Mar 092015
 

En härlig tidig vårdag mötte mig i Karasjok, jag har sovit riktigt gott i mitt rum på Scandic Hotell, det som tidigare var ett Rica Hotell. Allt är sig likt. Frukosten är riktigt bra på hotellet, precis som det skall vara. Nåväl, det var en arbetsdag idag, servicearbete på gång.

Rum 208, Scandic Karasjok

Rum 208, Scandic Karasjok

Det jag jobbat med är Sapmi Park och den upplevelse som är ett av de stora besöksmålen i Karasjok.

Pre-Show, Sapmi Park

Pre-Show, Sapmi Park

Min arbetsinsats var rätt snabbt avklarad, så jag passade på att avnjuta utsikten, det är riktigt fint i Karasjok så här i slutet av vintern. Egentligen borde jag ha gått ner till älven, men jag kände att det var lite långt att gå, och så var det ju lite bitigt kallt.

Utsikt i Karasjok

Utsikt i Karasjok

Jag inväntade att en grupp besökare skulle se på filmen, så när de väl passerat så gjorde jag lite slutarbete, det är en del saker som skall på reparation, men när det väl var klart så lastade jag in mig i bilen och körde upp till Lakselv igen. En strålande vacker solnedgång följde mig på resans väg. Bilden nedan är tagen från E6 mellan Karasjok och Lakselv.

Vy över Finmark, på vägen mellan Karasjok och Lakselv

Vy över Finnmark, på vägen mellan Karasjok och Lakselv

Nu när jag väl är framme på nattens boende, på Porsanger Vertshus så möter man någon form av slitet 70-tal, jag vet inte riktigt vad jag skall säga om inredningen, annat än att de akut skulle behöva totalrusta hela stället 🙂 Utanför kör militärkolonner förbi med allt från bilar, lastbilar, bandvagnar och en och annan stridsvagn, det är militärövning på gång här i Lakselv. Flygplatsen Banak ligger bredvid och väggarna på hotellet är sådär lagom tunna, jaja, jag är glad att jag är bra på att sova gott.

Rum 209, Porsanger Vertshus, Lakselv

Rum 209, Porsanger Vertshus, Lakselv

Nu lite middag, sen sova gott för natten!

Mar 082015
 

Sådär lagom pigg efter gårdagens 50-års kalas var det bara att glatt kliva upp vid 05:00 i morse, det är inte riktigt min grej det där med tidiga morna, men det är bara att bita ihop och gilla läget.

Planen för dagen var enkel, jag skulle ta mig från Gävle till Karasjok i Finnmark. Sagt och gjort, min älskade hustru skjutsade mig ner till stationen, sen var jag helt alena på min resa 🙂

Gävle station, strax före 6 på morgonen

Gävle station, strax före 6 på morgonen

Jag var ingen större hjälte, det var svårt att hålla sig vaken på tåget, men jag kämpade för att hålla mig vaken. Min plan var att sova på flyget mellan Arlanda och Tromsö. Eftersom det är en utrikesflight (känns konstigt att kalla Norge för utrikes) så bör man vara på plats i god tid. En stor fördel är att det var söndag, då brukar det vara lite lugnare på Arlanda. Mitt bagage är laddat med arbetsmaterial, jag kunde bara hoppas att jag inte hade för tunga väskor.

Vid 10-tiden var det så äntligen dags att sova, dvs det var dags för planet att lyfta. Vädret var rätt kasst, det blåste en hel del. Kaptenen varnade redan på backen att det skulle bli hård turbulens under både start, flygning och landning. Jaja, det är bara att gilla läget.

Arlanda, vinge på väg till Tromsö

Arlanda, vinge på väg till Tromsö

Sådär en 5 minuter efter att planet lyft, så somnade jag. Jo, det skakade en hel del på väg upp, men jag märkte inte mycket av resten av flighten förrän ca en 25 minuter förelandning i Tromsö. Det skakade rejält, kombinerat med snöstorm och allmänt uschigt väder. Det var många på planet som krampaktigt höll sig fast i sina säten. Jag har gett upp och resignerat kring det här med turbulens, jag har förlikat mig med att jag inte kan göra nått åt det.

Framme i Tromsö, här väntade drygt 5 timmars väntan…. vad i all världen gör man på en liten flygplats under 5 timmar? Först minglade jag runt en stund, tog en kaffe och en bolle med russin. Det är i korta drag en slät bulle med russin inuti.

Utsikt från Tromsø lufthavn

Utsikt från Tromsø lufthavn

Hur vyn utanför flygplatsen i Tromsö ser ut, ja det kan man se på bilden ovan, kallt, snö och blåst. Jag bävade inför nästa flight, det är ett litet Dash-8 plan som skall ta mig vidare till Lakselv.

Efter en timme eller så, så tog jag mig så sakteliga till security och vidare in i avgångsterminalen, nu bara drygt 4 timmar kvar att vänta. Jag slog igång datorn och passade på att jobba lite, vad annars kunde man göra.

Tromsö Lufthavn

Tromsö Lufthavn

När det närmade sig eftermiddag, så blev det lite att äta, jag var egentligen inte särskilt hungrig, men nått måste man ju ha i sig. Utsikten var väl inte så där värst lockande, fortsatt snö och slask. Jag såg ett plan som var på väg att landa, men de fick ta om, det blåste för hårt. Skumt att se planet kastas runt av starka vindar vid marken.

Skitväder, Tromsö lufthavn

Skitväder, Tromsö lufthavn

Jag strosade iväg till gate nr 19, jag kan väl lugnt säga att jag var först dit. Det var väl milt sagt en av de tråkigaste väntsalar som jag besökt.

Ett projekt som jag ägnade mig åt i Tromsö var att hitta en toalett som inte hade dyngblöta golv, en mix av smältvatten och urin…. Här vid gate 19 hittade jag en våning ner ett par toaletter som var hyfsat rena, men inredningen… hur mycket 70-tal är det inte med mintgrönt porslin.

Gate 19, Tromsö Lufthavn

Gate 19, Tromsö Lufthavn

Sammanfattningsvis, hela denna flygplatsen skulle behöva sig en rejäl renovering, den är bitvis rejält sliten och underdimensionerad.

Till slut kom äntligen mitt lilla plan in till gaten, jag knödde mig in, alla platser var fyllda när vi lyfte. Det blev en rejält skakig resa, vi hade medvind vilket inte direkt stabiliserar flygningen. Inför landningen i Lakselv/Banak fick piloten bromsa rätt rejält uppe i luften för att få ner farten inför landningen. Skak skak skak 🙂

I lakselv väntade min hyrbil, en lexus i golf-storlek, det som återstod var nu bara en timmes bilkörning söderut till Karasjok och mitt mål för kvällen. Jag har nu checkat in på Scandic i Karasjok, ätit lite middag och nu är det dags att runda av denna dagen.

Jo, en kul grej, servitrisen på middagen, hon upptäckte rätt snabbt att min dialekt kunde tyda på att jag var Skåning, och efter ett tag tog hon sig mod att fråga om vart jag kom ifrån, det visade sig att hon var från Landskrona, samma stad där jag vuxit upp.

Det är en liten värd.

Go’Natt!

Jul 112014
 

Natten var lugn, bra med mörkläggningsgardiner på rummet, dock vill jag gärna ha dem lite på glänt så att jag får vanka av den goda solen. Jag har svårt att komma igång på morgonen när det är kolsvart ute.

Vad har annars skett, jo mest fortsatta provkörningar följt av fler provkörningar på den installation som åtgärdades under gårdagen, efter ett par timmar så passade jag på att gå ut en runda i Karasjok, det var en del mygg men jag klarade mig rätt bra. Det var varmt som attan, så jag skulle nog säga att det var det jobbigaste. Lite konstigt förresten att det var så varmt så långt upp i norr.

Tana Bru, Karasjok

Tana Bru, Karasjok

Tana älv är alltid en fantastisk vy att vila ögonen på, det är verkligen en mäktig syn att se allt detta vatten rinna genom landskapet.

Tana älv, Karasjok

Tana älv, Karasjok

Jag tog även en sväng till Karasjok gamla kyrka, men tyvärr tog jag ingen bild. utan det får bli en på sametinget istället.

Sametinget, Karasjok

Sametinget, Karasjok

På tal om sametinget, jag har under veckan frågat lite både i Gällivare och här i Karasjok om vem som har rätt att kalla sig Same, kortfattat kan jag nog säga att resultatet av den frågeställningen är att just den frågan är väldigt infekterad.

Nåväl. resten av dagen har mest bestått i att åka tillbaks till Gardermoen från Alta via Tromsö, det är mycket resande innan man kommer till mål. Även denna natt övernattar jag på Radisson Blu på Gardermoen, denna gång i rum 5519, vilket ser exakt lika ut som det rum som jag hade i Onsdags kväll 🙂

Godnatt!

May 272014
 

Idag har jag varit med om ett litet äventyr som jag länge hoppats att jag skulle få genomföra, det är väl egentligen inte en särskilt stor grej, men på vägen hem till Sverige så tog jag och min kollega en svängom till Nordkapp. Stenkasten här i Nordnorge är betydligt längre än på många andra ställen i världen 🙂

Jag skall ta och börja resan lite i förtid, strax efter midnatt, innan jag somnade, vid ca 00:30, så lyste midnattssolen så fint, denna bild är tagen på mitt hotellrum i Karasjok.

Midnattsol i Karasjok

Midnattsol i Karasjok

Bilen hade vi lastat redan under gårdagens eftermiddag, så vi hade mest bara till att äta frukost för att sedan rulla iväg de 26 milen norrut.

Karta Karasjok till Nordkap

Karta Karasjok till Nordkap

Milen rullade förbi en efter en, i princip var det helt öde fram tills att vi passerade Lakselv, en hel del ren sprang runt kring vägarna, men nu är man så blaise att man knappt reagerar på dem längre, fast man får ta det lugnt så inget tok sker.

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

    På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

Vad är det nu som är så fantastiskt med Nordkap (Nordkapp på Norska), egentligen ingenting, mer än att det är en upplevelse att få varit där. Nordkap har tidigare setts som europeiska fastlandets nordligaste punkt, men det är rätt uppenbart att så inte är fallet, främst för att Nordkap ligger på Magerøya som är en ö.

Inte ens på Magerøya är Nordkap den nordligaste punkten, men men, nu skall man inte komma dragandes med fakta och förstöra en bra upplevelse 🙂 Nordkap har så mycket historia som är värd att berätta.

En av de stora upplevelserna, i alla fall för mig, är tunneln ut till Magerøya, den går drygt 200 meter under havsytan mellan fastlandet ut till ön, jag har inombords lite svårt för det här med tunnlar under vatten, men det är bara att bita ihop under de nästan 7 km som det tar att komma igenom tunneln.

Nordkap tunneln

Nordkap tunneln

Infarten ser så oansenlig ut, men det är rejält fuktigt av kondens inne i tunneln, och så var det ju det där med 212 meter under havet…

Nordkap tunneln

Nordkap tunneln

Man ser det inte på bild, men det är rejält brant neråt, sen en kort bit platt därefter bär det av uppåt igen. Sitter man inne i bilen så märker man inte av detta, för man har inga externa referenser att förlita sig till. Enda jag såg var att nödkioskerna lutade rejält, jag antar att det var dem som stod rakt och att det var jag som lutade 🙂

Nordkap tunneln

Nordkap tunneln

Efter att ha kört genom flera tunnlar och upp på fjället, ner i dalar och upp för nya fjäll, tittat på renar så kom vi äntligen fram till entréporten på Nordkapp, japp det är avgift för att komma in på området. Jag kan verkligen förstå att det kostar att driva en turistanläggning in the middle of nowhere. Prislappen är 245 Norska kronor per person.

Entréavgift till Nordkap

Entréavgift till Nordkap

Efter att vi betalt våra entréavgifter så körde vi upp den sista biten upp till besökscentret. Det var rätt lugnt nu när vi var här, men som jag förstått det så är värsta dagarna 9-10 juli varje år, jag misstänker att det sammanfaller med att midnattssolen är som starkast på natten de dagarna, då lär det vara tusentals på plats här på Nordkap per dag.

Ingång besökscentret Nordkap

Ingång besökscentret Nordkap

Inuti besökscentret finns det en shop med massor med grejer av alla de möjliga och omöjliga slag, det gäller ju att dra in stålar till verksamheten 🙂 Min tanke var att besöka shoppen sen när det viktiga var klart, dvs att gå ut på knallen och titta på härligheten.

Besökscentret Nordkap

Besökscentret Nordkap

En mäktig vi öppnar sig utanför glasdörrarna, vädret är helt strålande vackert, vad mer kan man begära. Många som kommer till Nordkap får bara uppleva dimma, blåst, regn och rusk, men jag lyckades pricka in helt rätt dag för mitt besök!

Nordkapsplatån

Nordkapsplatån

Globen som är signum för Nordkap är magnifik, den passar verkligen bra in i miljön, trots att jag ägnade en hel del tid åt att försöka reda ut vem konstnären bakom globen är, så har jag inte lyckats hitta någon trovärdig källa på detta. Nåväl, en tanke är skickad innehållande uppskattning.

Nordkap - Stefan Gemzell

Nordkap – Stefan Gemzell

Självklart skulle det tas en bild av mig när jag betraktar tillvaron, jag undrar just hur många 100.000 snarlika bilder som tagits här vid Nordkap.

Ett litet praktiskt problem, solen var så stark så mina fotokroatiska glasögon blev så svarta att jag knappt såg nått 🙂 Jaja, man kan inte få allt.

Vi tittade en stund på turisterna medan de avlöste varandra, i en aldrig sinande ström av upptäcktsresande. En del hade cyklat hit, andra kört traktor, några vandrat från senegal andra landat med fallskärm, fantasin för att göra sin inre resa tycks aldrig ta slut 🙂

Nordkapsplatån

Nordkapsplatån

Inne i besökscentret fanns även en grotta, det var egentligen såvitt jag förstod det en gammal del av besökscentret där man tidigare kunde se ut över havet, men numera var fönsterna igensatta och grottan var numera en plats för ett ljus och ljudspel, det hela kändes mycket malplacerat och hade egentligen inget att tillföra kring Nordkap.

I gången ner till grottan fanns dioramor där man kunde se tidigare upptäcktsresandes “strapatser”, även detta kändes väldigt föråldrat.

Nordkap, Gången ner till "grottan"

Nordkap, Gången ner till “grottan”

Nordkap, Dioramor i gången ner till "grottan"

Nordkap, Dioramor i gången ner till “grottan”.

Till slut kom man ner till “grottan”, jag vet inte riktigt vad jag skall säga, men det kändes väldigt malplacerat. Jag fick mest en “New Age” känsla av det hela.

Nordkap - Ljus och Ljudspel i Grottan

Nordkap – Ljus och Ljudspel i Grottan

Vi vandrade vidare och kom sen in i ett rum med en tidslinje över Nordkap, det var betydligt mycket mer intressant att få en rejäl dos historia serverad.

Nordkap - Tidslinje

Nordkap – Tidslinje

För att ta sig tillbaks till besökscentret fick man gå tillbaks genom gången, där såg jag ett litet krypin som var dedicerat till kung Chulalongkorn som besökte Nordkap 1907, det måste verkligen ha varit ett rejält äventyr för honom att ta sig ända från Thailand till Nordkap.

Kung Chulalongkorn besökte Nordkap 1907

Kung Chulalongkorn besökte Nordkap 1907

På vägen till en av de stora filmsalarna visades ett diorama med några av de fågelarter som fanns kring Nordkap, nu är detta så pass långt norrut, så utbudet på fåglar är rätt begränsat.

Fågelarter vid Nordkap

Fågelarter vid Nordkap

Vi passade på att ta oss en fika innan filmen i stora filmsalen skulle starta. Filmen som sådan var… jag vet inte vad jag skall säga… den var välproducerad men totalt ointressant, mest för att den hade som syfte att marknadsföra Nordkap, fast vad är då meningen med att visa filmen på Nordkap? Turisterna är ju redan på plats.

Jag gjorde en snabbvisit in i souvenirbutiken och köpte två kylskåpsmagneter, sen blev det en liten tur utanför för att titta på en av konstinstallationerna som hamnat lite vid sidan om, detta är “Fredsmonumentet Världens barn”

Nordkap - Fredsmonumentet Världens barn

Nordkap – Fredsmonumentet Världens barn

Rastlösheten började göra sig påmind, vi hade många mil kvar att köra idag, men en sak som jag tycker är lite extra kul är att mången besökare lagt tid på att stapla stenar på varandra lite här och där.

Nordkap - Staplade stenar

Nordkap – Staplade stenar

Vi satte oss i bilen för att rulla vidare söderut igen, men vi fick stanna till efter en ca 20 minuter för att ta en bild på den fantastiska naturen, är det inte vackert så säg.

Vy strax söder om Nordkap

Vy strax söder om Nordkap

Det är ju en liten bit att köra mellan Nordkap och Karesuando, men vi betade av mil efter mil, tankade upp i Alta och rullade vidare. Med oss på resan hade vi radioteatern av Liftarens Guide till Galaxen, så vi hade att göra när samtalen periodvis sinade 🙂

Karta Nordkap till Karesuando

Karta Nordkap till Karesuando

Med detta får vi nog anse att denna dagen är avslutad och klar.

Go’natt.

May 022014
 

Vi är framme vid den 2:a Maj, detta var sista arbetsdagen i Karasjok, på det hela taget sett har allt gått enligt planen, till och med bättre, vilket jag tycker är mycket trevligt.

Från gårdagens inlägg, om minolyckan i Karasjok 1945, här kommer den utlovade bilden på minnesstenen som finns inne på Sapmi Park området.

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

En skojig sak i projektet är en dimridå-skärm där det projicerad video, det ser riktigt bra ut när det fungerar, och det ligger på mitt bord att skaka liv i den anläggning som producerar dimridån. Delar av den anläggningen är lite diffust dokumenterad, så jag har mest ägnat dagen åt att titta in i burkar som ser ut såhär.

Styrelektronik dimridå

Styrelektronik dimridå

Efter någon timme så var det full fart i grejerna igen, jag och mina kollegor löste de sista bitarna och resultatet var gott.

Dagens fika, japp, vi försöker fika ibland, bestod av en lefse, denna magnifika Norska delikatess. Skämt å sido, det finns många softers lefse, en del är helt ok, andra är mindre ok. Denna variant var hårt konserverad och avsedd att finnas på butikshyllan under lång tid, egentligen borde jag försöka få tag på hemlagade lefse.

Dagens lefse

Dagens lefse

Vi bröt dagens arbete vid ca 14 tiden, det var dags att förbereda oss för hemresan till Gävle igen. En snabb dusch och sen checka ut, raskt in i bilen och sen köra de 3 timmarna över till Alta.

På vägen var det rätt mycket ren, både enstaka och en hel hord. En sak som jag blev lite bekymrad över var när vi såg nått som såg ut som en större docka vid sidan av vägen. Jag tänkte att det var ju ett fiffigt sätt att få ner hastigheten.

När vi närmade oss så såg jag att det var två små barn, ca 4-5 års-åldern som stod precis vid vägen. Jag tittade runt och såg två personer bland renarna ca 150 meter till vänster om vägen, kanske var det föräldrarna.

Det kändes lite olustigt och rentutav oansvarigt.

På väg mellan Karasjok och Alta

På väg mellan Karasjok och Alta

Väl framme i Alta så parkerade vi strax utanför Nordlyskatedralen och checkade in på Rica Alta. Utsikten från mitt rum var monumental, de måste verkligen ha “good-contact” där 🙂

Nordlyskatedralen - Alta

Nordlyskatedralen – Alta

Denna dagen har nog gjort sitt nu, efter ett besök i hotellets restaurang (inget veg på menyn men det löste sig) så är det nu dags att sova några timmar, klockan ringer snart igen.

Go’Natt!

May 012014
 

1:a Maj, en prima arbetsdag, telefonen är lugn och man får jobba på utan att bli avbruten 🙂

Vi har nu demonterar i princip all gammal utrustning, och kommit en bra bit på vägen med att montera de nya prylarna. Ett av momenten för dagen var att sätta DMX adresser och förbereda för montaget av armaturerna som skall monteras upp. Det är oftast en bra grej att testa allt på backen så slipper man felsöka uppe i taket.

Provkörning av armaturer

Provkörning av armaturer

Det blir en hel del väldigt tekniska moment som vi genomför, men dessa lämnar jag därhän, det skulle bli för mycket filamentforskning och mest bli obegripligt.

Efter dagens jobb, strax efter 21 så gick jag och min kollega Thomas ut på en Turf-runda i Karasjok, det är fint när det är en gnutta dagsljus kvar, vi närmar oss säsongen med midnattssol.

Ett av stoppen var Karasjok gamla kyrka, den är byggd 1807.

Karasjok gamla kyrka från 1807

Karasjok gamla kyrka från 1807

Det var ett par saker som jag fastnade vid på kyrkans mark, det var bland annat en minnessten som listade dem som dog i  samband med desarmering av minor i Karasjok i krigets slutskede 1945.

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

Det finns även en annan minnessten, precis vid gången mellan vår arbetsplats och boendet, jag skall ta och fotografera den imorgon. Den stenen ligger på platsen där den ena minan briserade.

Den andra stenen som låg på kyrkan är mer problematisk, den speglar en tid då Tyska medborgare fortfarande hade svårt att ta sig ut i Europa utan att få axla oket efter 2:a världskriget. Detta med påtvingad kollektivt ansvar känns för mig lite konstigt.

Minnessten Karasjok Gamla Kyrka

Minnessten Karasjok Gamla Kyrka

På stenen kan man läsa (fritt översatt):

Full av ånger och smärta över vårt Tyska folks stora skuld, kommer vi med kärlek till det Norska folket med bön om förlåtelse för allt som har skett i Norge. – De evangeliska Mariasystrarna, Darmstadt Väst-Tyskland

Jag förstår deras intention, men de är inte ansvariga för vad landet Tyskland gjorde under 2:a världskriget, även om kristendomen har ett koncept om arvssynd, så blir detta bara konstigt för mig. Jag har aldrig sett något liknande, varför skulle en nunneorden axla något som statsmakten i Tyskland orsakat?

Vi gick vidare ner mot Älven Kárášjohka och beundrade utsikten en stund.

Älven Kárášjohka

Älven Kárášjohka

Solen började försvinna så sakteliga, så det blev ingen bild från Sametinget, jag skall försöka ta en sväng dit innan arbetsperioden här i Karasjok är till ända.

Detta får bli slutet på denna dagen, gubben är trött och behöver sova.

Natt.

Apr 302014
 

Återigen en tidig morgon i Karasjok, sömnen är nu som den är, för efter gårdagens arbete så var det bara att fortsätta med en del kontorsgöromål som skulle ordnas med, jaja, det är som det är.

En av mina huvudsakliga projekt för dagen har varit att dokumentera de befintliga Gobo’s som används i anläggningen, dessa skall reproduceras i nya storlekar som passar i den nya armaturerna. Det gäller att det blir rätt, inget får slavas med i detta skedet.

Dokumentation av Gobo's

Dokumentation av Gobo’s

I den här typen av projekt som jag jobbar med nu så är det en balansgång mellan att byta ut utrustning som helt tjänat ut sin tekniska livslängd och att renovera/reparera sådant som har potential att fungera under de närmsta 10-15 åren. En av dessa tingestar är ljusgivare för fiberoptik, dessa är i så pass gott skick att vi valt att bibehålla dem. Lite snabb rengöring, ny ljuskälla och så är de som om de vore nya.

Man skall inte slänga sådant som fungerar, det är ledsnöret i det hela.

Fiberljusgivare modell äldre

Fiberljusgivare modell äldre

På lunchen passade jag och min kollega Thomas på att ta en Turf-Zon, det finns en på gången bakom Rica Hotell här i Karasjok, man kan inte se något fysiskt, men här på bilden finns zonen. Turf är verkligen ett trevligt spel för alla som rör sig ute i naturen, för hundägare etc. Självklart finns det en app för både Android och iPryl.

Turf-zon i Karasjok

Turf-zon i Karasjok

En annan sak, vid en runda ner till lokala coop affären så fick jag syn på en mycket udda byggnad, och nu är detta framsidan, jag trodde först att det var baksidan man såg. När jag läste på Wikipedia så framgick det att den lokala pingstkyrkan i Karasjok hade ca 19 medlemmar. Verksamheten är nog på nedgående.

Pinsekirka - Karasjok

Pinsekirka – Karasjok

Jag blev lite extra glad på eftermiddagen, jag blev förärad en jättelik pepparkaka, den var över sedan julfirandet, alla vi som jobbade med projektet fick var sin, riktigt trevligt, och god var den med.

Stefan Gemzell

Stefan Gemzell

Efter dagens jobb var det även dags att flytta från vandrarhemmet till hotellet, så jag packade ihop mina saker, tackade rum 32 och gick upp till nya rummet. Det blev skönt att få rum med toalett och dusch på rummet.

Rum 32, Karasjok Gesthus

Rum 32, Karasjok Gesthus

Efter att flytten till det nya rummet var klart, så begav vi oss ut på en kort tur till Finland, det är inte mer än ca 2 mil österut innan man kommer fram till gränsen.

Gränsen mellan Norge och Finland öster om Karasjok

Gränsen mellan Norge och Finland öster om Karasjok

Det enda vi såg var ett litet sömnigt samhälle och en älg, sen vände vi tillbaks igen 🙂

Detta var nog alles för denna dagen, jag hoppas jag hittar tid att se mig om här i Karasjok.

Häpp!

Apr 292014
 

Detta var första riktiga arbetsdagen i Karasjok, fast, å andra sidan fick vi riktigt mycket gjort redan under gårdagen. Mycket historisk utställningsteknik har dykt upp, sådant som var high-tech för 15 år sedan.

Detta som är på bilden, lite nedstoppat i en kartong är nått som hette ClipLight, det var en form av föregångare till dagens LED-Stripe.

Cliplight

Cliplight

Min kollega Thomas fick hedersuppdraget att demontera all Cliplight, den har tjänat ut sin tid och skall uppgraderas till ny teknik som förväntas hålla under de närmsta 20 åren.

omas demonetrar ClipLight

omas demonetrar ClipLight

Det jag höll på med under merparten av dagen var att steg för steg tömma ett 19″ stativ, en hel del saker skulle dokumenteras, annat skulle bara rivas ut och gå till återvinning. Metodiskt var ledordet. När jag var klar så återstod i princip bara en enda pryl, den skall återanvändas. För att göra städningen enklare så skruvade jag loss även den.

Tömt stativ

Tömt stativ

Denna lilla raritet är ett 56K modem, det användes för att fjärrstyra den gamla installationen, jag vet knappt om det går att uppbringa denna typ av prylar längre.

56K Modem

56K Modem

Överlag är det en fröjd att få arbeta med uppgradering av en anläggning som i grund och botten är väldigt välbyggd, det är inget slarv, inga stora överraskningar. Min förhoppning är att detta kommer att gå snabbare än förväntat, det känns bra.

Dagarna blir långa, vi kör på från 08 till 21 med paus för lunch och middag, får se om vi orkar hålla detta tempot hela vägen eller om det kanske måste bli mer rimliga arbetspass, vi får se vad som sker.

Go’Natt!

Apr 282014
 

Morgonen i Haparanda var rätt snarlik kvällen, grått och mulet. En sak som jag funderat mycket på under kvällen var hur det är tänkt att stadskärnan i Haparanda skall överleva när man byggt stora köpcentrum utanför stan, det var helt uppenbart massor med butiker som bommat igen, det där kommer inte att gå bra i längden.

Mina fördomar fick lite bekräftelse, utanför boendet fanns stora skyltar med “BILKÖRNING FÖRBJUDEN” och “INGA BILAR” etc, men likväl var det några som inte orkade gå de ca 10 stegen från gatan in till huset. Det vore enklare att få en förståelse om man slutade att bekräfta fördomarna hela tiden…

Jag och min kollega var lite tidiga till frukostmatsalen, så vi tog en sväng till Swedol för att handla lite märlor till en hästpistol, de hade enbart en av sorterna som vi behövde, men det skall nog gå bra ändå.

Kollegan i Telefonkiosken

Kollegan i Telefonkiosken

Självklart blev det lite trams i en av de gamla telefonkioskerna som stod på torget i Haparanda. Nån telefon fanns inte, så min kollega tog sin mobil istället.

Frukostmatsalen på Minerva var riktigt fin, en modern arkitektur som smälte bra in i övriga stilen, invändigt kan man nog mest kalla salen för – unik. Maten var ok, de hade bland annat ett riktigt gott bröd, sånt med russin, persika (tror jag) och mycket fibrer, kalas!

Frukostmatsalen - Haparanda

Frukostmatsalen – Haparanda

Bilen packades, vi fin-tankade så att vi inte skulle riskera att få tom tank på vägen, sen bar det av mot Finland och upp norrut längs Torne älv!

Bilen redo att köra oss norrut mot Karasjok

Bilen redo att köra oss norrut mot Karasjok

Nu var ju inte vädret det bästa, så det såg ut ungefär såhär under merparten av resan fram emot lunch till, grått och lite trist. Ibland kunde vi se Sverige på andra sidan älven, då fick man lite hemlängtan 🙂

På väg mellan Haparanda och Karasjok

På väg mellan Haparanda och Karasjok

Vårt första depåstopp var vid Polcirkeln, närmare bestämt den geografiska, denna korsade vi vid Juoksenki i Finland, de hade inte gjort så mycket väsen av det hela, eller så var det kanske så enkelt att det inte alls är säsong för turister just nu, vad vet jag, men nu har jag och min kollega passerat polcirkeln.

Polcirkeln, Juoksenki - Finland

Polcirkeln, Juoksenki – Finland

När jag tittade på en världskarta, så såg jag att polcirklen passerar norr om Island, och en bra bit upp i Alaska, nästan i toppen av Ryssland (putin är för övrigt en krigshetsande homofob galning), denna bild har jag snott från Wikipedia.

Polcirkeln

Polcirkeln

Vi rullade vidare. Framemot lunch så stannade vi till för att göra lite nudlar, det blir lite spartanskt, men jag kan ingen Finska, och det finns i princip ingen nämnvärd civilisation längs finska sidan av Torne Älv, det fick bli ett stopp där vi lämnade väg E8 och kom in på väg 93. Vi hade varit lite förutseende, med vår 12V vattenkokare så tog det ca 20 minuter att koka 6 dl vatten, så min kollega tricksade med en vattenkokare medan jag körde, och det föll sig så väl att vi kom in på nya vägen lagom tills att vattnet kokade 🙂

Efter nudlarna festade jag loss på ett par spartanska wienerbröd, aka råg-rut.

Wienerbröd modell enklare

Wienerbröd modell enklare

Ett tag senare rullade vi in mot tullstationen i  Kivilompolon, det är typ det enda som finns där runtomkring, allt annat är typ öde vildmark. En rätt udda upplevelse. Personalen på tullstationen var riktigt trevlig, så mina tullhandlingar ordnades med på ett rekorderligt sätt.

 Kivilompolon tullstation, Väg 93 mellan Finland och Norge

Kivilompolon tullstation, Väg 93 mellan Finland och Norge

Väl inne i Norge så ökade antalet renar som vi stötte på, en av dessa passade jag på att föreviga på bild. I dessa trakter måste man vara lite extra alert, för kommer det 1 ren, så kommer det oftast ett par till strax efter.

Ren i Norska Finmarken

Ren i Norska Finmarken

Väl framme i Karasjok lastade vi ur bilen, inspekterade delar av projektet och började förbereda för dagens arbete, klockan var ju fortfarande ung, så det fick bli ett pass redan idag trots att dagen egentligen var avsedd enbart för transport.

Ytterligare en kollega kom med flyg ca timmen efter oss, så hela teamet var samlat. Nedan passar jag på att visa en action-bild av Thomas och Janne satta i arbete.

Actionbild på kollegorna

Actionbild på kollegorna

Dagen har varit lång, vi rundade av vid 21-tiden och passade sen på att ta oss en öl eller två, Thomas klämde in samtliga turf-zoner i byn, de var utlagda enkom för honom, det är stort det.

Detta får vara alles för denna dagen.