Jun 292014
 

Gävle är en i många stycken en fantastisk stad, ytterligare en grej som hänt här i Gävle är helgens event på Järnvägsmuseet, där har nämligen Steampunkfestiivalen tillika Swecon 2014 gått av stapeln 27-29 juni 2014.

Min del i detta äventyr har varit rätt liten, en kugge i ett hörn kan man säga, men å andra sidan är det många delar små som ger en helhet och som ger mervärde till alla besökarna, det är det viktigaste, upplevelsen.

Bilden nedan beskriver så bra allt det arbete som arrangörer och besökare lagt ner för att få till en riktigt bra upplevelse, tåget i bakgrunden har under vintern och våren modifierats i prima Steampunk-stil, ett riktigt hästjobb. När sedan många besökare kommer till Steampunkfestivalen uppklädda i gengretypiska kläder, ja då blir man glad i själ och hjärta.

Steampunkfestivalen 2014

Steampunkfestivalen 2014

Bilden ovan har jag fått låna av Hans Persson, det finns även ett eminent fotoalbum med mer bilder från Steampunkfestivalen som Hans har tagit, de är väl värda att vila ögonen på.

Steampunkfestivalen 2014

Steampunkfestivalen 2014

Inne i lokstallarna fanns även en utställning speciellt med Steampunktema, de hade arbetat med utställningen in i det sista, jag tycker att den blev riktigt lyckad. För mig som arbetar med utställningar dag ut och dag in så var det en befrielse att bara få vara besökare.

Steampunkfestivalen 2014

Steampunkfestivalen 2014

I ett litet större perspektiv så ser Hall 6 på Järnvägsmuseet i Gävle ut ungefär så här ett tag framöver.

Steampunkfestivalen 2014

Steampunkfestivalen 2014

Förutom tåg och utställningar har det även pågått seminarier, paneldiskussioner, hands-on experiment, te-dueller, bal och många många intressanta möten från tidiga morgonen fram till midnatt.

Steampunkfestivalen 2014, Paneldiskussion i Hall 1

Steampunkfestivalen 2014, Paneldiskussion i Hall 1

Bland alla bekanta som jag sprang på fanns bland annat den eminente Mohamed Omar, dagen till ära iklädd fez.

Steampunkfestivalen 2014, Mohamed Omar

Steampunkfestivalen 2014, Mohamed Omar

Jag passade på att bevista ett par seminarier som kretsade kring Dr Who, då både paneldiskussioner om seriens historik och framtid, men även paneldiskussion om den litterära publikationerna av Dr Who’s äventyr.

Steampunkfestivalen 2014, Panel kring Dr Who i Konferensen

Steampunkfestivalen 2014, Panel kring Dr Who i Konferensen

Vad var då min lilla kugge i det hela? Jag hade egentligen två små uppdrag, det ena var att hämta upp en av hedersgästerna, Mike Perschon, på Arlanda och att då transportera honom och hans hustru till deras hotel i Gävle.

Det var en mycket givande resa, dock var det sällskapets första resa över Atlanten. Jag passade såsom det sig bör på att vara en god ambassadör för Sverige och Gävle.

Det andra uppdraget var att presentera och visa två filmer under fredag och lördag kväll. Visningsrättigheterna till dessa filmer har jag förhandlat fram under våren, det gäller att man har alla papper på rätt ställen så att ingen känner att man går på deras tår.

Steampunkfestivalen 2014

Steampunkfestivalen 2014

De filmer som jag visade var “Pressure” samt “Steam Trek – The Moving Picture“. Dessa två filmer skulle egentligen få var sitt eget inlägg här på bloggen, så jag tar det bara lite kort i detta inlägget.

Som en parentes, jag passade på att ta en bild av publiken under lördagens visning, den startade 22:00, så många var rätt trötta 🙂

Steampunkfestivalen 1014

Steampunkfestivalen 1014

Första filmen; “Pressure” är i korta drag en film som utspelar sig i Steampunkmiljö, i filmen belyses problematiken kring faran med tekniken, hur många gånger skall folk skadas innan man måste göra något åt problemen.

Andra filmen: “Steam Trek – The Moving Picture” är en kortfilm som enklast kan beskrivas som en cross-over melan Star Trek och Steampunk och Stumfilm. Man får följa besättningen på USS Isambard under ett av deras äventyr.

Isambard“, det är ett namn som är värt att sätta tänderna i via Google, Isambard Kindom Brunel blev 1827 som 20-åring ansvarig för att bygga världens första tunnel under vatten, då under Themsen i London. Tunneln var avsedd för häst och vagn, men då det uppstod diverse handel i tunneln, främst prostitution så stängdes tunneln. Dock öppnades tunneln igen och används numera som en del av tunnelbanenätet i London.

Det sista får ses som en smärre utvikning i sammanhanget 🙂 Oavsett vilket, visningarna av filmerna var mycket lyckat och mottagandet var gott. Det som värmde mig mest var att regissören till “Steam Trek”, Dennis Sisterson, fanns på plats i publiken, jag hoppas att jag lyckades presentera filmen på ett rättvisande sätt.

Detta får vara alles för denna dagen, jag är nu ännu en erfarenhet rikare.

Häpp!

Jun 102014
 

Detta var både en bra och dålig dag, efter dagens jobb begav jag mig ner till gasklockorna i Gävle, detta för att avnjuta en konsert med Billy Bragg! Före konserten fick jag dock reda på att en av mina bekanta somnat in under natten.

Billy Bragg, det är en musiker som jag lyssnade på i min ungdom, framförallt är det en platta som heter “Life’s a Riot with Spy vs Spy” från 1983 som gett mest geonomslag hos mig.

Jag skulle nog vilja se Billy Bragg som en musiker där det politiska budskapet är mycket centralt, inte enbart som en protestsångare, men en som även föreslår lösningar. Det är viktigt för mig att det inte enbart är gnäll, det måste finnas någon form av “Framåt” för att det skall funka för mig.

Billy Bragg - Gävle

Billy Bragg – Gävle

Konserten hölls inne i retorten på gasklockeområdet i Gävle, en härlig miljö, så där lagom sliten och inte helt förstörd av klåfingriga beslutsfattare. Jag tänker ofta ett det är då tur att komunen inte rev hela området, det är annars den vanligaste lösningen.

Som det är nu så pågår det en strid i stan där beslutsfattare kommit på den brighta idén att avverka ett 200 år gammalt äppelträd som är unikt i sitt slag… det finns inte mycket mer att tillägga till den formen av dumheter.

Nåväl, tillbaks till ämnet, Billy Bragg levererade en expose över sina politiska tankar och ställningstaganden, en del saker kändes lite väl inaktuella, men det beror mest på att många av de saker som vi i Sverige ser som självklara är långt ifrån självklara i många andra länder.

Billy Bragg i Gävle

Billy Bragg i Gävle

En sak som han frågade publiken om var ifall homosexuella kunde gifta sig, publiken svarade; Ja, då frågade han om homosexuella kunde gifta sig i kyrkan, publiken svarade; Ja, då frågade han om de kunde gifta sig nakna i kyrkan, publiken svarade; Troligtivs går nog även det att ordna. Efterföljande låt föll lite platt efter det 🙂

Som ett av extranumren i showen levererades “New England”, det är nog den låt som oinvigda har hört, en riktigt bra låt enligt mitt tycke.

 

Nöjd och glad gick jag sedan hem, på vägen funderade jag över livets förgänlighet och min bekant som somnat in.

Imorgon är det en ny dag.

Jun 082014
 

Denna härliga söndag blev det lite inköp av konst, 2 stycken tryck skapade av Gävlekonstnären Anders Thyr.

Första trycket är “Musical Bears”

Musical Bears Anders Thyr

Musical Bears Anders Thyr

Musical Bears
Torrnål 2-färg
250 x 175 mm
Upplaga 10 ex

Det andra trycket är “Die is Cast”

Die is Cast Anders Thyr

Die is Cast Anders Thyr

Die is Cast
Torrnål 2-färg
250 x 175 mm
Upplaga 10 ex

Konst är mat för själ och sinne, fyll ditt liv med konst, det kommer att berika dig.

Det var alles för idag.

Jun 052014
 

Under dagens lunch fick jag ett exemplar av Eurotix helt nysläppta CD. Jag har hjälpt till lite på ett hörn med några smådelar för att få denna skiva att bli till verklighet, mest praktiska saker, men det är ändå rätt kul att få vara en liten kugge i ett stort maskineri.

Eurotix - The Secret

Eurotix – The Secret

Nu är jag ju väldigt partisk, men ett rimligt helhetsbetyg är 10/10. Kortfattat så är Eurotix en form av 80-ish retro synthpop style-ish band, och det bara kan man inte tycka annat än bra om.

Den digitala releasen kan man lyssna på / köpa via:
iTunes: https://itunes.apple.com/album/the-secret/id865386457
Spotify: http://open.spotify.com/album/4S4JSejIl6NDWCj9YEtFVu
Amazon UK: http://amazon.co.uk/Secret-Eurotix/dp/B00K6CUU6Q
Amazon US: http://amazon.com/Secret-Eurotix/dp/B00K6AWAMK

Vill man däremot äga ett fysiskt exemplar, så kikar man istället på:
http://dennisalexis.com/eurotix

Det var alles för denna dagen!

Jun 042014
 

Klockan är fantastiskt sen, eller rättare sagt tidig på morgonen, vi har jobbat på för fullt för att få färdigt alla delar inför invigningen av Marinmuseum i Karlskrona, slutresultatet blir riktigt fint, däremot är jag en bedrövlig fotograf, speciellt så här sent på natten. 🙂

Nattarbete - Marinmuseum, Karlskrona

Nattarbete – Marinmuseum, Karlskrona

Imorgon blir de invigning, det är inget som jag tänker vara med på, jag behöver sova.

Åker ni inom Karlskrona, så tycker jag att ni absolut skall göra ett besök på detta fantastiska museum, det finns så mycket som är sevärt här, ännu bättre med riktiga rejäla U-båtar som man får gå in i och uppleva på riktigt.

Det blir inte mer än så här för denna dagen.

Go natt.

Jun 032014
 

Efter dagens lunch i dag så gick jag och min kollega upp på stan i Karlskrona, han hade haft span på en glassbar som vi tänkte passa på att besöka. Enligt utsago bakade de alla sina voffelstrutar själv, och att det doftade ljuvligt utanför glassbaren.

Väl framme på Glassiären (som stället heter) så traskade vi in och tittade genom deras glassmeny, det gick upp för oss rätt snabbt att strutarna var gigantiska. Jag slog till på en av de minsta glassarna, med 1 smak toppat med mjukglass. Mängden glass var som en hel middag 🙂

Glassiären - Karlskrona

Glassiären – Karlskrona

Jag kan bara bäva för om jag nu skulle tagit en glass med 3 smaker + mjukglass, då hade jag fått en strut med nästan 1 kg glass 🙂

Priset var mycket modest, jag tror jag betalade ca 47 kronor, ett väldigt generöst pris med tanke på att struten var hemlagad och glassen rikligt doserad.

Glaciären ligger på Stortorget 4, det är precis bakom Fredrikskyrkan.

Ett besök anbefalles till alla och envar som kommer till Karlskrona.

Tjing!

May 272014
 

Idag har jag varit med om ett litet äventyr som jag länge hoppats att jag skulle få genomföra, det är väl egentligen inte en särskilt stor grej, men på vägen hem till Sverige så tog jag och min kollega en svängom till Nordkapp. Stenkasten här i Nordnorge är betydligt längre än på många andra ställen i världen 🙂

Jag skall ta och börja resan lite i förtid, strax efter midnatt, innan jag somnade, vid ca 00:30, så lyste midnattssolen så fint, denna bild är tagen på mitt hotellrum i Karasjok.

Midnattsol i Karasjok

Midnattsol i Karasjok

Bilen hade vi lastat redan under gårdagens eftermiddag, så vi hade mest bara till att äta frukost för att sedan rulla iväg de 26 milen norrut.

Karta Karasjok till Nordkap

Karta Karasjok till Nordkap

Milen rullade förbi en efter en, i princip var det helt öde fram tills att vi passerade Lakselv, en hel del ren sprang runt kring vägarna, men nu är man så blaise att man knappt reagerar på dem längre, fast man får ta det lugnt så inget tok sker.

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

    På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

Vad är det nu som är så fantastiskt med Nordkap (Nordkapp på Norska), egentligen ingenting, mer än att det är en upplevelse att få varit där. Nordkap har tidigare setts som europeiska fastlandets nordligaste punkt, men det är rätt uppenbart att så inte är fallet, främst för att Nordkap ligger på Magerøya som är en ö.

Inte ens på Magerøya är Nordkap den nordligaste punkten, men men, nu skall man inte komma dragandes med fakta och förstöra en bra upplevelse 🙂 Nordkap har så mycket historia som är värd att berätta.

En av de stora upplevelserna, i alla fall för mig, är tunneln ut till Magerøya, den går drygt 200 meter under havsytan mellan fastlandet ut till ön, jag har inombords lite svårt för det här med tunnlar under vatten, men det är bara att bita ihop under de nästan 7 km som det tar att komma igenom tunneln.

Nordkap tunneln

Nordkap tunneln

Infarten ser så oansenlig ut, men det är rejält fuktigt av kondens inne i tunneln, och så var det ju det där med 212 meter under havet…

Nordkap tunneln

Nordkap tunneln

Man ser det inte på bild, men det är rejält brant neråt, sen en kort bit platt därefter bär det av uppåt igen. Sitter man inne i bilen så märker man inte av detta, för man har inga externa referenser att förlita sig till. Enda jag såg var att nödkioskerna lutade rejält, jag antar att det var dem som stod rakt och att det var jag som lutade 🙂

Nordkap tunneln

Nordkap tunneln

Efter att ha kört genom flera tunnlar och upp på fjället, ner i dalar och upp för nya fjäll, tittat på renar så kom vi äntligen fram till entréporten på Nordkapp, japp det är avgift för att komma in på området. Jag kan verkligen förstå att det kostar att driva en turistanläggning in the middle of nowhere. Prislappen är 245 Norska kronor per person.

Entréavgift till Nordkap

Entréavgift till Nordkap

Efter att vi betalt våra entréavgifter så körde vi upp den sista biten upp till besökscentret. Det var rätt lugnt nu när vi var här, men som jag förstått det så är värsta dagarna 9-10 juli varje år, jag misstänker att det sammanfaller med att midnattssolen är som starkast på natten de dagarna, då lär det vara tusentals på plats här på Nordkap per dag.

Ingång besökscentret Nordkap

Ingång besökscentret Nordkap

Inuti besökscentret finns det en shop med massor med grejer av alla de möjliga och omöjliga slag, det gäller ju att dra in stålar till verksamheten 🙂 Min tanke var att besöka shoppen sen när det viktiga var klart, dvs att gå ut på knallen och titta på härligheten.

Besökscentret Nordkap

Besökscentret Nordkap

En mäktig vi öppnar sig utanför glasdörrarna, vädret är helt strålande vackert, vad mer kan man begära. Många som kommer till Nordkap får bara uppleva dimma, blåst, regn och rusk, men jag lyckades pricka in helt rätt dag för mitt besök!

Nordkapsplatån

Nordkapsplatån

Globen som är signum för Nordkap är magnifik, den passar verkligen bra in i miljön, trots att jag ägnade en hel del tid åt att försöka reda ut vem konstnären bakom globen är, så har jag inte lyckats hitta någon trovärdig källa på detta. Nåväl, en tanke är skickad innehållande uppskattning.

Nordkap - Stefan Gemzell

Nordkap – Stefan Gemzell

Självklart skulle det tas en bild av mig när jag betraktar tillvaron, jag undrar just hur många 100.000 snarlika bilder som tagits här vid Nordkap.

Ett litet praktiskt problem, solen var så stark så mina fotokroatiska glasögon blev så svarta att jag knappt såg nått 🙂 Jaja, man kan inte få allt.

Vi tittade en stund på turisterna medan de avlöste varandra, i en aldrig sinande ström av upptäcktsresande. En del hade cyklat hit, andra kört traktor, några vandrat från senegal andra landat med fallskärm, fantasin för att göra sin inre resa tycks aldrig ta slut 🙂

Nordkapsplatån

Nordkapsplatån

Inne i besökscentret fanns även en grotta, det var egentligen såvitt jag förstod det en gammal del av besökscentret där man tidigare kunde se ut över havet, men numera var fönsterna igensatta och grottan var numera en plats för ett ljus och ljudspel, det hela kändes mycket malplacerat och hade egentligen inget att tillföra kring Nordkap.

I gången ner till grottan fanns dioramor där man kunde se tidigare upptäcktsresandes “strapatser”, även detta kändes väldigt föråldrat.

Nordkap, Gången ner till "grottan"

Nordkap, Gången ner till “grottan”

Nordkap, Dioramor i gången ner till "grottan"

Nordkap, Dioramor i gången ner till “grottan”.

Till slut kom man ner till “grottan”, jag vet inte riktigt vad jag skall säga, men det kändes väldigt malplacerat. Jag fick mest en “New Age” känsla av det hela.

Nordkap - Ljus och Ljudspel i Grottan

Nordkap – Ljus och Ljudspel i Grottan

Vi vandrade vidare och kom sen in i ett rum med en tidslinje över Nordkap, det var betydligt mycket mer intressant att få en rejäl dos historia serverad.

Nordkap - Tidslinje

Nordkap – Tidslinje

För att ta sig tillbaks till besökscentret fick man gå tillbaks genom gången, där såg jag ett litet krypin som var dedicerat till kung Chulalongkorn som besökte Nordkap 1907, det måste verkligen ha varit ett rejält äventyr för honom att ta sig ända från Thailand till Nordkap.

Kung Chulalongkorn besökte Nordkap 1907

Kung Chulalongkorn besökte Nordkap 1907

På vägen till en av de stora filmsalarna visades ett diorama med några av de fågelarter som fanns kring Nordkap, nu är detta så pass långt norrut, så utbudet på fåglar är rätt begränsat.

Fågelarter vid Nordkap

Fågelarter vid Nordkap

Vi passade på att ta oss en fika innan filmen i stora filmsalen skulle starta. Filmen som sådan var… jag vet inte vad jag skall säga… den var välproducerad men totalt ointressant, mest för att den hade som syfte att marknadsföra Nordkap, fast vad är då meningen med att visa filmen på Nordkap? Turisterna är ju redan på plats.

Jag gjorde en snabbvisit in i souvenirbutiken och köpte två kylskåpsmagneter, sen blev det en liten tur utanför för att titta på en av konstinstallationerna som hamnat lite vid sidan om, detta är “Fredsmonumentet Världens barn”

Nordkap - Fredsmonumentet Världens barn

Nordkap – Fredsmonumentet Världens barn

Rastlösheten började göra sig påmind, vi hade många mil kvar att köra idag, men en sak som jag tycker är lite extra kul är att mången besökare lagt tid på att stapla stenar på varandra lite här och där.

Nordkap - Staplade stenar

Nordkap – Staplade stenar

Vi satte oss i bilen för att rulla vidare söderut igen, men vi fick stanna till efter en ca 20 minuter för att ta en bild på den fantastiska naturen, är det inte vackert så säg.

Vy strax söder om Nordkap

Vy strax söder om Nordkap

Det är ju en liten bit att köra mellan Nordkap och Karesuando, men vi betade av mil efter mil, tankade upp i Alta och rullade vidare. Med oss på resan hade vi radioteatern av Liftarens Guide till Galaxen, så vi hade att göra när samtalen periodvis sinade 🙂

Karta Nordkap till Karesuando

Karta Nordkap till Karesuando

Med detta får vi nog anse att denna dagen är avslutad och klar.

Go’natt.

May 102014
 

Idag har det varit lite aktivitet i humleholken, framemot sena eftermiddagen surrade det till i högtalarna, det var ett ljud som inte gick att ta miste på, en glad drottning kontrollerade ifall min holk kunde vara ett bra ställe att etablera en koloni i.

Inne i Humleholken

Inne i Humleholken

Vi får se hur detta artar sig, men jag har gott hopp om en fortsättning på detta.

Lev väl!

May 042014
 

Detta är en enklare samling av mina BitStrips, en form av karikatyr av sig själv. Alla bilderna är en form av reflektion, eller situation som jag på något förvirrat sätt då i stunden kände var en bra grej. En del är relevanta även utanför sin kontext, medan andra blir helt obegripliga utanför sitt sammanhang, men man får helt enkelt ta det som det kommer 🙂

Då kör vi igång kavalkaden med Bitstrips!

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

May 042014
 

Gävle har äntligen fått en östafrikansk restaurang, det innebär alltså mat från Etiopien/Eritrea. Jag kände mig som ett glatt barn när jag och älskade hustrun gick från Brynäs ner på stan, detta var dagen då jag skulle få njuta av Injera med alla goda tillbehör i Gävle.

På grusgången hemma passade jag på att beundra ett par penséer som strävsamt växer i vårt grus, imponerande.

Penséer i gruset

Penséer i gruset

När vi väl var framme på East Africa, det ligger i gamla “Lucky Bar’s” lokaler på Hattmakargatan 4C här i Gävle.

East Africa Gävle

East Africa Gävle

Jag och söta hustrun är nu vana vid den Etiopiska/Eritreanska maten, så vi var spända på hur kvalitén kunde vara på detta nya vattenhål i Gävle.

Anne Catrine på East Africa i Gävle

Anne Catrine på East Africa i Gävle

Maten beställdes och kom in efter en liten stund, förväntan var stor. På bilden nedan kan man se min mat, i botten Injera och sedan maten utlagd uppå.

Veg Etiopisk/Eritreansk mat

Veg Etiopisk/Eritreansk mat

Jag var mycket nöjd med min rätt, hustrun hade nog önskat en mer mix-talrik, men var nöjd ändå.

Injeran hade en mycket god syrlighet, något som jag själv inte lyckats få fram under alla de gånger som jag själv lagat Etiopisk festmåltid. Smårätterna var bra balanserade, kanske lite milda i kryddningen, men riktigt bra.

East Africa Gävle

East Africa Gävle

Vi kommer garanterat komma tillbaks till East Africa, det är väl värt ett besök.

Go’Kväll!

May 032014
 

Gävle har länge varit utsvulten på restauranger, eller rättare sagt, det finns massor med restauranger men alla envisas med att servera mer eller mindre samma saker i tid och otid. Nu har vi äntligen fått en Indisk restaurang, den har vi längtat länge efter.

På söder ligger då Namaste, en restaurang som drivs av ett gäng som även driver Indiska restauranger på andra orter.

Jag och hustrun skulle premiärköra denna restaurang denna kvällen.

Veg Thali, Namaste Gävle

Veg Thali, Namaste Gävle

För att få en bra provkarta på hur maten var så tog vi in var sin Thali, det är ett antal smårätter på fat. Jag passade även på att ta in en papadum som förrätt.

Skall jag vara helt ärlig så blev jag lite fundersam när mitt papadum kom in, det var inte hemlagat utan ett halvfabrikat, det är inte riktigt vad man förväntar sig av en restaurang.

Maten då, jo, en sak som vi båda reagerade på var att våra fat var kalla, det gör att maten kallnar riktigt fort, Indisk mat bygger på att det finns en värme så att smakerna kommer fram ordentligt, här svalnade maten riktigt fort vilket inte allt är bra. Den Pakora som fanns på tallriken var knappt rumsvarm.

Till maten serverades även ett vitlöks naan, det brukar vara riktigt gott. Det naan-bröd vi fick in var hemlagat och såg fantastiskt ut, men det var tyvärr inte färdiglagat och var lite väl degigt inuti.

Mix Thali, Namaste Gävle

Mix Thali, Namaste Gävle

Min vegetariska Thali var bortsett från att den var nästan rumsvarm helt ok, bönorna i en av grytorna var inte färdiglagade, detta kändes på smak och konsistens. Min hustrus Thali bestod enbart av torra rätter, jag förstod på henne att det blev lite svårt att få ner maten när det inte finns någon sås alls att tillgå. Det var helt enkelt en olycklig kombination av smårätter. Alla rätter på den vegetariska Thali’n var såsiga rätter, vilket är en bättre lösning.

Vi hade ett litet prat med serveringspersonalen, de var fantastiskt trevliga och verkade plocka upp våra reflektioner.

Det blir säkert fler besök, för man skall inte döma ut en nyöppnad restaurang vid första besöket, speciellt inte direkt efter öppning, men skall de uppfylla vår måttstock på Indisk mat så bör de se till att maten är varm, tallriken/brickan är varm så att inte maten kallnar, inga halvfabrikat på papadum, kombinera mix-rätterna så att de inte enbart är torra rätter, samt att de till att naan-brödet är färdiggräddat, ja, och även bönorna i den där böngrytan som fanns på min Thali.

Det var alles för denna dagen.

Apr 282014
 

Morgonen i Haparanda var rätt snarlik kvällen, grått och mulet. En sak som jag funderat mycket på under kvällen var hur det är tänkt att stadskärnan i Haparanda skall överleva när man byggt stora köpcentrum utanför stan, det var helt uppenbart massor med butiker som bommat igen, det där kommer inte att gå bra i längden.

Mina fördomar fick lite bekräftelse, utanför boendet fanns stora skyltar med “BILKÖRNING FÖRBJUDEN” och “INGA BILAR” etc, men likväl var det några som inte orkade gå de ca 10 stegen från gatan in till huset. Det vore enklare att få en förståelse om man slutade att bekräfta fördomarna hela tiden…

Jag och min kollega var lite tidiga till frukostmatsalen, så vi tog en sväng till Swedol för att handla lite märlor till en hästpistol, de hade enbart en av sorterna som vi behövde, men det skall nog gå bra ändå.

Kollegan i Telefonkiosken

Kollegan i Telefonkiosken

Självklart blev det lite trams i en av de gamla telefonkioskerna som stod på torget i Haparanda. Nån telefon fanns inte, så min kollega tog sin mobil istället.

Frukostmatsalen på Minerva var riktigt fin, en modern arkitektur som smälte bra in i övriga stilen, invändigt kan man nog mest kalla salen för – unik. Maten var ok, de hade bland annat ett riktigt gott bröd, sånt med russin, persika (tror jag) och mycket fibrer, kalas!

Frukostmatsalen - Haparanda

Frukostmatsalen – Haparanda

Bilen packades, vi fin-tankade så att vi inte skulle riskera att få tom tank på vägen, sen bar det av mot Finland och upp norrut längs Torne älv!

Bilen redo att köra oss norrut mot Karasjok

Bilen redo att köra oss norrut mot Karasjok

Nu var ju inte vädret det bästa, så det såg ut ungefär såhär under merparten av resan fram emot lunch till, grått och lite trist. Ibland kunde vi se Sverige på andra sidan älven, då fick man lite hemlängtan 🙂

På väg mellan Haparanda och Karasjok

På väg mellan Haparanda och Karasjok

Vårt första depåstopp var vid Polcirkeln, närmare bestämt den geografiska, denna korsade vi vid Juoksenki i Finland, de hade inte gjort så mycket väsen av det hela, eller så var det kanske så enkelt att det inte alls är säsong för turister just nu, vad vet jag, men nu har jag och min kollega passerat polcirkeln.

Polcirkeln, Juoksenki - Finland

Polcirkeln, Juoksenki – Finland

När jag tittade på en världskarta, så såg jag att polcirklen passerar norr om Island, och en bra bit upp i Alaska, nästan i toppen av Ryssland (putin är för övrigt en krigshetsande homofob galning), denna bild har jag snott från Wikipedia.

Polcirkeln

Polcirkeln

Vi rullade vidare. Framemot lunch så stannade vi till för att göra lite nudlar, det blir lite spartanskt, men jag kan ingen Finska, och det finns i princip ingen nämnvärd civilisation längs finska sidan av Torne Älv, det fick bli ett stopp där vi lämnade väg E8 och kom in på väg 93. Vi hade varit lite förutseende, med vår 12V vattenkokare så tog det ca 20 minuter att koka 6 dl vatten, så min kollega tricksade med en vattenkokare medan jag körde, och det föll sig så väl att vi kom in på nya vägen lagom tills att vattnet kokade 🙂

Efter nudlarna festade jag loss på ett par spartanska wienerbröd, aka råg-rut.

Wienerbröd modell enklare

Wienerbröd modell enklare

Ett tag senare rullade vi in mot tullstationen i  Kivilompolon, det är typ det enda som finns där runtomkring, allt annat är typ öde vildmark. En rätt udda upplevelse. Personalen på tullstationen var riktigt trevlig, så mina tullhandlingar ordnades med på ett rekorderligt sätt.

 Kivilompolon tullstation, Väg 93 mellan Finland och Norge

Kivilompolon tullstation, Väg 93 mellan Finland och Norge

Väl inne i Norge så ökade antalet renar som vi stötte på, en av dessa passade jag på att föreviga på bild. I dessa trakter måste man vara lite extra alert, för kommer det 1 ren, så kommer det oftast ett par till strax efter.

Ren i Norska Finmarken

Ren i Norska Finmarken

Väl framme i Karasjok lastade vi ur bilen, inspekterade delar av projektet och började förbereda för dagens arbete, klockan var ju fortfarande ung, så det fick bli ett pass redan idag trots att dagen egentligen var avsedd enbart för transport.

Ytterligare en kollega kom med flyg ca timmen efter oss, så hela teamet var samlat. Nedan passar jag på att visa en action-bild av Thomas och Janne satta i arbete.

Actionbild på kollegorna

Actionbild på kollegorna

Dagen har varit lång, vi rundade av vid 21-tiden och passade sen på att ta oss en öl eller två, Thomas klämde in samtliga turf-zoner i byn, de var utlagda enkom för honom, det är stort det.

Detta får vara alles för denna dagen.

Apr 272014
 

Klockan var sen när jag somnade i går kväll, och var på tok för tidig när den ringde i morse. Redan vid 05:00 skramlade det till i väckarklockan (egentligen i min telefon, men väckarklocka låter bättre)

Dagens äventyr hade en enda funktion, att transportera mig och en av mina kollegor från Gävle till Haparanda, sen skall vi vidare, men det är morgondagens äventyr. Jag flyktade bak på lastet, inväntade min kollega, funderade en stund på hur lång den här dagen egentligen skulle vara. Sen bar det iväg!

Bilen packad, redo för avfärd till Haparanda

Bilen packad, redo för avfärd till Haparanda

Det är viktigt att sträcka på benen ibland då och då, nu är det så fiffigt ordnat så att min kollega är aktiv i något som heter Turf, det är i korta drag en form av geocaching där man plockar virtuella zoner ute i verkligheten, lite svårt att förklara. Oavsett, pauser förläggs då helst i anslutning till någon bra zon som han kan plocka.

Första stoppet blev då vid Härnösands Motorpark, på deras parkering finns en turf-zon utlagd.

Thomas plockar Turf-zon vid Härnösands Motorpark

Thomas plockar Turf-zon vid Härnösands Motorpark

inte allt för långt fram kom nästa stopp, jag hade missbedömt avståndet lite, men det går nu inte att skippa ett depåstopp vid Högakustenbron, eller Vedabron som den även kallas, Det är verkligen en ståtlig skapelse det där.

Högakustenbron

Högakustenbron

Vi rullade vidare norrut. Jag fick en lite tokig idé, vi skulle ju passera Umeå på vägen, och där vet jag att det finns en unik upplevelse. På Universitetssjukhuset har den en fungerande Paternoster-Hiss, den har jag velat åka i länge nu, men det har inte blivit av. Kanske mest för att jag inte varit i Umeå 🙂

Nåväl, jag ringde helt sonika till sjukhuset och frågade om det gick för sig att man kom inom och åkte i Paternosterhissen, samtalet började bra, men sen visade det sig att hissen tyvärr var avstängd på helgerna, så det fick vara för denna gången helt enkelt.

Vi gjorde som så att vi tog oss en lunch på Max inne i Umeå istället. Ja, och plockade ett par Turf-zoner. 🙂

Torget i Umeå

Torget i Umeå

Mil efter mil rullade vi norrut, det är inte någon större variation på naturen, för det mesta är vägen som ett dike i skogen. Skog varthän man än såg, det blir lite trist helt enkelt.

Många samhället har fått nya dragningar på vägarna, så man kommer inte in stadskärnorna längre.

Vi rullade på norrut

Vi rullade på norrut

Efter vääääldigt många timmars körning kom vi äntligen fram till Haparanda, vi hämtade upp våra nycklar på SveFi, jag kan nog tycka att rummet var lite väl slitet… det blir inga bilder på rummet, men en minneslapp till mig själv är att leta efter något annat boende i Haparanda nästa gång det blir aktuellt.

SveFi - Haparanda

SveFi – Haparanda

Nu faller det sig som så att Haparanda ligger ca 3 meter från Finland, så jag och min kollega passade på att promenera över till Finland för att plocka ytterligare några Turf-zoner, Den här bilden är tagen från gångbron över till Finska fastlandet, så det är Haparanda man ser.

Haparanda sett från Finland

Haparanda sett från Finland

Det var riktigt skönt att få röra på sig en stund, en imponerande grej var att det låg is längs delar av strandlinjen mot Finland, på ett ställe hade ett gäng ungdomar gjort hål i isen, där passade de på att bada. Jag frös trots att jag hade mössa och halsduk på mig. Och det fanns typ inte någon bastu eller något inomhus för ungdomarna att gå till, likväl gick de upp och ner i vattnet. Det kallar jag Sisu.

Vi passade på att få i oss lite mat, inte så spännande, mest näring. Jag är rätt less på trötta restauranger som knappt kan få till en grekisk sallad utan att ställa till det. Med bilen passade vi sen på att ta resten av Turf-zonerna i Haparanda och inne i Torneå, det var inte så många, men nu har min kollega gått all-in på zonerna här i krokarna.

Kvällen är sen, jag skall ta och runda av mig nu, imorgon blir en ny lång dag med ännu fler mil under hjulen.

Jo, det har inte flyttat in någon humla i min humle-holk, jag kollade webkameran, men som sagt, ingen action.

Go’Natt!

Apr 232014
 

Idag på lunchen tog jag en sväng upp till centralstationen för att köpa mig en glass och en kopp fin-fika. Det var en hel del folk inne på pressbyrån, så jag tog det lilla lugna, hade ingen större brådska, mitt norra öga fick syn på en helt ny variant av Ahlgrens Bilar, denna gång var det Glassbilar som stod på påsen, sagt och gjort, jag slog till på erbjudandet med 3 för 45:-

Min tanke var nu naturlighets inte att jag själv skulle mumsa i mig dessa, utan de skulle ges till hustrun som en simpel gåva.

Ahlgrens Glassbilar

Ahlgrens Glassbilar

Tanken var god, alltså med Glassbilar, men jag kan säga att de inte var nått vidare, de smakade helt enkelt inte “bilar”. Störst skillnad var att de hade med en citrussmak, den kändes helt fel.

Nåväl, nu har jag provat även denna variant, det blir inte fler försök.

För övrigt är det skit att Cloetta köpte upp fabriken i Gävle för att enbart lägga ner den, sånt gillas inte nått vidare, men nu är kapitalismen rätt ovänlig i många perspektiv.

Häpp!

Apr 212014
 

Måndag, fortfarande påsk-ledig. Det är inte mycket religiöst här så ledigheten blir istället en viloplats för kropp och själ.

Jag, Söta hustrun och Frida tog oss en sväng ut till Forsbacka för att avnjuta deras kakbord, vi har gjort så fler gånger tidigare, alltid lika trevligt, så vi tyckte att det kunde vara värt ett besök även i år.

Bakom Forsbacka värdshus

Bakom Forsbacka värdshus

När vi var framme så skulle det väntas, jag var inte helt införstådd i detta, så kan det bli ibland. För att få nån nytta av väntandet så gick vi ner till Forsbacka Kapell och deras kyrkogård.

Forsbacka Kapell

Forsbacka Kapell

Vi strosade runt bland gravarna, noterade att det som brukligt var skillnad på hög och låg även på denna kyrkogård.

Forsbacka Kapell

Forsbacka Kapell

Vi satte oss en stund utanför fina Forsbacka värdshus och fortsatte vänta, solen var varm och skön så det var rätt ok ändå på nått sätt.

Forsbacka Värdshus

Forsbacka Värdshus

Efter ett tag så kom resten av sällskapet, vi gick in och hittade oss en bra plats för vårt påsk-fika. Det är verkligen fint inne i Forsbacka värdshus.

Forsbacka Värdshus

Forsbacka Värdshus

Även lilla Alva var med på vårt fika, hon är inte så gammal, bara 5 veckor. Det är verkligen en fantastisk grej det där med nyingar. Så liten, så mycket som skall upplevas här i världen.

Lilla Alva, 5 veckor

Lilla Alva, 5 veckor

Efter att vi fikat klart, så rullade vi ner till Valbo köpcentrum, det skulle shoppas lite kläder och kanhända en och annan leksak till lilla Charlie.

På parkeringen hade de stora reklamtavlor, jag tänkte “Du vet vad den heter – Men vi kallar den för Tess”, lite som en pastisch på Peter LeMarc’s låt “Tess”

Vi kallar den för Tess

Vi kallar den för Tess

Charlie var i sitt esse, pigg och glad hela tiden. Kanske lite speedad på socker efter alla goda kakor 🙂 Han är härlig den där grabben.

Unge Charlie

Unge Charlie

Vi letade oss hemåt så sakteliga, både jag och älskade hustrun skulle laga mat till våra matlådor, så det blev en hel del fixande i köket, jag gjorde en form av Etiopisk mat, hustrun slog till på en köttpaj samt en grytbitslåda med grönsaker.

Efter att vi fått i oss lite middag så passade jag på att baka lite kavring, det fick även vara basen för vårt kvällfika, riktigt gott med nybakat bröd. Även om det är rätt mycket sirap i kavringen så är det värt det 🙂

Kavring

Kavring

Annars har det varit rätt lugnt idag, jag kikar i min humleholk för att se om det flyttat in någon humla där, men ännu är det ingen action. Däremot har jag släppt ut en rejäl drottning från vårt lilla hus, den surrade runt runt och runt vid ena köksfönstret. Det var dagens goda gärning.

Man kan kika inne i holken på www.gemzell.se/humleholk

Vi håller här för denna dagen, lev väl!