Aug 112013
 

Jag säger bara; Roger Waters – The Wall,  efter det behövs egentligen inget blogginlägg, allt blir helt överflödigt. Jag och älskade hustrun har sett denna konsert tidigare, och jag var oerhört imponerad.

Vi hade lite trubbel med att ta oss till Parken, instruktionerna var inte helt solklara, jag hade det på känn så efter lite letande hittade jag att buss nummer 14 skulle ta oss hela vägen från huvudbangården fram till Parken. Världsvana som vi är så fick vi även lotsa ett par andra Svenskar till rätt buss 🙂 Man hörde många språk på bussen, så det var uppenbart att det var många långväga som skulle till konserten med Roger Waters.

Parken Köpenhamn

Parken Köpenhamn

Vi klev av och letade oss fram arenan och köpte lite popcorn och läskeblask, det kunde vara gott tänkte vi oss. Nu är det ungefär som på bio, mycket går åt långt innan arrangemanget drar igång, så även för oss.

Parken, före konserten med Roger Waters

Parken, före konserten med Roger Waters

Det vi funderade lite på var att många besökare kom bärandes på 5-pack med halvliters öl, som på en rad med ett handtag i mitten. Skulle det bli mycket springande i gångarna under konserten, alla som blev nödiga.. hur skulle detta gå.

Vi satt och filosoferade, åt våra popcorn, läskade på vår blask, arenan fylldes på så sakteliga. På vänster i bild kan man se delar av den mur som är central i konserten, på denna projiceras video under hela konserten, det är en mäktig syn, jag vet inte riktigt hur lång den är, men det är hela arenans bredd upp till läktarna.

Parken, före konserten med Roger Waters

Parken, före konserten med Roger Waters

Konserten drog igång, det är ett oerhört slagkraftigt innehåll i The Wall, så mycket politik att man bara blir lycklig, att det fortfarande finns artister som vågar ta ställning, det är snart helt unikt.

Roger Waters, The Wall, Flygande galt

Roger Waters, The Wall, Flygande galt

Det är i ord nästan hopplöst att beskriva upplevelsen, bit för bit framförs hela albumet Pink Floyd The Wall, låtar som varit en del av min tonårstid, men jag inser samtidigt att detta nog är sista gången jag får möjlighet att uppleva någon av originalmedlemmarna från Pink Floyd på scen, jag njöt av varje liten bit kan jag säga.

Roger Waters The Wall Köpenhamn

Roger Waters The Wall Köpenhamn

Pausen var lite kaotisk, det är här det märks att Parken har en del övrigt att önska, men man får ta det som det kommer, det bästa med pausen är ändå att det kommer en fortsättning, ännu mer bra musik.

Roger Waters, The Wall, Parken Köpenhamn

Roger Waters, The Wall, Parken Köpenhamn

Muren som byggts upp under första halvan av konserten var en mäktig projektionsyta, det var knappt så att man hann med i alla svängarna. Det är då man är glad att vi sett konserten tidigare.

Jag ville verkligen inte att detta ögonblick skulle ta slut, men som med allt annat här i världen så hade även denna konsert ett slut, applådtacket ville inte ta slut, men då konserten baseras på ett album, så finns det de låtar som finns, det går inte att göra några extranummer så att säga.

Vi lunkade ut till vår busshållplats, med ännu ett minne rikare. Det skulle ta en stund innan bussen kom, när den väl så gjorde så var det lätt kaotiskt, busschauffören var nog inte på bästa humöret denna dagen. Självklart hittade jag en man att språka med, han var från Nya Zeeland, det fina var att hans hustru och dotter erbjöd mig och hustrun sittplats för att vi varit snälla och guidat dem rätt, dvs så att de skulle komma på rätt buss. Jag hade sett dem tidigare under dagen när de klev på bussen ut till Parken, så jag visste ju vart de skulle 🙂

Sen gick bussen sönder, det tog ett bra tag att fixa, irritationen bland övriga passagerare steg, men vi såg det mest som ännu ett inslag i dagens upplevelse 🙂

Kvällen är sen, jag är mycket nöjd, detta kan jag leva länge på.

Go’Natt!

Aug 112013
 

En ny dag lägg snart till handlingarna, men en av dagens höjdpunkter var besök på Louisiana för att titta på retrospektiv utställning av Yoko Onos konstnärsliv. Men vi tar saker och ting i rätt ordning.

Frukosten på Marienlyst var till stor belåtenhet, även om Marienlyst som anläggning är något sliten så höll frukosten en hög nivå, det fanns nått för alla och envar. En av de bästa sakerna var ett litet knyte med vallmofrö, det var som en bakelse, helt i min smak.

Vy från rum 101 - Marienlyst

Vy från rum 101 – Marienlyst

Vi njöt en stund av utsikten från vårt rum på Marienlyst och packade sen ihop våra väskor för att så sakteliga bege oss vidare söderut mot Louisiana.

Det vi skulle titta på var en retrospektiv över Yoko Onos konstnärsliv, och då främst hennes konceptuella konst. Vi var ute i god tid, åkte läng strandvägen, förbålt vackert. Men vi var lite för tidigt framme och hade helt enkelt en timme tillgodo innan Louisiana skulle öppna. Så vad att göra?

Louisiana - YOKO ONO HALF-A-WIND SHOW

Louisiana – YOKO ONO HALF-A-WIND SHOW

Det finns interaktiva turiststationer “Tourist Inspiration” i Danmark, vi har sett dem i Helsingör, och nu även vid Louisiana. De är utrustade med pekskärm, fast denna skärm fungerar så dåligt så att stationen inte gick att använda, men vi gjorde ett försök i alla fall.

AC vid interaktiv turiststation vid Louisiana

AC vid interaktiv turiststation vid Louisiana

Att bara stå och vänta är inte vår grej, så vi körde ner till Nivå istället för att passa på att titta lite på båtarna i hamnen. Det verkar vara ett jättejobb med att ha båt, så det är inget för mig, men jag uppskattar mycket att bara titta och förundras över denna värld 🙂

Nivå hamn

Nivå hamn

En rejäl mjukglass fick slinka ner, hustrun tog en 3-kulors glass, men den var gigantisk, inte ens jag skulle kunna få ner en sådan skapelse. Tjejen som jobbade med att sälja glass begrep knappt ett ord Svenska, men det löste vi ändå.

Nivå hamn

Nivå hamn

Lagom till att Louisiana skulle öppna dörrarna så var vi på plats, vi betalade entrén och gick in för att titta på Yoko Onos konceptuella konstverk.

Entrén till Louisiana

Entrén till Louisiana

Bland alla andra besökare gick vi runt och tittade på all konceptuell konst, det blev mer och mer uppenbart att tiden inte varit helt nådig mot Yoko Onos konst, det var väldigt bra gjort, men rätt ointressant. Det var som om det som en gång i tiden varit intressanta koncept inte hade någon bärkraft längre, det blev i stora delar rätt ointressant.

Louisiana - Yoko Ono

Louisiana – Yoko Ono

Även om man sätter dessa verk som kommer ur 60-talet i sin kontext så har jag sett betydligt bättre konceptuell konst från den perioden, på nått sätt så känns det lite som om att Yoko Onos eftermäle kommer att bli att hon var gift med John Lennon.

YYoko Ono - Schackspel med enbart vita pjäser

Yoko Ono – Schackspel med enbart vita pjäser

Vi gick vidare i utställningarna och hittade ett verk som jag uppskattade, det var helt nytt och kretsade kring en idé om att besökarna skulle vara del av verket. På lappar skulle man skriva ner sina önskningar. Lappen fästes sedan i ett av träden i skulpturparken, dvs ett Önsketräd.  Jag önskade mig att Malala Yousafzai skulle få Nobels fredspris.

Stefan Gemzell deltar i konceptuellt konstverk - Louisiana Yoko Ono

Stefan Gemzell deltar i konceptuellt konstverk – Louisiana Yoko Ono

Klart att söta hustrun skall vara med på bild, så jag tog en av henne med önsketrädet i bakgrunden.

AC vid önsketrädet - Louisiana

AC vid önsketrädet – Louisiana

Vi strosade runt lite bland skulpturerna i parken, men kände att vi var färdiga med detta besök på Louisiana. Vi har under åren sett ett par riktigt bra utställningar där, så det blir garanterat fler besök framöver.

Med bilen ställde vi kosan söderut till Köpenhamn, det är där vi skall ha nattens vila. Med mig som kartläsare hittade vi vägen till Clarion Collection Hotel Mayfair, det ligger bara ett par kvarter från järnvägsrationen och Tivoli, helt perfekt för oss.

Clarion Collection Hotel Mayfair Rum 421

Clarion Collection Hotel Mayfair Rum 421

Rum 421 är vårt för natten, men hungern började göra sig påmind, vi gick ner till Hard Rock café för att få oss lite gott till livs, det blev en veg burgare för mig, även om jag inte riktigt tycker att deras nya vegetariska burgare är lika bra som deras tidigare variant, så var det milsvitt bättre än det vi åt under gårdagen 🙂

Hard Rick Café Köpenhamn - Veg Burger

Hard Rick Café Köpenhamn – Veg Burger

Mätt i magen passar vi nu på att vila oss lite inför kvällens äventyr, men det får bli ett helt annat blogginlägg.

Lev väl!

Aug 032013
 

Detta har varit en lång dag, med resa till Skånelands finaste stad LA, dvs Landskrona för den oinvigde. Det är alltid lika roligt, när man berättar att man skall till LA, så är många övertygade om att man menar Los Angeles, men nejdå, LA är alltid LandskronA, vad annars 🙂

Uppstigning i tidiga ottan, hustrun rattade bilen ner till Arlanda och jag somnade pliktskyldigt i passagerarsätet.

Söta hustrun kör bilen till Arlanda

Söta hustrun kör bilen till Arlanda

Frukost hade det varit lite skralt med, så vi slog till med varsin croissant på Arlanda, de var skitdyra såsom allt är på flygplatser, men kassörskan lyckades bara slå in den ena, så det bättrade på prisbilden något.

I väntan på att vårt plan skulle anlända så slog vi oss ner och inväntade förseningen, det var nått chartrat plan som kommit in för sent, och naturligtvis var det samma plan som vi skulle åka iväg med. Men bara 30 minuter försenat taxade vi ut på banan, sen stundade upp, upp och iväg! Hustrun hade somnat strax efter att hon fått på sig säkerhetsbältet inne i planet, jag somnade nog strax efter att planet började lyfta 🙂

Inne i kabinen

Inne i kabinen

Väl framme på Kastrup följde nästa försening, det tog evigheter innan vårt bagage kom fram på bandet. Först stod det på informationen “10 minutes”, detta tickade ner till “0”, sen stod det enbart “Delayed” i ytterligare 10 minuter. Jag passade på att köpa våra Duo-biljetter med Öresundståget in till LA.

Landskrona var sig likt, vi var hungriga och tog sonika med oss min mamma för att äta en god lunch på Basilika, de har god mat från Thailand, ett par vegetariska rätter, så jag är nöjd. Vi fick det bästa bordet, (med bäst menar jag svalt) precis framför de öppna dörrarna, där fläktade det skönt.

Landskrona, Rådhustorget, Västanvinden

Landskrona, Rådhustorget, Västanvinden

Jag fick mig en lite stödvila innan kvällen tog vid, det blev även en härlig promenad via konsthallen och hamnen, mycket har förändrats sen jag flyttade från Landskrona, väldigt mycket.

Hamnen i Landskrona by night

Hamnen i Landskrona by night

Man kan nog säga att jag är rätt trött nu, klockan är sen, det är kvalmigt ute och jag tror det tar en stund innan man somnar, värmen är lite jobbig.

Go’Natt.

Oct 122011
 

Avdelningen för hysteriska dagar, får allt denna dag klassa som … Vi tar det väl från början, brukar vara enklast så.

På morgonkvisten skjutsade älskade hustrun ner mig till framsidan av stationen i Gävle, vi brukar variera lite mellan fram- och baksidan lite beroende på hur vädret är, och även efter dagsformen, men som sagt, idag blev det framsidan.

På väg söderut, Stationen Gävle

Vid Arlanda klev jag av, tog mig upp till Terminal 5 för att checka in mitt bagage. Sen några år tillbaks finns det fina automater där man kan sköta det mesta själv, men med tanke på att jag skulle åka en bra bit utanför EU denna dagen, till landet där ”krångla” är en ledstjärna…. Så frågade automaten efter vilket postnummer jag skulle befinna mig i under min första dag på vistelsen… hur skulle jag kunna veta detta???

Arlanda flygfält

Så för att komma vidare med min incheckning så fråga jag några andra resenärer om de hade nått passande postnummer…. Och så använde jag det med 🙂

Kastrup

Första stoppet på resan var på Kastrup i Köpenhamn, tyvärr lyckades jag med konststycket att slarva bort min varma tröja som jag skulle ha till resten av resan, får kontakta lost and found längre fram i veckan.

Flygplanet förbereds för långfärd

Nästa plan gjordes redo på Kastrup, alla passagerare fick gå ombord, sen tog det nästan 45 minuter innan servicetekniker lagat vänstra motorn.. började bra kan jag säga. Men sen gick det som en dans, planet lyfte lugnt och stilla, inte mycket turbulens.

Inne i planet

Det var ett någorlunda modernt plan, inte top-notch, men det var inte värsta bottenskrapet heller. Fast jag saknade väldigt mycket att det inte fanns något internet inne i planet, det finns på de moderna planen hos Norwegian inom Europa, och då har det även varit gratis! Så skall det vara tycker jag.

Måltider serverades, lite dricka och snacks. Jag höll mig enbart till vatten, det behöver man massor med på denna typ av resor. Ju längre resa desto mer vatten. Och så stödstrumpor, inte glömma stödstrumporna!

Jag passade på att sova lite, svårt när klockan var mitt på dagen, men min förhoppning var att försöka få ordning på dygnet så fort som möjligt, och då är tidigarelagd sömn en bra grej.

Det närmar sig New York

En sisådär nästan 9 timmar efter att planet lämnade Kastrup så landade det på Newark, det är en av de större flygplatserna kring New York. En orgie i ineffektivitet och byråkrati följde innan jag kunde ta mig till flygplatsens monorail och för vidare tågtransport till Penn Station på Manhattan i New York.

Jag gjorde ett tappert försök att åka med tunnelbanan upp till Times Square, men det projektet var bara att lägga ner. Det var nästan helt hopplöst att köpa en biljett, samt att tunnelbanan i New York är gravt underdimensionerad… så jag vred och vände lite på min karta och gick rakt upp till Times Square, kanske kan ha varit en promenad på 1km eller så.

Times Square, New York

Väl framme vid Edison Hotel, så checkade jag in på rum 430. Edison hotel har sett sina bättre dagar, så jag var rätt glad att det bara skulle bli en natt på detta hotell.

Edison Hotel, New York, Rum 430

Nu var klockan inte mycket mer än strax efter 18 på kvällen, Jet-lag börjar göra sig gravt påmind, för hemma var ju klockan ca 1 på natten… men för att jag skulle få rätt på dygnet så var det inbokat bensprattel denna kväll, härliga grejer! Det var en musikal som jag verkligen ville se, Book of Mormon!

Book of Mormon, Broadway, New York

Book of Mormon är en hysteriskt rolig drift med Mormoner, skaparna bakom denna musikal är tillika skapare av South Park, det bådar gott för skrupellös komik, helt i min smak. Kortfattat handlar denna musikal om två nybakade mormoner som skall skickas ut på sin första missionärsresa, de blir tilldelade att åka till Uganda… ja, därefter går det som det går. Bitvis är det hysteriskt roligt! Ett besök anbefalles.

Nå, klockan är nu tillräckligt mycket för att det skall vara legitimt att lägga huvudet mot kudden, det har varit en lång och innehållsrik dag, imorgon är en helt ny dag!

Go’Natt!