Feb 282011
 

Idag blir det en reflektion som jag egentligen inte vet om det är rätt eller fel att göra, men jag läste en artikel i Sydsvenskan som publicerades idag, den artikeln har bekymrat mig en hel del.

Kortfattat är artikeln, 20 frågor till Stavros Louca, en intervju med Stavros Louca. Stavros är lärare i bland annat matte och NO, dvs i Naturorienterande ämnen. Allt i intervjun börjar inledningsvis helt som vanligt, lite trevliga allmängiltiga frågor om vardagen och tillvaron som ingen egentligen bryr sig nått nämnvärt om, men sen kommer det lite mer allvarliga saker:

Vilken är vår tids största bluff?
– Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för måna lakuner (luckor) i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.

Detta svar kommer då från en NO-lärare, min största förhoppning är att det blivit nått allvarligt fel i kommunikationen mellan journalisten och Stavros.

En NO-lärare borde ha kunskap nog att veta att människorna inte kommer från aporna, människorna är mer att betrakta som en avlägsen kusin till aporna, en av flera grenar som evolutionen orsakat.

Hela grundprincipen för evolutionsprocessen bygger på att varje levande organism anpassar sig till omvärlden genom pyttesmå förändringar under väldigt långa tidsrymder. Skulle denna anpassning inte ske så hade inget levande klarat sig på jorden. Ett mycket enkelt sätt att se effekten av pågående evolution är att människan har olika blodgrupper och olika ögonfärg. Det råder inga som helst tvivel på att geografiskt avskärmade öar har utvecklat arter som enbart finns på den platsen, och så vidare, det finns gott om belägg för hur evolutionsprocessen fungerar och dess resultat.

Det råder inga som helst tveksamhet om hur utvecklingen går till och även kommer att fortsätta, däremot verkar det i detta fall vara skralt med kunskapen, eller nedlagd tid på att tillgodogöra sig den forskning som finns tillgänglig. En välutbildad praktiserande NO-lärare borde inte ha dessa luckor i sin kunskap.

Som en tragisk jämförelse, i en undersökning från i år visar att, 29% av alla Ryssar tror på fullt allvar att människan lev tillsammans med dinosaurier… det är “bara” en differens på nästan 64 miljoner år mellan att dinosaurierna slogs ut och det som vi numera kalla människa vandrade på jorden, ännu värre blir det, för 32% av ryssarna svarade att solen snurrade runt jorden. Det är tragiskt. Samma undersökning, fast från 2007 hittar du hos VCIOM.

Sen fortsätter intervjun med Stavros Louca vidare:

Vilken bok eller film återkommer du alltid till?
– Det är matte- och NO-böcker. Och Bibeln, Jag har läst Bibeln många gånger. Kan du tänka dig att i Tredje Mosebok, som skrevs 1500 före Kristus och långt före de greksika matematikerna, kan man till och med läsa om hur man räknar ut en cirkels omkrets!”

PI

Jag hoppas även detta är en grav felcitering, för Tredje Moseboken handlar mest om renlighet, ceremonier, prästers invigning, rena och orena djur, högtider och löften av olika slag, att man skall slå ihjäl bögar och att kvinnor är värda mindre än män. Inte mycket till matematik där inte.

Några få referenser som jag hittar i bibeln finns bland annat i Första Kungaboken 7:15 och 7:23  där får man lite mått på en cirkel, men inget som påminner om hur man räknar ut omkretsen, ingen matte där heller. Det skulle vara intressant att få reda på hur NO-läraren tänkt där.

För dem som undrar så räknar man ut omkretsen på en cirkel med formeln Omkrets = PI x diametern på cirkeln. Äldsta beläggen för att nån räknat på PI kommer från Babylonierna, ca 2000 år fkr, de använde värdet 25/8 som värde på PI.

Vad beror nu allt detta på, jag vet inte, men en misstanke är att NO-läraren är religiös och inte vill släppa taget om sin personliga övertygelse, för mig får han gärna tro på vad man vill, men det blir lite konstigt när man vägrar ta till sig belagd forskning. Det skulle vara intressant att få veta vad som ligger bakom allt detta.

Dagen är nu slut, jag går hem till min älskade hustru.

Feb 272011
 

Idag var det så varmt och skönt ute, så hustrun och jag tog oss en härlig promenad, det är skönt när man ser att vintern så sakteliga börjar släppa sitt grepp.

Solskenspromenix

På nyttighetsfronten har det inte blivit mycket gjort, lite gardiner och så bar jag upp de sista kartongerna med julsaker upp till vinden, nu får de stå där i nio månader innan det är dags att ta ner dem igen 🙂

Häpp!

Feb 262011
 

Idag har det inte blivit mycket gjort, älskade hustrun gick till jobbet innan jag pallrade mig ur sängen, men sen tog jag mig i kragen, åt frukost, klappade katterna och sen satte jag på mig spikskorna!

En härlig långpromenad, temperaturen låg precis över fryspunkten, bara sådär 25 grader varmare än häromdagen 🙂

Jag har ju slarvat bort laddaren till en av mina telefoner, så det blev ett besök till huvudleverantören för att inhandla en ny, passade på att hämta lite mat i samma veva, det lackade ju mot lunch.

Inne i stan hade man byggt upp en ramp där man kunde åka skidor, fast jag gick förbi, det spelades på tok för hög och framförallt urusel musik, så jag hade bara blivit irriterad om jag stått kvar och tittat, trist det där att de skall spelas skitmusik vid såna arrangemang.

Medan hustrun jobbade så gick även jag till jobbet 🙂 Ett par timmars arbete blev det innan jag gick och mötte hustrun vid bussen, sen blev det hemlagad pizza med hustrun, Jesper och Frida, gott och trevligt sällskap!

Love Generation, Melodifestivalen 2011

Det närmar sig final på melodifestivalen, denna kväll var det deltävling i Malmö, vi kikade på detta under kvällen, det är en hel del låtar som inte håller särskilt bra klass, dock är det en stunds förströelse, det är nog syftet med det hela 🙂

Go’Kväll!

Feb 252011
 

Pannan har varit djupt veckad idag, det blir så när granskning av handlingar skall utföras, ett både spännande och intressant uppdrag samtidigt som det måste bli “rätt”.

Lunta

Jag gör denna typ av uppdrag lite då och då, men varje gång slås jag av att det som jag måste granska hårdast är mitt eget arbete, för resultatet av granskningen används som underlag för beslut, så det finns ingen marginal för fel.

Feb 242011
 

Inatt har det verkligen varit myggfritt, kallt som attan, tur att jag får krypa nära hustrun så man inte riskerar att frysa, för när jag tittade på temperaturen innan jag somnade så stod silvret på -20C, det blev ytterligare svalare under natten.

Gävle 23-23 Februari 2011

En av mina kollegor hade haft -28 på sin termometer i morse, huvva!

Nu har älskade hustrun och jag ätit middag, så det är hög tid för mig att gå till köket för att baka kavring och såna där bruna bollar 🙂

Go’Kväll!

Feb 232011
 

Funderar du på middagsbjudning? Det är inte särskilt ofta jag går i de banorna, men en sak har jag lärt mig, bordsplaceringen är tydligen viktig för många värdar. För min del passerar nog det mesta, uppdraget att underhålla gästerna ligger ändå på dem som är gäster, så då är det bara att anpassa sig till läget.

Redo för fest!

Som karl blir man då oftast placerad mellan två damer, en till höger och en till vänster, att en av dessa är ens bordsdam är känt, frågan är nu bara vilken, den högra eller den vänstra? Vem är det som jag skall ägna mest uppmärksamhet under middagen?

Svaret brukar ge sig av sig självt, för sitter man och pratar mycket med damen till vänster så kan det lätt komma kommentarer typ “Sitt inte där och vänstra”

Det är damen till höger som är bordsdamen, så inget vänstrande vid bordet! Skulle det vara så att man får väldigt pratglada damer på båda sidor om sig, så kan man bjuda in på trekant, dvs samtal mellan tre personer vid bordet, viktigt är dock att man inte sprider split vid bordet.

Det är inte lätt det här med vett och etikett.

Go’Kväll!

Feb 222011
 

Ännu en ny dag, man får vara glad för dem varenda en. Idag hade jag inplanerat ett möte på NTNU med två studenter som arbetade med arkitektur, jag samtalade med dem om ljus och tekniken kring detta, ett mycket givande samtal. Sen var det ett stort plus i kanten att de byggt en makalöst fin modell. Det är i dessa tider vanligt att arkitekter gör en 3D ritning med massa rendreringar, men en modell, det slår all modern teknik med hästlängder.

Efter mötet traskade jag iväg mot närmsta hållplats för flygbussen, det byggs massor i Trondheim just nu, en del av genomfarten genom stan skall grävas ner i backen, detta är ett gigantiskt jobb, ett stort antal fastigheter kring Rosenborg har evakuerats för att säkerställa att ingen kommer till skada under bygget.

I väntan på flygbussen, Trondheim

Nu höll jag nästan på att missa flygbussen, den var på god väg att köra förbi hållplatsen innan jag fick stopp på den. Tydligen skulle jag ha vinkat in bussen för att chauffören skulle förstått att jag ville åka med, att jag stod vid hållplatsen för flygbussen, med en resväska var tydligen inte nog för att chauffören skulle kunna räkna ut att jag ville åka med flygbussen…

På Vaernes flygplats blev det lite krångel i säkerhetskontrollen, jag hade för mycket skräp med mig i ryggsäcken, och deras genomlysningsmaskin klarade helt enkelt inte av att “se” vad jag hade i väskan, men jag hjälpte till, tömde ur min väska, och efter det gick allt bra.

Flyget som skulle ta mig till Oslo

Det var lite skumpigt på väg ner mot Oslo, men man är ju rätt van vid det här laget. I Oslo blev det en rätt kort väntan innan det var dags att kliva på nästa plan, nu med siktet inställt mot Arlanda.

Gardemoen

All restid är rätt trist, det är svårt att göra nått vettigt av all denna tiden, som bäst kan man kontemplera tillvaron, det kanske är bra att även sådan tid finns. Jag hade gjort ett enda inköp på flygplatsen, två askar med IFA Pastiller, detta är en delikat liten Norsk pastill som faller mig väl i smaken.

Nu var det nått konstigt med dessa, jag tror att de måste varit frusna, för pastillerna föll i bitar när man la dem i munnen, som om de frusit sönder. Det är ju bistra tider nuförtiden 🙂 Men smaken var som den skulle, och det är grejer det!

IFA Pastiller

Nu är jag hemma i Gävle, älskade hustrun hämtade mig vid stationen, skönt, för då slapp jag gå i kylan hemåt. Med detta drar vi igen gardinen för idag, klockan har hunnit bli sena kvällen igen, imorgon är en ny dag med nya utmaningar.

Tjingeling!

Feb 212011
 

En god natts sömn senare var det dags att kliva ur bingen på Hotel Nova i Trondheim, jag pallrade mig bort i korridoren till hissen som tog mig ner till frukostmatsalen, stilla undrade jag om jag var ensam på hela hotellet, för jag såg inga andra gäster igår, och absolut inga andra gäster i matsalen, inte ens något tecken på att någon annan hade varit där före mig heller, man brukar se det om någon skurit i limporna, men inte ett tecken alls.

Frukost, Hotell Nova, Trondheim

Dagens första uppdrag var ett servicebesök på Sjöfartsmuseet, det var en grej som gått sönder, och jag passade på att åtgärda detta när jag ändå var på plats.

Utanför Sjöfartsmuseet i Trondheim, eller rättare sagt Bakom museet finns en staty där alla tusende som förlorades till havet under 2:a världskriget blivit hedrade i Kristofer Leirdals monument “Mange skip og sjøfolk kom aldri i havn”. Detta är en av avigsidorna med havet, det är starka krafter som kan släppas lös, havet skall bemötas med respekt. Jag filosoferade en stund vid statyn innan mannen med nyckeln till museet kom gående.

Mange skip og sjøfolk kom aldri i havn. 1982 Kristofer Leirdal

Dagens huvudnummer, efter morgonens enkla uppvärmning så hade jag åtagit mig att hålla en föreläsning på NTNU, Norges Teknisk-Naturvetenskaplige Universitet. Här i Trondheim har de bland annat en utbildning i Musikkteknologi. Under min 4 timmars föreläsning betade jag av ett par av mina bravurnummer, Utställningsteknik i ett längre perspektiv, dvs hur får man saker och ting att fungera över längre tidsperspektiv. En sektion avhandlade nått så trivialt som signaldistribution.

Jag brukar försöka hålla denna typ av föreläsning som en form av kombinerat samtal mellan studenterna kombinerat med stora mängder bildexempel och erfarenheter från verkliga livet, det brukar vara en framgångsrik väg att gå.

NTNU, Trondheim

Under lunchpausen tog jag mig en promenix i närområdet, jag var inte så värst intresserad av mat, magen stökade lite, borde dra ner på kaffet, men jag shoppade loss på en Center 🙂 I Norge finns nått som jag verkligen saknar, nämligen el-bilar i större kvantiteter. Hade jag haft ekonomi till det, så hade jag omgående inhandlat mig en el-bil.

ELBil, Trondheim

Efter lunch fortsatte dagens föreläsning på NTNU, nu med en 4 timmars workshop, det är den enklare delen av uppdraget, först handlar det om att ge ut ordentliga och vettiga uppgifter, sen svara på alla frågor som dyker upp, efter det är det bitvis rätt soft, men även i detta moment försöker jag inleda till samtal med studenterna, det brukar ge bra resultat.

Föreläsning NTNU, Trondheim

Framemot 19 tiden så var dagens arbete avklarat, lattjo lajban väskan med prylar packad. Jag la in allt på hotellrummet för att sedan bege mig till Trondheim Mikrobryggeri, där blev det middag, gillar deras vegburgare, och härligheten sköljdes ner med en pale ale, självklart bryggd på plats.

Trondheim Mikrobryggeri

En god vän höll mig sällskap till maten, det är rätt trivsamt att ha bekanta lite här och där, för det är rätt trist att taga sig en öl helt alena, blir lite tragiskt så att säga.

Inne på Microbryggeriet bryggs ölen på plats, bredvid mitt bord står de stora kopparkärlen, det är så här öl skall avnjutas, färskare blir det inte.

Trondheim Mikrobryggeri

Det är nu dags att runda av kvällen, min snörvliga hustru ligger hemma och hostar sig både blå och gul, jag hoppas att hon kryar på sig snart, inge kul med så rejäla förkylningar.

Imorgon har jag ett uppdrag som skall skötas, ett litet möte, sen blir det hemresa till Gävle igen.

Go’natt!

Feb 202011
 

Idag, Söndag begav jag mig ner till jobbet efter lunch för att förbereda morgondagens jobb. Innan jag gick dit var jag ute en sväng med kallelse till villaföreningens årsmöte, ett underbart väder rådde ute, helt perfekt.

Ett par timmar senare var jag färdig med alla förberedelser, stapplade  ner mot stationen för att ta mig med tåg ner till Arlanda Flygfält.

Stationen, Gävle

Min tanke var att jag skulle ha köpt bilagan till expressen, den med morden i midsommer, men jag lyckades inte med detta, för efter att jag passerat alla säkerhetsspärrar, så fanns det ingen butik som hade den bilaga jag ville ha, jaja, det går att beställa filmerna på nätet, skall be hustrun om hjälp med detta.

Terminal 5, Arlanda

Inne i Terminal 5 på Arlanda finns ett konstverk som jag personligen tycker är lite misslyckat, varje gång jag går förbi det så slås jag av att det inte går att se bilderna under kvällstid, detta för att det helt enkelt är mörkt ute. Jag hade gjort detta på ett annan sätt så att konstverket skulle gå att se oavsett tid på dygnet, för idén är det inget fel på, bara genomförandet.

Efter inte alltför lång väntan fick jag kliva på planet, idag var det direktflyg till Trondheim, skönt att spara in mellanskuttet via Oslo denna dagen.

Arlanda, på väg till Trondheim

Det skall väl erkännas att jag somnade en stund under den korta flygningen, vädret var lugnt, så var även flygningen. På Vaernes väntade flygbussen, så efter att jag hämtade min lilla väska på bandet så blev det en tur in mot Trondheim och kvällens vila.

Bagageband, Vaernes flygplats

Jag återvände till ett av mina favorithotell i Trondheim.  Nova Hotell Kurs og konferanse är enkelt men funktionsdugligt, lite av ett “Brukshotell” ett hotell som uppfyller de basala kraven, en bra säng, bra toa, stilla och lugnt samt till en billig penning. Här finns inget lull-lull eller krims-krams, ett enkelt och bra hotell helt enkelt. Vill man gå på Bio eller hålla konferens, så gör man det i samma hus, praktiskt och bra.

Rum 612, Hotell Nova, Trondheim

Uret är nu mycket, jag skall slå en pling till hustrun, sen blir det till att sova, imorgon blir en intensiv dag.

Go´Natt!

Feb 192011
 

Idag var det dags för en milstolpe i mitt liv, jag hade det på känn redan tidigt på dagen, nu skulle det bli en makalös upplevelse, denna kväll var det inbokat konsert med ingen mindre än M.A. Numminen. Arenan var Maxim, dvs den byggnad som tidigare var den södra stationen i Gävle. För länge sedan, fram till 1933 hade Gävle två stationen, en på norra sidan av Gavleån och en på södra sidan av Gavleån.

I huset inryms numera Maxim, en arena för konserter och nöje, och det var här M.A. Numminen klev upp på scenen vid klockan 20:00. Stämningen i lokalen var god, några var lite småberusade men ändå inte så illa störande. M.A. tog ned dem med en van han till en lugn nivå, imponerande .

M.A. Numminen, Maxim Gävle

Vi fick åka med på en resa genom finska svårmodet sett ur tangons synvinkel, hans säregna musikstil, ett signum som inte går att ta miste på återfanns i varje låt. Ibland undrar jag om han driver med oss, hur mycket är allvar, hur mycket är genialitet och hur mycket är genialitet, jag har ingen aning, enda jag vet är att det är en fantastisk upplevelse.

M.A. Numminen, Maxim Gävle

Mellan låtarna kom alltid ett tack i form av “Tack Människor”, vilken underbar fras, Tack Människor. Numminens vapendragare Pedro Hietanen takterade dragspel och klaviatur, dock saknade Pedro en riktig flygel och fick hålla sig till en liten synt, för oss som lyssnade märktes ingen skillnad, men det kom upp som ämne vid ett flertal tillfällen under konsertens gång. Pedro var även duktigt förkyld, fast när det nu är proffs på scenen så löstes även det.

Då de “bara” var en duo denna kväll, så blev det tyvärr inga av M.A.’s mer rockiga låtar, det blir lite svårt att få till det på bara två personer, men vad gör väl det, vi fick höra klassiker som “Katten också”, “Jag har sett fröken Ellen i badet” och självklart hans tolkning av “Som en gummiboll”. Den senare var för övrigt lill-babs först med att sjunga i Sverige (1961). Men Numminens tolkning är helt obetalbar.

M.A. Numminen, Maxim Gävle

I ett intensivt nummer spelades det visp på telefonkatalog, självklart följt av en mustig berättelse om hur den tekniken kom till. I andra nummer kom banjon fram, en rätt säregen spelstil presenterades, lite udda, men det fungerar ju så bra.

Efter att konserten inklusive extranummer var avklarade berättade M.A. att denna konserten varat över 30 minuter längre än vad det brukar ta, stämningen var god, likaså samspelet mellan scen och salong, det är grunden för en makalös upplevelse!

Sinnet är nu fyllt med ytterligare ett minne, ett oförglömligt sådant, en barndomshjälte som jag bara hört på radio och skiva finns nu på riktigt!

Go’kväll!

Feb 182011
 

Efter dagens intensiva jobb, rätt nöjd över att jag lyckats få undan mängder med e-post som bara blivit liggande, så traskade jag hem till min krassliga hustru. Vi satt och pratade en liten stund, sen rullade jag iväg för att hämta god mat.

Uppe på söder där vi hämtar mat lite då och då stod det idag en bil ställd på tvären över en drös platser och halvvägs upp på trottoaren, motorn var på, bilen stank av sura avgaser, medan förare och passagerare stod ute och tittade på hämtmenyn. Föga brydde de sig om att deras bil förpestade omgivningen.

Tomgångskörning

Självklart gav jag dem en uppsträckning och sade till dem att stänga av bilen, dels för att tomgångskörning inte är nån större höjdare, men även för att det stank för djävligt om de avgaser som bilen puttrade ut. Jag kan säga att föraren inte blev särskilt glad, sur som fan gick hon och stängde av bilen. Jag beställde min mat, gick sen in till affären för att handla lite tillbehör och kom sedan åter för att hämta upp min påse med hämtmat.

Ja, då stod bilen återigen på tomgång, nu med sina resenärer inne i bilen, jag stod en stund för att se hur länge de tänkte förpesta omgivningen, och en sådär 5 minuter senare stängde de av bilen… Jag traskade iväg till vår lilla bil, fick en högljudd tut när jag passerade, fast det struntade jag i. Orden v*tt skr*p passerade genom sinnet, men det är inget att bry sig om.

Maten slank gott ner hemma hos hustrun, hon är på bättringsvägen, men ännu inte helt återställd, hoppas hon kryar på sig.

Go´kväll!

Feb 172011
 

En hysterisk dag, långa möten, men samtidigt givande, och så lite god lunch på Lotus! Jag börjar mer och mer inse att jag är en enorm vanemänniska, variationen på det jag gör är rätt begränsad, känns som om livet består av en massa små repriser…

Något försenad kom jag hem till min snörvlande hustru, hon hade knappt fått sova nått den gångna natten, och inget under dagen heller, jag tyckte riktigt synd om henne. Men vad jag förstått så är det många arbetsplatser landet runt som är som rena sanatorier, det hostas och snörvlas lite här och där.

Fullmåne över Brynäs

Det är rätt friskt ute nu, fullmåne och stjärnklart borgar för kalla dagar och nätter, så är det verkligen, det är inte ett mygg så långt ögat ser, därav fina uttrycket “myggfritt” 🙂 Efter min lilla reflektion av vädret så hoppade jag in i bilen och begav mig till affären, det var lite saker som jag behövde för att klara av att laga mat till kvällen. Hustrun skulle få fransk fiskgratäng med kokt potatis, ett tag funderade jag på att göra lite skirat smör, men det behövdes inte enligt hustrun.

Och så dagens stora begivenhet, min fader Sven fyller 81 år idag, det är en aktningsvärd ålder, men han är still going strong! Jag hade tyvärr ingen möjlighet att åka ner till Skåne denna gången, men i sinnet var jag och hustrun på plats!

Dagen är nu slut, hustrun är utslagen, vi hoppas att natten blir lugn med god sömn och fina drömmar.

Go’natt!

Feb 162011
 

Det har varit skönt att få vara hemma i stan ett par dagar, jag har sanningen att säga inte varit särskilt effektiv hemmavid, desto mer blir det gjort på jobbet.

Dagen till ära så fick jag mig en lunchdate, Frida hade tid över och gjorde mig sällskap ner till Sakura, gott som vanligt, men jag måste verkligen lära henne att äta med pinnar, det ser lite skojigt ut när sushibitarna åker in i kakluckan med hjälp av fingrarna, ok, det kan väl gå som handmat, men ändå, det skall ju vara pinnar med i leken så att säga.

Frida med Sushi!

Jag mulade med stor glädje i mig en vanlig 12’a veg sushi, gott, undrar hur länge detta missbruk skall hålla i sig 🙂

Veg sushi

Min älskade hustru, hon hostar och snörvlar och hostar och snörvlar, stackarn får knappast sova på nätterna för denna hemska snuva som drabbat henne, jag hoppas att hon blir bättre i röret och förkylningen släpper, jag önskar jag kunde göra nått för henne, men det enda jag kan göra är att vara omtänksam.

Go’kväll!

Feb 152011
 

Efter genomgången hälsokoll för ett tag sedan, med klämning på diverse ställen, och en liten extra koll inför förnyandet av mitt körkort så var det idag dags för mig att göra sista åtgärden, nämligen fotografering och signatur. Att jag byter körkort beror enbart på att jag har ett par tyngre behörigheter, för att få behålla dessa skall man genomgå en kontroll innan man fyllt 45 år.

Så här i Gävle så beger man sig till Trafikverket, de ligger i IT-Huset längst upp på kyrkogatan. Entrén är inte så lockande, men genom dessa dörrar har många körkortsaspiranter gått för att skriva teoriprov, en del har säkert fått lämna med glädje, andra har fått komma tillbaks för att prova igen. För min del så var det inte så allvarligt denna dagen.

IT-Huset Gävle

Upp för trappan 1 våning, och så hittar man Trafikverkets hytt för förarprov, där inne möts man av trevlig personal, nu hade jag tur som kom när det inte var någon annan verksamhet på gång, så jag blev omgående hänvisad till nästa anhalt..

Trafikverket, Gävle

.. som då är en blå kiosk, helt enkelt en helt automatiserad fotoautomat. Nykammad, rakad och fin klev jag då in i maskinen.

Fotoautomat, Trafikverket Gävle

Och så här går det hela till, man sätter sig ner på stolen, justerar den så att ögonen kommer i höjd med kameran, det finns fina passmärken man kan hålla sig till. Sen knappar man in sitt personnummer på skärmen, bra är då om man kan detta nummer, följt av ett enkelt klick på “OK”, ännu så länge verkar detta hanterligt.

Fotoautomat, Trafikverket Gävle

Sen tas då 3 bilder i lugn takt, allt blir av förklarliga skäl inte bildskönt, men det har inte så stor betydelse i sammanhanget, det är dock bara ett körkort vi talar om. Fast bilderna ser misstänkt snarlika mot mitt befintliga körkort, så jag undrar lite över vitsen med att ta nya kort, jaja, vi får ta det som det kommer.

Bildsköne Gemzell

“Bildsköne”, det åsyftar epitetet på en av Sveriges mer kända dynamitarder, Bildsköne Bengtsson, tycker det är ett skoj artistnamn, nåväl, åter till ämnet, efter att de tre bilderna tagits så presenteras en skärm med de tre bilderna. Under bilden så visas en exempelbild, och så uppmanas man att; “Tryck på den bils som bäst överenstämmer med exempelbilden.”

Ingen av mina bilder såg ens i närheten ut som fruntimret på exemplet, visste inte hur jag skulle förhålla mig till det hela, så jag chansade och tog bilden till vänster 🙂

Nytt körkort på gång!

Och därmed var jobbet i kiosken färdig, nästa steg blev att legitimera mig samt skriva min signatur på ett papper, så var allt klart, jag kunde i lugn och ro gå på lunch, om några dagar kommer ett REK till brevlådan med mitt nya körkort.

Det enda jag tycker är lite konstigt, det är att körkortet inte innehåller nån som helst digital information som jag kan använda för att legitimera mig, detta hade varit bra för att slippa massa andra kort i plånboken, det hade varit en befrielse att få använda mitt körkort för att få bonus på ICA, Coop, IKEA, SAS och allt annat som fyller plånboken helt i onödan. Men det kanske tillhör framtiden, vi får se vad som sker.

Häpp!

Feb 142011
 

Jag och hustrun har en liten sidoverksamhet, eller rättare sagt en ren förmedling av Renkött från årets slakt av renkalv, det brukar bli ett gäng renar som vi levererar varje vinter, allt är naturligtvis i sin ordning med riktig slaktare, styckat märkt och klart, inget fuffens här inte.

Idag var det då dags för oss att sköta om årets leverans, jag och älskade hustrun hämtade upp kartongerna med renar, sen bar det iväg på en distributionstur runt staden med omnejd, det tog oss nån timme innan vi var klara, men mot slutet av resan så låg det en ynka kartong kvar i bilen.

Sista renen

Vi gjorde även en god gärning idag, för under vår tur så träffade vi Aino, stackarn skulle lasta på ett gigantiskt paket på sin cykel, men vi lastade in allt i vår bil och körde hem det till henne, tok vore det väl annars 🙂

Ja, det var väl det som den här dagen bjöd på.