Gemzell

Nov 272014
 

06:05, tidig morgon, jag och älskade hustrun hade bokat in oss på en rejäl rundtur runt Teneriffa för att på så sätt få en bra överblick av vad ön har för kulturellt ursprung och historia. Denna rundtur arrangerades av Ving, så vi bokade turen enkelt i hotellets eminenta reception.

Deras värd Sharon var till ypperlig hjälp vid bokningen, det uppskattas mycket. Vi fick mycket raka och ärliga tips om vad som var värt att se, och vad som kanske mest var utfyllnad. Jag gillar skarpt när man får ärlig och uppriktig information.

Jag och hustrun var på plats, redo att kliva på bussen till Purowoll, japp, det skulle bli en avstickare för att lyssna på reklam hos en firma som gör ulltäcken etc, som tack för att vi satt där så betalade de nästan halva kostnaden för vår dagsutflykt, det rörde sig om 600 spänn som de stod för, och då kan jag lätt tänka mig att lyssna på reklam.

I väntan på bussen utanför Sunwing Fañabé beach resort, Teneriffa

I väntan på bussen utanför Sunwing Fañabé beach resort, Teneriffa

Efter avslutad reklampaus med tillhörande frukost samt en stänkare i form av en Amaretto, rullade vi vidare på Autopista TF-1, dvs motorvägen på östra sidan av Teneriffa, vi hade nu blivit ett gäng med glada skandinaver som skulle ut på en heldagstur, vår guide Sofia skulle leda oss genom denna härliga ö, dess historia och kultur.

På väg mot nordost på motorvägen, Teneriffa

På väg mot nordost på motorvägen, Teneriffa

Vårt första stopp var vid pyramiderna i Güímar, detta var Thor Heyerdahls sista storverk, han rundade av sin karriär och sitt liv med att beskriva att formationerna på denna plats hade status som pyramider. Han är annars mest känd för Ra och Kon-Tiki. Med de båtarna lyckades han visa att det var fullt möjligt att med papyrusbåtar ta sig mellan Afrika och Sydamerika.

Pyramiderna i Güímar

Pyramiderna i Güímar

Utmaningarna med dessa pyramider är att det finns flera teorier, och ingen är egentligen belagda med mer än sannolikhet, så för mig blir det mest en reflektion över att det kan mycket väl vara pyramider, men tja, vad skall jag säga. Att det är ett verk av människor som är väl värda att beundra, det kan jag verkligen hålla med om, för det är inte slumpen som skapat detta mästerverk. Det som var klart var att guiden vid pyramiderna var väldigt säker på att detta var något stort och viktigt.

Det fanns även ett museum på plats, dock innehöll museet enbart replika föremål från andra museer, samt en nedskalad kopia av båten RA. En film om Thor Heyerdahl fick vi kika på, riktigt trevlig, men det var väldigt mycket skolbarn på plats, så det var rätt stimmigt.

Pyramiderna i Güímar, Teneriffa

Pyramiderna i Güímar, Teneriffa

Vi passade på att fotografera pyramiderna, och även varandra, man får inte missa ett sådant tillfälle. Kvinnan med täckjacka, det var den lokala guiden vid pyramiderna, det är ju kallt här, det är typ deras vinter, men för oss nordbor så är det helt ok med 20+ grader.

Vår grupp vid pyramiderna

Vår grupp vid pyramiderna

Det fick även bli en liten bild av stiliserade leguaner, jag tyckte de var fina på nått sätt.

Vid pyraminderna i Güímar

Vid pyraminderna i Güímar

Vi hoppade in i bussen igen och rullade vidare norrut mot La Laguna, klimatzonerna har passerat från mer eller mindre öken till centraleuropeiskt, så här regnade det mest titt som tätt, det stora besöksmålet här var en gammal kyrka som heter Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna. Det som var speciellt här var att de hade haft en staty med jungfru maria, fast som en svart person. Vår guide berättade att detta var ett mysterium.

För mig verkade det rätt rimligt, Teneriffa är en del av Afrika, och här finns en del av Jesuiterna, dvs en del av den ursprungliga katolska kyrkan. Det borde rimligtvis vara så att det funnits en influens från påven i Abyssinien, dvs nuvarande Etiopien.

Nått magiskt är det oavsett inte tal om, eftersom hela grejen med religion bygger på vidskepelse och andra villfarelser. Kyrkan var väldigt vacker att se på, besöket blev rätt kort, för det skulle bli gudstjänst strax efter att vi kom in i kyrkan, så det fick helt enkelt bli en snabbis.

Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna

Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna

På andra sidan av torget i La Laguna fanns det en liten inomhusmarknad, det var som en Östermalmshallen, dvs allt man kunde tänka sig i matväg kunde man inhandla. Jag och hustrun började känna oss lite småhungriga, så vi slog till på 4 äpplen av typ Golden Delicious. Prisnivån var ca 2 Euro för 1 kg.

Marknaden i La Laguna, Teneriffa

Marknaden i La Laguna, Teneriffa

Regnet började nu ösa ner med större intensitet, vi hade hela gänget samlats under ett tak i väntan på att det skulle avtaga, för vi skulle gemensamt ta oss genom delar av stan per fots, och det var inte direkt lockande 🙂 Men som tur var så lugnade vädret ner sig så vi tog oss en mycket rask promenad bort till vår buss genom delar av den gamla staden.

I bussen på väg till Bodega Alvaro

I bussen på väg till Bodega Alvaro

Det började nu kurra rejält i magen, men vi var på väg mot dagens lunch, denna var ordnad på Bodega Alvaro o Santa Cruz på Teneriffa, detta är en rejält gammal bodega (firma som köper upp vindruvor och gör vin) Vi skulle gemensamt få smaka på en provkarta av Tapas från Teneriffa, samt även prova lite olika sorters viner.

Under bussresan hade vi fått introduktion kring en lokal sås som heter Mojo, denna skulle man då ha till typ allt som serverades, jag såg fram emot denna, men var lite funderandes över resten av maten, det fick gå som det gick helt enkelt.

Bodegas Alvaro, Teneriffa

Bodegas Alvaro, Teneriffa

Vi slog oss ner i en stor sal, vinet flödade, dvs vi fick in rött, vitt och rose samt även en panna skumpa. Stämningen var mycket god. När sen maten kom in så var det lite mer förvirrat, för vi skulle få ett smakprov av vad Kanarieöarna hade som sin specialitet i form av Tapas, men servitören ställde fram fler fat med mat, men berättade inte med ett ord om vad det var han ställde fram.

Det kändes lite taffligt och ogenomtänkt tycker jag allt. Vill man presentera ett lands mat, så bör man även göra så, och inte bara skicka in nått på en tallrik. Som vegetarian vill jag gärna veta vad det är på tallriken, som vetgirig på kulturen vill jag gärna veta vad det är på tallriken, men nej, jag är ännu inte något klokare på vad som serverades.

Bodegas Alvaros, Teneriffa

Bodegas Alvaros, Teneriffa

En dam i sällskapet försökte fråga servitören om det gick att få in en mildare variant av såsen Mojo, hon fick svaret att det gick bra, varpå det kom in en grekisk sallad… förvirringen var total.

Vi rullade vidare med vår buss till nästa äventyr.

Under vår resa hade vår eminenta guide berättat lite om öns historia, kortfattat kan man säga som så att denna ögrupp var befolkad av Guanches, detta var ingen homogen grupp, utan den skiftade kulturellt sett mellan de olika öarna, de hade inget utbyte sinsemellan, så namnet Guanches var mest ett sätt att klumpa ihop dem.

När spanjorerna koloniserade ögruppen mellan 1402 till 1496 så skedde det enligt principen att slå ihjäl så många av Guanches som möjligt, använda en del som sexslavar och sälja dem som var kvar som slavar till andra länder. Sen, för att krydda detta, så är nuvarande befolkning stolta över det kulturella arvet från Guanches, detta återspeglas genom att man gärna använder ord från deras språk och passar på att säga att man har Guanchesblod i sina ådror.

Vi vanliga skulle nog kalla det för folkmord och utrotning, men vad vet väl enkla lilla jag… Jag tycker nog att man borde ta upp detta och kalla saker för vad de är istället.

Bussen fortsatte vidare till en eminent Botanisk trädgård i Porto de la Cruz, parken var anlagd den 17:e augusti anno 1788, så många av de ursprungliga växterna hade hunnit växa till sig rejält. Klimatet på norra delen av Teneriffa passar utmärkt för denna typ av plantering.

Söta hustrun i botaniska trädgården i Puerto de la Cruz

Söta hustrun i botaniska trädgården i Puerto de la Cruz

Ett av de mer imponerande träden var en Ficus macrophylla, den var helt enorm, ett fotografi kan inte göra detta magnifika träd rättvisa, det bara måste ses på plats. Jag var mycket imponerad och rentutav tagen av denna upplevelse.

Ficus Marcrophylla, Botaniska trädgården Puerto de la Cruz

Ficus Marcrophylla, Botaniska trädgården Puerto de la Cruz

En annan läcker växt var Calliandra haematocephala, Evolutionen skapar fantastiska ting.

Calliandra haematocephala

Calliandra haematocephala

Många växter i parken kommer från andra länder och andra kontinenter. Jag passade på att fråga vår guide om det fanns några endemiska växter på Teneriffa, men det enda som fanns var en korsning mellan två frukter, jag vet inte riktigt om det riktigt räknas som endemiskt.

Efter lite eget letande på nätet har jag funnit att Jättesnokört är endemisk på Teneriffa och grannön Las Palmas.

Med bussen rullade vi vidare västerut och tog oss till Casa Abaco, detta är ett riktigt gammalt hus från 1700-talet som numera är öppet för allmänheten. Huset byggdes som en bröllopsgåva, men har efter många ägarbyten hamnat i privat ägo som inte är släkt med den ursprungliga familjen. Men av generositet är huset numera öppet för alla och envar.

Vi fick oss en guidning av lokal guide, många intressanta berättelser om huset levererades. Men jag kände att det var dags att fråga lite saker som gnagde inom mig, tex om det fanns kvar några föremål, möbler eller så från de ursprungliga ägarna, men all inredning var inköpt under mitten av 1990-talet, dock i gammal stil, men inget som var relaterat till huset.

Casa Abaco, Teneriffa

Casa Abaco, Teneriffa

Eftersom guiden presenterade huset så stolt, så kunde jag inte låta bli att fråga om han som byggde huset använde sig av slavar som arbetskraft, och det fick jag efter ett tag svaret att så var det troligtvis. Jag frågade även om det var så att han som byggde huset var del av folkmordet på ursprungsbefolkningen, men det verkade inte vara så.

Efter rundturen skulle vi se på lite lokal dans, då i klassisk stil, vi serverades sangria och dansarna kom in på scenen. Precis innan de kom in slutade anläggningsarbetena på tomten bredvid. Maken till bistrare underhållare hade jag sällan sett tidigare.

Casa Abaco, Teneriffa

Casa Abaco, Teneriffa

Men skenet bedrog, det skulle tydligen vara så att dansarna skulle se bistra och sura ut för att det skulle vara historiskt korrekt. Lite eljest, men man tar det som det kommer 🙂

Dagen hade ett stop kvar på listan, vi skulle stanna till vi katedralen i Candelaria, där finns numera statyn med den svarta madonnan.

Katedralen i Candelaria

Katedralen i Candelaria

Det fanns massor med skrönor om denna staty, men jag kände att det inte var min grej, det fick bli ett fotografi, sen jag jag och hustrun ut och köpte oss en riktigt god glass, det kände vi oss värda efter en så här lång dag.

Katedralen i Candelaria

Katedralen i Candelaria

Bussen rullade vidare söderut, solen rundade av sin dag och det var mörkt igen innan vi kom tillbaks till vårt hotell Fañabé Beach, resten av gänget väntade på oss, vi skulle intaga en gemensam middag.

Los Christianos, Teneriffa, på väg hem mot vårt hotell

Los Christianos, Teneriffa, på väg hem mot vårt hotell

Denna dag var en oförglömlig upplevelse, jag har nu lärt mig mer om Teneriffas svarta historia, dvs att ögruppens moderna historia började med ett brutalt folkmord utfört i samband med koloniseringen av öarna.

Vår guide var förträfflig, all heder till henne för en riktigt bra dag.

Go’Natt!

Nov 262014
 

*DUNS* sa det i brevlådan,

När jag kom hem från mitt arbete i fredags så låg det ett för mig okänt brev med avsändare från Rosersberg, vadan detta var min första fundering. Jag är en man som sällan öppnar min post och lade det tjocka brevet slentrianmässigt på köksbordet såsom jag oftast gör, detta med förhoppning om att min älskade hustru skulle öppna brevet och sedan berätta för mig om det innehållet var något jag skulle på något sätt åtgärda. Detta är en av mina svagheter i livet, men likt Ignatius Reilly så lever jag lite efter devisen; Är det något viktigt, så skickar de väl en påminnelse vad det lider.

Sent om sider så öppnade jag brevet, och till min stora glädje fann jag att innehållet kom från min vän Mohamed Omar, det var en helt sprillans ny novell med det mycket lockande namnet “Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet

Novellen blev liggandes över helgen, men jag stoppade ner den i min rygga då planen var att läsa novellen på min resa till Teneriffa, sagt och gjort, jag började från start, men somnade på planet, jaja, det fick bli en omläsning idag istället.

Novellen kretsar kring många för mig välbekanta miljöer, Gustavianum, Anatomiska Teatern, Rudbeck, Uppsalas studentikosa miljöer och museernas samlingar. Som en avstickare kan man lätt säga att mycket av de ting som finns på världens museer som härstammar från Egypten på det stora hela sett är stöldgods från gravplundringar, många gånger är även ursprunget helt okänt eller rentutav påhittat, allt för att finurliga nasare ville göra dåtidens forskare lyckliga, en bra story kring ett “fynd” kunde göra vilken upptäcktsresande som helst glad. Tiderna har tack och lov förändrats till det bättre.

Den härliga känsla jag fick av upplägget var lite som Faraos Cigarrer, mysterier som kretsar kring mystiken om faraos förbannelse, om riter, uråldriga kurer och självklart ond bråd död. Alla ingredienser som behövs för att bygga upp en riktigt bra novell finns där och på helt rätt plats.

Persongalleriet i novellen är riktigt bra uppbyggt, där finns poeten Simon O. Petterson som reciterar ur sitt senaste verk “Otidsenliga betraktelser på vers samt en bilaga innehållande fragment ur nattliga samtal med mig själv” (För övrigt en bok jag skulle vilja läsa). Huvudpersonen Prof. Frans Stenberg, en ung man i en gammal värld, hans manér och klädstil stammar från ca 1920. Frans mentor tillika tidigare innehavare av samma professur som huvudpersonen Frans nu innehar, dvs Tord Ranke gör entré i berättelsen genom att vara brutalt avliden.

Kyrkoherden Trude Koltrast-Bagge “Jag menar vad jag säger: Huvudet saknas!”

På det hela taget sett är denna novell riktigt läsvärd, jag uppmanar starkt alla och envar att införskaffa sig ett eget exemplar, luta sig tillbaks och njuta av Omar’s härligt flödande och målande berättelse.

Klick på länken nedan för att komma till Mohamed Omar’s inlägg om Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet.
https://nyailconvito.wordpress.com/2014/11/23/professor-frans-stenberg-och-det-stulna-gudahuvudet-ute-nu/

Lev väl och njut av livet!

Nov 252014
 

Det är inte min melodi att klaga på saker och ting, jag är väl medveten om att ibland blir det fel, och då får man ta det som det kommer, men nu tänker jag göra ett rejält undantag från detta och verkligen passa på att berätta om en upplevelse där det är total ignorans som i slutändan gett mig en riktigt dålig upplevelse.

Jag och min familj var idag på väg till Teneriffa med Ving, då till Fañabé Beach resort. Flighten skulle avgå 07:50, vilket gjorde att vi i familjen gick upp tidigt för frukost och avfärd till Arlanda, när vi väl kommer fram till Arlanda är planet försenat till 09:00. När informationstavlorna på Arlanda vid ca 08:00 berättar att vi skall gå till Gate, så lunkar i princip alla passagerare till Gate 16C. Men inget händer, klockan blir 09:00, ingen information, inte ett knyst. Flighten skjuts upp till 09:35, fortfarande inte ett knyst… Jag frågar en av dem som har hand om biljettkontrollen, de har ingen information om vad som händer…

Det är i detta läget jag konstaterar att det mest effektiva sättet att få arga kunder är genom att låta dem hänga i limbo och absolut inte berätta vad som sker.

Till slut kontaktar jag Ving via deras online-chat, frågar vad är det som sker, svaret jag får är att de inte har någon aning om att planet ens var försenat…

Ving & Thomas Cook Flight DK1801 till Teneriffa

Ving & Thomas Cook Flight DK1801 till Teneriffa

Efter en hel del väntan får vi till slut gå ombord på flight DK1801 Thomas Cook, och det som möter oss är ett flygplan som är gravt nedgånget och i desperat behov av uppfräschning. TV-skärmarna ombord är gamla platt-tv, som flimrar lite förstrött, de är för få och för långt borta. Vanliga hörlurar får man inte lov att ansluta, utan man måste då köpa en adapter för 40:-.. Kom igen, det är inte 1995 längre!

Detta kan jag dock gå med på, eftersom skärmarna ändå är undermåliga, för få och för långt bort, så är det som ingen mening med att ens försöka se på något som visas på dem. Däremot, det som var riktigt jobbigt under resan var att flygstolarna var helt nedsuttna och att betrakta som färdiga att köra på soptippen.

Mitt säte, jag sjönk ner som om jag satt i en grop, ryggstödet hade en stålbalk som tryckte mot ryggen, dvs där det en gång i tiden funnits ett svankstöd. Jag hade så fruktansvärt ont i både rumpa och rygg efter en timmes flygning, så jag var tvungen att gå en runda i planet. Min tur gick bakåt mot toaletterna, där samspråkade jag med en annan passagerare och han hade exakt samma upplevelse av stolarnas totala avsaknad av kvalité. Min hustrus säte var i samma klass, så även resten av familjens säten, detta var alltså inget som berörde en enstaka stol.

För att påtala detta för Ving / Thomas Cook så kontaktade jag återigen Ving, påtalade problemet, varpå jag fick till svar att “Det var ju synd, du kanske kan fylla i nått formulär…” Fan heller, är inredningen i flygplanet så risig, så borde Ving & Thomas Cook ta det till sig och se till att det blir fixat. Jag kan tänka mig två scenarier, ena är att de inte ens är medvetna om att inredningen är slut pga att man inte kontrollerar den (Vilket skulle vara skrämmande nog) eller att man helt enkelt skiter i vilket (vilket även det är rätt skrämmande)

Min respons var att jag lät meddela att det enda jag som kund kan göra är att berätta om problemet, dels för Ving, dels på sociala medier och bloggar, resten var upp till Ving, dvs om de vill ta till sig det eller ej.

Efter att jag påtalat detta så kom det sent omsider ett meddelande till mig att de skulle fasa ut deras gamla flygplan.

Kontentan är, är man missnöjd med något, så säg till, och säg till ordentligt, annars verkar det som om man skiter i vilket från Ving’s sida.

Oct 192014
 

Efter vårt snabba besök i Stockholm rullade vi hem mot Gävle, men man skall inte missa ett tillfälle att besöka en lite begivenhet, sagt och gjort så tog vi oss en liten avstickare till Mora Stenar, detta är en historisk plats av stor rang, en minnesplats väl värd att besöka om man vill känna historiens vingslag i den Svenska historien.

Mora Stenar

Mora Stenar

Wikipedia kan man läsa följande.

Mora sten låg på Mora äng i Lagga socken söder om Uppsala och var en lös stenhäll, på vilken under medeltiden den som hade valts till kung i Svea rike, eller ville väljas till kung, ställde sig för att hyllas av valmenigheten. Själva stenhällen är sedan början av 1500-talet försvunnen, med olika teorier om vad som därefter hänt med den. Mora stenar, den samling av minnesstenar från medeltida kungaval som hörde till stenhällen, finns delvis bevarade och förvaras idag i ett hus vid Mora äng, uppfört 1770. Huset ligger vid Östunavägen i norra utkanten av Knivsta kommun.

För övrigt är det inte helt enkelt att hitta till Mora Stenar, för hur jag än gjorde så lyckades jag inte hitta någon karta eller beskrivning på hur man skulle ta sig till Mora Stenar, så för kommande hugade besökare har jag här klippt in en karta som visar vart detta ligger. Klickar man på bilden så kommer man direkt till Google Maps.

Mora Stenar - Karta

Mora Stenar – Karta

Det lilla huset från 1770 som inrymmer de kvarvarande fragmenten från Mora Stenar ser rätt oansenligt ut, ingången är sen länge försedd med en gallergrind, så man får inte komma hela vägen in och titta på stenarna, men man ser rätt bra ändå. En av dessa stenar är den berömda “Tre Kronor”

Mora Stenar

Mora Stenar

Stoppar man in kameran innanför gallret så ser man ännu bättre, fast klart, det hade varit intressant att få komma hela vägen in i huset och titta närmare på dessa reliker.

Mora Stenar

Mora Stenar

Vi tittade runt en stund, begrundade tillvaron och rullade sedan vidare och visare mot Gävle, en upplevelse rikare.

Tjing!

Oct 182014
 

Efter ett par hektiska dagar passade jag och söta hustrun på att åka till Stockholm för att titta på Jonas Gardell och hans show “Mitt enda liv”, denna spelades på Intiman.

Vi traskade iväg från vårt hotell Clarion Tapto, det inte mer än ca 10 minuter, lite småregnigt, men det var skönt att få röra på sig innan showen började. Det var fullsmockat in till sista plats, jag och hustrun satt på olika rader för det var ströbiljetter som vi lyckats få tag på, men men, det går bra det med.

Jonas Gardell - Mitt enda liv, Intiman Stockholm

Jonas Gardell – Mitt enda liv, Intiman Stockholm

När showen varit igång en ca 5 minuter så trillade det in ett gäng eftersläntrare.. ja, vad skall man säga. Hade jag fått råda så skulle inte dessa släppts in, det är inte särskilt trevligt med den sortens avbrott. Den typ av show vi bjöds på hade dock lite svängrum i sig, så jag måste säga att Jonas Gardell skötte dessa eftersläntrare på ett bra sätt.

Under nästan 2 timmar bjöds vi i publiken på en form av underhållning som mest var reflektioner ur Jonas Gardell’s liv, nu kretsade mycket kring att han är i 50-års åldern, men i övrigt var det ungefär som om artisteriet inte utvecklats det minsta, jag hade verkligen önskat att han skulle ta sig ur sin comfort-zone och ge sig i kast med att berätta om något som inte enbart är hemmaplan för honom, det kändes helt enkelt uttjatat om jag skall vara helt ärlig.

Bitvis var det enligt min smak rätt tråkigt, mycket beror nog på att Jonas Gardell med sina reflektioner kring livet försöker öppna upp dörrar i publikens sinnen, men när dörrarna redan är vidöppna och fladdrar för vinden så blir det rätt ointressant i mitt tycke.

Jonas Gardell - Mitt enda liv, Intiman Stockholm

Jonas Gardell – Mitt enda liv, Intiman Stockholm

Efter showen lommade vi tillbaks till vårt hotellrum, även morgondagen skall tas omhand, så det är hög tid för min skönhetssömn.

Go’Kväll!

Oct 032014
 

Man skall aldrig missa tillfället att ta en liten omväg till ett och annat besöksmål, idag var det så dags igen, jag och en av mina kollegor skulle köra från Östersund hem till Gävle. Som av en händelse tog vi oss en liten omväg för att besöka Sveriges geografiska mittpunkt.

Sveriges geografiska mittpunkt - Flataklocken

Sveriges geografiska mittpunkt – Flataklocken

På den eminenta siten Wikipedia kan man bland annat läsa:

En av de äldsta och mest kända kandidaterna är berget Flataklocken (även känt som Flataklacken) beläget i Munkbysjön, Ånge kommun i Medelpad. Mittpunkten togs fram av Nils Friberg och Tor Andeldorf på geografiska institutionen vid vad som då hette Stockholms högskola år 1947. En styv karta av landet konstruerades där Öland och Gotland satt fast vid fastlandet utan mellanliggande vatten, och sedan flyttades en nål under kartan tills det vägde jämnt. Ett sällskap bestående av bland andra Gustaf von Platen (chefredaktör på tidningen ALLT, som drog igång projektet), upptäcktsresanden Hans Ostelius och elitorienteraren Gösta Lagerfelt tog sig till platsen för att märka ut platsen, som idag är ett välbesökt turistmål. Platsen kan beskrivas som tyngdpunkten (jämviktspunkten eller masscentrum) av en tvådimensionell modell av landet, där öar flyttats så att modellen är sammanhängande. Metoden har fördelen att den är generellt applicerbar på valfritt land eller annat territorium.

Så egentligen är denna plats sådär lagom vetenskapligt beräknad, platsen ligger på toppen av ett berg med vanligtvis milsvid utsikt, jag tror nog att det har spelat in en hel del 🙂 Denna dag låg dimman tät över bergstoppen, min kollega Thomas kollade av läget och tog sig en Turf-zon.

Tät dimma vid Sveriges geografiska mittpunkt

Tät dimma vid Sveriges geografiska mittpunkt

Denna plats är nu inte helt enkel att hitta till, men då jag varit i närliggande Torpshammar tidigare, så hade jag en hum om hur man tog sig till Flataklocken, klicka på bilden för att komma direkt till Google Maps.

Sveriges Geografiska Mittpunkt - Karta

Sveriges Geografiska Mittpunkt – Karta

Då var ännu en av livets upplevelser avbockad och klar, det skall bli spännande att se vad som blir nästa besöksmål här i livet.

Häpp!

Sep 082014
 

Snart är det val i Sverige, jag vill bara säga detta enkla till dig, se för bövelen till att rösta så att vi slipper rasister i vår lagstiftande församling. Om du struntar i att rösta, kom ihåg att det inte är någon som hör dig sitta hemma i soffan och beklaga dig över de politiska beslut som sker de närmsta fyra åren.

Vote - From your couch, no one can hear you scream

Vote – From your couch, no one can hear you scream

Vi har den stora turen att ha rätten att rösta, det är väldigt många människor i världen som inte ens kan drömma om ett rättvist demokratiskt val, då är det väldigt viktigt att vi gemensamt ser till att bibehålla den rätten och att vi bibehåller en grundtanke om allas lika värde.

Jag har gjort mitt val, se nu till att även du masar dig ur soffan och rösta!

Aug 292014
 

Även detta år har jag och Frida varit gäster på Le Dîner en Blanc i Stockholm, grundkonceptet är mycket enkelt, man träffas på en förutbestämd plats, alla klädda helt i vitt (en utmaning i sig) och på en given signal sker sen en promenad till en i staden framstående plats där alla deltagarna ställer upp sina vita bord, dukar upp sitt vita porslin, vita dukar och allt vitt som där hör till.

Det här med helt vita kläder är inte helt enkelt, men redan förra året ägnade jag en hel del tid åt att få ihop allt som behövdes, i år har jag dock kompletterat med ett par riktiga lågskor i vitt läder och vita sulor, dessa fick jag importera från Asien, vad gör man inte för att uppfylla kraven.

Förberedelser inför Diner en Blanc

Förberedelser inför Diner en Blanc

Vita stolar och vitt bord är rekorderligt monterade på en vit kärra med vita remmar 🙂 Kärran är egentligen en blå IKEA vagn som jag målat vit med sprayfärg, bord och stolar är redan från start vita.

Förberedelser inför Diner en Blanc

Förberedelser inför Diner en Blanc

Min söta hustru Anne Catrine hjälpte mig med att stryka kläderna, dukar etc, jag är henne evigt tacksam för all hjälp jag får av henne. Hustrun skulle på Casino ikväll, så det är inte så att jag lämnar henne helt i sticket medan jag och Frida går på finmiddag.

Förberedelser inför Diner en Blanc

Förberedelser inför Diner en Blanc

Den samlingsplats som Frida och jag blivit tilldelade var uppgången vid Kungsträdgårdens tunnelbanestation, jag och hustrun samåkte med buss till Kungsträdgården. Jag kan avslöja att det röner en hel del uppmärksamhet på stan när det kommer en helt vitt klädd karl dragandes på en vit kärra med vita stolar och bord.

Frida och Stefan inför Diner en Blanc

Frida och Stefan inför Diner en Blanc

Jag kom först fram i vår grupp till Kungsträdgården, men strax efter trillade fler och fler av de övriga gästerna in. Vädret var inte direkt lovande, det regnade en del men med tanke på hur det var under middagen 2013 så bara kunde det inte bli värre 🙂 Jag hade tidigare under dagen förberett med genomskinliga regnponchos, så det fanns ingen risk att jag skulle missa detta.

Vitklädda förväntansfulla gäster - Diner en Blanc

Vitklädda förväntansfulla gäster – Diner en Blanc

Strax efter 19:00 + en akademisk kvar, så gick vår grupp i samlad trupp bort mot Norrbro, det är den bron som går förbi framför gamla riksdagshuset och ovanför medeltidsmuseet, hela bron var avspärrad enkom för Diner en Blanc. Vi hade plats B18. Efter lite pysslande så fällde vi upp bordet och stolarna på rätt plats.

Jag lämnade resten av dukningen till Frida medan jag gick och hämtade vår förbeställda mat samt vinet. Man kan ana en viss glädje i Fridas min 🙂 Det kan vara vinets ankomst 🙂

Frida på Diner en Blanc - Stockholm

Frida på Diner en Blanc – Stockholm

Just maten hade varit lite trickig. I fjol hade vi med oss all mat, Frida hade förberett det hela. Det är en massa jobb så därför beslöt vi oss att använda oss av förbeställd gourmetmat. Nu fanns denna mat i tre varianter. Man fick då välja på en 2-personers meny, Lyx, Standard eller Vegetarisk. Då fick jag samverka lite för att få till det så att vi fick beställa en middag med 1 personers Standard och 1 personers Vegetarisk. Allt går att lösa här i världen.

Vinet var riktigt gott, det vi hade bokat var dels ett rött Piemonte DOC – Barbera samt en flaska vitt, Antara sauvignon DOP. Det är ju så med middagar att man önska olika, så jag gillar inte vitt vin och Frida gillar inte rött vin, då är lösningen att ta en panna av varje 🙂

Le Dîner en Blanc - Stockholm

Le Dîner en Blanc – Stockholm, Stefan Gemzell & Frida Lönnedahl

Menyerna då, jo, Fridas meny innehöll följande läckra saker:

Avocadosoppa med kräftstjärtar och vitlökskrutonger
Serranoskinka med basilikamarinerad pastasallad, mozzarella och cocktailtomat,
Grillad zucchini med marinerade grönsaker och färskost med gräslök och örter.
Bakade rödbetor med gotländsk fårost, walnötter och lavendelhonung
Pastramistekt laxfilé med färskpotatissallad och färskost med citron, lime och gräslök
Saint Agur och Manchego med päronmarmelad och crostinikex
Vingens grova valnötsbröd med smör och flingsalt
Päroncheesecake med rostad vit choklad

Den vegetariska menyn bjöd på godbitar som:

Gazpacho med finskurna grönsaker och krutonger
Kantarellquiche med västerbottencreme
Färskpotatissallad med bönor och senapsfrön
Pärlcous-cous med granatäpple och rostade grönsaker
Bakade rödbetor med gotländsk fårost, valnötter och lavendelhonung
Gruyère och brie med päronmarmelad och crostinikex
Örtbaguette med smör och flingsalt
Fruktsallad med vaniljmascarpone

Diner en Blanc - Stockholm

Diner en Blanc – Stockholm

Startsingnalen på att alla gästerna var redo att intaga maten var när vi gemensamt viftade med våra vita tygservetter i luften, i samband med detta började även bandet spela lugn underhållande bakgrundsmusik, samtalen flöt på bra med våra härliga bordsgrannar. Till höger om mig hade jag ett par där mannen kom från Kanada och hans hustru från Tyskland, dock skedde ett par vinrelaterade olyckor på det bordet så mannen var rätt infärgad i rödvin, men stämningen var mycket god.

Till vänster om mig hade vi två charmerande damer med rötterna från Orsa, denna middag var del av en födelsedagsöverraskning, ett mycket utsökt sätt att fira på tycker jag. Jag och Frida träffade även på ett par bekanta från förra årets middag, vi verkar göra lite intryck på något sätt.

Tomtebloss - Diner en Blanc Stockholm 2014

Tomtebloss – Diner en Blanc Stockholm 2014

När middagen formellt avslutades, dvs den delen som innefattade mat och dryck så signalerades detta unisont genom att vi alla tände våra tomtebloss, det var en mäktig syn att se flera hundra brinnande tomtebloss flamma i mörkret.

Frida Lönnedahl på Diner en Blanc - Stockholm 2014

Frida Lönnedahl på Diner en Blanc – Stockholm 2014

Jag och Frida plockade ihop vårt skräp, lämnade flaskor i returkärlen, satte fast bord och stolar på vagnen igen, så att de är redo inför nästa års Diner en Blanc. På tunnelbanan hem till hotellet så väckte det återigen en del uppmärksamhet med min vita stass, så jag blev fotograferad ett par gånger, det är inte illa avrundning på en mycket mycket trevlig kväll.

Detta får bli alles för denna gång, nu är gubben trött och behöver sova lite 🙂

Aug 212014
 

Ett litet experiment som vi hoppats skulle fungera bättre än vad det gjorde var att ta med oss Charlie på bio. I utbudet fanns filmen “Småkryp” i 3D. Småkryp är ett riktigt bra koncept med korta filmer där småkryp utsätts för små prövningar och strapatser, det finns ingen dialog så allt berättas genom det man ser. Av det konceptet har man nu gjort en långfilm på 1,5 timmar, då i 3D.

Vi tänkte att det borde kunna fungera för Charlie, sagt och gjort, biljetter införskaffades, popcorn, dricka och 3D glasögon till lilla mannen. Jag och AC har sedan tidigare 3D brillor som vi tar med oss.

Charlie och AC på Bio - Småkryp i 3D

Charlie och AC på Bio – Småkryp i 3D

Det gick hyffsat bra den första 45 minuterna, men sen tappade den lille mannen fokus, det rasade ut popcorn på golvet, läsk likaså, 3D glasögonen lyckades han helt trasa sönder, så det blev svårt för honom efter det att se vad som skedde på filmduken.

Så här i backspegeln kanske det var lite för tidigt för honom att gå på en så här lång film, men man måste prova och träna på nya saker här i livet 🙂

Filmen då, jo, detta är storyn.

Några snälla svartmyror finner en ovärderlig skatt efter att ett picnic-par lämnat skogen – en hel ask med sockerbitar! En liten nyckelpiga kommer till deras hjälp under deras långa färd med skatten på väg mot stacken. En färd som är fylld av strapatser och många fiender – framför allt ett gäng elaksinnade rödmyror.

Spontant sett kan jag kanske tycka att det var lite väl “våldsamma” lösningar i filmen, det hade varit bättre med en mer pedagogisk problemlösning än att de snälla myrorna använde våld mot de elaka myrorna, men man kan inte få allt här i världen.

Detta var alles för denna dagen.

Aug 202014
 

Dagens äventyr var en liten tur till Sala Silvergruva och då ner till 60-meters nivån. Jag och AC har varit här tidigare men då har vi gått 3-schakts vandringen som går ner till 155 meter.

Att vi valde 60-meters var för att vi hade fint sällskap i form av Malin, Charlie och lilla Alva. Det var ett vågspel, men man måste prova för att se om det fungerar. Att gå ner i en mörk gruva kan vara obehagligt och skrämmande.

Sala Silvergruva

Sala Silvergruva

Vi löste våra biljetter och gick runt en stund på gruvområdet, men när det väl närmade sig att vår grupp skulle ner i gruvan så fick vi en mycket bra introduktion av vår guide

Sala Silvergruva

Sala Silvergruva

Med hjälm på huvudet gick vi ner, ner och ner i gruvan längs familjevänliga trappor. Överlag är detta en gruva som är väldigt bra anpassad för att ta med sig även mindre barn, men man måste hålla koll på de små liven för det lurar faror både här och där. AC och Charlie utgjorde ett gott team, AC försökte få Charlie att röra på benen, medan Charlie hade helt annat fokus 🙂 Klart, det är mycket intryck inne i en gruva.

Sala Silvergruva

Sala Silvergruva

Vår guide berättade och levandegjorde livet i gruvan, en och annan skröna om kungar som tvingats ner i gruvan medelst nedhissning i korg, och att detta enbart lät sig göras efter intagande av stora mängder alkohol. Hur det kom sig att den enväldige kungen inte helt sonika kunde säga ifrån sig detta äventyr var dock något dolt i dunkel.

Att titta ner i de lodräta schakten var en mäktig syn. När vår eminenta guide började sjunga i botten på en av gruvsalarna, så var det en en annan guide längre upp i gruvan som passade på att sjunga en stämma. Akustiken i salarna är helt klart mäktig.

Sala Silvergruva

Sala Silvergruva

Sista biten, dvs upp ur gruvan fick vi åka hiss. I toppen av schaktet satt en liten fladdermus uppkrupen, det var svårt att få till en bild så det blev tyvärr ingen på den lilla varelsen.

Däremot så får det bli en liten bild på Charlie när han kliver in i bilen, jag hoppas han blev en liten upplevelse rikare.

Charlie vid Sala Silvergruva

Charlie vid Sala Silvergruva

Våra vägar skiljdes i Sala, Malin, Charlie och Alva rullade hem till sitt medan jag och AC rullade till Ockelbo för att avnjuta en underbar middag på Ninjas Kök. Det är ett helt annat äventyr, men väldigt väl värt ett besök.

Go’Kväll!

 Tagged with:
Aug 162014
 

Kvällen idag rundades av fint med ett litet samkväm tillsammans med en del av våra grannar, vi brukar träffas i all enkelhet varje år för att gemensamt äta lite god mat, merparten av sällskapet festade loss på kräftor, det är ju säsong för sådant nu.

Jag och söta hustrun hade lagat annat, egentligen vet jag inte varför min hustru inte passade på att äta kräftor, får ta och fråga henne om det vid tillfälle.

Fest med grannarna

Fest med grannarna

Själv var jag en glad gubbe, efter maten passade jag på att mumsa i mig en skvätt 12-årig Yamazaki, en riktigt god single malt från Japan.

Hörde jag Skål?

Hörde jag Skål?

Det är härligt att bara ta det som det kommer vissa dagar.

Häpp!

Aug 132014
 

Denna morgon vaknade jag till lite för tidigt, egentligen var min plan att sova hur länge som helst, men ack nej, så blev det inte. Vad gör man istället, jo, man tar fram den Blu-ray som fanns i posten igår, filmen var Doktor Proktors Prompepulver. Detta är en filmatisering av Jo Nesbøs bok med samma namn.

Doktor Proktors prompepulver

Doktor Proktors prompepulver

Filmen hade premiär i Norge den 14:e mars 2014, men tyvärr så är det så illa att Norska filmer sällan får Svensk distribution, detta fenomen är märkligt. Så det jag får göra för att hitta dessa filmer är att jag helt enkelt pratar med mina Norska vänner samt aktivt letar efter sådant som är på gång.

Filmen som sådan var inte enkel att köpa, jag provade att beställa den via cdon i Norge, men de kunde enbart leverera till adresser i Norge, men med lite lirkande så fick jag dem att även ta in filmen i deras Svenska sortiment, så då gick det fint att beställa hem denna fantastiska rulle. Det mesta går att lösa här i världen.

Doktor Proktors Prompepulver

Doktor Proktors Prompepulver

Doktor Proktors Prompepulver är en barn/ungdomsfilm, kortfattat kretsar den kring den lätt galna professorn Proktor som uppfunnit ett “Prompeuplver”, översatt blir det “Fispulver”. När man äter av pulvret så uppstår rejäl gasbildning 🙂

Ja, det är en enkel och mycket charmig form av humor, öppningsscenen är genial, det är en en katt som får i sig lite Prompepulver och går sen runt och fjärtar både här och där 🙂

 

Titta gärna på filmens trailer ovan, den ger en liten inblick i filmen.

Mitt betyg då? Jo, jag gillar denna form av film, det är en enkel form av humor, filmen är helt klart en feel-good-lördag-matiné film, och det är ett bra betyg. Blu-ray versionen kommer med Norskt Tal och Norsk Textning, så det underlättar om man är hyfsat bra på Norska för att få med sig historiens alla detaljer.

Jag hoppas denna filmen får Svensk distribution, för det är den väl värd!

Aug 112014
 

Under dagens resa mellan Landskrona och Jönköping tog jag och söta hustrun en liten omväg via Ryd i Småland för att titta på Bilkyrkogården i Kyrkö mosse. Denna bilkyrkogård är resterna av Åkes Bilskrot, numera är området skyddat fram till ca 2050, därefter hoppas jag verkligen att det blir en fortsatt skydd så att denna helt unika upplevelse får vara kvar, hela vägen fram till den dag då naturen brutit ner varenda återstående liten metallbit.

Bilkyrkogården i Ryd - Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd – Kyrkö mosse

För att hitta till bilkyrkogården, så kör man in från väster till Ryd i Småland via Rv119, då kommer man att mötas av en skylt där det står “Bilkyrkogård”, väl framme finns en parkering för ca 6-8 bilar, 1 halvsunkigt utedass samt en soptunna av modell “Håll Sverige Rent”, så man får ta med sig allt övrigt som man önskar så att säga.

Efter att man parkerat så möts man av en liten oansenlig skylt som berättar en av de viktigaste sakerna som man bör veta om bilkyrkogården, man skall se men inte röra och vara försiktig med vart man går.  Texten på skylten är som följer.

Detta är en väldigt speciell plats. Det är dels kulturhistoria men det är även ett livsverk av en riktig småländsk entreprenör “Åke på myren”. Här andas allt nostalgi och svunna tider. Den rostiga plåten står skarp i kontrast med den skira grönskan och vi får också en påminnelse om att evigt liv bara finns i sagorna. Bilyrkogården har besökare från när och fjärran och lämnar ingen oberörd. Skrotbilarnas himmel har någon kallat det.

Allemansrätten råder men vi vill uppmana dig att vara försiktig när du vandrar runt här. Under gräs och mossa finns gropar och siken som kan vara svåra att se därför rekommenderar vi att du håller dig på tydliga stigar och är varsam så att du inte trampar på gammal skrot som hör till platsen.

Lämningarna på Kyrkö mosse är både sköra och vanna och man kan skada sig om man klättrar på karosserna eller kryper in i de gala fordonen eller byggnaderna. Vi vill därför be er att vara försiktiga och ha uppsikt över era barn. Inte minns vill vi att platsen endast ska påverkas av naturen själv och inte av mänsklig hand!

Välkommen till en annorlunda upplevelse!

Bilkyrkogården i Ryd - Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd – Kyrkö mosse

Det hade regnat rejält när vi kom fram och solen hade nästan torkat upp allt regnet, det kunde knappt varit en bättre dag. Vi gick en stund längs en stig som kantats med bildäck, annars är i princip allt borta som kan förgifta marken, alla oljor, batterier, motorer etc var nästan helt borttagna redan på den tiden när skroten var aktiv.

Bilkyrkogården i Ryd - Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd – Kyrkö mosse

Wikipedia kan man läsa följande om den gamla bilskroten:

Bilkyrkogården, eller bilskroten, på mossen har en lång historia. Åke Danielsson, född 1914, död 27 november 2000, ägnade sig åt torvbrytning på mossen innan han 1940 drog igång bilskroten som en bisyssla. Verksamheten lades ner i slutet av 1980-talet, och när Danielsson 1991 lämnade mossen blev bilarna kvar.

Bilkyrkogården i Ryd - Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd – Kyrkö mosse

En plats som denna går det att ta precis hur många bilder som helst, jag har verkligen fått välja ut några som är typiska för platsen, man verkligen ser hur naturen tar tillbaks bit för bit. Betänk att en del av dessa bilar har stått här sen 40-talet, helt utan skydd för väder och vind året om.

Bilkyrkogården i Ryd - Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd – Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd - Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd – Kyrkö mosse

Lilla Charlie som var med mig och hustrun verkade gilla upplevelsen skarpt, även om lusten var stor att titta närmare in i bilarna så var vi noga med att enbart se och inte röra.

Bilkyrkogården i Ryd - Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd – Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd - Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd – Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd - Kyrkö mosse

Bilkyrkogården i Ryd – Kyrkö mosse

Jag är väldigt glad att detta har bevarats till alla besökare, för det var nästan så att allt hade röjts bort, och tänk vilken guldgruva som Ryd hade gått miste om.

Från ett besöksperspektiv så var det rätt svårt att hitta vart bilkyrkogården fanns, jag fick i ärlighetens namn leta på internet under dryga timmen innan jag till slut lyckades hitta något som påminde om en karta, då på hemsida dedikerad till Bilkyrkogården i Ryd.

Tag gärna en tur hit, det är verkligen värt ett besök.

Aug 082014
 

Efter ännu en varm natt med halvdålig med sömn på Hotell Propellen så skulle vi ta tag i Dag 2 på Legoland i Billund. Vi hade köpt tvådagars biljetter i samband med boendet, det sparade vi in en hel del pengar på. En sak som kan vara bra att veta är att vid ca 12-tiden på dagarna kommer bussar in med resande turister, så det är bra att komma till Legoland direkt på morgonen när de öppnar för att hinna med mycket saker som det annars lätt blir långa köer vid.

Anne Catrine och Charlie på Legoland

Anne Catrine och Charlie på Legoland

Charlie hade det gott, med frukost i magen och sittvagn så var det full service för honom från start till slut 🙂 Redan igår hade vi åkt de flesta saker som gick att åka för Charlie, det finns en del områden där man måste var lite äldre, tex spökhuset och bilskolan, så det får vänta till något annat tillfälle.

Vid spökhuset fanns en jättestor spindel byggd i Lego, den gillade Charlie skarpt. En sak som jag och AC pratade om var hur man gjorde vid bilskolan för de besökare som kom från England, det fick vi svar på idag, det visade sig ju att de barnen försökte köra på vänster sida om vägarna och här har vi högertrafik. Vid ett flertal tillfällen fick dem som höll i attraktionen styra upp det hela så att barnen kom på rätt sida vägen.

En grej som Charlie gillade var den Duplo-lekplats som hade WildWest-tema, där var han som klistrad.

Charlie på Legoland, Billund

Charlie på Legoland, Billund

Fast när han upptäckte att det fanns en liten gruvgång med ett legospöke i så falnade intresset rät snabbt, då ville pöjken iväg rätt fort till nästa ställe.

Legoland, Billund

Legoland, Billund

Jag och Charlie hann precis in på den 5D bio som visade en kort film, det var en riktigt spännande upplevelse med 3D film, ljud, rök- och vatteneffekter, den unge mannen verkade mycket nöjd efteråt.

Utanför väntade Anne Catrine och vi passade på att ta en liten bild tillsamman med en Lego-dykare. Charlie har så mycket spring i benen så att han inte klarar av att stå still en enda liten sekund.

Charlie på Legoland, Billund

Charlie på Legoland, Billund

Ett annat tillfälle då vi försökte ta en bild, ja, detta var den bild då man ser mest av Charlie på 🙂

Charlie på Legoland, Billund

Charlie på Legoland, Billund

En grej som Charlie gillade skarpt var ett äventyr som handlade om Atlantis, han och jag stod en stund i kön, sen fick vi komma in i en stiliserad U-Båt och såg en film om den sjunkna staden Atlantis. Personligen kan jag tycka att det är lite synd att man försöker framställa sagan om Atlantis som sanning, men man får rätta till det längre fram i tiden.

Efter filmen, så kom vi vidare in i ett akvarielandskap, massor med fiskar av alla de olika slag, riktigt mäktigt att gå runt och bara njuta av naturens mångfald.

Charlie och Stefan på Atlantis Legoland

Charlie och Stefan på Atlantis Legoland

Innan vi var klara för dagen så blev det ännu en tur i Lego-tåget, denna gång åkte jag och Charlie runt en sväng medan Anne Catrine höll koll på vagn med tillbehör.

Charlie och Stefan åker legotåget

Charlie och Stefan åker legotåget

Dagen började ta slut för oss, eller rättare sagt vårt besök på Legoland skulle rundas av, vi skulle vidare till Givskud Zoo imorgon så det blev lite glass och lite shopping innan vi begav oss tillbaks till vår lilla bil.

Nattens vila blir på Hotel Gudenå i Törring, men vi håller här för denna dagen.

Häpp!

Aug 072014
 

Efter en natt på Hotel Propellen i Billund där det var så varmt på rummet att sömnen var rätt kass så skulle vi ta tag i en av huvudnumren på vår resa, det var dags för första dagen på Legoland! Jag var där första gången nästan för exakt 40 år sedan, därefter har jag varit tillbaks dit ett par ytterligare gånger. Legoland är verkligen värt ett besök för alla och envar, men främst så är det ett besöksmål för barnen.

Legoland, Billund

Legoland, Billund

Charlie var väldigt laddad för vårt besök till Legoland, det var nästan så att allt skulle göras omgående och samtidigt, det är mycket spring i benen på honom. På Legoland finns en stor del med miniatyrlandskap byggda i Lego, på bilden nedan kan man tex se hela flygplatsen i Billund, självfallet i en hanterlig skala.

Legoland, Billund

Legoland, Billund

Om jag nu minns rätt, så är detta en miniatyr på Bergen i Norge, en fantastisk stad dit jag enbart varit en enda gång, men min förhoppning är att få åka dit igen någon gång i framtiden.

Legoland, Billund

Legoland, Billund

På Legoland finns en hel del åkattraktioner som är barnvänliga, en av dessa är safaribilarna. Vi hade en rejäl tur med vädret så det var lagom varmt, men tack och lov inget regn, trots att det fanns tydliga tecken både i prognoser och på himmeln att det kunde blivit ösregn.

Charlie och AC åker Safaritåget, Legoland

Charlie och AC åker Safaritåget, Legoland

En av mina favoriter på Legoland är den sektion som innehåller LEGO-modeller av NASA’s rymdraketer, det jag gillar med detta är att även teknologins framsteg får ta plats på Legoland.

NASA, Rymdraketer, Legoland

NASA, Rymdraketer, Legoland

Som en déjà vu från när jag var på Legoland 1974 så passade jag på att vaska guld tillsammans med Charlie, min älskade hustru agerade fotograf.

Charlie vaskar guld på Legoland

Charlie vaskar guld på Legoland

Efter att Charlie vaskat fram en rejäl dos med guld så gick vi till cowboyen som pressade om guldet till en stor medalj.

Charlie hos cowboy för att sälja guld

Charlie hos cowboy för att sälja guld

Efter att guldet pressats till en medalj, så visade Charlie stolt upp sin nya trofé, den glänsande medaljen.

Charlie med sin guldmedalj, Legoland

Charlie med sin guldmedalj, Legoland

En av Charlie’s favoriter var ett litet lekland, där lekte han en bra stund, nästan så att vi knappt tog oss därifrån, bra det så att han fick springa av sig en del av allt spring i benen 🙂

Legoland, Billund

Legoland, Billund

Det lilla pariserhjulet som är avsett för de mindre barnen på Legoland var mycket populärt, Charlie passade på att åka ett par rundor, glädjen var stor.

Chalie i pariserhjulet, Legoland

Chalie i pariserhjulet, Legoland

En grej som jag gillade var den fontän med musikinstrument, det man som besökare kunde göra var att trampa på plattor i marken för att på så sätt “spela” på instrumenten, det är svårt att beskriva, men denna form av interaktion var mycket populär hos besökarna, stora som små.

Charlie och AC på Legoland

Charlie och AC på Legoland

Alla dessa åkattraktioner var mycket lockande för Charlie, så det var bara att åka, åka och åka både här och där 🙂 Det var skönt att det inte var så långa köer till attraktionerna, men det kan vi dels tacka vädret, dels att vi inte var på Legoland när det var populäraste säsongen.

Charlie och AC på Legoland

Charlie och AC på Legoland

Jag passade på att ta en liten kort videosnutt när AC och Charlie snurrade runt, runt & runt.

 

Nånstans hoppas jag att Charlie uppskattade detta lilla äventyr tillsammans med mig och AC, klart att det blev lite grinigt och motigt lite då och då, men det är så man får ta det med den lille mannen, har är dock bara 3 år gammal. Så egentligen gick det riktigt bra sett ur det perspektivet.

AC och Charlie på Legoland

AC och Charlie på Legoland

En annan grej som Charlie ville åka var Grodan, men även om vi kände på oss att han gick på de sista ångorna så gick det över förväntan bra, man kan se ett glatt barn åka upp, ner, upp, ner i denna lilla videosnutt.

 

Efter väl förrättat värv rundade vi av vår dag på Legoland, vi drog oss tillbaks till Hotel Propellen och har ätit deras kvällsbuffé, maten var rätt ok, inget fantastiskt, det vegetariska utbudet var rätt illa, i korta drag fanns det enbart marinerade salladstillbehör och lite potatis. Så är man ute efter en kulinarisk buffé och vill hitta vegetariska rätter så är det helt fel ställe.

Ljudnivån inne i buffématsalen var helt hysterisk, jag hade ont i öronen efter att vi ätit klart, det var samma även under gårdagskvällen, jag förstår i ärlighetens namn inte hur personalen står ut i allt oväsen. Det hade varit en mycket enkel åtgärd att se till att ha någon form av ljuddämpande material i rummet. Ett tag funderade jag på om jag skulle försöka få tag på ett par hörselproppar.

Charlie har nu hunnit somna, det är varmt på rummet men imorgon skall vi ta ännu ett pass på härliga Legoland!

Go’Natt!