man sätter ett odds före matchen på vad ett mål kostar, och så betalar man när man går ut. På så sätt får spelarna ett incitament till att göra mål. För det publiken vill ha är underhållning.

Den uppenbara nackdelen med ett utträde är att antalet självmål kan öka radikalt 🙂

Snidad hyllning till Landskrona BoIS

En av mina gamla vänner Kary Persson på Zebra Media frågade mig om jag hade lust att hänga med på kvällens match mellan BoIS och Ljungskile, och då handling och tanke är ett hos mannen, så tackade jag ja till erbjudandet.

På förmiddagen hämtade jag upp en blänkande VIP biljett som skulle fungera som min biljett för denna dag.

VIP Biljett

Jag tog mig en stärkande promenad ut till Karlslund där Landskrona IP  ligger sedan många år, det är en fantastisk halvtimme, Landskrona är verkligen en vacker stad under sommaren.

Väl inne på arenan letade jag upp min plats, härifrån har man en fin vy över hela fotbollsplanen.

Vy över fotbollsplanen

Bollen började rulla fram och tillbaks över planen, mestadels var det Ljungskile som hade pressen under första halvleken, vädret var helt kalas, så där lagom sommarvarmt. Domarna såg till att hålla ordning på plan utan att blåsa sönder spelet.

En sak som jag var mäkta imponerad över var alla flinka bollkallar, de hade var sin boll med sig, och såg till att minimera väntandet på bollen när den gått utanför linjen. Mycket bra initiativ för att höja tempot i matchen.

Actionbild BoIS - Ljngskile

Efter pausen vände BoIS matchen, pressade på rejält åt andra hållet, detta gav resultat i form av mål. Surprise var den stora matchvinnaren, han spelade på topp idag.

Det var så härligt att sitta på läktaren och höra alla underbar kommentarer från supertyckarna, dvs svordomar, suckar, besserwisserkommentarer och jublande vrål, allt är så mycket enklare när man sitter på läktaren, helt klart, men det är en stor del av underhållningen. Inledningsvis var BoIS inte vatten värda, men mot slutet så var de i det närmsta gudar, tänk att läget kan förändras så fort 🙂

Mer action

En skön promenad hemåt till föräldrarna följde efter matchen, ett stort tack till Kary för att jag fick möjligheten att se på matchen, det är inte omöjligt att det bli fler matcher framöver, intervallet minskar för varje gång. Första gången jag såg BoIS var 1976 (0-0 mot HIF i ösregn), nästa var 2006 (0-0 mot GIF i strålande solsken), sen idag 2010 (2-1 mit Ljungskile i perfekt väder)

Over and out!

Jul 272010
 

Efter nattens goda vila så gick jag och slog min morgondrill, för att sedan ta en koll ut över gården i mitt föräldrahem, min pappa höll på att vattna stockrosorna, det är behövligt för torkan är rejäl, hade jag varit bonde så hade jag nog klagat över all torkan 🙂

Vy över gården

Arbetet med att beta av listan med saker som jag skulle hjälpa till med fortsatte även idag, en liten svängom till tippen fanns med i planerna. Redan igår hade jag samlat ihop en del gamla lampor som skulle slängas. Men en liten kul grej som nu skulle återvinnas var en gammal TV från tidigt 80-tal.

Tv från tidigt 80-tal

Den ser inte mycket ut för världen, men denna TV fick jag av mina föräldrar för att ansluta min då sprillans nya VIC-20 dator, så TV’n och datorn gick varma dagar och nätter. Jag lärde mig oerhört mycket om hur datorer fungerar på insidan, detta var långt före Internet’s tidevarv.

Alla som använder en dator som inte är uppkopplad till ett nätverk numera kan sträcka upp handen nu 🙂

Efter avklarad återvinning rullade vi mot Center Syd i Lödde, en ny kamera fanns upptagen på listan med saker som skulle inhandlas, sagt och gjort så hamnade vi slutligen på Elgiganten, med lite dealande och prutande så fick vi till ett bra pris på kameran, så nu är föräldrarna försedda med en ny fin digitalkamera. Det blev lite andra småärenden i samma veva, en datormus inhandlades och lite öl på bolaget, allt kröntes med var sin glass på Donken.

Center Syd, Lödde

Väl åter i Landskrona igen, så skötte jag om lite pyssel från listan, mycket är avklarat nu, det känns bra att kunna vara till lite nytta.

Mot kvällen gick jag över till Peter Cemjack för att umgås, prata lite minnen och föra det goda samtalet. Det är spännande att summera ihop så många år som jag varit borta från stan, och även att få en bild av vart Landskrona har utvecklats under 25 års tid. Mycket har helt klart hänt i denna stan, men det kan även sägas om många andra delar av det Svenska samhället.

Peter Cemjack

Samtalet smordes väl av en mycket god whisky, ett mycket gott initiativ måste jag säga.

Ulf Persson

Resten av kvällen var vigd till konsert, nere på Citadellet var det turnéstopp för Status Quo. För den som är intresserad av latin, så kan man läsa lite mer om uttrycket Status quo ante bellum.

Status Quo

Farbröderna gav järnet på scenen, rätt imponerande att de hållt igång sen 1962. Merparten av publiken var nog i åldersgruppen 45 och uppåt, jag var nog en av de yngre på plats 🙂 Kanske kan det även bero på att biljettpriset var lite i överkant, dryga 500 kronor blir mycket om man är ett par stycken i en familj. Men helt klart var det en upplevelse. Jag träffade lite gamla bekanta och bara det är värt halva slanten.

Frida jobbar på den här turnén, och henne hann jag bara träffa flyktigt, men det är alltid ett gott återseende.

R'n'R Frida

Efter konserten rullade jag hem till föräldrarna igen, kvällen blev nog lite väl blöt för min del, så jag somnade omgående.

Hipp Hop!

Jul 262010
 

Tidig morgon, min kära hustru skulle jobba första dagen på semestern, likaså Malin som bodde hos oss i natt. Men anledningen till den tidiga uppgången var mer att jag skulle till LA denna morgon, så uret behagade ringa vid 05:30.

Min kära hustru körde mig ner mig till stationen, varpå en tågresa söderut påbörjades, i Stockholm byttes tåg till ett X2000, ibland undrar jag hu många mil tåg jag åkt under årens lopp, men det måste närmar sig ett par varv runt jorden snart. Till saken hör att jag lobbar hos min fru att få åka transibiriska järnvägen… det blir ännu fler mil ifall det går igenom,

Spår 10, Stockholm

Det är rätt skönt med långa tågresor, man hinner med en stunds kontemplation, titta på vårt underbara land som åker förbi utanför tåget, stationer med välkända namn passerar revy, många har jag besökt, andra är enbart ett namn, inget mer.

Väl framme i Lund vidtog lite lokaltrafik, det har skett en enorm utveckling av lokaltrafiken i skåneregionen de senaste 30 åren, först var det pågatågen, tågen som såg ut som en gräddbakelse med en hiskelig färgsättning, de måste ha fetsat rejält innan de valde färg på de tågen, sen nu senast med bron till Köpenhamn, med Öresundstågen, det går tåg hela tiden, åt alla håll, en fantastisk utveckling.

Spår 5, Lund

Väl framme i Landskrona återstod enbart en lite bussresa från nya stationen in till stan, ett litet tillbud skedde på bussen, en tantalora körde ut med sin bil precis framför bussen varpå en tvärinbromsning skedde, det var några som föll, en äldre dam slog huvudet i sätet framför, men på det hela taget gick det rätt bra, lite knävrid blev det för mig, men dte känns rätt lugnt. Tantaloran kom in i bussen sen och fick sig en avrivning av chauffören, sen sa hon förlåt och åkte vidare. Jag tror inte hon brydde sig så värst om jag skall vara ärlig.

Föräldrarhemmet i LA

Mina föräldrar bor här i Landskrona, och denna sista semestervecka har jag vigt till att besöka dem samt att hjälpa till med lite bestyr som behöver ordnas. Vi gjorde oss gemensamt en liten lista med hedersuppdrag, och sen rullade vi iväg norrut till IKEA vid Väla. Det är ett stort skifte på gång där, det gamla Ikea är helt uttjänt, och ett nytt gigantiskt byggs på tomten bredvid, mycket är urplockat ur hyllorna, sortimentet är lite sisådär, men vi hittade i alla fall de pryttlar vi var på jakt efter, åtminstone nästan allt.  Kika på fotot nedan, de har den gamla röda IKEA logotypen kvar på huset.

Ikea Helsingborg

Min mor och jag tog oss en liten promenad mot kvällen, Landskrona är en mycket vacker sommarstad tycker jag. Även gamla invationshinder får finnas kvar i parkerna för att vittna om en svunnen tid.

Invationshinder vid Citadellet

Vattentornet är lite av ett landmärke här i Landskrona, om jag någonsin får rita ett hus, så skall det vara ett vattentorn, helt klart.

Vattentornet, Landskrona

Ännu en dag lagd till handlingarna, imorgon blir det nya uppdrag, natti natti!

Jul 252010
 

Helgen är nästan slut, undras vart denna dagen tog vägen, lite mer tvättande har jag haft på schemat, sopor till återvinningen, lite kontorspyssel, men det gjorde jag hemifrån, faktiskt rätt skönt att få släppa jobbet helt ett tag. Kvarstår gör nu bara en veckas semester.

Det mest spännande idag har nog varit att Sigge Katt har ägnat stor del av dagen åt två huvudsakliga uppgifter, den ena att släpa in möss och fåglar. Först hör man ett morrande efter att kattluckan slagit igen, sen ser man en vit katt med nått som sprattlar och låter i munnen. Sigge beger sig sen till hallen varpå jag eller Ac öppnar ytterdörren och Sigge går ut med sitt byte.

Ungefär 30 sekunder senare rasslar det till i kattluckan igen, varpå Sigge springer ner i källaren med samma förtvivlade offer. Just idag har denna procedur upprepats ett par gånger… Förtvivlade skrik från fåglar och möss har låtit från källaren, jag skall ta en sväng ner och kolla vart han har lagt resterna.

Sen, efter att Sigge gjort klart sitt jobb som jägare infaller nästa fas, nämligen att smälta maten, så soffan äntrades med en skön liggställning.

Sigge vilar, Position 1

Nån timme senare hade han masat sig en liten bit bort i soffan, men aktivitetsnivån var ungefär snarlik den tidigare.

Sigge vilar, Position 2

Efter att middagen var intagen så kom Malin och Hans förbi, Hans tog bort en fästing på Sigge varpå han lade sig i köket. Ett par timmar senare, efter att kavajen var struken och kavringen färdigbakad, så ligger Sigge kvar i köket.

Sigge vilar, Position 3

Det är rätt soft att vara katt, helt klart är mycket tid uppbokad till vila och återhämtning .-)

Imorgon, det är en ny dag, natti natti!

Jul 242010
 

En av de vanligaste åtagande man har efter en semesterresa är att ta tag i allt som legat i träda under bortavaron, och denna lördag har varit precis så.

Tvättmaskinen har gått varm, jag har kört en 5-6 maskiner idag, gräsmattan är välfriserad, hustrun har jagat såna där förbaskade fruktflugor, vi hade glömt 2 st kiwi frukter, så de hade varit en grogrund till fanstyget 🙂

AC gillrar fällor

Min kära hustru kör med lite olika trix för att lösa problemet, en klassiker som funkar bra är att blanda vinäger med diskmedel och vatten, de fällorna fångar en hel del av fanstygen.

Mot eftermiddagen till så åkte vi ut på lite ärenden, Frida hade fått sin cykel sadel stulen, så vi ordnade till en ny sådan, egentligen var det slut på sadlar som passade till cykeln, men vi löste det med lite förhandling om att få köpa skyltexemplaret. Han som hjälpte oss på biltema försvann ett tag ut i kullissen, sen kom han ut med en sadel till oss, strålande service!

Frida har snabblås till sadeln på sin cykel, så det är bara att fälla ut låset och gå iväg med sadeln. Nu har i alla fall stålhästen en ny sadel och snabblåset är utbytt mot en stel låsning.

Fridas Stålhäst

Lite mat bör man även ha, så Citygross fick ett besök av oss, förutom det vi skulle ha, så blev det även en påse med Ahlgrens Schyssta Rattar.

Ahlgrens Schysta Rattar!

Nu fortsätter kvällen, hustrun lagar mat, skall bli gott med potatis och blomkåls låda, det var länge sedan.

Hej Hopp!

Jul 232010
 

Klockan ringde tidigt, vi har ett morgonplan som vi skall med, så vi intog frukost i hotellets matsal vilken är ett eldorado i furu, jag vet knappt vad jag åt till frukost, men nått fick jag i alla fall ner i magen. Nattens sömn har varit dålig, nytt klimat, ny säng, och så ett och annat flygplan som startade mitt i natten.

Nåväl, vi skyndade oss på, för hotellets skyttelbuss skulle ta oss till flygplatsen.

På väg ut från frukosten

Med väskorna inpackade i bilen, så rullade vi till flygplatsen, de hade an rejäl van, lite limousinekänsla inuti.

AC bak i bilen

Lite så här i backspegeln har ordet “Brukshotell” fått en ny innebörd, numera är ett ett hotell som är funktionsdugligt, men inte mycket mer, nått att bruka 🙂

Vi flyger med Ryanair, billigt på många sätt, men frågan är om det är värt att spara några slantar ställt mot att åka med ett flygbolag där man faktiskt blir tilldelad en plats, här är det fri sittning, så det blir lite av djungelns lag som gäller när passagerarna skall in. Får nog bli något annat flygbolag nästa gång, eller så, äsch jag kan inte bestämma mig.

Flygresan var bitvis lite skumpig, men när tröttheten ändå är påträngande, så märkte jag inte mycket av det. Vi hade även ordnat så att vi skulle bli hämtade på Skavsta av Malin och Hans, så när vi väl fått ut våra väskor så stod dem och väntade med vår bild Holger, alltid trevligt med bekanta ansikten.

Jag och min älskade hustru pratade lite på planet om en passage från Utvandrarna där Kristina och Karl Oskar pratar om huruvida de kommer att kunna språket när de kommer fram, denna gången är vi helt säkra på att så kommer att ske.

Hans, Ac och Malin

Vi rullade sedan uppåt mot Stockholm, jag och ac hade egentligen tänkt oss att äta lunch på Abyssinia, men de har ännu inte lunchöppet pga sommaren, så istället åkte vi till Razmahal, en av de bättre Indiska restaurangerna, den ligger vid St Eriksplan.

Razmahal, Stockholm

För Hans var det första gången han fick smaka Indisk mat, tallriken var helt tom när måltiden var avklarad, så jag tror att han fick smak för detta med Indisk mat, vi får ta och göra ett kvällsbesök längre fram, så Hans får prova på lite andra rätter.

Hans på Razmahal

Bilturen norrut fortsatta, nästa lilla stopp blev på Ulva kvarn, det ligger strax norr om Uppsala, en liten bit in från den gamla vägen, det är ett mysigt litet bruksområde som kretsar kring en gammal kvarn. Vi kikade på deras glashytta och fikade lite gott, både fikat och sällskapet var mycket gott.

Malin och AC på Ulva Kvarn

Vi fortsatte vidare på den gamla vägen upp mot Gävle, lite äventyr blev det även på denna sträcka, oljelampan började lysa gul, så vi fick ta ett litet stopp för att fylla på Holger med lite mer olja.

Hans gör nått konstigt med Holger

Det har varit en lång resa för oss alla, Malin och Hans åkte tidigt hemifrån, jag och ac fick gå upp tidigt vi med, tröttheten började göra sig påmind, och när jag försökte prata lite med Hans, så såg jag att han och Malin hade somnat gott, så frågan gick ut i tomma intet, men vad gör det om 100 år.

Inre tjänst i baksätet

Snart är denna semesterresa slut, nu får man leva på minnena ett tag framöver, oj vad det är mycket man hunnit uppleva, och hur fort man glömmer vad man gör om dagarna, när jag tittar tillbaks i bloggen, så ser jag hur mycket man hinner med på 14 dagar, ibland kommer man knappt ihåg på kvällen vad det var man gjorde på morgonen, märkligt hur det kan vara.

En välbekant skylt närmade sig bilen, och med den skylten får denna reseskildring avslutas, nu är vi hemma i Gävle igen.

Södra infarten till Gävle

Jul 222010
 

Vår hemresa börjar på riktigt idag, detta är sista dagen för oss i Grekland för denna gången, intrycken är överväldigande.

Vi frukosterade på hotellet, det var rätt glest med folk, tror det kan bero på att vi tog oss en sovmorgon.

Ac med frulle

Jag har tidigare nämnt att trafiken i Grekland är lite freewheeling, men här i Volos har man löst ett av problemen rätt handgripligen, nämligen genom att sätta stolpar mitt i vägen, så tvingar man grekerna att hålla sig i sin fil, det är annars nått som de generellt sett inte klarar av. Jo, tro inte att nån enda grek stannar för ett övergångsställe, för det finns inte på kartan.

Effektiva fil-hållare

Värmen var tryckande, så det var skönt att få sitta i bilen, så fort man gick ut så stektes man well done varje gång, det blev ett stopp för att tömma hyrbilen på skräp, undrar alltid lite lätt vart allt detta skräpet kommer ifrån, måste vara nått med klimatet 🙂

Längs de nya motorvägarna finns prima skithus, gott skick även om de inte vid första anblicken kan se så inbjudande ut, men väl värda ett besök om man har det behovet.

Skithus

På vägen till flygplatsen passade vi på att afnjuta en glarre, det var en liten skithåla där samma stolpe höll skylten för “välkommen” och “tack för besöket”, men glassen var god, och på kyrkan mittemot affären satt nått som såg ut som en stork, nån sån har jag inte sett i Grekland tidigare.

Stork på kyrkans tak

Jo, flygplatsen i Volos, den ligger ca 3-4 mil sydväst om Volos och heter egenligen Nea Anchialos Airport. Det håller på att byggas en helt ny terminal en liten bit bort, men den byggnad som är den nuvarande internationella flygterminalen ser ut ungefär som en större taverna.

Nea Anchialos Airport

Halva byggnaden är ankomstterminal, andra halvan är för avgående. När man checkar in väskan, så är bandet bakom luckan kanske 1 meter långt, sen står en grek och lägger väskan på vagnen 🙂 Lite sött är det allt.

Efter säkerhetskontrollen går man ut till “utrikeshallen”, det är en gallerförsedd bakgård, lite känsla av zoo får man när man står i buren.

Utrikeshallen

Nåväl, det är en helt ny terminal på gång, den skall vara klar ca 2013, så det är inte så länge till som denna byggnad behöver användas. Flygplatsen är egentligen ett militärflygfält, så det är en mix av stridsplan och passagerarplan, allt i en enda röra. Fast på något sätt så fungerar det, det är bara ett annat sätt att göra det på så att säga, inte sämre, inte bättre, bara annorlunda.

Väl inne i planet så slappnade man av och somnade gott en stund, på något sätt är det ändå skönt att få bege sig hemåt, det har varit en lång resa och alla intryck skall nu smältas.

Det var en hel del åskskurar över västra Tyskland, så chauffören fick ta lite omvägar för att sedan med rask fart peka nosen nedåt för att inte flyga förbi flygplatsen i Frankfurt Hahn. Men efter lite skakande så landande vi oerhört mjukt, det märktes knappt att han lade hjulen mot marken, det är inte ofta chaufförerna får till så mjuka landningar.

Fotvandring till terminalen

Hotellet vi skall bo på ligger precis bredvid flygplatsen, Hotel Fortuna, de hade även en gratis skyttelbuss som man kunde ringa och beställa fram, så det ordnade jag galant till utan omsvep. Fördelen med Tyskland är att numer kan alla som är kring 35 och yngre bra engelska, så det finns knappt någon anledning att krångla med knagglig skoltyska för min del.

Rummet, nummer 104, var funktionsduglig, detta är helt klart ett flygplatshotell, min kära hustru inspekterade uteplatsen, det är skönt att kunna gå ut och lufta sig.

Rum 104, Fortuna Hotel Frankfurt Hahn

Vi ställde väskorna, besökte muggen och uppdaterade garderoben till detta något kallare klimatet, i Volos var det ca 35 grader, här kring 18-19. En kort promenad kring staden följde, i Frankfurt Hahn bor det ca 200 personer, så stadsavsyningen var snabbt avklarad. Flygplatsen här i stan är även den en gammal militärbas, men numera helt omgjord för civilt flyg.

Då alla mathak i “stan” var stängda, så åt vi på hotellet, det var väl mest att betrakta som näring, knappt mer, men däremot ha de förbannat gott öl i det här landet, så jag slog till på en Dunkel, mums.

Erdinger Dunkel

Då maten inte var så jättespännande, så tog vi ännu en promenad, nu upp till flygplatsen, det är ca 600 meter dit, lite inhandling av mungott i form av lite godis, vin och öl, nu är kvällen fullbordad!

Min uppgift nu är att massera min kära hustru, hon har äskat om detta och tilldelat mig hedersuppdraget, vilket jag med glädje gärna uppfyller.

Natti Natti!

Jul 212010
 

Ne, som greken säger, idag var dagen då vi så sakteliga påbörjar vår resa hemåt igen, så efter frukost på hotellet i Aten så sade vi hejdå till vårt rum, tog med oss väskorna på en morgonpromenad till parkeringsgaraget på Sarri där vår lilla hyrbil parkerades häromdagen.

Vi hittade tillbaks till garaget, visade vårt kvitto och fick berätta vad det var för modell, sen var det bara att vänta. Under tiden som vi väntade kom det en annan bil, den kördes in i hålet i väggen…

Bilen körs in i hissen

… sen åkte hissen upp med bilen, fiffig anordning.

Hissen åker upp med bilen

En liten stund senare kom vår skruttomobil ner med hissen, och priset var humana 15€, konstigt nog fick vi inget kvitto 🙂 annars har vi blivit påprackade kvitton en masse här i Grekland, det märks att det är nått som är väldigt nytt för många affärsinnehavare. Vi packade in oss i bilen, och sen ut i Atens lätt kaotiska trafikrytm. Ibland undrar jag lite lätt varför de ens har några trafikregler, för om man skulle följa de så uppstår kaos. Att köra 60 på en 60 väg är inte att tänka på, det verkar mer vara 100 som gäller på 60 vägar 🙂 Det största hindret på vägarna är nog turister som följer trafikreglerna 🙂

Väldigt stor del av stamvägnätet är numera nybyggda motorvägar, och den som ritat vägarna har helt klart använt linjalen när sträckningen lagts, för det är raka och fina vägar.

Rak och fin motorväg

Nackdelen med alla dessa nya motorvägar är att alla Tavernor och bensinstationer ligger kvar längs den gamla vägsträckningen, så det kan ibland gå flera mil innan man ser några tecken av mat eller bensin. Vid 1 tiden började vi bli lite hungriga, och vi hade tur att den nya vägen snuddade vid den gamla vägen, och där fanns Best 200, det var en vägkrog som nog sett sina bästa dagar.

Best 200

Som granne låg ett Goodys, men vi var inte nått sugna på hamburgare. Inne på Best 200 var vi helt ensamma , så vi kunde snabbt få ihop lite god mat. Det var mest att betrakta som bruksmat, inte bra, inte dåligt, men det var mat.

Mat på Best 200

Värmen tryckte på rätt rejält, ungefär 33 grader i skuggan, inga moln, så det stekte på rätt bra. Vi rullade vidare mot dagens mål igen. Det är bitvis rätt glest på motorvägen, mest trafik är det i närheten av städerna man passerar, sen är det åter lite småglest igen, tror inte att grekerna är mycket för att ut och finköra mellan städerna.

AC med bilen

Alla dessa nybyggda motorvägar är belagda med vägtullar, de brukar kosta 1-2€ lite beroende på hur långt det är mellan stationerna, för oss idag var det kanske 4 stationer mellan Aten och Volos. Vi passade på att städa ut allt grus som fanns kvar i plånboken.

Vägtull väster om Volos

Denna den sista vägtullen låg precis vid Egeiska havet, tack vare den fantastiska utsikten blir nog jobbet att sitta i kuren uthärdligt. Risken är att dessa stationer automatiseras, precis som i många andra länder.

Egeiska Havet

Vi hade bokat hotell i Volos före vi kom hit, och det blev samma hotell som vi bodde på när vi kom till Grekland, Volos Palace Hotel, denna gång i rum 204.

Volos Palace Hotel

När vi bokar hotell, så gör vi det via internet på hotels.com, och det mobila internet som vi har med oss gick ut igår efter 11 dagar, mitt försök att fylla på med ytterligare 1 dygn blev inte så lyckat, för på Vodafones hemsida så gick det inte att köra påfyllning med VISA kort, och alla affärer i Volos är stängda på onsdag eftermiddagar. Så det blev lite tricksande med att få till en internetanslutning, men då jag är rätt begåvad så fixade jag till även det.

Nu är det sen eftermiddag, 32 grader varmt, dags för en stödvila, vi får höras lite senare.

Tänk, nu har det gått ett par timmar, jag har fått mig en välbehövlig stödvila, värmen tar ut sin rätt, enligt hustrun har jag även snarkat, men det vet jag inget om.

Planen för kvällen var rätt enkel, en promenad längs strandlinjen här i Volos, sen en middag, den sista före vår hemresa.

Solnedgång över Volos

Trots att solen nästan gått ner är det varmt, ikväll höll det sig kring 28-29 grader, det är inte som hemma att det blir avsevärt svalare när solen gått till vila, det enda man slipper är den stekande värmen.

Vi kollade av alla restaurangerna, och ungefär som i Kavalla så var vägen längs stranden avstängd och folkfesten var i antågande. Vi valde den taverna som var mest befolkad, och som gav ett genuint intryck, helt klart valde vi rätt, för bord efter bord fylldes av lokalbefolkningen. Vi beställde in lite god mat, Ac hittade en avsmakare med 4 rätter, och som vanligt så var det på tok för mycket mat.

Min älskade hustru

Men ack vad god maten var, som en sammanfattning kan jag lugnt säga att den grekiska maten genomgående varit väldigt god.

Vi njöt av varje munsbit, allt sköljdes ned med husets vita vin blandat mes sprite och is, det är en lyckad kombination.

God stämning

Det är skönt att ha mycket tid på sig när man äter, maten smakar bättre då på något sätt, så dryga timmen senare vandrade vi åter till hotellet för kvällens vila. Vad restaurangen heter har jag ingen aning om, allt är rena grekiskan för mig, men så här ser skylten ut i alla fall.

Där vi åt i Volos

För att runda av kvällen tog vi lite starkt på hotellet, en sista ouzo slank ner, kära hustrun tog en screwdriver. Man märker så tydligt att vi inte är kvar i Aten längre, för när man är utanför storstan så kommer det alltid in lite extra gott som man inte beställt, tex så fick vi en liten efterrätt på tavernan, och till våra drinkar på hotellet kom det lite nötter och ett fat med oliver, gurka, tomat och lite ost. Det var samma i Kavalla, det måste vara gästfriheten som är så viktig här i Grekland, en mycket trevlig vana.

Volos Palace Hotel i nattljus

Nu är denna dagen slut, blir inte mer av denna dagen, imorgon har vi ännu en resdag, då skall vi vidare till Tyskland.

Hipp Hopp!

Jul 202010
 

I Aten finns ett av denna civilisations absolut viktigaste byggnader, Parthenon, den är inte enbart ett arkitektoniskt mästerverk, det är även här som grunden till vårt värdesystem med alla människors lika värde, allas rätt till en fri åsikt, rätten till att få ställa frågorna som kan kullkasta dogmer och tabun, helt enkelt grunden till det vi kallar för de mänskliga rättigheterna och det demokratiska statsskicket.  Dock såg det något annorlunda ut när dessa tankar formades, men grunden kommer härifrån.

Den drivande kraften bakom byggandet av monumenten på Akropolis var Perikles, under hans styre såg han till att uppmuntra och skapa en grogrund för detta fria tänkande. Partenon som är den mest välkända byggnaden på Akropolis byggdes mellan 447 till 433 före kristus, som arbetskraft anlitade Perikles mestadels fattiga från Aten, allt för att de skulle få ett arbete, och att de skulle ta del av den övergripande tanken om allas lika värde.

Parthenon - Akropolis

Parthenon stod i stort sett väl bevarad fram till 1687, då användes byggnaden som krutförråd av Osmanerna, nutida Turkarna, krutförrådet exploderade, pelare förstördes, statyer krossades och en del såldes som souvenierer, därefter var det mest ruiner kvar till eftervärden. Från mitten av 1800 talet har hela Akropolis varit en plats för arkeologer, delar har restaurerats och återskapats, nu när vi var där idag såg man tydligt att de bedriver en försiktig rekonstruktion av Parthenon, sakta men säkert återfår byggnaden sin forna glans.

Det som slog mig idag var att dessa grundläggande idéer om alla människors lika värde, yttrandefrihet, åsiktsfrihet ännu i dag nästan 2500 år efter att tankarna föddes fortfarande är satta under press och hotas av framförallt religiösa grupperingar, det är för mig helt obegripligt att någon enda människa vill välja bort rätten att ha en egen åsikt och få möjlighet att yttra den åsikten, eller ens rätten att få vara med och fritt välja dem som skall vara satta att styra sitt land, men uppenbarligen finns det dem som inte tycker sådant är viktigt.

Upptäcksresande i massor

Sen får man inte glömma att Akropolis är en turistmagnet utan dess like, många resande skall pricka av detta mål i sin bok, ta ett par hundra bilder för att sedan fortsätta vidare till nästa punkt i boken, vi gjorde lite annorlunda, vi tog promenaden upp till Parthenon och hittade oss en stor sten att sitta på, där talade jag och min älskade hustru om livet, universum och allting, det ger perspektiv på tillvaron när man får vila ögonen på en byggnad som är byggd för 2500 år sedan. Efter kanske en timme vandrade vi vidare, det blev inte så mycket kort, men mycket minnen har man med sig tillbaks. Till saken hör att jag varit här tidigare, för ca 35 år sedan, jag är oerhört glad att mina föräldrar visat mig världen redan när jag var liten parvel.

Parthenon

Efter vårat förmiddagspass åkte vi tillbaks till hotellet med tunnelbanan, jo, det går tunnelbana till Akropolis numera, min kära hustru har lite krångel med ena benen, och det gjorde sig påmint idag, det är en rätt krävande vandring upp till Akropolis i 30+ grader värmer.

Min älskade hustru

Efter lite svalkande luftkonditionering på rummet så kände vi att det var dags att få lite gott i magen, vi konsulterade vår guidebok över Aten, och fick ett tips på en taverna dit grekerna brukade äta lunch, stället ligger inklämt i en liten gång, så det är nästan omöjligt att upptäcka det om man inte vet om att det finns där. Och sen namnet, Triantafyllo tis nostimias, bara det är ju lockande. Fast jag undrar om ordet “Fyllo” betyder samma här som hemmavid. Det närmsta som jag lyckades få det till var att ställets namn betyder “Smak av Rosor” eller något sådant.

Triantafyllo tis nostimias

Inredningen var lite lagom spartansk, men allt upphävdes av ägarinnans idoga försök att presentera menyn på engelska, det var en upplevelse, för hennes engelska var rätt skrattlig, men ändå på något sätt fullt begriplig, hon lyckades få till nyckelorden så att allt blev glasklart. Detta var verkligen en familjerestaurang dit de lokala arbetarna intog sin lunch. När vi kom in så satt det en dam och åt lite för sig själv, hennes såg jag sedan vakta en trappuppgång när vi lämnade stället.

Matportionerna är på tok för generösa här i Grekland, jag tror att det bottnar i en välvilja att förplägna gästerna med allt som huset har att erbjuda, en enorm gästfrihet.

AC med kycklingfilé

Efter avnjuten måltid så var det dags för en stödvila, en lite siesta, värmen tar verkligen ut sin rätt så ett par timmars sömn gjorde susen. Vi hade inte så mycket planer för eftermiddagen, men min älskade hustru hade letat fram en indisk restaurang som vi tänkte prova, så med raska steg gick vi mot tunnelbanan igen, och åkte till Thissos, det var bara ett par stationer bort, sen vidtog en promenad, och den instruktion vi lyckats hitta hade nog lite övrigt att önska, för vi gick sedan nästan hela vägen tillbaks till hotellet innan vi kom fram, och så föll det sig så illa att restaurangen inte fanns kvar, vilket gjorde att vi strosade runt lite till. I de kvarteren vi passerade från Thissos så var det mycket sliten bebyggelse, det kändes som om det var lite bakgård på något sätt, ett par knarkare såg vi som fick lite gott i armen, men det var ingen som på något sätt ens försökte vara otrevlig eller så, det märks att kriminaliteten här i Aten är låg.

En kul grej, vi gick förbi ett hus som fått en ny “fasad” i form av ett tryckt tyg, säkert från OS 2004, men nu var tyget litet slitet i ena hörnet, och det trasiga huset skymtade fram till allmän beskådan.

Ett bländverk

Men allt för att staden skall se fin ut, men man kan dölja trasiga hus ett tag, men det går inte i längden.

Vi hittade tillslut en liten taverna i en gränd, och precis som vanligt var maten mycket god, dock var portionerna på tok för stora, AC fick in en tallrik med enbart kött, det var säkert ett kilo eller så på tallriken, inget annat, bara köttet, så det fick bli en komplettering med lite pommes.

AC med 1 kilo kött

Själv slog jag till med en grekisk sallad som jag delade med min hustru, och kompletterade med fyllda champinjoner, det var alltså två apertizers, som en sammanfattning kan man säga att två förrätter räcker mer än väl som en hel måltid här i Grekland. Men det spännande är att man lär sig mycket på att prova nya saker hela tiden, det är lite av vår devis.

Väl hemma på hotellet vidtog packning av väskor, imorgon skall vi vidare till Volos. Det är viktigt nu att väskorna inte väger för mycket, max 15 kg vardera, och 10kg i handbagage, nu kommer väskvågen till god nytta.

En liten sväng ut blev det även på kvällen, vatten inhandlades, likaså lite juice så att bloggar’n kan få sig en ouzo med juice på kvällen, den smakar bra kan jag säga .-)

Även denna dag är nu avslutad, det är varmt ute, mina skjortor som jag blaskade upp tidigare idag hänger på tork ute på balkongen, och snart är det dags att nanna kudden.

Vi höres imorgon!

Jul 192010
 

Värmen under dagarna här i Aten är så pass påträngande på dagarna, så det är bara att masa sig upp på morgonen för att intaga frukost för att sedan äntra denna dagens äventyr. Vi brukar bara göra lösa planer för våra dagar och inte knö in för mycket verksamheter bara för att det skall vara så.

På detta sätt slipper man massa stress och hinner ändå uppleva mer än vad man tänkt sig, så även denna dag, för det vi tänkt oss var att kika på de lokala marknaderna och strosa på lite bakgator.

I krokarna kring hotellet ligger stadsdelen Monastiraki, och går man därifrån mot Omonia så kommer man till den stora köttmarknaden, vi talar inte danspalats här nu, utan här får man se maten nästan i ögonen. För oss Svenskar är detta en svunnen tid som passerar revy, men här i Aten är det en levande marknad.

Köttmarknaden i Aten

Alla slaktarna gick runt i sina vita rockar med klädsamt mycket blod på, och ibland tappade de nån köttbit på marken, men när ingen såg så åkte köttbiten upp på disken igen som om inget hade hänt 🙂 Det var även ett filmteam på plats på marknaden, vi fick intrycket av att det pågick inspelning av något matlagning program där lagen skulle inhandla råvaror på Atens marknader. Jag är nästan säker på att både jag och AC lyckades snirkla oss in i bild ett par gånger 🙂

Vi gick vidare till grönsaksmarknaden, den ligger precis i närheten av Monastiraki, så det var inte någon lång väg att gå, här var tempot lugnare, jag fick lite intrycket av att kommersen inte riktigt kommit igång ännu, men precis som marknaden i Kavalla, så fanns här allt som Greklands mark kan uppbringa, och även lite till, för jag tror inte att ananas växer i Grekland, fast med värmen som varit kanske det kan bli verklighet endera dagen.

Grönsaksmarknad i Aten

Vi hamnade sen i ett område som mest verkade ha butiker som drevs av pakistanier och indier, från en del butiker kom de mest fantastiska dofter av kryddor, andra butiker doftade mest naftalin. Alltså, malkulor lockar inte direkt till affärer 🙂 Ac hittade en finer väska för 8€.

Biltrafiken i Aten är ett ämne för sig, det är både för smala gator och för många bilar, detta kombinerat med att bilisterna har en laid back inställning till det här med trafikregler gör att det uppstår lite lustiga situationer lite här och där. Idag var det en bil som skulle leverera varor, det var inte mer än ett skithuspapper mellan bilen och andra parkerade fordon.

Trångt i Aten

Vi tog oss en liten tur med HoHo bussen, till ett område i krokarna kring Plaka, där hade vi koll på att det skulle finnas massor med trevliga stråk fulla med små butiker och tavernor. Det var i samband med lunch, så vi slog till på lite mat och vatten.

Lunch på stan

Det kan väl sägas att maten inte höll samma goda kvalité som vi är vana vid, men det var inte dåligt, bara bra på ett annat sätt så att säga 🙂 Vattnet var kalas och nödvändigt.

Jag får passa på att visa hur mysiga gränderna var i Plaka, massor med tavernor, här kan man riktigt njuta av livet. I guideboken stod dock att många av mathaken var av lite medioker kvalité, men eftersom vi redan ätit, så behövde vi inte forska något vidare i det ämnet. Vi njöt enbart med ögonen av denna den äldsta fortfarande bebodda delen av Aten.

Gränder i Plaka

Det vi däremot gjorde var att dela på en Scandal glass, med mycket chokladbitar i, det var mums. Lite ont om platser att sätta sig på, men vi hittade en hög trottoarkant att sitta på, det gick bra det med.

Det byggs och fixas en hel del med många gamla hus i Aten, och jag gillar det sätt som de täcker fasaden med en “bild” av huset, fast i tyg, man störs inte lika mycket av byggarbetsplatsen på detta sättet.

Täckt fasad

På vår väg hem till hotellet ligger postkontoret, denna dag var det en demonstration, jag gissar att det har att göra med sänkta löner, längre arbetstid och högre pensionsålder att göra, klart att det är en svår situation som landet befinner sig i.

Demonstration utanför posten

Vi tog oss en liten kort sväng till med HoHo bussen, och efter det blev vi lite törstiga och gick till Hard Rock Café för att läska lite, det blev vars två drinkar och en mumsig trippelchoklad som efterrätt, mumsigt.

AC med drink på HRC Aten

Klockan hade tickat på, så vi begav oss hem till hotellet igen för lite siesta, det var skönt att få sova lite efter dagens strapatser, solen steker på rätt bra mitt på dagen. Det måste varit olidligt här i stan före luftkonditioneringens tidevarv.

Vår balkong Athens Hotel Cypria

Efter välförtjänt vila, så vidtog eftermiddagspasset, nu blev det lite nya strapatser för oss, för vi skulle åka med den nybyggda tunnelbanan, den byggdes inför OS 2004, och det fina är att man i samband med detta bygge hittade massor med lämningar från det antika Aten, mycket av detta går att se lite här och var längs tunnelbanans sträckning.

Fynd hittat när tunnelbanan byggdes

Tunnelbanan är fräsch och fin, vagnarna nya och så är det varmt här med, trots att man är i underjorden. Biljettsystemet är löjligt enkelt, det är en enhetstaxa för enkelresor och så finns student/barn/pensionär samt en dygnsbiljett, det är allt.

Nedgångshallen vid Syntagma

Nere vid spåren fick vi vänta ett par minuter, ett idogt fläktande vidtog för att kyla ner sig lite.

Spåren vid Syntagma station

Spårvagnsnätet är hyfsat väl utbyggt i innerstan, sen blir det glesare, dock går det hela vägen ut till Atens internationella flygplats, så det är enkelt att ta sig in till stan, man slipper krångla med taxi eller annan kollektivtrafik. Det finns även en station vi Akropolis, dit skall vi imorgon.

Men dagens resa, målet med den var en station som heter Aghios Nicolaos, en promeninx på 7-800 meter vidtog innan vi fan vårat mål, den Ethiopiska restaurangen Lalibela, den ligger på Naxou 26. Det var en liten sliten stadsdel, men ack vad värt det var att få komma dit. Restaurangen är döpt efter orten Lalibela i norra Ethiopien.

Ethiopisk Restaurang Lalibela Naxou 26, Aten

Restaurangen var ett litet familjeföretag, inredningen var lite spartansk, och det kanske tog lite lång tid innan man fick in maten, men allt vi fick in var lagat från grunden i köket av en mycket stolt madam.

AC med injera och några blandande rätter.

Maten var gudagod, precis så kryddstark som den skall vara, detta utan att man bränner sönder sig, varje munsbit slank ner mjukt, ledigt och fint. Det fina sällskapet med min hustru förhöjde självklart stämningen ytterligare.

Festmat

Egentligen fanns inte det vi vi ville ha på menyn, men allt går att lösa här i världen, menyer är enbart en indikation på vad kocken kan åstadkomma, så jag bad att få en meny med lite av varje, några rätter med kött, några vegetariska. Det är verkligen en gemensamhetsmåltid där man äter tillsammans, och bestick, det kan man glömma, här är det fingrarna som gäller i samklang med injera.

Herr Gemzell

Efter avslutat måltid fick maten sjunka en stund, ett litet samtal med ägarinnan om matens förträfflighet följde, vi fick var sitt visitkort, man kände sig som hemma på något sätt, trevligt.

Så om du som läser detta åker till Aten, se absolut till att besöka Lalibela, det är en uppmaning, och vill du hänga med på Ethiopisk restaurang hemma i Sverige, så häng gärna med oss någon gång när tid och möjlighet finnes.

Mörkret hade fallit när vi sakta begav oss tillbaks till tunnelbanan för fortsatt färd hem till hotellet, även denna dag har ett slut, och nu kände vi oss redo att runda av.

Imorgon, då blir det Akropolis!

*kram*

Jul 182010
 

Åter en tidig morgon med efterföljande apelsinsaft till frukost 🙂 Fast egentligen tycker jag att detta hotellet varit helt ok, prisvärt, och med en makalös utsikt, fast det är med att kalla saft för juice, jag vet inte riktigt…

Räcket på vår balkong, Hotel Hermes Delfi

Bilen packades full med väskor, söta frun och mig, vi tackade Delfi för en mycket trevlig vistelse. Dock hade vi ett litet ärende kvar innan vi körde från stan, för precis bortanför de utgrävningar vi var igår ligger ytterliggare en spännande plats, Athena Pronoia.

Athena Pronoia Delfi

Detta tempel är mer eller mindre ett gigantiskt plockepinn, allt verkar vara utgrävt, sorterat, katalogiserat och färdigt för nästa steg, dvs att montera ihop templet åter igen, det vore spännande att se templet i sin fulla prakt.

Athena Pronoia Delfi

Efter att vi promenerat upp till bilen igen så påbörjade vi vår resa mot Aten, vägen dit är rätt enkel, mest bara att köra rakt fram, även om jag lyckades leda in min hustru på ett litet sidospår, men det löstes efter en liten stund.

Ett krigsmonument från slutet av andra världskriget stannade vi till vid, alla monument har oftast en historia bakom sig, och som oftast är värd att minnas. Detta monument var tillägnat alla de som brutalt dödades efter en hämdaktion efter en attack som hade utförs av Partisaner. En division Waffen-SS trupper gick in i byn Distomo, från dörr till dörr.

Under två timmar massakrerade de 218 civila greker,  10 juni 1944. Bland offren fanns barn som stacks ihjäl med bajonetter medan de låg i sina sängar, byns präst blev halshuggen.  Vad partisanerna hade gjort, det förtäljer inte historien.

Krigsmunument vid Distomo

Jag såg att det skulle finnas en Olympus Plaza även på denna väg, och jag var väldigt nyfiken på om det även denna gång skulle vara en identisk kopia av de två föregående ställena, men ack nej, detta verkade vara avsevärt mycket äldre, även personalen var tröttare och mer uppgiven. Kanske har även de drabbats av de 30% lönesänkningarna som många andra drabbats av här i Grekland. Det måste vara tufft för dem, för kostnadsläget är ungefär som hemma i Sverige, bensinen är dock lite dyrare. Undras hur det skulle kännas att få 30% mindre i lön, men ändå förväntas göra samma jobb, tungt.

Olympus Plaza

Efter en avnjuten glass, gott, så rullade vi vidare in mot Aten, det dröjde inte länge innan vägskyltarna tornade upp, stora, gröna och tydliga. Det är lite skumt dock att det inte verkar finnas en enda grek som bryr sig ett skvatt som sånt som heldragen linje, hastighetsbegränsningar, eller varför ens ett övergångsställe, det blir lite som det vill med de sakerna 🙂 AC fann sig bra i trafikrytmen, jag var kartläsare och burkade lite när så behövdes i vår lilla bil.

In mot Aten

Sen var det ingen lek, hotellet gick nästan inte att nå med bil, vi fick köra ett flertal varv runt området för att slutligen göra en drastisk åtgärd. AC släppte av mig en bit därifrån, jag promenerade till hotellet, och fick personalen att röja undan lite fordon så att gästerna kunde komma fram. Sådan handling krävs ibland.  Hustru och väskor hamnade snart därefter på rummet tillsammans med mig, vi bor på Hotel Athens Cypria, Rum 601, helt ok rum, får bli lite bilder på det lite senare.

Nåväl, bilen, den skulle vi bli av med, och det var inte det lättaste, här i Aten finns det inte några parkeringsplatser, men efter många turer hittade vi ett parkeringshus, och som var öppet (mycket är stängt på söndagarna), bilen kördes in in en hiss och försvann in i huset, hopps vi ser den igen 🙂

Utsikt från vår balkong, rum 601

Utsikten på bilden ovan, den säger långt i från hela sanningen, det är kanske inte världens bästa utsikt, men vi har haft långt värre vyer under våra resor i världen.

Mat, hunger och törst, vi planerade om lite, och begav oss bort till Hard Rock Café i Aten, det ligger bara 4-500 meter från hotellet, det börjar bli lite av en tradition, gott och mumsigt, AC fick även ett nytt samlarglas till den tidigare kollektionen, det börjar bli några länder i den nu.

Ac på Hard Rock Café i Aten

Själv mumsade jag i mig en HRC Veggie Burger, den är kalasgod, funkar varje gång. Maten spolades ned med hjälp av en god rejäl och läskande drink.

HRC Veggie Burger

För alla music lovers, på HRC finns massor med minnesvärda ting som används av stora musiker, här fanns det bland annat en an John Lennons slipsar, vet inte om det är så minnesvärt, men lite kul är det iallafall.

John Lennons slips

Efter maten var jag lite i behov av en stödvila, men vi kom gemensamt fram till att vi borde använda tiden till att få en överblick över staden, så sagt och gjort, vi gick ner till det närliggande torget och klev på en Hop-On Hop-Off (HoHo) buss som tog oss på en 1,5 timmar tur runt de flesta sevärdheter som Aten har att erbjuda, nu vet vi vad vi skall titta närmare på i veckan. Dessa HoHo bussar är en attans bra grej.

Sen, väl hemma och 2 liter lättare, jag hade svettats tröjan dyngblöt under HoHo resan, så fick jag en liten stödvila på rummet, det var skönt och behövligt. Jag tankade i mig en liter vatten i samma veva för att kompensera allt som svettats ut.

Efter vilan, då gick jag och AC ner till den närliggande baren och delade på en bananaboat, en Ouzo och en Appelsinjuice, flåt saft menar jag ju 🙂

De får inte riktigt ordning på det här med saft och juice i Grekland 🙂

Vi får höras vidare imorgon, det skall bli ca 20-35 grader varmt.. hoppas det går bra.

Natti Natti!

Jul 172010
 

Oj, vilken dag, jag vet knappt vart man skall börja någonstans, det har varit så ofantligt mycket intryck denna dag, men jag antar att det enklaste är att jag helt enkelt startar från början.

Vi hade satt klocka till denna morgon, allt för att komma till de arkeologiska utgrävningarna strax utanför Delfi, dock var jag inte något vidare alls intresserad av att kliva ur sängen, all värmen tar ut sin rätt.

Frukosten på Hotel Hermes var sparsmakad, men det uppvägdes av den utsökta utsikten, däremot var det lite synd att apelsinjuicen visade sig vara apelsinsaft, vet inte riktigt om det är min grej att dricka apelsinsaft till frukost 🙂 Lite grönsaker hade inte heller varit dumt att kunna lägga på morgonmackan, men det får bli nästa gång hoppas jag.

Apelsinsaft till frukost, Hotel Hermes Delfi

När vi kom till hotellet igår fick vi en fantastisk liten karta över City of Delphi, den ger en väldigt god överblick över detta lilla samhälle, det bor trots allt inte mer än 2500 personer är, när turisterna väller in, så kan nog befolkningen flerdubblas. På lördagar verkar det vara lite av en mellandag, för det var inte så värst mycket turister här denna dag, kanske det även påverkar att det är ekonomisk kris här i landet, så den inhemska turismen har avtagit markant.

Jag och min älskade hustru tog oss en promenad från stan ut till det antika Delfi, det var en promenad på ca 500 meter, inte så värst betungande, och utsikten är makalös. Det fläktade skönt, men samtidigt gäller det att hålla mössan på så att man inte bränner sönder svålen.

The Sphinx of the Naxians. Marmor 560 före kristus

Första stoppet vi gjorde på detta av världsarv var att besöka museet som innehåller alla de finaste fynden från utgrävningarna. Ovan finns en Sphinx som hittats, den är gjord av marmor för mer än 2500 år sedan, imponerande.

Även statyerna över Kleobis och Biton finns bevarade, de är från ca år 600 före kristus.

Kleobis och Biton

De historiska skatterna är ändlösa, jag kan bara rekommendera alla och envar att åka hit för att uppleva det med egna ögon, detta var en gång i tiden den punkt vilken världen snurrade runt, mitt i Apollons tempel finns en sten, Omfalos, det var punkten som var världens navel.

Vår vandring gick sedan vidare ut till den arkeologiska utgrävningsplatsen, merparten av arbetet med att gräva fram alla tempel och byggnader skedde i inledningen av 1900 talet, och nu får vi njuta frukten av det arbetet.

Skattkammaren i Delfi

Skattkammaren ovan har rekonstruerats i stora delar, här förvarades som namnet säger de ofantliga skatter som dem som ville ha ett utlåtande från oraklet, det är uppenbart att detta blev en god inkomstkälla med tiden.

Apollons tempel är den viktigaste byggnaden på hela området, det är här som Omfalos fanns, världens mittpunkt, under templet fanns även en svavelosande källa från vilket oraklet fick sin “inspiration”

Apollons tempel

Det var väldigt mycket trappor att gå i, värmen var tryckande trots att vi var tidigt ute så min älskade hustru hittade en viloplats strax ovanför templet.

AC vilar benet

Efter vilan fortsatte vi uppför igen, nu till den amfiteater som byggdes kring år 400 före kristus, nu var vi så matta av värmen så vi hoppade över att gå vidare upp till den stadion som ligger ännu längre upp i backen. Jag har ännu inte riktigt fått kläm på det här med att sammanfoga bilder, men det syns i alla fall hur amfiteatern ser ut.

Amfiteater Delfi

Allt detta är bara ett axplock av allt makalöst som det antika Delfi har att erbjuda, vi släntrade ner för alla trappor i den gassande värmen, strömmen av andra upptäcktsresande, flåt.. turister började tillta. Även vildkatterna sökte upp skuggan, jag tror att katterna häromkring kan få sig en munsbit enbart för att de är så gulliga.

Halvt vild katt

Vi hade sett ett minitåg som skulle köra mellan det antika Delfi och den moderna staden, och medan vi väntade kikade vi bort i fjärran, där finns ännu mer utgrävningar, de skall vi försöka se imorgon.

Mer antikt i fjärran

Det där tåget, det dök aldrig upp, så vi gick tillbaks till stan igen, ingen betungande utmaning, även om vi sett fram emot tuffe tåget, men det får bli någon annan gång.

Vi hittade en liten mysig taverna, delade på ett par förrätter, det är ett trevligt system att ta in ett par smårätter, dela på dessa och bara njuta av tillvaron. Efter maten tog jag mig en klassisk grekisk kaffe, det var mums, och mycket sump.

Grekiskt kaffe

Efter maten blev det någon timmes siesta, sen vidtog en promenad, och gissa vad vi hittade, om inte det lilla tåget, det var nog så att de inte körde tåget alla dagar i veckan.

Minitåget Delfi

Ett av de många böneskåpen som finns överallt i landet passerade vi även förbi, detta var lite extra fint tycker jag. Dessa är ofta uppsatta på platser där folk har kört ihjäl sig, och då de kör lite illa, så blir det många skåp.

Böneskåp Delfi

Hungern trängde sig på så sakteliga, och vi konsulterade Lonely Planet över Grekland och hittade en taverna som skulle vara bra, Taverna Vakchos, det visade sig vara en guldklimp, lokala råvaror, egenpressad olivolja, egen vintillverkning, värt varenda krona.

Taverna Vakchos Delfi

Vinet, det som bryggdes i huset var väldigt gott, inte surt och gult, utan gott så att säga, och vackert att titta på.

Karaff med hembryggt vin

Kvällarna är varma och sköna, så på vägen tillbaks till hotellet hittade vi en liten lokal där de serverade läskande retsina och ouzo, vi satt där över två timmar och bara njöt av allt underbart som livet har att erbjuda, imorgon, då är det en helt ny dag igen.

Natti Natti!