Ikväll jobbade hustrun sent, så jag passade på att göra ett besök på Nebraska, det är helt enkelt scenen på musikhuset här i Gävle. Jag brukar ha svårt att hinna med kulturupplevelser, det blir nån gång då och då, men inte på långa vägar så ofta som jag skulle vilja.
Hela grejen med kvällens besök var att en gammal vän till mig skulle spela med i ett av banden, han gick som elev på scenskolan i Malmö under samma period som jag arbetade där som tekniker. För 20 år sedan så åkte vi på turné till Rumänien, detta var då i samband med klassens slutproduktion. För mig var det en fantastisk utmaning och en härlig upplevelse.
Musikhuset, Gävle
Den resan vi gjorde tillsammans med lastbil ner till Rumänien var mycket brokig, detta var då strax efter att muren föll, och många av de länder som vi passerade var fortfarande mer eller mindre i ett kaosartat skick, så det fick bli allt från att handla diesel på svartmarknad till att muta sig till nattboende, jaja, det gick i alla fall. På hemresan så passade vi på att äta en riktigt god trerätters middag, vi var då tre i sällskapet, hela kalaset gick på ca 20 spänn… those were the days 🙂
Jag och Fredrik fick oss en bra pratstund, gamla minnen, livet, universum och allting dryftades. Åren har gått och nu var det nästan 20 år sedan vi jobbade tillsammans, men det är ändå som om det vore igår, konstigt hur det kan vara.
Kvällens konsert skulle dra igång, först ut var en yngling på 17 bast från Valbo, Andruw Lindblad, mycket blues och en del eget. Killen har helt klart potential då rösten är magnifik och får han några år till på sig så kan det bli riktigt bra.
Andruw Lindblad
Jag läppjade klart på min kopp kaffe, och när pausen kom så åkte kollekthatten fram, för banden spelade på dörren, så jag lämnade ett generöst bidrag när hatten tog dig runt i publiken. Tycker gott man kan göra rätt för sig, för musikerna bjuder på underhållning, och jag vill gärna på mitt lilla sätt tacka för bra musik.
Sen gick FARAN på scenen, de körde för ovanlighets skull med en akustisk sättning vilket är rätt unikt för FARAN. I vanliga fall brukar det vara betydligt hårdare musik.
FARAN, Fredrik Thurfjäll på saxofon
Det var en oerhört trevlig konsert, mycket njutbart, hoppas att jag får möjlighet att dels se FARAN igen, men även träffa Fredrik, för återseendet var gott.
Kvällen är nu slut, jag har hämtat min älskade hustru på hennes jobb, och kudden kallar på mig nu.
Go’Natt
