Dec 102010
 

Idag är en dag för resor, vårt besök i Budapest är över, frukosten är intagen, rummet tömt och vi har checkat ut inför vår resa hem till Gävle. Igår bokade vi shuttle-bussen som tar oss ut till flygplatsen.

I shuttelbussen ut till flygplatsen

Bussen körde runt och hämtade upp folk på fler hotell i stan, och en del för oss kända platser passerade revy utanför fönstret, här kommer Hjältarnas Torg.

Hjältarnas Torg, Budapest

Hustrun hade planerat väl med resan ut till flygplatsen, vi slapp stressa utan kunde i lugn och ro checka in våra väskor sen ta oss genom säkerhetskontrollen. De var ordentligt noggranna, tror det beror på att nån prominent potentat var i krokarna.

Ferihegy, Terminal 1

Planet väntade ute på plattan, så vi fick åka buss ut till flygapparaten, vi såg båda fram emot att få kliva på planet för 2 ljuvliga timmars sömn 🙂

Bussen ut till flygapparaten

Väl ombord somnade både jag och AC rätt omgående, huvudet åkte fram och tillbaks, det kändes i nacken när vi väl vaknade till. På Arlanda hade vi ett väntande tåg som tog oss upp till Gävle, sista biten hem lyxade vi till lite med en taxi, det är verkligen skönt att få vara hemma igen. Nu denna kvällen kan vi välja mellan Nobelfesten eller Idol finalen på TV, valet är för mig rätt enkelt, jag väljer Idol, det är inte lika mossigt 🙂

Imorgon är det lördag, då skall jag ner till jobbet för att ta igen sånt som blivit liggande under veckan som varit, visst är det konstigt att allt är kvar som man lämnade det 🙂

Go’natt!

Dec 092010
 

Ny dag, vi åt frukost på hotellet, sov som en stock efter gårdagen. Vi kom in på slutklämmen av frukosten, men det gick bra ändå. Världsvana som vi nu är så åkte vi över till Buda sidan av Donau, vårt mål var att åka upp med bergbanan upp för berget och avnjuta utsikten vid slottet.

Hustrun i bergbanan i Buda

Väl uppe på berget var jag mycket glad att vi inhandlade en ny mössa igår, för det friskade i rejält idag, flaggorna vajade i blåsten.

Vy över Pest

Nå, vi hade ju tänkt oss att vi skulle fixa lite när vi var på toppen, så jag och hustrun slank in på ett café, men det slutade med att vi åt lunch istället, nu var tyvärr inte maten i proportion till prislappen, det var inte enbart bra, eftersmaken i gommen var lite fadd på nått sätt, tror inte jag vill äta där fler gånger. På entrédörren fanns utmärkelser, undrar om de var relevanta.

Hustrun spisar lunch

För att trösta oss efter upplevelsen så uppsökte vi ett mer rejält kondis, jag slog till på en Sachertårta, det var andra grejer det, det stod nu helt klart för mig att fika-kulturen vuxit sig stark för att den lagade maten är lite sisådär 🙂

Kaffe och Sachertårta

Vi vandrade vidare på höjden, mot Mattias Kyrkan, inträde betalades, och vi gick in för att titta på arkitekturen. Utsidan är magnifik!

Mattias Kyrkan, Budapest

Inne i kyrkan var det lugnt, stillsamt för att inte säga rätt mörkt. Allt glasmålningar stoppar effektivt ljus utifrån att komma in i huset, det var bara koret som var upplyst, resten var rätt dunkelt.

Koret, Mattias Kyrkan, Budapest

Jag fick göra dagens goda gärning, en turist från Sydamerika hade glömt ta med sig sin forint-plånbok, så jag växlade lite euro till forinter så att han kunde ta sig in i kyrkan, vi språkades vid lite, det var trevligt.

Hustrun och jag gick vidare på vår upptäcktsfärd, inne i berget finns det hemligheter, en av dessa är ett sjukhus samt atomskyddsrum som varit hemligstämplat fram till 2002, men som numera är öppet för allmänheten att besöka. Detta kunde vi inte motstå! Siktet var ställt, nu skulle vi bara ta oss dit. En lång trappa ledde oss ner ett par meter, jag såg lite skumma sprickor och glipor, men hoppades att trappan skulle hålla.

Hustrun på väg ner för trappan

Strax senare var vi framme, ingången ser väldigt publik ut numera, men var väl dold under växtlighet som sedermera tagits bort. Hela anläggningen har en väldigt bra hemsida som man kan titta på.

Sjukhuset i berget, Budapest

Det vi fick se inne i berget var ett fullt uppbyggt sjukhus med allt från operationssalar till vårdavdelningar, nyare delar var skyddsrum starka nog att stå emot ett atomanfall, eller åtminstone trodde man det när anläggningen byggdes. Det fanns även anslutande gångar in i det andra milslånga tunnelsystemet som ligger inne i berget, även det kan man bitvis besöka, dock får det för vår del bli ett besök där vid nästa besök till Budapest.

Vi fick en bra rundtur av engelskspråkig guide, han var lite förkyld och hade lite lustigt uttal, men han pratade lugnt och långsamt som gjorde det hela fullt begripligt.

Sjukhuset i berget, Budapest

Vi var trötta i benen efter allt gående, så vi bestämde oss för att bege oss åter till centrum för att äta lite middag, så åter till bergbanan och med bussen över till vår sida av Donau igen.

En tapper hjältinna i bergbanan, Budapest

Vi hade tröttnat på all dålig mat, så vi bestämde oss för att äta middag på Central Café, även om vi egentligen inte brukar besöka ett matställer mer än en gång, allt för att få prova så mycket som möjligt, så ville vi verkligen ha ett säkert kort för att få god mat.

Central Cafe Budapest

Maten den var underbar, verkligen högklassig, jag slog till på en svampfylld ravioli med basilika/senaps skum, hustrun tog en lammlägg med bönor och ångade morötter, allt spolades ner med winecooler och ett par öl. Hela kalaset gick på ca 300 svenska kronor, för oss är det billigt, men ack så gott. Vi lämnade rikligt med driks för att visa vår uppskattning.

Svampfylld Ravioli

Efter maten bad vi om att få hjälp med att få en taxi beställd, för vi var trötta i kroppen, ville mest tillbaks till hotellet, och så hade vi inte åkt taxi här i stan, så även det skulle bli ett äventyr för oss 🙂

Lammlägg på bönbädd och ångade morötter

Hustrun hade inbokat bad och massage denna kvällen, så jag fick rå mig själv på rummet medan hustrun roade sig kungligt. Jag passade på att jobba lite och att ta mig en stödvila innan vi begav oss tillsammans ner till hotellbaren för lite drinkar. Anne Catrine var mycket nöjd efter knådningen, det hade gjort susen för rygg och länd.

AC med en winecooler

Själv är jag rätt trött denna kväll vilket enklast kan illustreras med denna enkla bild, det tar på krafterna att ha semester 🙂

En lite trött herre

Slut för idag!

Dec 082010
 

Jag får väl erkänna att det tog ett bra antal timmar innan jag somnade i går kväll, klockan var väl närmare 2 eller så innan jag stängde ögonen. Det var massor med krångel med Vodafones mobila bredband, men nu är det igång med full fart. Problemet låg i att den APN som var angiven i specifikationen var naturligtvis felaktig, det och att det saknades några vitala fakta i instruktionen, men efter ett långt samtal med supporten så fick jag rett ut alla problemen.

I går kväll hade vi bestämt oss för att äta frukost ute på stan, detta för att få lite omväxling på tillvaron. Jag hade sedan tidigare span på ett klassiskt hak som heter Central Café, så vi begav oss ut i vädret på vår resa mot frukost!

Första stopp var busshållplatsen, japp vi var lite vågade och provade ett nytt sätt att ta oss till vårt mål, vid busshållplatsen hade de Svensk reklam, lite som hemma 🙂

God Jul från Sverige

Vi hade några minuters väntan innan bussen rullade in framför oss, men det är bara bra att ha lite marginaler. Här i Budapest är kollektivtrafiken väldigt bra utbyggt, det går alltid nått från hållplatsen, det gillar vi skarpt.

Hustrun kollar på tidtabellen

Vi kom nog lite i nån form av rusning till tunnelbanan, det var lite mer folk än vanligt, fast klockan var ju närmare 10, så jag vet inte, det kanske var nått annat i görningen. Rulltrappan gick i alla fall sönder när vi kom dit, men en händig man fick igång den dryga minuten senare. Det är bra fart i rulltrapporna, man får vara snabb i benen är man skall på och även när man skall av. Ibland önskar jag mig rulltrappor som går långsamt i början och slutet, men som går fort i mitten 🙂

Metro, Budapest

Efter att vi tagit oss upp på gatuplanet igen så hade vi bara en kort promenix till Central Café, detta såg vi fram emot. Fast det är klart, det är högsta klass på detta ställe, så det är lite som att gå på gourmet restaurang och äta frukost, inget kan gå fel 🙂

Central Café, Budapest

Nästan inget har förändrats på Central sen 1887, det är mycket av Budapest historia som passerat genom denna lokal.

Central Café, Budapest

Vi fick oss ett bord, trevlig personal, och så beställde vi in lite frulle, jag slog till på en brie baguette med kaffe, allt ypperligt gott med prima råvaror.

Kaffe, Central Café, Budapest

Hustrun hittade sig en Ungersk omelett med korv och lök, hon lovprisade anrättningen med värmande ord, detta var nått helt annat än gårdagens kulinariska fadäser.

Hustrun på Central Café

Vi njöt av frukosten och funderade lite på vårt nästa mål, vi hade riktat oss in på ett besök på Memento Park, det ligger en liten bit utanför staden, så vi fick tricka lite innan vi kom fram till hur vi skulle ta oss dit. Vi fick väldigt bra hjälp av vår servitris i kartjakten. Vi kom fram till att vi skulle åka lite tunnelbana, sen spårvagn över till Pest och därifrån ca 30 minuter med lokalbuss, ett äventyr!

Spårvagnen vid Allee Galleria

Även vid Allee galleria hade den en liten julmarknad, dock inte alls i samma klass som den nere i stan, men vi hade lite tid att strosa bort, så i väntan på bussen så tog vi oss en svängom.

Hustrun fotograferar en snygging

Med buss 150 skumpade vi runt på bygden i en halv timme, både bussen och vägen hade sett bättre dagar, lite oroväckande var att vädret började tillta, det såg ut till att bli regn, inget som vi hade beställt, men vi kan ju inte bestämma allt 🙂 Utropen på bussen var lite märkliga, chauffören ropade ut varje station, vi hade högtalaren precis bredvid oss, men det var helt omöjligt att höra vad karln sa, till viss del var det för att han mumlade, sen tog bussens motor en rätt framträdande plats i ljudbilden. Vi upptäckte efter ett tag att det fanns fler i bussen som vände och vred på sina kartor utförandes desperata försök att få ihop omgivningen med kartan.

Även jag följde med kartan så länge det gick, men sen gav jag upp, klockan fick bli min guide, för jag visste att turen skulle ta 29 minuter, så när det närmade sig 29 minuters åkande, så återupptog jag min uppmärksamhet.

Buss 150, Budapest

Dörrarna öppnade sig, så gjorde även himmelen, det ösregnade när vi klev av bussen, och mössan min, den hade jag slarvat bort nånstans, så det blev kallt om lilla huvudet. Den mössan hade jag köpt i Prag, då hade jag helt enkelt glömt bort att ta med mig en mössa, jaja, det är så vi får ta det. Jag och hustrun tillsammans med några andra personer kurade ihop oss i en busskur och inväntade lugnare väder. Efter ett par minuter hade vädret lugnat sig, och vi gick bort till Memento Park!

Memento Park, Budapest

1989 började man samla ihop sovjet tidens statyer från stadens torg och gator, en hel del placerades i detta utomhusmuseum, det är en mycket märklig form av konst, stor, svulstig och tänkt att vara uppbygglig för menigheten.

Hustrun nere till höger

Efter skyfallet var marken rätt geggig, och skall sanningen fram, så var vi bland de få själarna som letat sig dit denna dagen, men jag måste säga att jag tyckte det var värt besöket. Det är bättre att bevara historian än att förstöra och förneka som annars är rätt vanligt.

Memento Park, Budapest

Statyn ovanför är gigantisk, bara skorna är 1 meter långa, undras vad det blir för affär man går till för att hitta nått i den storleken 🙂 Vi strosade vidare bland alla statyerna, den ena efter den andra överträffade varandra. Mot slutet av vår vandring kom vi tillbaks till ingången, där hade en en Trabant stående, babyblå med plastkaross, en relik från en svunnen tid.

Trabant

Vi tog bussen tillbaks in mot Allee gallerian och åt oss lite lunch, lite småfrusna efter allt dåligt väder, jag saknade min mössa, men den är nu borta. Hoppas nån vänlig själ hittar den och ger de ett nytt gott hem.

Allee Galleria, Budapest

Vi fortsatte tillbaks mot vårt hotell, hustrun hade bokat tid för massage, på vägen dit stannade vi dock till på ett litet museum över Millenium linjens tunnelbana, det var lite trickigt att hitta dit, men vi fixade det med.

Museum över Millennium Linjen

Det är verkligen ett litet mästerverk denna millenniumlinje, den byggdes som en elektrifierad tunnelbana under en tid när andra städer körde ånglok i tunnlarna.

Museum över Millenium Linjen

Vi har en liten affär nära hotellet, vi slank in där för att få lite skaffning, med risk för kass mat, så är det bra att ha lite smått på rummet.

Hustrun gömmer sig i butiken

När hustrun var på sport-massage, så tog jag igen mig lite, efter nattens dåliga sömn var det välbehövligt, och jag kan säga att hustrun fick kämpa för att få med mig ut på stan igen för ett kvällspass. Vi tog oss ner igen till julmarknaden för att få oss lite mat i magen, jag hittade ett ställe som sålde rösti, en stor rackare på dryga kilot, det saknades lite salt, men gott jämfört med annat jag ätit.

Rösti ställe, Julmarknaden Budapest

Även hustrun var lite hungrig, och det är inte lätt att välja mat när man inte har en aning om vad som serveras, men valet föll på nått som både hette och såg ut som kåldolmar. Nu var tyvärr detta helt oätligt, så hustrun var inte så nöjd utan lämnade maten till sitt öde i närmsta tunna.

Nån form av kåldolmar

Nästa försök gick betydligt bättre, några stånd längre bort hade de grillspett på kyckling, det var uppenbart betydligt mycket bättre, för så här glad såg älskade hustrun ut.

Glad hustru med ätbar mat

Jag fick mig lite glühwein, i princip varmt vin med lite kryddning i, påminde lite om glögg, men inte lika sött. Så jag tog två koppar till :-)Vi hade ju kikat på en ryggsäck, en handgjord, väldigt fin, kostade ca 25.000 HUF, (ca 800 SEK), vi slog till på ryggsäcken och pratade efter bästa förmåga med damen som sydde allt fint.

Latova KFT, Varjasi Szilvia

Sen gick jag och hustrun på casino och spelade lite, där fick man inte fotografera, men det var trevligt. Jag lärde bartendern att göra en winecooler, sån tycker hustrun om, det är rätt enkelt, det är hälften vitt vin och hälften sprite. Själv stötte jag i mig lite gin-tonic, prima grejer det.

Här uppe ligger Las Vegas Casino

Trötta i benen lunkade vi ner i tunnelbanan igen, vi var helt slut efter dagens upplevelser, sista biten hem åkte vi buss, all fukt från Donau skapar en ihängande dimma över staden, knappt ens tomten var vaken.

Dimma över Budapest

Jag är helt slut, dagen är även den slut, nu skall jag gå och svimma nånstans, ses imorgon.

Natti!

Dec 072010
 

Vi slog till på frukost på hotellet, för att vara i Ungern så var frukosten att betrakta som rätt kostsam, hela €10 för oss turister, men vi ville komma ut på stan mätta i magen för att möta en ny spännande dag.

Bredbandet, det fick jag igång, dock bara en liten stund, för kortet var fyllt med 500 HUF och jag lyckades inte hitta nått sätt att fylla på med mer pengar på kortet. Tanken är att denna dagen blir lite utforskande kring dettaa.

Med våra BudapestCard i händerna begav vi oss till Metro’n. Närmsta station, Dózsa György Út, var ca 7-8 minuters promenad från hotellet, skönt väder, ca 12-15 grader och vindstilla.

Dózsa György Út

Vi hade en plan, att ta oss via Millenium Metro till slutet av Andrássy Aveny, ett av de två världsarv som Budapest huserar. Sen tänkte vi oss att strosa ner längs avenyn ner till centrum igen. Millenium Metro är en jättesöt liten tunnelbana, stationerna är inte mer än ca 25 meter långa, nästan hela banan går precis under avenyn, så den gick fort att bygga, på knappt två år var allt klart. Se bilden nedan, på den ser man i princip hela stationen, så små är de på Millenium linjen.

I väntan på tunnelbanan

I det strålande vädret spankulerade vi ut i den underbara världen, hustrun och jag var redo att få upptäcka avenyn som var ett av UNSECO’s världsarv.

Hustru Gemzell

Damm

Hjältarnas torg

Hjältarnas torg är ena ändan av avenyn, ett stort ståtligt torg, statyerna visar de 7 stamledarna som gemensamt bildade Ungern, stort och pampigt.

Vi lunkade vidare, åkte lite tunnelbana, för bitvis var avenyn inte så värst spännande, däremot var Millenium metro’n ett litet underverk.

Dekoration i staket längs Andrassy Aveny

Hustrun hade lite ont i benet, så det fick bli en liten lut mot en av stationerna under vår tur ner mot centrum. De små dörrarna på Milleniumlinjens stationer är städskrubbar, jag var naturligtvis nödgad att fråga 🙂

Hustrun tar en lut

Vi tog oss upp till ytan vid metrostationen Oktogon, där låg ett av de ställen som jag var lite sugen på att besöka, i Budapest finns ett museum över den terror som Ungerns befolkning utsatts för av nazisterna och senare de ryska kommunisterna. Allt är inrymt i det hus där många summariska rättegångar, förhör, övergrepp och avrättningar utfördes. Både tyskarna och ryssarna valde samma hus som sitt högkvarter under respektive ockupation.

Symbolisk järnridå / iron curtain

Utanför huset fanns ett fantastiskt konstverk föreställande en symbolisk järnridå, även en bit av Berlinmuren hade fått ta plats utanför. Hela idén att försöka sätta en mur runt folk är lite främmande, men även i dessa tider är vår yttrandefrihet hotad, det är viktigt att med näbbar och klor kämpa för en fri press och rätten att få uttrycka våra åsikter utan att riskera repressalier.

En bit av Berlinmuren

House of terror, Budapest

Vi betraktade huset en stund, och klev sedan in för att köpa oss varsin biljett, fast inne var det inte tillåtet att fotografera, enbart i ankomsthallen, där väggarna från golv till tak var fyllda med kort av terrorns offer.

House of Terror, Budapest

Jag kan säga att detta var väl värt ett besök, återskapade miljöer varvades med källarens fängelseceller, berättelsen från mannen som städade upp efter avrättningarna var stark, detta är historia som inte ligger särskilt långt bort, det är på riktigt. Han berättade om hur hängningarna gick till, att sånt trams som sista önskan inte var nått de höll på med. När de oliktänkande hängdes så sträcktes nacken sönder, sen gick läkaren fram och tryckte huvudet åt sidan för att säkerställa att märgen gått av, därefter tog han fram stetoskopet och dödförklarade den avrättade. En obehagligt effektiv maskin.

Utanför House of Terror

Vi begav oss därifrån med insikt om livets hemskheter, att man kan hitta på så mycket sattyg mot sina medmänniskor är obegripligt. Ett tag senare var vi nere i centrum, där är det julmarknad, enbart lokalt hantverk av hög kvalité, massor med matställen och god stämning, en stor kontrast mot förra besöksmålet.

Julmarknad vid Vorosmarty Torget

Fast vi väntade lite med marknaden, det kurrade lite i magen så vi gick in på anrika konditoriet Gerbeaud, vi tog oss var sin bakelse med tillhörande kaffe och te, gott var det kan jag lova.

Fika på Gerbeaud, Budapest

Interiören, den är precis så där bra som den skall vara, inte nått sönderdesignat modernt tråkigt ställe, här andas det riktig kultur, detta är i min smak, hade fler fik varit så här fina, så hade jag fikat på lokal mycket oftare.

Gerbeaud, Budapest

Efter att fikat var klart så kollade vi genom julmarknaden, AC berättade att detta är en av de 10 bästa julmarknader i världen, jag kan bara hålla med, oerhört hög klass, inget skröfs, inget krims, inget krams, bara prima varor, en trevlig upplevelse, dit vill jag igen!

Nästa mål, saluhallen skulle besökas, vi kollektivåkte dit, nu började vi bli varma i kläderna, så resan var hyfsat enkel för oss. Vi dristade oss att ta oss lite lunch i saluhallen, men den åkte i soptunnan med vändande post, i det närmsat oätbart, synd, men det var ett försök.

Lite från ovan inne i saluhallen

Efter dryga timmens strosande i saluhallen så traskade vi vidare, nästa mål var St: Iztván(Stefan) Basilikan, en enorm katedral, dock var det rejält mörkt där inne, så vi får hålla oss med en bild av utsidan.

St: István Basilikan

Så här lite i backspegeln inser man att det går att klämma in en massa upplevelser under en och samma dag, har man tur kommer man ihåg hälften av man gör 🙂 Från basilikan strosade vi runt lite på torget utanför, och hittade oss en Ricksaw som körde oss tillbaks till Julmarknaden, det var nästan gratis, men det kändes lite lyxigt 🙂

På marknaden delade vi på en grillad brödrulle, den smakade som en kanelbulle, faktiskt riktigt gott. Hustrun blev även tillfrågad om det gick bra att fotografera henne när hon åt av brödrullen, en Engelsman som letade efter potentiell mat att sälja på marknader hemma i England.

Engelsman fotograferar hustrun

Och så här såg tillverkningen av brödrullarna ut, kolgrill är prima saker det!

Tillverkning av brödrullar

Så sakteliga kände vi att dagen hade gjort sitt, vi strosade lite till på marknaden, en rygga fångade vårt intresse, kanske det kan bli affär på en sådan längre fram i veckan. Vi tog oss tillbaks till hotellet med tunnelbana och buss, det är enkelt att ta sig fram på det sättet. Vi var lite småhungriga, hade ju inte ätit nått substantiellt under dagen, på fika alena kan man inte leva. Det låg en kinesisk restaurang nära hotellet, vi bestämde oss för att ge den ett försök, men det skulle vi inte gjort….

När vi skulle beställa så tog de min beställning på wokade grönsaker med ris, sen gick de helt sonika iväg och lagade den maten, när jag försökte göra klart för dem att även min hustru ville beställa så blev de lite skämsna, de hade trott att jag skulle ha grönsakerna och AC skulle ha riset, jag vet inte riktigt vad de tänkt sig. Men AC fick i alla fall beställa, maten kom in, och jag hade inväntat hennes mat så att vi skulle kunna få äta tillsamman, men det var så illa att jag åt en liten bit av maten, sen fick det vara. Allt smakade som lite härsket fett eller nått sånt, ingen större kioskvältare. AC gav upp långt före mig, nee, det var illa.

"maten" på Tang City Chinese Restaurant

Det är sällan jag slänger mat, eller tycker att mat på restauranger är hemsk, men detta var ett bottennapp utan dess like. Kerülje az étkezést, a Tang-City kínai étterem Budapesten, az étel borzalmas! Denna dag har jag både slängt lunch och middag. Hustrun och jag gick tillbaks till hotellet och ägnade oss åt drinkar i baren istället, det var mycket mycket bättre 🙂

Hustruns stegräknare slutade på ca 14.000 steg, en långmilare! Nu skall jag pilla lite med bredbandet, vi har lyckats fylla på med 7000 ft, så nu blir det förhoppningsvis åka av.

Imorgon är en ny dag!

Klockan är sen

Dec 062010
 

Självklart ställer man ju klockan att ringa vida ca 04:30 när det är ett par dagars semester, vad annars, för idag skall jag och älskade hustrun ut på lite äventyr igen. Vi gör så gott vi kan för att få nya intryck, träffa på nya kulturer och helt enkelt fylla på i säcken som gör livet värt att leva.

Den tur som började idag tog oss till Budapest i Ungern. Resan var sedan länge tillbaks bokad, vi hakade på ett erbjudande från Norwegian, så flygresan blev billig. Klart att lite beror på säsongen, men då varken jag eller AC bryr oss så mycket om vädret, vi är inte dem som ligger och pressar på en strand, så har det lixom ingen större betydelse när om året vi åker ut.

Stationen Gävle, 05:15

För att ta oss till Budapest, så klev vi på ett Upptåg ner mot arlanda flygfält, nu bar det sig inte bättre än att det tåget som vi satt på behagade gå sönder strax efter Tierp, det var en dator som pajjade, men vi är vana, allt går inte som det är tänkt. Tåget backade tillbaks till Tierp och vi fick byta till ett nytt tåg. Allt sådär lagom kul en tidig måndag morgon 🙂 Det var en del omuntra miner bland medpassagerarna, många pendlare som tydligt resignerat över tillvaron.

I väntan på nytt tåg i Tierp

Nu gick det ändå rätt fort tills att det nya tåget rullade in, och en stund senare hade vi passerat Uppsala och vidare till Arlanda. En längre promenad vidtog så att vi kom till rätt terminal. Den tidiga morgonen gjorde sig påmind, jag ville mest gå och lägga mig igen.

Julfint på Arlanda

Vi hade bestämt att vi skulle frukostera på Arlanda, och vi hade gott om tid på oss. Min kära hustru hade planerat vår resa så att vi skulle klara lite förseningar. Efter att vi lämpat av väskorna gick vi till Illy och åt en rätt oinspirerad frukost 🙂 Både vi och frukosten var rätt trött kan jag säga. Illy skall vara “Italien inspirerat”, men jag vet inte om jag håller med om det, jag minns Italien som avsevärt mycket mer spännande.

Älskade hustrun på Illy

Genom säkerhetskontrollen, och strax därefter visade det sig att vårt plan skulle bli försenat, fast nu gjorde det inte oss nått nämnvärt, vi var ju i princip framme vid målet, flyget var sista delen av resan. En timme sena lyfte Norwegians plan mot Ungern.

Dags att kliva på flygapparaten

Det var ett strålande flygväder, när vi väl tagit oss över lovikkavanten så var utsikten svårslagen. Ibland när jag tittar ut över molnen, så tänker jag på att jag tillhör en av de första generationer som faktiskt fått möjlighet att se hur molnen ser ut från ovan. 10.000 meter upp över havet, det är långt upp i luften.

Fluff över Europa

Lutade mot varandra somnade vi mot varandra, vilan var väldigt välbehövlig kan jag säga. Vi landade dryga två timmar senare på Ferihegy, väskorna hämtades ut, biljett till shuttlebussen in till stan införskaffades, turistinformationen inspekterades, vi fick med oss en karta som var rätt svårläst, texten var svagt suddig och viktiga platser hade reklamblaffor på sig så det inte gick att se det man letade efter, men som tur var så hade vi flera kartor med oss på resan.

Flygplatsen Ferihegy, Budapest

En trekvart senare blev vi avsläppta på vårt hotell, det är ett fyrstjärnigt spa-hotell, Danubius Resort Helios i Budapest. Vi var redo att utforska en ny stad i ett nytt land!

Hustrun inspekterar hotelentrén

Vi hade fått oss ett prima rum med utsikt över Donau, även om det var lite dimmigt, så ser man utsikten från balkongen.

Utsikt över Donau

Och rummet, inte att förglömma, rum nr 112 skulle bli vårt hem de närmsta dagarna framöver. De hade lite svårt att hitta vår bokning, men det var för att de noterat vår bokning på Anders Gemzell, och då sorterat in oss under förnamnet, så det tog lite tid innan vi blev funna i rullorna.

Rum 112, Danubius Helios, Budapest

Vi hade en plan för kvällen, vi skulle få tag på var sitt Budapest Card, detta för att kunna åka kollektivtrafik och få rabatt på bland annat museer. Middag skulle vi få till, samt att även hitta en Vodafone affär för att köpa ett 3G kontantkort för bredband. Det blev lite rörigt, vi var ju nya i stan, hittade lite illa, men en stor galleria vid Lehel hittade vi, dock löste inte denna galleria något av våra uppdrag.

Lehel Galleria, Budapest

Vi gick vidare i vårt sökande, efter ett tag svängde vi in på ett Indiskt hak, Tandoori, och fick oss lite mat, det var rätt befriat från kryddning, men ändå helt ok, maten här är i det närmsta gratis med våra mått mätt. Middag för två med dricka kostade 3380 Forinter, det blir ca 100 kronor det.

Palak Panir, Tandoori Budapest

Budapestkortet, det fixade vi till med lite kringelikrokar, vi gick ner i tunnelbanan i syfte att köpa kortet, men när vi kom fram till luckan, så sa damen bakom glaset nått obegripligt och bommade igen butiken… En vänlig tjej hjälpte oss i nödens stund, vi fick var sin tunnelbanebiljett av henne så att vi kunde ta oss till nästa station för att där kunna köpa vårt Budapestkort. Vi är evigt tacksamma för denna hjälpen.

På nästa tunnelbanestation lyckades vi få till vårt kort, lyckan var total. Att något så enkelt kan vara så svårt att få till är ibland lite obegripligt 🙂 Nåväl, endast ett uppdrag kvar, vi skulle ha tag på ett kontantkort också, vi tog oss upp på ytan, det skulle ju finnas en Vodafonebutik där i krokarna. Tillslut bestämde vi oss för att ge upp och gå hem, då såg plötsligt min hustru en skylt, det stod Vodafone, Lyckan var total! Vårt sista uppdrag löste sig, det var fest!

Nu lyckades jag självklart snurra till det lite med kartan, så vi kom lite lost innan vi kom åter till hotellet, hustrun var rätt slut vid det här taget efter att ha gått lite drygt 12200 steg, det kan jag lugnt säga att även jag är.

Hustrun är lite trötter

Nu skall jag pilla lite på det nya bredbandet, skall få igång det tänkte jag innan jag somnar.

Imorgon, då skall vi utforska Budapest!

Natti!