Nov 282014
 

Efter morgonens frukost hade jag och Frida ett hedersuppdrag, vi skulle rekognosera resvägen till Hard Rock Café inför morgondagens middag, tillika födelsedagsfest för min älskade hustru Anne Catrine.

Så här glad var Frida när drinkarna kom in, vi var ju bara tvungna att prova lite mungott efter att vi letat oss fram till målet 🙂

Frida på Hard Rock Café, Teneriffa

Frida på Hard Rock Café, Teneriffa

Resten av inlägget blir de en beskrivning kring hur man tar sig dit från vårt hotell på Fanñabé Beach Resort, så att resten av familjen hittar dit för egen maskin.

Det enda som är viktigt är att vi skall vara på plats klockan 17:00 på lördag, så det är viktigt att man anpassar sina restider utifrån detta.

För de som känner sig riktigt vågade, så kan man promenera från vårt hotell till Hard Rock Café, det är en vandring som man skall avsätta minst 1 timme till om man skall hinna fram i tid. Det innebär att man absolut senast måste gå från hotellet klockan 16:00 om man skall ha möjlighet att hinna fram i tid. Klickar man på bilden, så länkas man direkt till Google Maps, så kan man studera vägen mer i detalj.

Promenera mellan Fañabé och Hard Rock Café. Teneriffa

Promenera mellan Fañabé och Hard Rock Café. Teneriffa

Nästa möjliga transportsätt är att åka med kollektivtrafik, det går bussar med täta intervall från köpcentret som ligger en liten bit upp för backen sett från vårt hotell.

Första delen av promenaden upp för backen ser ut som följer, även här kan man klicka på bilden för att komma till Google maps.

Promenad till köpcentret, därifrån går bussarna

Promenad till köpcentret, därifrån går bussarna

Där busshållplatsen ligger ser det ut såhär, det är då den gröna stolpen mitt i bild som är hållplatsen.

Busshållplatsen vid "Centro Comercial Fañabé Plaza

Busshållplatsen vid “Centro Comercial Fañabé Plaza

Den buss som jag och Frida har rekognoserat är linje 417, det finns även andra bussar som går till Los Christianos, men min rekommendation är att man använder sig av den buss som vi provåkt. Klicka gärna på bilden om du vill se en större variant. Väljer man en annan buss, så är det viktigaste att bussen går till Los Christianos. Tänk även på att kolla på lördagens tabell.

Buss 417 mot Los Christianos

Buss 417 mot Los Christianos

För att hinna fram i tid skall man då senast ta bussen som går klockan 15:55, man skall åka ca 20 minuter med bussen innan det är dags att kliva av. Det luriga är att de stationer som finns angivna på bilden ovan endast är några få av alla de stoppen som bussen egentligen stannar till vid. Ett stort och rätt långt stopp sker vid en större busstation, men sitt bara kvar lugnt, du skall inte kliva av där.

När du skall köpa biljett på bussen så är det bra att ha med sig mynt, för mig och Frida kostade det €2,90 för enkel resa. Detta kan vara något annorlunda på lördagstrafik. Det man skall säga till chauffören är typ:

Hola , dos boletos para Los Cristianos“, då får man 1 biljett giltig för två personer. Till hemresan så säger man enklast “Hola , dos boletos para Fañabé“. Vi såg ingen som hade med sig barnvagn, så vi lyckades inte reda ut huruvida denna skall in i skuffen eller ej, men inne i bussen verkade det inte finnas dedikerade platser för barnvagnar.

@Malin, detta borde göra susen “Hola , cuatro boletos a Los Cristianos , somos dos adultos, un niño y un bebé“. Dvs “Hej, vi vill ha 4 biljetter till Los Christianos, vi är två vuxna, ett barn och ett spädbarn”

Bussbiljett för 2 personer

Bussbiljett för 2 personer

Det finns inga utrop på bussen, men när jag och Frida åkte så var det folk som skulle både av och på vid samtliga hållplatser.

Där man skall kliva av, det är ca 3-4 stopp efter den stora busstationen, det är en hållplats precis vid Ving Sunprime Coral Beach.

Ving Sunprime Hotel Coral Beach

Ving Sunprime Hotel Coral Beach

Sett från andra sidan gatan så ser hållplatsen som man skall gå av vid ut så här, klicka på bilden för att få upp den i större storlek. På höger sida syns även hållplatsen som man skall använda för hemresan.

Kliv av här

Kliv av här

Om man däremot åker så långt så att man ser denna rondell, så har man åkt på tok för långt, då är det enklast att kliva av och gå tillbaks samma väg som man kom.

För långt, gå tillbaks igen

För långt, gå tillbaks igen

Om man gått av vid rätt station, så skall man fortsätta rakt fram i samma riktning som bussen körde i, då kommer man till en rondell efter ca 20 meter, där går man rakt fram. Det som möter en är ett promenadstråk med palmer på vardera sida. I bilden nedan har vi då en rondell i ryggen. Framåt i bilden ligger havet.

Promenadstråket ner mot vattnet

Promenadstråket ner mot vattnet

För att titta lite mer i detalj på detta, så ser kartan ut så här, klicka gärna på bilden för att komma direkt till Google Maps.

Promenad sista sträckan till Hard Rock

Promenad sista sträckan till Hard Rock

När man kommer fram till Hard Rock, så skall huset då se ut så här, det finns stora fontäner på vardera sidan om bilden, byggnaden är monumental och går inte att ta miste på.

Hard Rock Café. Teneriffa

Hard Rock Café. Teneriffa

Menyn på Hard Rock finns att läsa på deras hemsida, http://www.hardrock.com/cafes/tenerife/

Förutom detta, jag och Frida har även rekognoscerat ett par köpcentrum, så är man sugen på att ägna sig åte lite shopping så har hon pejl på ca 3-4 köpcentrum på båda sidor om Hard Rock. Min rekommendation är att man då bör ha ytterligare 1-3 timmar på sig för att hinna gå igenom alla dessa, enklast samverkar man med Frida om man vill göra en shoppingtur före middagen.

Både jag och Frida är nu bekanta med bussturen, vill ni åka på egen hand går det bra, vill ni åka med någon av oss så hör av er senast under fredagskvällen.

Det viktigaste är att komma ihåg att klockan 17:00 skall vi samtliga vara på plats på Hard Rock Café.

Nov 272014
 

06:05, tidig morgon, jag och älskade hustrun hade bokat in oss på en rejäl rundtur runt Teneriffa för att på så sätt få en bra överblick av vad ön har för kulturellt ursprung och historia. Denna rundtur arrangerades av Ving, så vi bokade turen enkelt i hotellets eminenta reception.

Deras värd Sharon var till ypperlig hjälp vid bokningen, det uppskattas mycket. Vi fick mycket raka och ärliga tips om vad som var värt att se, och vad som kanske mest var utfyllnad. Jag gillar skarpt när man får ärlig och uppriktig information.

Jag och hustrun var på plats, redo att kliva på bussen till Purowoll, japp, det skulle bli en avstickare för att lyssna på reklam hos en firma som gör ulltäcken etc, som tack för att vi satt där så betalade de nästan halva kostnaden för vår dagsutflykt, det rörde sig om 600 spänn som de stod för, och då kan jag lätt tänka mig att lyssna på reklam.

I väntan på bussen utanför Sunwing Fañabé beach resort, Teneriffa

I väntan på bussen utanför Sunwing Fañabé beach resort, Teneriffa

Efter avslutad reklampaus med tillhörande frukost samt en stänkare i form av en Amaretto, rullade vi vidare på Autopista TF-1, dvs motorvägen på östra sidan av Teneriffa, vi hade nu blivit ett gäng med glada skandinaver som skulle ut på en heldagstur, vår guide Sofia skulle leda oss genom denna härliga ö, dess historia och kultur.

På väg mot nordost på motorvägen, Teneriffa

På väg mot nordost på motorvägen, Teneriffa

Vårt första stopp var vid pyramiderna i Güímar, detta var Thor Heyerdahls sista storverk, han rundade av sin karriär och sitt liv med att beskriva att formationerna på denna plats hade status som pyramider. Han är annars mest känd för Ra och Kon-Tiki. Med de båtarna lyckades han visa att det var fullt möjligt att med papyrusbåtar ta sig mellan Afrika och Sydamerika.

Pyramiderna i Güímar

Pyramiderna i Güímar

Utmaningarna med dessa pyramider är att det finns flera teorier, och ingen är egentligen belagda med mer än sannolikhet, så för mig blir det mest en reflektion över att det kan mycket väl vara pyramider, men tja, vad skall jag säga. Att det är ett verk av människor som är väl värda att beundra, det kan jag verkligen hålla med om, för det är inte slumpen som skapat detta mästerverk. Det som var klart var att guiden vid pyramiderna var väldigt säker på att detta var något stort och viktigt.

Det fanns även ett museum på plats, dock innehöll museet enbart replika föremål från andra museer, samt en nedskalad kopia av båten RA. En film om Thor Heyerdahl fick vi kika på, riktigt trevlig, men det var väldigt mycket skolbarn på plats, så det var rätt stimmigt.

Pyramiderna i Güímar, Teneriffa

Pyramiderna i Güímar, Teneriffa

Vi passade på att fotografera pyramiderna, och även varandra, man får inte missa ett sådant tillfälle. Kvinnan med täckjacka, det var den lokala guiden vid pyramiderna, det är ju kallt här, det är typ deras vinter, men för oss nordbor så är det helt ok med 20+ grader.

Vår grupp vid pyramiderna

Vår grupp vid pyramiderna

Det fick även bli en liten bild av stiliserade leguaner, jag tyckte de var fina på nått sätt.

Vid pyraminderna i Güímar

Vid pyraminderna i Güímar

Vi hoppade in i bussen igen och rullade vidare norrut mot La Laguna, klimatzonerna har passerat från mer eller mindre öken till centraleuropeiskt, så här regnade det mest titt som tätt, det stora besöksmålet här var en gammal kyrka som heter Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna. Det som var speciellt här var att de hade haft en staty med jungfru maria, fast som en svart person. Vår guide berättade att detta var ett mysterium.

För mig verkade det rätt rimligt, Teneriffa är en del av Afrika, och här finns en del av Jesuiterna, dvs en del av den ursprungliga katolska kyrkan. Det borde rimligtvis vara så att det funnits en influens från påven i Abyssinien, dvs nuvarande Etiopien.

Nått magiskt är det oavsett inte tal om, eftersom hela grejen med religion bygger på vidskepelse och andra villfarelser. Kyrkan var väldigt vacker att se på, besöket blev rätt kort, för det skulle bli gudstjänst strax efter att vi kom in i kyrkan, så det fick helt enkelt bli en snabbis.

Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna

Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna

På andra sidan av torget i La Laguna fanns det en liten inomhusmarknad, det var som en Östermalmshallen, dvs allt man kunde tänka sig i matväg kunde man inhandla. Jag och hustrun började känna oss lite småhungriga, så vi slog till på 4 äpplen av typ Golden Delicious. Prisnivån var ca 2 Euro för 1 kg.

Marknaden i La Laguna, Teneriffa

Marknaden i La Laguna, Teneriffa

Regnet började nu ösa ner med större intensitet, vi hade hela gänget samlats under ett tak i väntan på att det skulle avtaga, för vi skulle gemensamt ta oss genom delar av stan per fots, och det var inte direkt lockande 🙂 Men som tur var så lugnade vädret ner sig så vi tog oss en mycket rask promenad bort till vår buss genom delar av den gamla staden.

I bussen på väg till Bodega Alvaro

I bussen på väg till Bodega Alvaro

Det började nu kurra rejält i magen, men vi var på väg mot dagens lunch, denna var ordnad på Bodega Alvaro o Santa Cruz på Teneriffa, detta är en rejält gammal bodega (firma som köper upp vindruvor och gör vin) Vi skulle gemensamt få smaka på en provkarta av Tapas från Teneriffa, samt även prova lite olika sorters viner.

Under bussresan hade vi fått introduktion kring en lokal sås som heter Mojo, denna skulle man då ha till typ allt som serverades, jag såg fram emot denna, men var lite funderandes över resten av maten, det fick gå som det gick helt enkelt.

Bodegas Alvaro, Teneriffa

Bodegas Alvaro, Teneriffa

Vi slog oss ner i en stor sal, vinet flödade, dvs vi fick in rött, vitt och rose samt även en panna skumpa. Stämningen var mycket god. När sen maten kom in så var det lite mer förvirrat, för vi skulle få ett smakprov av vad Kanarieöarna hade som sin specialitet i form av Tapas, men servitören ställde fram fler fat med mat, men berättade inte med ett ord om vad det var han ställde fram.

Det kändes lite taffligt och ogenomtänkt tycker jag allt. Vill man presentera ett lands mat, så bör man även göra så, och inte bara skicka in nått på en tallrik. Som vegetarian vill jag gärna veta vad det är på tallriken, som vetgirig på kulturen vill jag gärna veta vad det är på tallriken, men nej, jag är ännu inte något klokare på vad som serverades.

Bodegas Alvaros, Teneriffa

Bodegas Alvaros, Teneriffa

En dam i sällskapet försökte fråga servitören om det gick att få in en mildare variant av såsen Mojo, hon fick svaret att det gick bra, varpå det kom in en grekisk sallad… förvirringen var total.

Vi rullade vidare med vår buss till nästa äventyr.

Under vår resa hade vår eminenta guide berättat lite om öns historia, kortfattat kan man säga som så att denna ögrupp var befolkad av Guanches, detta var ingen homogen grupp, utan den skiftade kulturellt sett mellan de olika öarna, de hade inget utbyte sinsemellan, så namnet Guanches var mest ett sätt att klumpa ihop dem.

När spanjorerna koloniserade ögruppen mellan 1402 till 1496 så skedde det enligt principen att slå ihjäl så många av Guanches som möjligt, använda en del som sexslavar och sälja dem som var kvar som slavar till andra länder. Sen, för att krydda detta, så är nuvarande befolkning stolta över det kulturella arvet från Guanches, detta återspeglas genom att man gärna använder ord från deras språk och passar på att säga att man har Guanchesblod i sina ådror.

Vi vanliga skulle nog kalla det för folkmord och utrotning, men vad vet väl enkla lilla jag… Jag tycker nog att man borde ta upp detta och kalla saker för vad de är istället.

Bussen fortsatte vidare till en eminent Botanisk trädgård i Porto de la Cruz, parken var anlagd den 17:e augusti anno 1788, så många av de ursprungliga växterna hade hunnit växa till sig rejält. Klimatet på norra delen av Teneriffa passar utmärkt för denna typ av plantering.

Söta hustrun i botaniska trädgården i Puerto de la Cruz

Söta hustrun i botaniska trädgården i Puerto de la Cruz

Ett av de mer imponerande träden var en Ficus macrophylla, den var helt enorm, ett fotografi kan inte göra detta magnifika träd rättvisa, det bara måste ses på plats. Jag var mycket imponerad och rentutav tagen av denna upplevelse.

Ficus Marcrophylla, Botaniska trädgården Puerto de la Cruz

Ficus Marcrophylla, Botaniska trädgården Puerto de la Cruz

En annan läcker växt var Calliandra haematocephala, Evolutionen skapar fantastiska ting.

Calliandra haematocephala

Calliandra haematocephala

Många växter i parken kommer från andra länder och andra kontinenter. Jag passade på att fråga vår guide om det fanns några endemiska växter på Teneriffa, men det enda som fanns var en korsning mellan två frukter, jag vet inte riktigt om det riktigt räknas som endemiskt.

Efter lite eget letande på nätet har jag funnit att Jättesnokört är endemisk på Teneriffa och grannön Las Palmas.

Med bussen rullade vi vidare västerut och tog oss till Casa Abaco, detta är ett riktigt gammalt hus från 1700-talet som numera är öppet för allmänheten. Huset byggdes som en bröllopsgåva, men har efter många ägarbyten hamnat i privat ägo som inte är släkt med den ursprungliga familjen. Men av generositet är huset numera öppet för alla och envar.

Vi fick oss en guidning av lokal guide, många intressanta berättelser om huset levererades. Men jag kände att det var dags att fråga lite saker som gnagde inom mig, tex om det fanns kvar några föremål, möbler eller så från de ursprungliga ägarna, men all inredning var inköpt under mitten av 1990-talet, dock i gammal stil, men inget som var relaterat till huset.

Casa Abaco, Teneriffa

Casa Abaco, Teneriffa

Eftersom guiden presenterade huset så stolt, så kunde jag inte låta bli att fråga om han som byggde huset använde sig av slavar som arbetskraft, och det fick jag efter ett tag svaret att så var det troligtvis. Jag frågade även om det var så att han som byggde huset var del av folkmordet på ursprungsbefolkningen, men det verkade inte vara så.

Efter rundturen skulle vi se på lite lokal dans, då i klassisk stil, vi serverades sangria och dansarna kom in på scenen. Precis innan de kom in slutade anläggningsarbetena på tomten bredvid. Maken till bistrare underhållare hade jag sällan sett tidigare.

Casa Abaco, Teneriffa

Casa Abaco, Teneriffa

Men skenet bedrog, det skulle tydligen vara så att dansarna skulle se bistra och sura ut för att det skulle vara historiskt korrekt. Lite eljest, men man tar det som det kommer 🙂

Dagen hade ett stop kvar på listan, vi skulle stanna till vi katedralen i Candelaria, där finns numera statyn med den svarta madonnan.

Katedralen i Candelaria

Katedralen i Candelaria

Det fanns massor med skrönor om denna staty, men jag kände att det inte var min grej, det fick bli ett fotografi, sen jag jag och hustrun ut och köpte oss en riktigt god glass, det kände vi oss värda efter en så här lång dag.

Katedralen i Candelaria

Katedralen i Candelaria

Bussen rullade vidare söderut, solen rundade av sin dag och det var mörkt igen innan vi kom tillbaks till vårt hotell Fañabé Beach, resten av gänget väntade på oss, vi skulle intaga en gemensam middag.

Los Christianos, Teneriffa, på väg hem mot vårt hotell

Los Christianos, Teneriffa, på väg hem mot vårt hotell

Denna dag var en oförglömlig upplevelse, jag har nu lärt mig mer om Teneriffas svarta historia, dvs att ögruppens moderna historia började med ett brutalt folkmord utfört i samband med koloniseringen av öarna.

Vår guide var förträfflig, all heder till henne för en riktigt bra dag.

Go’Natt!

Nov 262014
 

*DUNS* sa det i brevlådan,

När jag kom hem från mitt arbete i fredags så låg det ett för mig okänt brev med avsändare från Rosersberg, vadan detta var min första fundering. Jag är en man som sällan öppnar min post och lade det tjocka brevet slentrianmässigt på köksbordet såsom jag oftast gör, detta med förhoppning om att min älskade hustru skulle öppna brevet och sedan berätta för mig om det innehållet var något jag skulle på något sätt åtgärda. Detta är en av mina svagheter i livet, men likt Ignatius Reilly så lever jag lite efter devisen; Är det något viktigt, så skickar de väl en påminnelse vad det lider.

Sent om sider så öppnade jag brevet, och till min stora glädje fann jag att innehållet kom från min vän Mohamed Omar, det var en helt sprillans ny novell med det mycket lockande namnet “Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet

Novellen blev liggandes över helgen, men jag stoppade ner den i min rygga då planen var att läsa novellen på min resa till Teneriffa, sagt och gjort, jag började från start, men somnade på planet, jaja, det fick bli en omläsning idag istället.

Novellen kretsar kring många för mig välbekanta miljöer, Gustavianum, Anatomiska Teatern, Rudbeck, Uppsalas studentikosa miljöer och museernas samlingar. Som en avstickare kan man lätt säga att mycket av de ting som finns på världens museer som härstammar från Egypten på det stora hela sett är stöldgods från gravplundringar, många gånger är även ursprunget helt okänt eller rentutav påhittat, allt för att finurliga nasare ville göra dåtidens forskare lyckliga, en bra story kring ett “fynd” kunde göra vilken upptäcktsresande som helst glad. Tiderna har tack och lov förändrats till det bättre.

Den härliga känsla jag fick av upplägget var lite som Faraos Cigarrer, mysterier som kretsar kring mystiken om faraos förbannelse, om riter, uråldriga kurer och självklart ond bråd död. Alla ingredienser som behövs för att bygga upp en riktigt bra novell finns där och på helt rätt plats.

Persongalleriet i novellen är riktigt bra uppbyggt, där finns poeten Simon O. Petterson som reciterar ur sitt senaste verk “Otidsenliga betraktelser på vers samt en bilaga innehållande fragment ur nattliga samtal med mig själv” (För övrigt en bok jag skulle vilja läsa). Huvudpersonen Prof. Frans Stenberg, en ung man i en gammal värld, hans manér och klädstil stammar från ca 1920. Frans mentor tillika tidigare innehavare av samma professur som huvudpersonen Frans nu innehar, dvs Tord Ranke gör entré i berättelsen genom att vara brutalt avliden.

Kyrkoherden Trude Koltrast-Bagge “Jag menar vad jag säger: Huvudet saknas!”

På det hela taget sett är denna novell riktigt läsvärd, jag uppmanar starkt alla och envar att införskaffa sig ett eget exemplar, luta sig tillbaks och njuta av Omar’s härligt flödande och målande berättelse.

Klick på länken nedan för att komma till Mohamed Omar’s inlägg om Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet.
https://nyailconvito.wordpress.com/2014/11/23/professor-frans-stenberg-och-det-stulna-gudahuvudet-ute-nu/

Lev väl och njut av livet!

Nov 252014
 

Det är inte min melodi att klaga på saker och ting, jag är väl medveten om att ibland blir det fel, och då får man ta det som det kommer, men nu tänker jag göra ett rejält undantag från detta och verkligen passa på att berätta om en upplevelse där det är total ignorans som i slutändan gett mig en riktigt dålig upplevelse.

Jag och min familj var idag på väg till Teneriffa med Ving, då till Fañabé Beach resort. Flighten skulle avgå 07:50, vilket gjorde att vi i familjen gick upp tidigt för frukost och avfärd till Arlanda, när vi väl kommer fram till Arlanda är planet försenat till 09:00. När informationstavlorna på Arlanda vid ca 08:00 berättar att vi skall gå till Gate, så lunkar i princip alla passagerare till Gate 16C. Men inget händer, klockan blir 09:00, ingen information, inte ett knyst. Flighten skjuts upp till 09:35, fortfarande inte ett knyst… Jag frågar en av dem som har hand om biljettkontrollen, de har ingen information om vad som händer…

Det är i detta läget jag konstaterar att det mest effektiva sättet att få arga kunder är genom att låta dem hänga i limbo och absolut inte berätta vad som sker.

Till slut kontaktar jag Ving via deras online-chat, frågar vad är det som sker, svaret jag får är att de inte har någon aning om att planet ens var försenat…

Ving & Thomas Cook Flight DK1801 till Teneriffa

Ving & Thomas Cook Flight DK1801 till Teneriffa

Efter en hel del väntan får vi till slut gå ombord på flight DK1801 Thomas Cook, och det som möter oss är ett flygplan som är gravt nedgånget och i desperat behov av uppfräschning. TV-skärmarna ombord är gamla platt-tv, som flimrar lite förstrött, de är för få och för långt borta. Vanliga hörlurar får man inte lov att ansluta, utan man måste då köpa en adapter för 40:-.. Kom igen, det är inte 1995 längre!

Detta kan jag dock gå med på, eftersom skärmarna ändå är undermåliga, för få och för långt bort, så är det som ingen mening med att ens försöka se på något som visas på dem. Däremot, det som var riktigt jobbigt under resan var att flygstolarna var helt nedsuttna och att betrakta som färdiga att köra på soptippen.

Mitt säte, jag sjönk ner som om jag satt i en grop, ryggstödet hade en stålbalk som tryckte mot ryggen, dvs där det en gång i tiden funnits ett svankstöd. Jag hade så fruktansvärt ont i både rumpa och rygg efter en timmes flygning, så jag var tvungen att gå en runda i planet. Min tur gick bakåt mot toaletterna, där samspråkade jag med en annan passagerare och han hade exakt samma upplevelse av stolarnas totala avsaknad av kvalité. Min hustrus säte var i samma klass, så även resten av familjens säten, detta var alltså inget som berörde en enstaka stol.

För att påtala detta för Ving / Thomas Cook så kontaktade jag återigen Ving, påtalade problemet, varpå jag fick till svar att “Det var ju synd, du kanske kan fylla i nått formulär…” Fan heller, är inredningen i flygplanet så risig, så borde Ving & Thomas Cook ta det till sig och se till att det blir fixat. Jag kan tänka mig två scenarier, ena är att de inte ens är medvetna om att inredningen är slut pga att man inte kontrollerar den (Vilket skulle vara skrämmande nog) eller att man helt enkelt skiter i vilket (vilket även det är rätt skrämmande)

Min respons var att jag lät meddela att det enda jag som kund kan göra är att berätta om problemet, dels för Ving, dels på sociala medier och bloggar, resten var upp till Ving, dvs om de vill ta till sig det eller ej.

Efter att jag påtalat detta så kom det sent omsider ett meddelande till mig att de skulle fasa ut deras gamla flygplan.

Kontentan är, är man missnöjd med något, så säg till, och säg till ordentligt, annars verkar det som om man skiter i vilket från Ving’s sida.