Gemzell's sandlåda

Tidzonerna gör lite konstiga saker med mig, även om det bara är 1 timmas skillnad, sen även att jag somnade väldigt tidigt i går kväll, men sammantaget så gjorde detta att jag vaknade strax efter 5 på morgonen, det är jag inte helt van vid.

På rummet fanns en liten informativ skylt om när frukosten skulle öppna, och till min förvåning så såg jag att det var 08:00 som gällde, jag undrar hur man tänkte kring detta, för så sent borde väl merparten av gästerna redan vara iväg och ute på arbete. Hade det stått 6 eller 7 så hade jag förstått det hela, men 8.. nee.. inte helt optimerat för min del.

Så vad att göra, morgonpinken var klar, det enda som återstod vad mest att gå ut och titta lite på omgivningarna, det är ju fint å så i Mariehamn, men på tok för tidigt, och jag var ju sugen på frukost.

En av skyltarna vid Kaptensgårdarna berättade lite om historiken kring dessa hus, och framförallt då om en dam som hette Gustava, men mest kallad för “Stava Moster”. På skylten finns bland annat att läsa:

Många ålänningar har förlorat när och kära på havet. Fru Gustava Andersson, född 1831, miste sin man och son. Gustava, även kallad Stava Moster, blev föreståndare för Mariehamns första sjömanshem som öppnade 1884.

Det började med tre rum i hennes hem, där sjömännen fick både mat och andlig spis. Stava Moster hade en stark and och ett varmt hjärta – en kombination som kunde kuva vilda sjömän! Gatan här intill är uppkallad efter henne.

En liten katt var vänlig och höll mig och min väska sällskap, men när den efter en stund insåg att jag inte hade något ätbart så sprätte den med benen och lunkade stilla därifrån. De kan allt konsten att lura fram mat på alla de vis 🙂

Nå, man skall ju ha lite tur med sig åxå, så när jag gick in i lobbyn till hotellet där frukosten skulle finnas, så träffade jag på en i personalen, hon frågade om jag ville ha frukost då de hade en specialbokning för att sällskap som ville äta vid 7, så absolut, jag tackade jag, så gick det till när jag fick frulle 1 timme före ordinarie tid 🙂

Dagens jobb, det blev lite hektiskt mellan 8-10, för då kunde jag riva runt bäst jag ville, dvs innan museet öppnade för publik. Därefter blev det en sväng till ÅMT-butiken, och så var även bredbandet fixat. Mycket gick bra idag.

På taket utanför museets entré hade ett fiskmåspar sitt bo, ungarna var på väg ut så de vuxna fåglarna hade fullt upp med att försvara och attackera alla och envar som närmade sig entrén. Det fick bli snabb entré och sorti för att klara sig helskinnad 🙂 Skönt att naturen fungerar som den skall.

Det blev rätt lungt sen, jag var ju klar med uppdraget, så med bredbandet kunde jag ägna mig åt andra projekt under tiden som jag väntade på att det skulle bli eftermiddag, dvs då flyget skulle ta mig hem igen.

Dagens lunch, japp, det blev en sorglig falafelburgare på Hesburger, inte så spännande, och jag vet inte om det egentligen smakade mycket mer än friterad panering. Nåja, det fyllde ett hörn i magen, det var väl så jag kan sammanfatta den lunchen.

Regnet tilltog mot eftermiddagen till, en taxitur senare var jag åter på Mariehamns flygplats, vid incheckningen fick jag ett laminerat boarding pass, lite udda.

“Utrikeshallen” var nu inte så värst stor, men de hade klämt in en Taxfree-shop, jag tog en lov, men sen fick även den vara i fred. Det är charmigt med dessa små flygplatser, allt är som på riktigt fast så mycket mindre. Bilden nedan visar i princip hela utrikeshallen. I taket hängde ett gammalt segelflygplan, en fin inramning.

Resten av resan var mest en repris av hitresan, fast det regnade och var lite skumpigt mot senare delen av resan, vädret och vinden påverkar ett litet plan betydligt mycket mer än stora plan. Men i pilotens stadiga händer så kom planet säkert fram till Arlanda flygfält, det var skönt att vara en bit närmare hemmet igen.

Tidigare idag hade det tagit en hiskeligt lång tid för min dator att stänga ner, detta då det kommit massa nya uppdateringar, så det tog nästan 10 minuter innan datorn var färdig för att stänga ner. Jag fick intrycket av att dessa uppdateringar även hade påverkat datorerna på Arlanda, för det var en hel del skärmar som visade upp felmeddelanden, blir nog en hel del för deras IT-avdelning att ta hand om under dagen.

Tåget har nu tagit mig hela vägen hem till Gävle, denna lilla resa till Mariehamn är nu klar, det blir helg för mig, känner en rejäl förkylning närma sig med stormsteg, hoppas jag kan mota den för jag har inte riktigt tid att vara sjuk nu.

Go’Kväll!

Dagen började på ett icke anmärkningsvärt sätt, hustrun slog mig en signal på morgonen, det är alltid mysigt att få pratas vid lite. Sen blev det frukost, nere på bottenplan fanns matsalen, och den var väl inte så värst hårt besökt 🙂 Det är inte säsong här kan jag lova. Men frukostbordet var välfyllt, gott utbud på både det ena och det andra.

Det är blankis på gatorna, så jag var själaglad att jag tog med mig spikskorna på uppdraget, det är bitvis som om en is-storm drabbar Mariehamn varje natt, för där det var barmark i går kväll så är det nu blankis. Men allt är nära, så efter ett tag var jag framme vid dagens arbetsplats, Ålands Museum.

Jag hade rekognoserat lite under gårdagen, så det gick lätt för mig att hitta rätt, och sen bar det igång, full fart med jobbet, det blev aldrig riktigt tid för nån lunch, men så här såg merparten av dagen ut, i lite olika varianter, men ungefär så här:

Istället för lunch, ja, nått måste man ju få i sig, så blev jag bjuden på semla vid eftermiddagsfikat, det är ju ändå fettisdagen idag, då får man trycka i sig en hetvägg, gott och onyttigt. Jag får tacka museet stort för denna goda gärning.

Vid 18 tiden av jag upp för dagen, det skulle vara vernissage på en ny utställning, och det passade ändå bra med att runda av dagens arbete, fast en del arbete fick jag pyssla med på hotellet. Matfronten har varit lite skral, men jag har sett till att få i mig middag idag, det blev en grekisk pastasallad, helt ok, gott. Det var Café Bönan som hade försäljning av sallader på butiken, prima kvalité!

Jag har försökt att ta reda på vart Café Bönan ligger, men enda hänvisningen som jag hittar är “Sjökvarteret”, däremot verkar det inte finnas nån som helst indikation på vart detta “Sjökvarteret” ligger nånstans, det är säkert enkelt om man är infödd och van vid staden, men för mig som kommer utifrån och även söker vida datorn, så verkar placeringen av detta “Sjökvarteret” vara väl dolt.

På väg till Hotellet passerade jag en bankomat, eller “Otto” som det heter på Åland och även i Finland för den delen. Detta “Otto” skall vara en ordlek för finska ordet för “uttag”

Nu skall jag sätta mig med lite kvällsarbete, dagen är inte helt slut ännu, men snart så får jag nanna kudden.

Go’Kväll