Laleh Pourkarim på konserthuset

Det är Lördag, Fridas födelsedag, men hon är kvar på skolan i Åre så jag och hustrun passade på att på lite avstånd fira födelsedagen genom att gå på konsert 🙂

Skämt åsido, i julas fick hustrun ett par biljetter till konsert med Laleh, och idag var den stora dagen. Parkeringsmöjligheterna runt konserthuset är tämligen undermåliga, har inte riktigt förstått varför man bygger arenor, konserthus etc utan rimliga möjligheter att parkera i närheten. Nåväl, en stärkande promenad har sina fördelar, fast jag tyckte lite synd om hustrun och hennes onda rygg.

Vi tog oss in i konsertsalen, slog oss ner och inväntade att konserten med Laleh skulle dra igång. En av mina kollegor från jobbet med hustru satt som grannar till oss, mycket trevligt.

Det var fullt ikväll, varenda plats verkade vara upptagen, tycker det är trevligt när publiken strömmar till, det ger oftast en bättre upplevelse. Någon minut försenad drog konserten igång, förväntan var stor på denna kvällen.

Jag måste erkänna att Laleh är en makalös underhållare, allt känns lätt och ledigt, samtalet och kontakten med publiken flyter på precis som om det var en vänskaplig och förtrolig relation, som gamla kompisar på nått sätt, det känns bra för oss i publiken.

Det är egentligen bara en sak som jag tycker är riktigt störande, enerverande och totalt onödigt. Jag funderade ett bra tag på om jag helt enkelt skulle lämna lokalen…..

Det är sällan som jag blir arg över folks inkompetens, men under denna konserten så fanns det strålkastare placerade på golvet bakom artist och bandet, dessa lös då vinkelrätt mot besökarna vilket leder till att man inte kan titta mot scenen utan att bli rejält bländad. Jag kan förstå idén om man vill ha “publikkontakt”, men den lösning som fungerar då är att placera lamporna högre upp, så att publiken slipper titta rakt in i dessa.

För min del så förstörde detta merparten av upplevelsen.

Denna kvällen är slut, jag fick en upplevelse tillsammans med min älskade hustru, det är det bästa som finns.

Häpp!