En del dagar får man ha lite extra skoj, idag har jag hållit föreläsning hos Riksutställningar i deras mobila utvecklingsrum. Vagnen stod uppställd vid Järnvägsmuseet i Gävle, strax bredvid Hennans station från Ljusdals Kommun som står uppställd hos Järnvägsmuseet nuförtiden.
Egentligen hade jag lite dålig koll på vad jag skulle prata om, men i datorn hade jag ett par föredrag förberedda, jag tänkte att det enklaste var att känna in läget och sedan välja något av dessa lite efter vad som kändes bra för stunden. Nu är detta inget som är problematiskt för mig, det hade säkert gått lika bra att improvisera helt från ingenting.
Riksutställningar vid Järnvägsmuseet i Gävle
Det blev ett 1½ timmes föredrag om ljussättning i museimiljö och hur denna har utvecklats från 80-talet fram tills idag, självklart broderat med lite utvikningar av alla de slag, allt som stunden ger.
För mig är det absolut viktigaste att få till en kommunikation med dem som lyssnar, för när man får igång samtalet så blir det så mycket mer intressant för alla närvarande, det blir ett givande och tagande som jag tycker är intressant.
Helt enkelriktad information är för mig svårare att se som intressant, dialog, ge och ta, det är grejen för mig, sen underlättar det att jag inte har någon som helt scenskräck, men jag vet att det finns många väldigt kunniga människor som har så mycket att dela med sig av, men som stoppas av att de är helt livrädda för att prata inför folk, det är lite synd det.
Så vill ni höra mig prata om ditten eller datten, hojta till 🙂
Häpp!