Jan 172015
 

Jag och min älskade hustru tog oss en tur till London som en liten minisemester, vi gör sånt ibland, det är en trevlig omväxling i vardagen.

En av de saker som vi hade inplanerat var att se Queen + Adam Lambert i O2 arena. Queen förlorade sin originalsångare Freddie Mercury 1991, han dog i AIDS, detta sågs som slutet för bandet Queen, och så var det under väldigt många år.

Dock så föll det sig som så att Adam Lambert kom två i tv-tävlingen American Idol 2009, i finalavsnittet uppträdde han tillsammans med Queen, och därefter började djungeltrumman gå huruvida Adam Lambert blivit erbjuden att hoppa in som sångare under turné med Queen. Så skedde även 2012, och sen har det rullat på så att säga.

Queen + Adam Lambert, O2, London

Queen + Adam Lambert, O2, London

Vi hade våra biljetter redo, och satte oss sedan på tunnelbanan till O2 arena, station North Greenwich.

O2 Arena London, Queen

O2 Arena London, Queen

Vi var inte direkt ensamma 🙂 Tvärtom, hela arenan var full till bristningsgränsen, inte konstigt, då Queen legat i malpåse under så många års tid, det finns ett stort uppdämt behov hos deras fans.

O2 Arena London, Queen

O2 Arena London, Queen

Det började inte så bra, försening som drog ut på tiden. Av någon lätt outgrundlig anledning låg det en självsvängning i bashögtalarna som malde och malde… Publiken skruvade på sig, började klappa, vissla och allmänt fundera på vad det var som vi väntade på.

Men till slut så klev de på scenen, Queen gjorde entré!! Publikens jubel kände inga gränser. När Brian May klev in på scenen så lyfte nästan taket i arenan!

O2 Arena London, Queen

O2 Arena London, Queen

Efter ett par låtar stod det klart att detta var lite av en Brian May one man show med Adam Lambert på sång. Resten av bandets medlemmar agerade nästan lite som levande dekor.

Trummisen Roger Taylor hade med sig sin son som verkade sköta det riktiga trummandet på ett trumset som stod lite bredvid, det kändes som om Roger Taylor inte riktigt fixade jobbet längre.

Konsertens första timme bestod tyvärr av ett gäng tröga och bänkskruvande låtar uppblandat med 1 av deras kioskvältare. Sen följde ca 45 minuter med gitarronani, trumsolo, mer gitarronani följt av ett längre bassolo och därefter en unplugged tolkning av “maybe its because im a Londoner”

O2 Arena London, Queen

O2 Arena London, Queen

Nånstans här började rätt många i publiken pilla på sina mobiltelefoner, och på nått sätt låtsas som om de gillade showen. Vi i publiken ville ju så gärna att det skulle vara så så bra.

Då kommer sångaren Adam Lambert på den lätt geniala grejen att högt och tydligt säga att det är så härligt att sjunga tillsammans med Queen, de har så många hitlåtar att välja mellan…

Jo, det har de verkligen, men av någon anledning verkar inte fokus på låtlistan ligga på att spela godbitarna ur Queen’s stora låtskatt.

Queen + Adam Lambert, O2, London

Queen + Adam Lambert, O2, London

Men så vänder det, Queen river av Bohemian Raphsody, Radio Gaga, We are the champions (Vi är champinjonerna) och en 3-4 andra riktiga stänkare, sen är det klart för kvällen.

Showen då, jo, ibland var det riktigt bra, ibland var det Spinal Tap. Men som helhet är jag nöjd, jag är ju en erfarenhet rikare även om den var rätt udda.

Bäst av allt var söta hustrun som satt bredvid å höll mig i handen <3

Underground, London

Underground, London

Tunnelbanan hem blev efter ett par stationer rätt ödslig, jag blir för varje besök i London imponerad över hur bra deras kollektivtrafik fungerar.

Nu blir det natt på vårt hotellrum, denna gången Hilton i Wembley.

Jan 172015
 

Jag och söta hustrun påbörjade en lite resa hit till London igår på eftermiddagen, så efter dagens jobb så rullade vi så sakteliga ner till Arlanda där vi hade bokat oss en parkering på Flygets Långtidsparkering och även ett hotellrum på Radisson Blu Sky City. Vi kände att det kunde vara skönt att bo inne på Arlanda, så att det inte skulle bli någon större transport på morgonen.

Efter att vi checkat in på Radisson så konstaterade jag rätt fort att detta hotell ligger lite i bakvattnet, i vårt rum fanns det enbart vägguttag på ena sidan av dubbelsängen, så jag fick raskt dra fram en förlängningskabel till min sängsida för att på så sätt lösa problemet. Ett hotell med den prisbilden borde verkligen hänga med bättre kan jag tycka.

Radisson Blu, Arlanda

Radisson Blu, Arlanda

Nu var detta inte en helt lyckad lösning, för vägguttaget stängdes tyvärr av när vi släckte lamporna i rummet för natten… jaja, ibland blir det tokigt, men det är onekligen användbart att ha en laddad telefon på morgonen.

Jag fick i lite ström medan vi gick och åt frukost nu på morgonen. I receptionen på hotellet frågade de om vi sovit gott och om allt var till belåtenhet, vi svarade glatt att sömnen varit kort men mycket god, och så var de det här med uttag 🙂 Vi får se vad som händer, men jag hoppas att de tar till sig det hela och åtgärdar så att kommande gäster slipper samma problem. Hotellet som sådant kan jag varmt rekommendera. Riktigt trevlig personal.

Arlanda en Arla morgon

Arlanda en Arla morgon

Vårt plan skulle lyfta vid 07:10, så vi checkade in våra väskor riktigt tidigt, sen genom säkerhetskontrollen, ut till gaten, in i planet, sen somnade man riktigt gott igen 🙂

Snart skall det bära iväg med planet till London

Snart skall det bära iväg med planet till London

Väl framme på Gatwick gjorde vi som vi brukade, dvs vi tog Gatwick Express in till Victoria Station. Tåget var mer än välfyllt, och det gick väl upp för oss efter ett tag att vi hamnat på lite fel tåg, det var inte så att biljetten inte var rätt, den var giltig även på tåget som vi hamnade på, men detta tåg stannade på ett flertal stationer. Vanliga tåget, det vi skulle tagit, går direkt mellan Gatwick och Victoria station.

Vi kom i alla fall fram ordentligt. Från Victoria tog vi tunnelbanan till Wembley station, därefter buss 83 till Lakeside Way.

Från Victoria till Wembley

Från Victoria till Wembley

Vi hade en liten kort bit kvar att gå, ner genom en gränd, sen var vi framme vid vårt lilla hotell, denna gång hade hustrun lyckats få rum på Hilton, Wembley.

Hilton London, Wembley

Hilton London, Wembley

Tricket med våra hotellbokningar är att vi brukar logga in på www.hotels.com, där söker vi lite förstrött efter hotell i den staden som vi vill åka till, och då under den period som är aktuell. Sen väntar man några dagar, loggar in igen, och då får man ett antal bra erbjudanden. Denna gång var det Hilton som hade ett pangerbjudande. Jag tror att de helt enkelt lever på kunder som behöver boende när det är arrangemang på arenan bredvid, men nu var det inget på gång där, så hotellet ville väl ha kunder och gjort riktiga erbjudanden. Tur och bra för oss.

Wembley Arena, London

Wembley Arena, London

Vårt rum på Hilton var med brittiska mått mätt extremt stort, de flesta hotellrum som jag och hustrun bott i tidigare i landet UK har varit rejält mycket mindre. I ett rum, för många år sedan, så fanns det typ bara 20 cm runt sängen som var synligt golv.

Hilton London, Wembley, Rum 714

Hilton London, Wembley, Rum 714

När vi väl var klara med vår installation på rummet, så tig vi oss en liten tur ut för att titta närmare på de närmsta kvarteren, hungern började göra sig påmind.

På väg ut på första exkursion

På väg ut på första exkursion

Precis bakom Hilton i Wembley ligger en Design Outlet, det är helt enkelt ett kvarter med enbart klädaffärer och annat i outlet svängen. Det kändes lite ödsligt, men det berodde nog mycket på att hela denna stadsdel lever upp enbart när det är stora arrangemang på Wembley.

Vi strosade runt en stund, sen slank vi in på Cabana, kortfattat en Brasiliansk restaurang, som var väldigt brittisk i sin meny 🙂 Även här var det ödsligt, deras kapacitet var ju byggd för helt andra volymer med besökare.

Söta hustrun på Cabana, Wembley

Söta hustrun på Cabana, Wembley

Vi kikade lite i meny, jag passade på att beställa in en förrätt i form av flarn med guacamole, jag var imponerad över att de faktiskt verkade lagat guacamolen från scratch, detta var verkligen inte något som skulle varit köpe. Detta lovade gott.

Förrätt, Cabana. Wembley

Förrätt, Cabana. Wembley

Och som sagt, vi var rätt ensamma på restaurangen 🙂

Cabana, Wembley

Cabana, Wembley

Efter att vi fått in våra huvudrätter, njutit av dessa så traskade vi iväg till vårt hotellrum igen, vi har ju konsert ikväll, och då måste man hinna gubbvila lite innan 🙂

Hilton sett från Wembley arena

Hilton sett från Wembley arena

Go’ Eftermiddag!

Jul 192014
 

Detta var dagen då jag och Frida skulle gå och titta på Monty Python Live (Mostly) på O2 arena i London! Men innan jag går handlingarna i förväg så passade vi på att ta oss varsin sovmorgon på grund av att Norwegian behagat att försena vår ankomst till London med drygt 11 timmar, vi kom fram till vårt hotell vid halv 4 på morgonen.

Efter en trevlig frukost på Starbucks så tog vi tunnelbanan till Oxford Street för att göra lite shopping på Primark West. Det ingick i planen att det skulle shoppas, men utbudet på Primark var långt ifrån så bra som det brukar. Det var mycket kläder som var av det storblommiga slaget, dvs i princip fantastiskt fult enligt min smak.

Värmen var tryckande, det formligen rann ner längs ryggen på oss båda. Tunnelbanevagnarna var mer som rullande bastuvagnar, jaja, man kan inte få allt här i världen. 🙂

När vi shoppat loss och försmäktat i värmen så gick vi vidare till Golden Square för att titta på Jacob von Hogflumes plakett, men  någon måste ha stört tidslinjerna, för hans plakett var som helt borta.

Missing plaque Jacob von Hogflume

Missing plaque Jacob von Hogflume

För att detta skall bli begripligt så har jag klistrat in en bild på hur plaketten såg ut när den väl var uppsatt, denna har jag lånat från Marc Haynes blogg, Darkest London.

Jacob von Hogflume

Jacob von Hogflume

Om Jacob von Hogflume finns att läsa följande på nätet:

Jacob Von Hogflume is the fictitious inventor of time traveller, as well as a former and future resident of London. Invented by Dave Askwith and Alex Normanton, and documented in their book “Signs of Life”, the Von Hogflume sign proclaimed to mark the 2063 residence of the 19th century inventor. This sign was one of many subversive signs created and posted throughout London by the duo.

Nåväl, skylten är borta, lite synd kan jag tycka, för det är sånt som drar turister till London.

Vi gick vidare på vår färd, nästa mål blev Ganges i krokarna kring Paddington, en bra och rejäl indisk restaurang som besökts många gång, både jag och Frida tog oss var sin Korma, en med djur och en vegetarisk, så skall det vara. Efter maten tog den lätt korta nattsömnen nästan ut sin rätt, paltkoman intog oss båda. Ganges är verkligen värt ett besök, de har hållit igång sedan 1965, så de vet var de gör så att säga.

Frida på Ganges, Paddingon - London

Frida på Ganges, Paddingon – London

Efter den goda maten på Ganges så rullade vi vidare på ett mer udda äventyr, det är egentligen lite knäppt, men i London finns världens första undervattenstunnel. Tunneln går under namnet Thamestunneln, denna är byggd under åren 1825-1843, en av krafterna bakom detta bygget var Isambard Kindom Brunel och hans far Marc Isambard Brunel.

När tunneln var färdigställd så användes den för transport med häst och vagn under Themsen, men då det rätt snabbt uppstod prostitution och annan skumraskverksamhet i tunneln så stängdes sen så småningom igen. Först 1865 öppnades tunneln igen, då som en del av London Undergound. 

Tunneln finns mellan stationerna Rotherhithe och Wapping då som en del av London Overground. Det finns även bilder inifrån tunneln från ett event då besökare fick gå ner och titta på härligheten. 

En kulturupplevelse rikare åkte vi tillbaks till Notting Hill Gate hotel för att svabba av sig resdammet, värmen och klibbigheten är tryckande här i London. En stunds svalka gjorde gott för knoppen.

O2 London

O2 London

Kvällens begivenhet, äntligen kommer jag till det som inlägget egentligen skulle handla om 🙂 var att först ta oss till O2 arena i London (Millennium Dome), självklart då med London Underground = Bastu. Detta för att jag hade grejat till med biljetter till Monty Python Live (mostly). Monty Python har varit en av mina stora glädjeämnen under i stort sett hela mitt liv, så det var stort för mig att få se dem live, jag trodde i ärlighetens namn inte att detta någonsin skulle ske.

Tickets Monty Python Live (mostly)

Tickets Monty Python Live (mostly)

När vi kom till arenan så var vi rätt tidigt ute, detta för att vi skulle hämta ut biljetterna, men vi drog ut på tiden något genom att äta en mack på Subway, titta på arenan och konversera en del om ditten och datten. Inne i arenan fylldes sätena ett efter ett, vi hade riktigt bra platser, dvs vi såg scenen bra.

Monty Python Live (mostly)

Monty Python Live (mostly)

Showen körde igång, gubbarna gjorde entré ur en Tartis som fått inskriptionen “RETARTIS”, nummer efter nummer betades av, det gick rätt snart upp för mig att det nog skulle bli en kväll som skulle bli mer nostalgisk än bra.

Monty Python LIve (mostly)

Monty Python LIve (mostly)

Många nummer var helt enkelt utdaterade, hur kul är det egentligen med 40 år gamla sexistiska skämt, det blir rätt mycket gubbsjukt, eller när Monty Python består av ett gäng 70+’are som inte kan genomföra många av de klassiska sketcherna för att dessa helt enkelt kräver en bättre fysik. Många av gruppens medlemmar har bytt knäleder och höftkulor.

Men på den nostalgiska fronten var jag mycket nöjd, en hel del nummer håller riktigt bra fortfarande, tex The Parrot Sketch, The Cheese Shop och en av mina favoriter Four Yorkshiremen. 

The Parrot Sketch

The Cheese Shop

Four Yorkshiremen

 Trots de djupdykningar som dök upp mellan varven, så var både jag och Frida nöjda med upplevelsen, detta är en liten ögonblicksbild från strax före föreställningens start.

Stefan & Frida, Monty Python Live (mostly)

Stefan & Frida, Monty Python Live (mostly)

Jag tänkte avrunda detta inlägg med en bild från sista numret, en hejdundrande allsång till Always look on the bright side of life, det är så jag får minnas Monty Python, för deras kulturgärning skall inte på något sätt underskattas, snarare tvärtom, för utan deras insats inom humorns domäner hade världen varit så väldigt mycket tråkigare.

Monty Python LIve (mostly) O2

Monty Python LIve (mostly) O2

Klockan är nu sen och den ringer tidigt i morgon bitti.

Tjing!

Feb 282013
 

Dagen för hemresa, det har varit en fantastisk vecka i London, en lätt överdos av musikaler och många andra härliga upplevelser. På flyget hem fick vi även skåda vackra Skagen från ovan, det var en mäktig upplevelse, men om det senare.

Efter frukost så packade vi ihop alla våra tillhörigheter, det var mycket shopping som skulle ner i väskorna men vi löste det på något sätt. Jag hade med mig en resväska av modell äldre som man fick bära, den väskan skall jag omgående slänga när jag kommer hem och istället enbart använda mig av väskor med hjul framöver 🙂

AC och Frida släpar väskor - Hotel Saba London

AC och Frida släpar väskor – Hotel Saba London

Vi checkade ut från Hotel Saba och begav oss iväg till Hammersmith för att åka vidare till våra respektive flygplatser, jag och AC skulle till Gatwick medan Frida hade sitt flyg på Heathrow, det kan bli så ibland 🙂

Jag och AC åkte till Victoria station för att ta Gatwick Express ut till Gatwick Airport, det är en mycket smidig resa att göra, inga byten utan tåget går direkt ut till flygplatsen där vi checkade in våra väskor och sen begav oss ut till gaten där vi festade loss på var sin glass, gott gott.

Stefan och Anne Catrine på Gatwick Express

Stefan och Anne Catrine på Gatwick Express

Flyget var lite försenat på grund av vind, men det var inget som vi märkte mycket av. Det var Norwegian vi flög med, men planet som sådant verkade mest vara ett riktigt gammalt SAS plan. Flygrutten gick via Danmark, så vi fick oss en riktigt bra vy över Skagen på vägen in mot Sverige. Vi var där för ca 10 år sedan, det är ett ställe som jag gärna återkommer till fler gånger, jag minns att det blåste en hel del och att jag av en ren slump träffade en gammal kollega som satt på en utomhusrestaurang och läskade upp sig på en pilsner 🙂 Det är en lite värld helt klart.

Skagen sett från flygplanet

Skagen sett från flygplanet

Vi har nu kommit hem till Gävle igen, fulla av intryck som skall smältas, men inget är som att komma hem igen, man kan slappna av och åter låta vardagen komma till en igen.

Hela denna resa rundas av med en bild som Frida tog häromdagen, det är jag och älskade hustrun vid Paddingtons tunnelbana.

Stefan och Anne Catrine vid Paddington

Stefan och Anne Catrine vid Paddington

Jag och älskade hustrun gör så gott vi kan för att fylla vår påse med upplevelser, i både det lilla och i det stora, det känns helt klart som om denna vecka varit ett mycket bra tillskott till den samlingen.

Nu är det bara en dag kvar till helg, så Tack för idag, Slut för idag.

Feb 272013
 

Efter en mycket givande matiné av The Lion King så hade jag på mitt schema ett besök på Billy Elliot, den musikalen spelas på Victoria Palace. AC och Frida skulle gå och kika på The Book of Mormon tillsammans, så jag fick gå själv på Billy Elliot.

Skall jag vara helt ärlig så hade jag inte någon som helt förkunskap om Billy Elliot, utan gick dit med helt blankt sinne, jag har inte sett filmen, inte hört något av musiken eller ens haft någon aning om vad det var för story. Så det var lite av en chansning för mig det här.

Billy Elliot - Victoria Palace

Billy Elliot – Victoria Palace

Det var lite glest i salongen vilket förvånade mig lite, för det brukar vara rätt bra med publik på musikalerna i London, det kan även bero på att det inte var helg ännu, och det är då som flest besökare letar sig ut på musikaler.

Jag blev alldeles paff över hur bra Billy Elliot var, inte en seg stund någonstans, en mycket kraftfull ramhandling som kretsar kring kolarbetarstrejkerna i England kombinerat med en tonårings önskan om att få göra något annat än att boxas, supa och jobba i en gruva. Helt enkelt en musikal där det fanns en ytterligare nivå som skildrar verkliga händelser, det är inte ofta man får se sånt.

Musiken till Billy Elliot är skriven av Elton John, men det är inget man hör, dvs det låter inte Elton John om låtarna, så för mig var det uppfriskande då musiken och sångerna inte tog ett eget fokus utan verkligen var en del av föreställningen.

Jag skall absolut se till att min älskade hustru hänger med och kikar på Billy Elliot vid nästa möjliga tillfälle.

Denna dagen är nu slut, jag är trött och skall sova, för imorgon har vi en hemresa till Sverige att ta hand om.

Go’Natt!

Feb 272013
 

Efter en välförtjänt nattvila med tillhörande sovmorgon och sen frukost så drog dagens gedigna program igång, vi skulle gå och titta på musikalen The Lion King på The Lyceum Theatre.

The Lion King - London

The Lion King – London

The Lion King var verkligen en upplevelse, dels är Lyceum en rejält stor teater, om jag förstod det rätt så har Lyceum en kapacitet på 2100 säten, det är inte illa. Vi hade biljetter på balkongen och hade en riktigt bra sikt ut över scenen.

Denna musikal är en form av iscensättning av den tecknade filmen om lejonkungen, så publikens medelålder var nånstans kring 8-12 år, det var lite lustigt, för i går kväll pratade jag och älskade hustrun om just marknadssegmentet att göra musikaler riktade till barn och ungdomar.

Hela iscensättningen av The Lion King är makalös, det är fantastiska kostymer, dekor, dansare, skådespelare och sångare av yppersta klass. Oavsett om man gillar innehållet som sådant, så är ett besök på The Lion King väl spenderade slantar.

Efter föreställningen passade vi på att äta god mat på White Lion – Covent garden, en genuin pub med matservering på ovanvåningen, allt självklart inrett i klassisk brittisk stil, helt i min smak.

Dagen gick sen vidare till nästa äventyr, för mig blev det ett besök på Billy Elliot och AC + Frida kikade på The book of Mormom.

Häpp!

Feb 262013
 

Även om jag, AC och Frida redan avnjutit ett par East End musikaler så hade vi denna kväll inplanerat ett besök på “The Phantom of the Opera”. Denna musikal spelas på Her Majesty’s Theatre. Vi hade platser längst upp på översta balkongen så det var en bit fram till scenen kan man säga 🙂

Utanför Her Majesty’s Theatre - The Phantom of The Opera

Utanför Her Majesty’s Theatre – The Phantom of The Opera

Nu är ljudet så pass bra att man hör väldigt bra nästan oavsett vart man än sitter, så det var inget problem att hänga med i handlingen, däremot var vi rätt överens om att sångaren som sjöng huvudrollen kunde varit lite bättre, men som upplevelse fungerar det mycket bra.

Själv är jag inte något större fan va operett, för The Phantom of the Opera är egentligen mest en operett och inte en traditionell musikal, men det var intressant att få se denna föreställning.

Kvällen är nu sen och jag är trött i benen efter dagens äventyr i Highgate.

Go’Natt.

Feb 262013
 

Efter att jag och älskade hustrun vandrat genom Highgate Cemetery – East, så var det dags för en guidad tur genom Highgate Cemetery – West, det är den äldsta delen av begravningsplatsen i Highgate. Detta område får man inte besöka utan guide, detta då delar av kyrkogården är i mindre bra skick. Så vi kände oss trygga med att få en guide med oss.

På vintern görs enbart en enda guidad tur om dagen, så det gäller att vara ute i god tid om man skall få tag på biljetter. Jag bokade mina på nätet för att vara säker på att få komma med på den guidade turen på Highgate Cemetery – West.

Vi fick komma in i värmen en stund innan det var dags för att bege oss ut på den guidade turen, det var väldigt skönt att få bli lite uppvärmda kan jag säga, för kylan går genom märg och ben 🙂

Vi samlades vid den ståtliga entrén till kyrkogården, en stor gårdsplan där häst och vagn kunde lämna av kistor som skulle upp till kyrkogården, i mitten av den svängda portalen finns en trappa upp till kyrkogården. Vi var en grupp på ca 15-20 personer som förundrades över det som skulle komma.

Highgate Cemetery - West

Highgate Cemetery – West

Det var om möjligt ännu brokigare på East än det varit på West, detta beror på att hela den östra sidan är betydligt äldre, mycket har hunnit hända, ännu mer växtlighet som lever om. Denna delen av kyrkogården är även ett naturreservat, så det är en verklig utmaning att sköta om alla gravar och växtlighet.

Highgate Cemetery - West

Highgate Cemetery – West

Vi fick oss en grundlig guidning av vår eminente guide, jag tror att hans namn är Tom Richardson, vi fick bland annat veta att denna delen av kyrkogården fortfarande används, men att antalet nya begravningar begränsas till ett ytterst fåtal per år, detta för att det helt enkelt knappt finns någon plats kvar, så de gravar som används är mest familjegarvar, katakomber, mausoleum och liknande som redan finns på plats.

Finns det inte plats i en familjegrav så brukar de lyfta upp de tidigare kistorna och gräva graven djupare för att på så sätt få plats för ytterligare ett par lager. Begravningstraditionen i England skiljer sig en hel del från Sverige, tex var det helt förbjudet med kremering fram till 1885.

Highgate Cemetery - West, Vår guide som jag tror heter Tom Richardson

Highgate Cemetery – West, Vår guide som jag tror heter Tom Richardson

Alla kistor byggdes i tre lager, dels ett tygklätt innerlager av trä, sen ett lager med zinkplåt, sist kom ett ytterlager av trä. Denna kista placerades sen i den tegelmurade kryptan vilande på stänger, det gör att kistorna är i hyfsat gott skick även hundra år senare.

Highgate Cemetery - West

Highgate Cemetery – West

Det var intressant att se hur tidens mode påverkat hur gravarna såg ut, tex byggdes en så kallas Egyptisk gång med inspiration från de då aktuella utgrävningarna i Egypten, bilden nedan är från en sektion av den Egyptiska gången.

Highgate Cemetery - West

Highgate Cemetery – West

Vi vandrade vidare via fler monument, kolumbarium och mindre palats där riktigt rika hade skapat plats för sin sista vila, jag var så oerhört fascinerad över all rikedom som spenderats på att bygga monument över sig själv, en tanke som slog mig var att det nog var en och annan som kanske spenderat lite för mycket och satt sina efterlevande i en ekonomiskt trång sits.

Highgate Cemetery - West

Highgate Cemetery – West

Fötterna hade vid det här laget börjat frysa till, även om både jag och älskade hustrun hade rejäla skor på oss så biter kylan genom allt.

Vi rundande av den guidade turen nere vid entrén, tackade stort för en mycket givande tur och bra guidning, sen blev det buss tillbaks till London igen.

Detta var allt från vårt besök på Highgate Cemetery – West.

Feb 262013
 

Vi tog oss lite av en sovmorgon denna dag, efter frukost så hade jag och AC planerat in en tur till Highgate Cemetery för att uppleva denna kyrkogård som jag hört så mycket om. Frida tog sig en ny shoppingrunda på Primark och lite annat skoj.

Nu är det en liten resa att ta sig till Highgate, så vi åkte först en bra bit med tunnelbanan, sen vidare med buss till Waterlow Park, efter det fick vi promenera genom denna helt fantastiska park, det är nästan lite synd att det inte var vår i luften, då hade det varit mer fart i växtligheten i Waterlow Park.

Waterlow Park - Highgate

Waterlow Park – Highgate

Waterlow Park - Highgate

Waterlow Park – Highgate

På andra sidan av parken så möttes vi av ett par mycket vackra grindar, riktigt fina, sånt görs knappt längre, jag är full av beundran över ett mycket skickligt hantverk.

Waterlow Park - Highgate

Waterlow Park – Highgate

Jag och älskade hustrun traskade fram till entrén och betalade inträdet på vardera 3£, Highgate Cemetery drivs numera av en stiftelse som i mångt om mycket bekostas av inträden till kyrkogården, av vad jag kunde läsa på en skylt så kostar det ca 1.000£ om dagen att driva runt verksamheten.

Det är en makalös syn som direkt möter en, denna kyrkogård är så långt man kan komma från en Svensk kyrkogård, det är gravstenar precis överallt, i flera rader och nästan huller om buller. Det är allt från enkla stenar till kryptor och även ett och annat monument. Med kartan i handen gick vi ner längst första gången.

Highgate Cemetery - East

Highgate Cemetery – East

Inte så långt från entrén hittade vi graven över Douglas Adams, han är mest känd som författare av bokserien “Liftarens Guide till Galaxen“, ett för mig mycket inspirerande verk. Detta verk är att betrakta som en trilogi i fem delar, plus en ytterligare del som utkom till Douglas Adams minne.

Till minne av Douglas Adams firas den 25:e Maj som Handduksdagen, detta då handduken som föremål är mycket central i hans böcker om Arthur Dent. Det är antagligen därför någon tidigare besökare har lämnat efter sig en handduk på Douglas Adams gravsten.

Douglas Adams - Highgate Cemetery East

Douglas Adams – Highgate Cemetery East

Då Douglas Adams var författare så har även många besökare lämnat efter sig var sin penna, så gjorde även jag.

Naturen är väldigt närvarande på Highgate Cemetery – East, så till den milda grad att träden trycker och puttar på gravarna, det ger ett intryck av lätt kaos vart man än tittar, även de gravar som är nästan nya ser ut att ha stått väldigt länge, det är en trollsk upplevelse.

Highgate Cemetery - East

Highgate Cemetery – East

Highgate Cemetery - East

Highgate Cemetery – East

Många gravstenar är gjorda av cement, som gjutna i formar, det var om jag förstod det hela rätt en mycket stor business att sälja gravplatser på Highgate Cemetary – East. Man köpte sig en plats för dyra pengar, men det avsattes inga medel till underhåll av gravplatserna, det är ett annorlunda system än vad man är van vid från Sverige.

Efter att ha gått en bra bit genom vindlande gångar, lervägar och över stock och sten så kom vi fram till en annan kändis, denna gången var det graven över Karl Marx, upphovsman till den ekonomiska och revolutionära teori som kom att kallas marxism. Det var en rejäl doning till monument över honom.

Highgate Cemetery - East, Karl Marx

Highgate Cemetery – East, Karl Marx

Vi konstaterade att denna gravsten var kantad av många små stenar, jag fick intrycket av att det var anhängare som ville begravas nära Karl Marx, men nu skall man inte ta det för sanning så att säga, men det intrycket fick jag.

Fötterna bar oss vidare längs ännu fler gångar, jag hade passat på att fråga i entrén över vart jag kunde hitta graven över Malcolm McLaren, detta då kartan var lite utdaterad och hans grav fanns helt enkelt inte utmärkt, men då jag visste att den skulle finnas där någonstans så blev det till att fråga sig fram.

Highgate Cemetery - East, Malcolm McLaren

Highgate Cemetery – East, Malcolm McLaren

Denne Malcolm McLaren är en udda fågel, han var en form av egensinnig entreprenör i nöjesbranschen. En av hans mer kända bedrifter var som manager åt punkbandet Sex Pistols. Hans sista ord i livet var “Free Leonard Peltier

Highgate Cemetery - East

Highgate Cemetery – East

Vi traskade vidare längs gångarna och förundrades över tingens vardande.

Detta var alles från vårt besök på Highgate Cemetery – East.

Feb 252013
 

Ny dag, samma frukost som tidigare dagar, ingen variation. Enda som skilde var att vi hittade ett bord där de tillhörande stolarna inte var helt nedsuttna 🙂 Nåväl, jag skall väl erkänna att man blir i iallafall mätt i magen på frukosten även om det inte är någon större sensation att tala om 🙂 Dagens huvudnummer för mig är att jag skall gå och kika på The Mousetrap på kvällen, men vi tar dagen först.

Jag, AC och Frida tog röret till Shepherd’s Bush och gick den korta biten till Westfield, det är ett gigantiskt shoppingcenter som är rätt nybyggt, öppnade 2008. Vi strosade runt ett tag, passade på att fika på Starbucks och konstaterade att detta nog inte riktigt var vår grej. För shopping så var både Primark och Camden market väldigt mycket bättre. Men det är intressant och givande att även se andra saker, för det är på så sätt som man upptäcker nya ting här i världen.

Westfield - London

Westfield – London

Vi åkte vidare med tunnelbanan till nästa marknad, det stoppet blev då på stationen Liverpool Street, där gick vi lite vilse så det tog en stund innan vi kom fram till Spitalfields market. Vi fick intrycket av att även detta var en marknad som bäst gjorde sig på söndagar, för aktiviteten var låg och antalet nasare var även det rätt begränsat.

Spitalfields market - London

Spitalfields market – London

Så vi inriktade oss istället på att få lite mat i magen, det var ju ändå lunchdags så att säga. Valet föll på ett ställe som heter “Giraffe“, jag slog till på en form av crêpesliknande skapelse som var rätt ok, inte fantastisk, men rätt ok.

Crêpes, Giraffe Spitafileds London

Crêpes, Giraffe Spitafileds London

Då de senaste dagarnas promenader sitter kvar i benen så passade vi på att ta oss en liten stödvila innan kvällens begivenhet. AC och Frida skulle gå och kika på musikalen “We Will Rock You” medan jag hade biljett till “The Mousetrap“. Denna klassiker har spelats oavbrutet i 60 år, det är inte illa skall jag säga, så mina förväntningar var självklart höga.

The Mousetrap, St Martins - London

The Mousetrap, St Martins – London

Självklart hittade jag lite folk att prata med i foajén, det är nästan så jag ibland bannar mig för att jag alltid skall konversera folk 🙂 Fast det är ju så trevligt att byta erfarenheter med nya bekantskaper, det förgyller min tillvaro på nåt sätt.

The Mousetrap då? Jo, det är en riktig pusseldeckare på scen, vissa delar känns rätt utdaterade, men på det hela taget sett kan jag varmt rekommendera ett besök. St Martin, själva teatern är en riktig juvel. Hela inredningen passar så väldigt bra ihop med föreställningen, för skall handlingen utspelas för dryga 60 år sedan så är det ett riktigt plus om helheten hänger ihop.

Självklart blev vi i publiken ombedda att inte berätta hur pjäsen slutade, så det kommer jag inte att göra, men det är en del förväxlingar som är riktigt bra gjorda. Ett besök anbefalles, men var beredd på att det är ett bra tag sedan pjäsen skrevs.

Jag lunkade sakta tillbaks mot tunnelbanan igen och hämtade upp lite mat till rummet från ett närliggande matställe. AC och F kom glatt tillbaks lite senare, de var båda mycket nöjda med sin musikal, det glädjer mig mycket.

GoNatt!

Feb 242013
 

En liten lugnare dag, Söndag som sig bör, och dagens stora äventyr var ett besök på Camden Market. Det är på söndagarna som det är mest aktivitet på Camden market då alla försäljare har sina stånd öppna. Om jag förstod det rätt så besöks Camden market av upp till 300.000 personer på dessa söndagar. Inte illa pinkat.

För att ta oss dit så blev det en liten busstur följt av en lite promenad, men det var skönt att få röra lite på sig trots det lite bistra vädret.

Buss på väg till Camden Market - London

Buss på väg till Camden Market – London

I Camden market kan man hitta allsköns saker, mycket kläder, skor och andra liknande saker, och så en hel del krimskrams vilket hör till alla bra marknader. Delar av marknaden inryms i gamla stall, andra är mer av saluhallskaraktör och vissa delar är mest att betrakta som utomhus, det är verkligen en salig blandning av både miljöer och affärer. Förutom detta så finns det ett stort antal bronsstatyer med hästrelaterade statyer.

Camden Market - London

Camden Market – London

Camden Market - London

Camden Market – London

Camden Market - London

Camden Market – London

Det blev en del shoppat, riktigt bra saker med god kvalité till ett mycket bra pris. Det där med kvitton verkade inte vara så viktigt 🙂

Kvällen var annars lugn för oss, man kan inte stressa runt hela tiden, så jag och AC passade på att ta oss en lite middag på Shimla Mirch, det är en Indisk restaurang som ligger vid Hammersmith. Maten var riktigt god, jag slog till på en Aloo Gobi, en klassiker som alltid fungerar bra för mig.

Älskade hustrun på Shimla Mirch - London

Älskade hustrun på Shimla Mirch – London

Så var ännu en dag lagt till handlingarna, jag skall erkänna att jag är lite trött i benen men hoppas på att nattens vila skall skapa ordning på det lilla problemet 🙂

GoNatt!

Feb 232013
 

Dag två i London, även denna dagen har varit fylld av aktiviteter, allt toppat med ett besök på musikalen “The Book of Mormon“, något som jag sett fram emot bra länge.

Jag vill passa på att berätta lite mer om Hotel Saba i London, det är ett rätt ok hotell om man bortser från den ljudligt trafikerade gatan utanför, utryckningsfordonen gör så gott de kan för att stöka runt med nattsömnen. Hotellet ligger längs en genomfartsgata, så man skall väl inte direkt säga att det är ett lugnt område. Det är vid dessa tillfällen som jag är glad över att jag sover tungt, så när jag väl somnat så sover jag gott nästan oavsett ljud runtomkring mig.

Hotel Saba, London

Hotel Saba, London

Frukosten på Hotel Saba är intressant, det serveras något som kallas för “Continental Breakfast”, det är om jag förstått det rätt en form av frukost som ingen riktigt uppskattar men som man ändå inte kan klaga på. Det finns kaffe, te och choklad. Lite yoghurt samt flingor och till det en form av omelett och 4 skivor toast. That’s it.

Vi strosade runt lite på stan och begav oss sen till Prince of Wales teatern för att hämta upp kvällens biljetter till The Book of Mormon, kvällens förställning är egentligen inte en riktig förställning utan det är den första genrepet med publik, så jag och AC är alltså med och får se den allra första showen av The Book of Mormon i London, det känns stort!

The Book of Mormon - Prince of Wales - London

The Book of Mormon – Prince of Wales – London

En av nationalsporterna i England verkar vara att konstant frysa lite grann, hur jag än klär mig så biter den kalla fuktiga luften genom märg och ben. Jag skulle tagit med mig underställ konstaterade jag under dagens lopp 🙂

När vi ändå var i krokarna kring Soho så passade vi på att ta en promenad genom China Town, alltid ett kärt återseende, det är en stadsdel som bjuder på god mat och trevlig stämning, även om det ibland känns lite turisigt nuförtiden, en hel del av det genuina har fått flytta på sig.

Chinatown - London

Chinatown – London

Vi var lite tidigt ute för lunch, för i China Town öppnar i princip alla restauranger vid 12, så efter att ha provat oss fram hittade vi tillslut ett ställe som var öppet, wohoo! Vi slog oss ner och insåg att ytterdörren öppnades rätt ofta vilket kylde ner oss igen, jaja, det var ju det där med understället som saknades 🙂

Tofusoppa - China Town - London

Tofusoppa – China Town – London

Efter goda maten, jag tog mig en kryddstark tofusoppa, riktigt gott måste jag säga även om det på bilden inte ser så skojigt ut, så fortsatte vi vår dag med att göra ett besök på The National Gallery vid Trafalgar Square. Jag fick återse en av mina favorittavlor där, för på National Gallery i London kan man kika på Jan van Eykes tavla “Makarna Arnolfinis trolovning”, den har jag berättat lite om i ett tidigare blogginlägg.

Trafalgar Square - London

Trafalgar Square – London

För att toppa det hela så passade vi på att gå och fika lite innan nästa del av dagen fortsatte, det blev ännu ett återseende, nu i form av en rundtur i London Eye, utsikten är makalös, man ser milsvitt omkring. Se i bilden nedan, där kan man strax bakom Palace of Westminster även se Battersea Power Station 🙂

Vy från London Eye

Vy från London Eye

Efter åkturen tittade vi även på den 4D experience som tillhör London Eye, det är en 3D film, rätt spektakulär, med den fjärde dimensionen i form av vatten, bubblor, vind och rök, mycket effektfullt och riktigt bra gjort.

Den ljusa delen av dagen hade så sakteliga börjat att göra sitt, vi drog vidare till kvällens äventyr. Jag och AC skulle kika på The Book of Mormon medan Frida skulle avnjuta A Chorus line. Att det blev så berodde lite på att jag tidigare hade vunnit två biljetter till detta allra första genrep med publik, så då hade vi bara två biljetter, men jag tror att Frida var lika glad ändå med att själv få välja vilken musikal hon ville se.

Ticket The Book of Mormon - London

Ticket The Book of Mormon – London

Själv var jag som sig bör stiligt uppklädd i typisk mormon kostym, vit skjorta, svart slips och namnskylt (med en twist), man ville ju visa sin uppskattning 🙂

Uppklädd i Mormon style inför besök på Book of Mormon, London

Uppklädd i Mormon style inför besök på Book of Mormon, London

Jag kan bara sammanfatta The Book of Mormon med ordet “Wow”, satan i gatan vad bra det var! Se den, se den, se den! Det var så att jag tyckte att denna uppsättning var ännu bättre än den som jag såg i New York, helt fantastiskt, jag är helt lyrisk.

Denna dagen har nu gjort sitt, det har varit många intryck som natten får smälta i stilla mak, jag har haft en helt underbar dag!

Go’Natt!

Feb 222013
 

Gokväll i stugan, idag har varit en lång dag där jag, AC och Frida tog oss en liten tur till London!

Nu skall man inte gå händelserna i förväg så vi började vår resa till London med att äta frukost på Quality Hotel vid Arlanda, det var en helt ok frukost, inget att nämna vidare kring den. Vi packade vår väskor och vinkade sedan adjö till rum nummer 418.

Det var förresten riktigt bra isolering på rummet, för även om hotellet ligger nära flygplatsen, så hörde man inget av det, sånt uppskattas mycket.

Rum 418, Quality Hotel Arlanda

Rum 418, Quality Hotel Arlanda

Nu var det så att jag och AC skulle åka med Norwegian, medan Frida skulle flyga med SAS, att det blev så har sina krokiga anledningar, och till på köpet så fick hon åka business class, de ni, inte illa. Vi tog skyttelbussen in till flygplatsen och vinkade adjö till varandra. Jag och AC tog oss genom alla kontroller, ut till gaten och efter en stunds väntan lyfte vårt flygplan till Gatwick strax utanför London. Se så vackert väder vi hade, jag njöt av utsikten medan min älskade hustru hade lite inre tjänst, hon sov så sött.

Med luft under vingarna på väg till London

Med luft under vingarna på väg till London

Färden över var lugn och stilla, Norwegians flygplan är försedda med internetanslutning, men på vårt flyg var anslutningen så långsam att den helt enkelt inte gick att använda till nått vettigt alls, jag gjorde lite mätningar och konstaterade att bandbredden var ca 4-12kbps, inte mycket att hänga i julgranen 🙂

Med Gatwick Express åkte vi in mot Victoria Station, på vägen in dit passerade vi som brukligt en fantastiskt vacker byggnad, det är Battersea Power Station, den brukar jag passa på att fotografera så ofta jag får möjlighet.

Battersea Powerstation - London

Battersea Powerstation – London

Då Frida landade på Heathrow så hade vi kommit överens om att träffas på Hammersmith, nu visade det sig inte helt enkelt då det finns flera uppgångar, men vi löste även det efter en del pysslande. Vi orkade helt enkelt inte att leta oss fram till Hotel Saba, där vi skulle bo, en av anledningarna var att jag hade packat mina grejer i en väska utan hjul, en sån där som man måste bära typ hela tiden. Ja man är inte så bright alla gånger, så det fick bli taxi istället 🙂

Vi checkade in på rum 50 på Hotel Saba, ett enkelt litet familjerum med 1 dubbelsäng och 1 enkelsäng, lagom antal sängar för oss tre 🙂

Anne Catrine och Frida på rum 50, Saba Hotel London

Anne Catrine och Frida på rum 50, Saba Hotel London

Nåväl, man är ju inte i London enkom för att sitta på ett hotellrum, så vi körde igång med vår verksamhet omedelbums. Planen var att få lite mat i magen och att ta en sväng till Primarkt etc, så vi tog tunnelbanan först till Paddington för att äta lite Indisk mat. Jag och AC har alltid hittat bra Indiska restauranger i det området. Valet denna gång föll på The Ganges, ypperligt gott och mycket hög kvalité till ett fullt rimligt pris.

Indisk mat - The Ganges Paddington

Indisk mat – The Ganges Paddington

Mätt i magen och redo för nästa äventyr så åkte vi vidare lite med röret, nu till Oxford Circus för att “strosa” längs Oxford Street ner mot Selfridges. Det går ju just nu en tv-serie om Selfridges, så vi passade på att göra ett besök i det verkliga varuhuset. Man kan väl enklast beskriva Selfridges som ett extra dyrt NK, inget för mig, men intressant att ha sett det hela.

Selfridges - Oxford Street, London

Selfridges – Oxford Street, London

Vi fortsatte vidare på vår vandring tills vi nådde nästa mål, Primark. Detta är en form av lågpriskedja med rätt bra kvalité och som i detta fall ligger mitt i smeten bland de dyraste butikerna. Jag kan tänka mig att det knorras en hel del bland de mer “finare” butikerna då kunderna uppenbarligen dras till Primark. Vart man än går i London så kommer det alltid någon bärandes på kassar från Primark.

Jag är fascinerad över att de lyckats så bra, men tror att det beror på att de har kläder som är helt rätt i tiden och till ett lågt pris. Man kan undra lite över vart och under vilka former som allt detta tillverkas.

Primark - Oxford Street London

Primark – Oxford Street London

Det blev lite bra fynd, känns bra att vi har plats kvar i resväskorna 🙂

Vi började känna oss redo för att runda av vår dag, men en sak var kvar att göra, nämligen ett besök på den lokala puben, för oss blev det då “The Queens Head“, den ligger en liten bit från Hammersmith.

The Queens Head - Hammersmith

The Queens Head – Hammersmith

Kan nog sammanfatta det lite som att det var för hög musik och i en genre som inte riktigt var i vår smak. Jag blev dock mycket nöjd över min Guinness, men den brittiska torra cidern var väl inte direkt det godaste som druckits. Men man måste prova lite av varje här i världen, annars missar man en hel del godbitar på vägen.

Vi insåg nu på kvällen att Saba Hotel ligger precis vid en polisstation, en brandstation samt att det även går en huvudgata precis utanför som då utryckningsfordonen kör på, så det är en del tutande ett par gånger per timme.

Jag är trött nu, det har varit en lång dag och imorgon blir det en ny spännande dag, då skall vi se musikalen “The Book of Mormon”

May 182011
 

Väskorna packade, kass sömn i natt, men lite varmare tack vare osten som håller fönstret någorlunda stängt, idag var dagen för hemresa till Gävle. Älskade hustrun vaknade med ett ont ben, klart efter allt promenerande vi gjort i dagarna så förstår jag att det tar ut sin tribut.

Vi gick över Haven Green sen var vi framme vid Ealing Broadway, denna parken har vi passerat ett otal gånger de senaste dagarna.

Haven Green, Ealing

Tunnelbanan utgår från denna stationen, så vi fick råda oss helt själv ett tag innan det var dags för avgång, jag var mest glad över att jag kunde hålla mig vaken 🙂

Underground

Vår resa bytte färdmedel vid Victoria Station, det är en stor knutpunkt för kollektivtrafik, nu blev det Gatwick Express ut till flygplatsen. Älskade hustrun hade sedan tidigare bokat biljetter på nätet, de hämtades ut redan när vi kom till stan, så vi klev ombord, allt var ju redan fixat och klart.

Utanför fönstret passerade Battersea Powerstation, där har massor med filmer spelats in, även Pink Floyd använde en bild av denna byggnad till omslaget av albumet Animals.

Battersea Power Station

Vill man veta mer om Battersea Power Station, så kan man kika på videon nedan:

Vår resa rullade vidare, efter incheckning på Gatwick så fick vi rätt snart bege oss till gaten, där inträffade det komiska att personalen mer eller mindre fick säga till oss passagerare att kliva på planet, alla satt i lugnan ro vid gaten och hade inte den minsta tanke på att kliva på, lite komiskt blev det allt.

Ovan molnen

Och sen somnade jag och AC, mycket gott, jag tror knappt att AC var vaken längre än att planet taxade ut. Kass säng tar ut sin rätt. När vi väl kom till Arlanda så var Jesper och Malin snälla och hämtade upp oss, så vi fick bara sitta en liten stund i solen innan det blev bilresa av norrut.

Mitt solsken

Det blev ett depåstopp i Uppsala, på saluhallen tog vi oss lite mat, jag klämde en risotto, riktigt gott, och så blev det en snabbtur in i Domkyrkan. Vi kikade på Gustav Vasa’s grav samt även Carl von Linné, det är mycket historia i det huset.

Risotto, Saluhallen i Uppsala

Första jag gjorde när jag kom hem till Gävle var att somna, och så sov jag lääääänge, blev väckt till middag och somnade sen gott igen 🙂 Jag har nog haft grav brist på sömn den senaste tiden, men nu skall jag sova igen. Jag inser att senaste tiden mycket har handlat om brist på god sömn, får bli bättring på den fronten.

Häpp!

May 172011
 

Vi gjorde vårt bästa för att sova denna natten, det gick lite bättre men ändå var det lite skruttigt, jag får väl ta och sova nån annan gång, det får bli så. Den minimalistiska frukosten intogs i köket på nedervåningen, sen samma tur som vanligt ner till tunnelbanan. Även denna natt har räven varit aktiv som sopsorterare, dvs slängt ut allt skräp på trottoaren och ätit upp godbitarna. Kanske kunde riktiga soptunnor vara på sin plats.

Vi tuffade in mot stan i syfte att hitta nått som kunde vara en brunch av nått slag, det slutade med att vi så småningom hamnade i Southwark och där på puben “The Ring”, namnet anspelar på boxning, tydligen har det funnits en boxningsarena i dessa krokarna tidigare, men som numera är riven och ersatt av trista kontorskomplex.

The Ring, London

De hade en intressant mix av pub och asiatisk mat, lite udda men det fungerade bra. Jag fick in en panang curry med tofu, utmärkt gott. Hustrun tog en snarlik, fast med biff. Det var ett litet svårighetsmoment att äta med bara sked och gaffel, en kniv hade underlättat.

Panang Curry med Tofu, The Ring

Hustrun var inte helt pigg efter två nätters med dålig sömn, men med ett par kärvänliga ord så piggnade hon till. Jag skall väl erkänna att jag inte var helt på topp jag heller.

Älskade hustrun på The Ring, London

Efter maten så fortsatte vi vår tur ut mot The O2, dvs det som tidigare hette Milleium Dome. Vi skulle hämta ut kvällens biljetter till Roger Waters, The Wall. För drygt 8 månader sedan lyckades jag få köpa två biljetter via Roger Waters fan-club, gissa om dessa var eftertraktade för mig. Eftersom vi inte riktigt visste hur mycket tryck det skulle vara vid arenan så var vi ute i god tid.

Söta hustrun väntar på tunnelbanan

Vi klev av vid North Greenwich och tog oss upp till ytan, strax tornade The O2 upp framför oss, det är ett imponerande bygge, vardera av de 12 tornen är typ 100 meter höga, det går inte att omfatta hela kåken i ett svep, en rejäl doning, lite torra fakta om The O2:

  • The O2 has an overall diameter of 365 metres, an internal diameter of 320 metres, a circumference of a kilometre and is 50 metres high at its central point
  • The twelve steel masts are 100 metres high
  • If you turned The O2 upside down, it would take Niagara Falls 15 minutes to fill it
  • Alternatively, you could fill it with 3.8 billion pints of beer or the contents of 1100 olympic-sized swimming pools
  • The volume of The O2 is equal to thirteen Albert Halls ten St Paul’s Cathedrals or two old Wembley Stadiums
  • 18,000 double-decker buses could fit into The O2
  • The O2 is as high as Nelson’s Column
  • The Eiffel Tower could fit inside The O2 lying on its side
  • 12 football pitches or 72 tennis courts could fit in The O2

The O2, London

Biljetterna var snart i våra händer, för att minimera risken för svarta börsen handel med biljetter så fick jag legitimera mig för att säkerställa att det verkligen var våra biljetter. Klokt tänkt, då det lätt kan bli fantasipriser om marknadskrafterna får flöda fritt.

Eftertraktade biljetterna till Roger Waters, The Wall

Som man kan se på biljetterna så skulle dörrarna öppna vid 18:30, så långt var allt väl, kruxet var nu bara att vi hämtade ut dem 14:50, en liiiiiiiiiten stund före insläpp 🙂  På arenaområdet finns inte ett skvatt att göra, det brukar vara effekten av helt nybyggda stadsdelar, man glömmer bort den levande delen. Så vi strosade runt lite inne under domen, där fanns lite matställen, fika, puber, shopping, utställningar och annat att titta på.

Konstverk i entrén till The O2

Ett av innertorgen under domen

På det hela taget sett var det lite segt att bara gå och trampa runt, men sällskapet var som vanligt helt underbart, det blir aldrig en tråkig stund tillsammans med älskade hustrun. Vi hittade en informativ tavla som visade hur The O2 är placerad, man ser skalan på ett helt annat sätt lite från ovan.

Skiss över området

Så småningom öppnade i alla fall grindarna in till arenan, vi blev genomsökta och fråntagna kapsylerna på våra drickaflaskor…. undras just vad de trodde vi skulle göra med kapsylerna. Jaja, man skall inte sluta förvånas över tingens varande.

Scenbygget, Roger Waters The Wall

Vi hade bra platser, långt fram på parkett, bra utsikt över scenen men ändå tillräckligt långt bak för att kunna uppleva helheten, enda kruxet var att det nu var bara 1,5 timmars väntan innan konserten skulle börja 🙂 Fast vänta hade vi blivit rätt bra på vid det här laget 🙂 Arenan fylldes på bit för bit, det var inte så värst mycket fylleri, inte som jag märkte av. Skönt det, för det stör och förstör så mycket av upplevelsen.

Roger Waters, The Wall O2

Innan konserten körde igång, ca 15 minuter försenad, detta trots att det stod “Show starts 8PM Prompt” på biljetten, så berättade en speaker att kvällens konsert skulle filmas, och för att detta skulle fungera så bad dem oss alla att stänga av blixten på kameran, detta då blixtarna skulle förstöra för videoprojektionerna, samt att filmning var absolut förbjuden. Detta repeterades ett par gånger. Konserten körde igång varpå det blixtrade som fan från alla kameror, undrar just vad det var som var oklart….

Roger Waters, The Wall O2

Själv var jag mest intresserad av konserten, så det blev bara ett par enstaka bilder, självklart tagna utan blixt, vad annars. Läsken utan kapsyl, den fick jag hålla hårt i, allt för att slippa spilla läsk över hela mig 🙂 Jag är lite osäker på när det skedde, men hustrun fick en skvätt öl i/på sin väska, inte helt optimerat.

Roger Waters, The Wall O2

Då The Wall är ett dubbelalbum och konserten spelar hela albumet från början till slut, så föll det sig naturligt med paus där det skulle varit tid att byta skiva. På den nu uppbyggda muren projicerades bilder med “Fallen lost ones”, dem som fallit offer för alla dessa murar som byggts upp i världen, allt från krig, terror och attentat. Olof Palme fanns med bland alla dessa.

Roger Waters, The Wall O2

Temat för The Wall kretsar mycket kring att bygga murar och att riva murar, ett ack så tidlöst tema. I pausen passade folk och fä att fylla på mer öl och besöka toa, sånt skall skötas det med. Vid det här laget var jag helt betagen av upplevelsen, detta var inte likt nått annat jag upplevt tidigare, chansen är stor att det inte kommer fler tillfällen av den här kalibern.

Roger Waters, The Wall O2

Efter paus dundrade maskineriet igång igen, mästerverk efter mästerverk framfördes ackompanjerat till spektakulära videoprojektioner. Under Comfortably Numb var inte ett öga var torrt.

Roger Waters, The Wall

Bland rekvisitan finns en radiostyrd flygande gris, från början var det en sugga, men i nån upphovsrättstvist så fick inte Roger Waters använda en flygande sugga, då tog han en galt istället.

Flygande Galt

Såsom i alla bra storys så slutar allt lyckligt, muren mellan bandet och publiken rivs, konserten är över, drömmen är fullbordad, jag är nöjd, mycket nöjd över en makalös upplevelse. Med hustrun i handen påbörjar vi så sakteliga vår resa hem till vårt BnB.

Outside the Wall

En sista bild som hängde kvar på scenen, en fin avslutande bild som inger hopp och framtidstro, muren är riven, borta.

Roger Waters, The Wall O2

Sen var det tricket med att få dryga 20.000 personer att lämna arenan och ta sig hem, det gick bättre än vad jag trodde att det skulle göra, oerhört välplanerat, städat och ordningsamt guidades vi alla till tunnelbanan, inget stök, inget bråk, bara lugn och ro.

Utanför The O2

Det tog oss nästan 1 timme innan vi var hemma i vårt rum, men nu är jag helt fylld av intryck, detta kan jag leva länge på, det är minnena vi lever för det är det som finns kvar.

Hustrun finns vid min sida, jag kan sova gott, klockan ringer om 4 timmar.

Natti!