May 272014
 

Idag har jag varit med om ett litet äventyr som jag länge hoppats att jag skulle få genomföra, det är väl egentligen inte en särskilt stor grej, men på vägen hem till Sverige så tog jag och min kollega en svängom till Nordkapp. Stenkasten här i Nordnorge är betydligt längre än på många andra ställen i världen 🙂

Jag skall ta och börja resan lite i förtid, strax efter midnatt, innan jag somnade, vid ca 00:30, så lyste midnattssolen så fint, denna bild är tagen på mitt hotellrum i Karasjok.

Midnattsol i Karasjok

Midnattsol i Karasjok

Bilen hade vi lastat redan under gårdagens eftermiddag, så vi hade mest bara till att äta frukost för att sedan rulla iväg de 26 milen norrut.

Karta Karasjok till Nordkap

Karta Karasjok till Nordkap

Milen rullade förbi en efter en, i princip var det helt öde fram tills att vi passerade Lakselv, en hel del ren sprang runt kring vägarna, men nu är man så blaise att man knappt reagerar på dem längre, fast man får ta det lugnt så inget tok sker.

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

    På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

På vägen mellan Karasjok och Nordkap

Vad är det nu som är så fantastiskt med Nordkap (Nordkapp på Norska), egentligen ingenting, mer än att det är en upplevelse att få varit där. Nordkap har tidigare setts som europeiska fastlandets nordligaste punkt, men det är rätt uppenbart att så inte är fallet, främst för att Nordkap ligger på Magerøya som är en ö.

Inte ens på Magerøya är Nordkap den nordligaste punkten, men men, nu skall man inte komma dragandes med fakta och förstöra en bra upplevelse 🙂 Nordkap har så mycket historia som är värd att berätta.

En av de stora upplevelserna, i alla fall för mig, är tunneln ut till Magerøya, den går drygt 200 meter under havsytan mellan fastlandet ut till ön, jag har inombords lite svårt för det här med tunnlar under vatten, men det är bara att bita ihop under de nästan 7 km som det tar att komma igenom tunneln.

Nordkap tunneln

Nordkap tunneln

Infarten ser så oansenlig ut, men det är rejält fuktigt av kondens inne i tunneln, och så var det ju det där med 212 meter under havet…

Nordkap tunneln

Nordkap tunneln

Man ser det inte på bild, men det är rejält brant neråt, sen en kort bit platt därefter bär det av uppåt igen. Sitter man inne i bilen så märker man inte av detta, för man har inga externa referenser att förlita sig till. Enda jag såg var att nödkioskerna lutade rejält, jag antar att det var dem som stod rakt och att det var jag som lutade 🙂

Nordkap tunneln

Nordkap tunneln

Efter att ha kört genom flera tunnlar och upp på fjället, ner i dalar och upp för nya fjäll, tittat på renar så kom vi äntligen fram till entréporten på Nordkapp, japp det är avgift för att komma in på området. Jag kan verkligen förstå att det kostar att driva en turistanläggning in the middle of nowhere. Prislappen är 245 Norska kronor per person.

Entréavgift till Nordkap

Entréavgift till Nordkap

Efter att vi betalt våra entréavgifter så körde vi upp den sista biten upp till besökscentret. Det var rätt lugnt nu när vi var här, men som jag förstått det så är värsta dagarna 9-10 juli varje år, jag misstänker att det sammanfaller med att midnattssolen är som starkast på natten de dagarna, då lär det vara tusentals på plats här på Nordkap per dag.

Ingång besökscentret Nordkap

Ingång besökscentret Nordkap

Inuti besökscentret finns det en shop med massor med grejer av alla de möjliga och omöjliga slag, det gäller ju att dra in stålar till verksamheten 🙂 Min tanke var att besöka shoppen sen när det viktiga var klart, dvs att gå ut på knallen och titta på härligheten.

Besökscentret Nordkap

Besökscentret Nordkap

En mäktig vi öppnar sig utanför glasdörrarna, vädret är helt strålande vackert, vad mer kan man begära. Många som kommer till Nordkap får bara uppleva dimma, blåst, regn och rusk, men jag lyckades pricka in helt rätt dag för mitt besök!

Nordkapsplatån

Nordkapsplatån

Globen som är signum för Nordkap är magnifik, den passar verkligen bra in i miljön, trots att jag ägnade en hel del tid åt att försöka reda ut vem konstnären bakom globen är, så har jag inte lyckats hitta någon trovärdig källa på detta. Nåväl, en tanke är skickad innehållande uppskattning.

Nordkap - Stefan Gemzell

Nordkap – Stefan Gemzell

Självklart skulle det tas en bild av mig när jag betraktar tillvaron, jag undrar just hur många 100.000 snarlika bilder som tagits här vid Nordkap.

Ett litet praktiskt problem, solen var så stark så mina fotokroatiska glasögon blev så svarta att jag knappt såg nått 🙂 Jaja, man kan inte få allt.

Vi tittade en stund på turisterna medan de avlöste varandra, i en aldrig sinande ström av upptäcktsresande. En del hade cyklat hit, andra kört traktor, några vandrat från senegal andra landat med fallskärm, fantasin för att göra sin inre resa tycks aldrig ta slut 🙂

Nordkapsplatån

Nordkapsplatån

Inne i besökscentret fanns även en grotta, det var egentligen såvitt jag förstod det en gammal del av besökscentret där man tidigare kunde se ut över havet, men numera var fönsterna igensatta och grottan var numera en plats för ett ljus och ljudspel, det hela kändes mycket malplacerat och hade egentligen inget att tillföra kring Nordkap.

I gången ner till grottan fanns dioramor där man kunde se tidigare upptäcktsresandes “strapatser”, även detta kändes väldigt föråldrat.

Nordkap, Gången ner till "grottan"

Nordkap, Gången ner till “grottan”

Nordkap, Dioramor i gången ner till "grottan"

Nordkap, Dioramor i gången ner till “grottan”.

Till slut kom man ner till “grottan”, jag vet inte riktigt vad jag skall säga, men det kändes väldigt malplacerat. Jag fick mest en “New Age” känsla av det hela.

Nordkap - Ljus och Ljudspel i Grottan

Nordkap – Ljus och Ljudspel i Grottan

Vi vandrade vidare och kom sen in i ett rum med en tidslinje över Nordkap, det var betydligt mycket mer intressant att få en rejäl dos historia serverad.

Nordkap - Tidslinje

Nordkap – Tidslinje

För att ta sig tillbaks till besökscentret fick man gå tillbaks genom gången, där såg jag ett litet krypin som var dedicerat till kung Chulalongkorn som besökte Nordkap 1907, det måste verkligen ha varit ett rejält äventyr för honom att ta sig ända från Thailand till Nordkap.

Kung Chulalongkorn besökte Nordkap 1907

Kung Chulalongkorn besökte Nordkap 1907

På vägen till en av de stora filmsalarna visades ett diorama med några av de fågelarter som fanns kring Nordkap, nu är detta så pass långt norrut, så utbudet på fåglar är rätt begränsat.

Fågelarter vid Nordkap

Fågelarter vid Nordkap

Vi passade på att ta oss en fika innan filmen i stora filmsalen skulle starta. Filmen som sådan var… jag vet inte vad jag skall säga… den var välproducerad men totalt ointressant, mest för att den hade som syfte att marknadsföra Nordkap, fast vad är då meningen med att visa filmen på Nordkap? Turisterna är ju redan på plats.

Jag gjorde en snabbvisit in i souvenirbutiken och köpte två kylskåpsmagneter, sen blev det en liten tur utanför för att titta på en av konstinstallationerna som hamnat lite vid sidan om, detta är “Fredsmonumentet Världens barn”

Nordkap - Fredsmonumentet Världens barn

Nordkap – Fredsmonumentet Världens barn

Rastlösheten började göra sig påmind, vi hade många mil kvar att köra idag, men en sak som jag tycker är lite extra kul är att mången besökare lagt tid på att stapla stenar på varandra lite här och där.

Nordkap - Staplade stenar

Nordkap – Staplade stenar

Vi satte oss i bilen för att rulla vidare söderut igen, men vi fick stanna till efter en ca 20 minuter för att ta en bild på den fantastiska naturen, är det inte vackert så säg.

Vy strax söder om Nordkap

Vy strax söder om Nordkap

Det är ju en liten bit att köra mellan Nordkap och Karesuando, men vi betade av mil efter mil, tankade upp i Alta och rullade vidare. Med oss på resan hade vi radioteatern av Liftarens Guide till Galaxen, så vi hade att göra när samtalen periodvis sinade 🙂

Karta Nordkap till Karesuando

Karta Nordkap till Karesuando

Med detta får vi nog anse att denna dagen är avslutad och klar.

Go’natt.

May 102014
 

Idag har det varit lite aktivitet i humleholken, framemot sena eftermiddagen surrade det till i högtalarna, det var ett ljud som inte gick att ta miste på, en glad drottning kontrollerade ifall min holk kunde vara ett bra ställe att etablera en koloni i.

Inne i Humleholken

Inne i Humleholken

Vi får se hur detta artar sig, men jag har gott hopp om en fortsättning på detta.

Lev väl!

May 042014
 

Detta är en enklare samling av mina BitStrips, en form av karikatyr av sig själv. Alla bilderna är en form av reflektion, eller situation som jag på något förvirrat sätt då i stunden kände var en bra grej. En del är relevanta även utanför sin kontext, medan andra blir helt obegripliga utanför sitt sammanhang, men man får helt enkelt ta det som det kommer 🙂

Då kör vi igång kavalkaden med Bitstrips!

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

Bitstrip Stefan Gemzell

May 042014
 

Gävle har äntligen fått en östafrikansk restaurang, det innebär alltså mat från Etiopien/Eritrea. Jag kände mig som ett glatt barn när jag och älskade hustrun gick från Brynäs ner på stan, detta var dagen då jag skulle få njuta av Injera med alla goda tillbehör i Gävle.

På grusgången hemma passade jag på att beundra ett par penséer som strävsamt växer i vårt grus, imponerande.

Penséer i gruset

Penséer i gruset

När vi väl var framme på East Africa, det ligger i gamla “Lucky Bar’s” lokaler på Hattmakargatan 4C här i Gävle.

East Africa Gävle

East Africa Gävle

Jag och söta hustrun är nu vana vid den Etiopiska/Eritreanska maten, så vi var spända på hur kvalitén kunde vara på detta nya vattenhål i Gävle.

Anne Catrine på East Africa i Gävle

Anne Catrine på East Africa i Gävle

Maten beställdes och kom in efter en liten stund, förväntan var stor. På bilden nedan kan man se min mat, i botten Injera och sedan maten utlagd uppå.

Veg Etiopisk/Eritreansk mat

Veg Etiopisk/Eritreansk mat

Jag var mycket nöjd med min rätt, hustrun hade nog önskat en mer mix-talrik, men var nöjd ändå.

Injeran hade en mycket god syrlighet, något som jag själv inte lyckats få fram under alla de gånger som jag själv lagat Etiopisk festmåltid. Smårätterna var bra balanserade, kanske lite milda i kryddningen, men riktigt bra.

East Africa Gävle

East Africa Gävle

Vi kommer garanterat komma tillbaks till East Africa, det är väl värt ett besök.

Go’Kväll!

May 032014
 

Gävle har länge varit utsvulten på restauranger, eller rättare sagt, det finns massor med restauranger men alla envisas med att servera mer eller mindre samma saker i tid och otid. Nu har vi äntligen fått en Indisk restaurang, den har vi längtat länge efter.

På söder ligger då Namaste, en restaurang som drivs av ett gäng som även driver Indiska restauranger på andra orter.

Jag och hustrun skulle premiärköra denna restaurang denna kvällen.

Veg Thali, Namaste Gävle

Veg Thali, Namaste Gävle

För att få en bra provkarta på hur maten var så tog vi in var sin Thali, det är ett antal smårätter på fat. Jag passade även på att ta in en papadum som förrätt.

Skall jag vara helt ärlig så blev jag lite fundersam när mitt papadum kom in, det var inte hemlagat utan ett halvfabrikat, det är inte riktigt vad man förväntar sig av en restaurang.

Maten då, jo, en sak som vi båda reagerade på var att våra fat var kalla, det gör att maten kallnar riktigt fort, Indisk mat bygger på att det finns en värme så att smakerna kommer fram ordentligt, här svalnade maten riktigt fort vilket inte allt är bra. Den Pakora som fanns på tallriken var knappt rumsvarm.

Till maten serverades även ett vitlöks naan, det brukar vara riktigt gott. Det naan-bröd vi fick in var hemlagat och såg fantastiskt ut, men det var tyvärr inte färdiglagat och var lite väl degigt inuti.

Mix Thali, Namaste Gävle

Mix Thali, Namaste Gävle

Min vegetariska Thali var bortsett från att den var nästan rumsvarm helt ok, bönorna i en av grytorna var inte färdiglagade, detta kändes på smak och konsistens. Min hustrus Thali bestod enbart av torra rätter, jag förstod på henne att det blev lite svårt att få ner maten när det inte finns någon sås alls att tillgå. Det var helt enkelt en olycklig kombination av smårätter. Alla rätter på den vegetariska Thali’n var såsiga rätter, vilket är en bättre lösning.

Vi hade ett litet prat med serveringspersonalen, de var fantastiskt trevliga och verkade plocka upp våra reflektioner.

Det blir säkert fler besök, för man skall inte döma ut en nyöppnad restaurang vid första besöket, speciellt inte direkt efter öppning, men skall de uppfylla vår måttstock på Indisk mat så bör de se till att maten är varm, tallriken/brickan är varm så att inte maten kallnar, inga halvfabrikat på papadum, kombinera mix-rätterna så att de inte enbart är torra rätter, samt att de till att naan-brödet är färdiggräddat, ja, och även bönorna i den där böngrytan som fanns på min Thali.

Det var alles för denna dagen.

May 032014
 

Det var inget rekord för mig idag, bara 4 landningar på 1 dag, mitt rekord på 5 landningar på 1 dag kvarstår ohotat 🙂

Klockan ringde ca vid 5 tiden, ljust ute, det kommer att bli midnattssol i Alta från ca 18:e maj, men redan nu är himmeln ljus under hela natten. Snön har gjort en snabb återvisit, det är bara att hoppas att det inte snöar hemma i Gävle. Fast å andra sidan har det gjort det i dagarna som varit, jaja, det är snart sommar 🙂

Världen sett från Alta

Världen sett från Alta

På Alta flygplats parkerade vi bilen på långtidsparkeringen, gick de ca 30 meterna in till terminalen och raskt genom säkerhetskontrollen och en stundande frukost. Det är helt klart en stor fördel med små flygplatser, transfertiderna är i princip obefintliga. Samma manöver på Arlanda hade tagit ca 45 minuter.

Alta Airport

Alta Airport

Resan som sådan var inte någon större överraskning, vi flög från Alta till Tromsö till Gardermoen och fick sen vänta där ett par timmar innan sista flyget gick till Arlanda.

Planet mellan Alta, Trömsö till Gardermoen

Planet mellan Alta, Trömsö till Gardermoen

Planet mellan Gardermoen och Arlanda

Planet mellan Gardermoen och Arlanda

Vi i sällskapet skildes åt på Arlanda, jag och min kollega Thomas tog tåget från Arlanda upp till Gävle, där mötte min söta hustru upp, återseendet var riktigt kärt!

Det var denna resa, men projektet är inte klart än, det kommer en fortsättning.

Häpp!

May 022014
 

Vi är framme vid den 2:a Maj, detta var sista arbetsdagen i Karasjok, på det hela taget sett har allt gått enligt planen, till och med bättre, vilket jag tycker är mycket trevligt.

Från gårdagens inlägg, om minolyckan i Karasjok 1945, här kommer den utlovade bilden på minnesstenen som finns inne på Sapmi Park området.

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

En skojig sak i projektet är en dimridå-skärm där det projicerad video, det ser riktigt bra ut när det fungerar, och det ligger på mitt bord att skaka liv i den anläggning som producerar dimridån. Delar av den anläggningen är lite diffust dokumenterad, så jag har mest ägnat dagen åt att titta in i burkar som ser ut såhär.

Styrelektronik dimridå

Styrelektronik dimridå

Efter någon timme så var det full fart i grejerna igen, jag och mina kollegor löste de sista bitarna och resultatet var gott.

Dagens fika, japp, vi försöker fika ibland, bestod av en lefse, denna magnifika Norska delikatess. Skämt å sido, det finns många softers lefse, en del är helt ok, andra är mindre ok. Denna variant var hårt konserverad och avsedd att finnas på butikshyllan under lång tid, egentligen borde jag försöka få tag på hemlagade lefse.

Dagens lefse

Dagens lefse

Vi bröt dagens arbete vid ca 14 tiden, det var dags att förbereda oss för hemresan till Gävle igen. En snabb dusch och sen checka ut, raskt in i bilen och sen köra de 3 timmarna över till Alta.

På vägen var det rätt mycket ren, både enstaka och en hel hord. En sak som jag blev lite bekymrad över var när vi såg nått som såg ut som en större docka vid sidan av vägen. Jag tänkte att det var ju ett fiffigt sätt att få ner hastigheten.

När vi närmade oss så såg jag att det var två små barn, ca 4-5 års-åldern som stod precis vid vägen. Jag tittade runt och såg två personer bland renarna ca 150 meter till vänster om vägen, kanske var det föräldrarna.

Det kändes lite olustigt och rentutav oansvarigt.

På väg mellan Karasjok och Alta

På väg mellan Karasjok och Alta

Väl framme i Alta så parkerade vi strax utanför Nordlyskatedralen och checkade in på Rica Alta. Utsikten från mitt rum var monumental, de måste verkligen ha “good-contact” där 🙂

Nordlyskatedralen - Alta

Nordlyskatedralen – Alta

Denna dagen har nog gjort sitt nu, efter ett besök i hotellets restaurang (inget veg på menyn men det löste sig) så är det nu dags att sova några timmar, klockan ringer snart igen.

Go’Natt!

May 012014
 

1:a Maj, en prima arbetsdag, telefonen är lugn och man får jobba på utan att bli avbruten 🙂

Vi har nu demonterar i princip all gammal utrustning, och kommit en bra bit på vägen med att montera de nya prylarna. Ett av momenten för dagen var att sätta DMX adresser och förbereda för montaget av armaturerna som skall monteras upp. Det är oftast en bra grej att testa allt på backen så slipper man felsöka uppe i taket.

Provkörning av armaturer

Provkörning av armaturer

Det blir en hel del väldigt tekniska moment som vi genomför, men dessa lämnar jag därhän, det skulle bli för mycket filamentforskning och mest bli obegripligt.

Efter dagens jobb, strax efter 21 så gick jag och min kollega Thomas ut på en Turf-runda i Karasjok, det är fint när det är en gnutta dagsljus kvar, vi närmar oss säsongen med midnattssol.

Ett av stoppen var Karasjok gamla kyrka, den är byggd 1807.

Karasjok gamla kyrka från 1807

Karasjok gamla kyrka från 1807

Det var ett par saker som jag fastnade vid på kyrkans mark, det var bland annat en minnessten som listade dem som dog i  samband med desarmering av minor i Karasjok i krigets slutskede 1945.

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

Minnessten, Minolyckan i Karasjok 1945

Det finns även en annan minnessten, precis vid gången mellan vår arbetsplats och boendet, jag skall ta och fotografera den imorgon. Den stenen ligger på platsen där den ena minan briserade.

Den andra stenen som låg på kyrkan är mer problematisk, den speglar en tid då Tyska medborgare fortfarande hade svårt att ta sig ut i Europa utan att få axla oket efter 2:a världskriget. Detta med påtvingad kollektivt ansvar känns för mig lite konstigt.

Minnessten Karasjok Gamla Kyrka

Minnessten Karasjok Gamla Kyrka

På stenen kan man läsa (fritt översatt):

Full av ånger och smärta över vårt Tyska folks stora skuld, kommer vi med kärlek till det Norska folket med bön om förlåtelse för allt som har skett i Norge. – De evangeliska Mariasystrarna, Darmstadt Väst-Tyskland

Jag förstår deras intention, men de är inte ansvariga för vad landet Tyskland gjorde under 2:a världskriget, även om kristendomen har ett koncept om arvssynd, så blir detta bara konstigt för mig. Jag har aldrig sett något liknande, varför skulle en nunneorden axla något som statsmakten i Tyskland orsakat?

Vi gick vidare ner mot Älven Kárášjohka och beundrade utsikten en stund.

Älven Kárášjohka

Älven Kárášjohka

Solen började försvinna så sakteliga, så det blev ingen bild från Sametinget, jag skall försöka ta en sväng dit innan arbetsperioden här i Karasjok är till ända.

Detta får bli slutet på denna dagen, gubben är trött och behöver sova.

Natt.