Feb 212015
 

Jag och min älskade hustru hade lite hastigt och lustigt planerat in att vi skulle gå och titta på Metropolis på Stadsteatern i Stockholm, vi var båda dunderförkylda, host och snörvel i tid och otid. Så i fredags rullade vi ner till Stockholm, checkade in på hotellet och somnade i princip ovaggade.

Idag var det då dags!

Metropolis, Stadsteatern Stockholm

Metropolis, Stadsteatern Stockholm

Affischbilden ovan störde mig en hel del, det finns inget i produktionen som ens påminner om bilden, det finns ingen klocka, figuren i mitten finns inte med på scen, de två vitklädda männen spelades av helt andra skådespelare. Så affischen kändes som falsk marknadsföring. Nåväl, man kan inte få allt.

Detta är likväl något av en unik händelse, dvs att science-fiction får ta plats på teaterscenen, det är en mycket styvmoderligt behandlad genre, detta trots att det finns stora mängder med utsökt material att göra scenproduktioner från.

De flesta känner nog till Metropolis som en stumfilm från 1927, då i regi av Fritz Lang, hans film var banbrytande när det väl begav sig. Jag hade inte några förhoppningar om något banbrytande denna gång, mycket för att kontexten inte längre är aktuell i vårt samhälle. Science-Fiction har helt enkelt blivit Science-Fakta.

Pressbild: Metropolis, Stadsteatern Stockholm

Pressbild: Metropolis, Stadsteatern Stockholm

Nu är det inte Fritz Lang som ligger bakom manus på Metropolis, det är Thea von Harbou, dock var hon gift med Fritz Lang när hon skrev ursprungstexten.

Har du gott om tid, så kan du se hela originalfilmen här:

Pressbild: Metropolis, Stadsteatern Stockholm

Pressbild: Metropolis, Stadsteatern Stockholm

Publiken strömmade in på Klarascenen, jag skulle gissa att det var knappt halvfullt, men då jag och söta hustrun satt på 2:a rad parkett, så var vi likväl nästan uppe på scenen, jag gillar att få hamna nära, det ger en bättre upplevelse för mig.

Pressbild: Metropolis, Stadsteatern Stockholm

Pressbild: Metropolis, Stadsteatern Stockholm

Det pågår flera grundberättelser i Metropolis, dels är det en kamp mellan de rika som lever på hårt pressade arbetare, där arbetarna fråntagits sin personlighet, de har som enda funktion att arbeta, sova och sen dö när de inte klarar att hålla uppe tempot.

De rika, även de har svårt med sina personligheter, de har ingen funktion att fylla, inget syfte, inget mål, de får mest ägna sina dagar med att fördriva tiden.

En annan viktig bärande berättelse är frågan om människan kan vara enbart god eller enbart ond, det är kanske så enkelt att vi alla är en blandning av båda delarna.

Den lätt udda vetenskapsmannen C.A. Rotwang har fått i uppgift att skapa en mekanisk människa, som skall kunna arbeta oavbrutet, detta är något som inte faller helt väl ut.

Pressbild: Metropolis, Stadsteatern Stockholm C.A. Rotwang

Pressbild: Metropolis, Stadsteatern Stockholm C.A. Rotwang

Denna uppsättning på Stadsteatern har en hel del kvalitéer som jag gillar skarpt, främst är det befriande att man inte försökt att återskapa Fritz Lang’s film, utan man har gjort en egen uppsättning som bärs fram med en avskalad dekor, med nyskriven musik samt mycket lyckad kostym. Allt är lagom avskalat, där skådespelarna verkligen lägger all kraft i att bära fram berättelsen till oss i publiken.

Uppsättningen har en speltid på 2 timmar och 40 minuter, då inkluderat 20 minuters paus, det känns inte någonstans som om det skulle vara några transportsträckor, tiden bara försvinner, plötsligt är det slut.

Detta ger mersmak, jag kan nu bara hoppas att Stadsteatern fortsätter på detta spåret och ger sig i kast med andra starka Science-Fiction berättelser, tex verk som Farenheit 451, Kallocain, 1984 eller varför inte Simulacron-3, hoppas kan man alltid.

Tjing!

Feb 072015
 

Jag har ju lite av en ovana att köpa in lite konst då och då, den senaste tiden har jag gjort några inköp av Gicléetryck av Petter Thoen och Tor Rafael Reaal. Det kostar inte så värst mycket att köpa lite riktiga saker, och det förgyller hemmet då konst är mat för själ och sinne.

Petter Thoen - The great train robbery

Petter Thoen – The great train robbery

Tor Rafael Raael - Marihøneøya

Tor Rafael Raael – Marihøneøya

I går kväll, då hittade jag en liten pärla som jag verkligen gillade, detta är en acryl i miniatyrformat, den är inte större än ca 10×10 cm, men likväl inrymmer målningen en så fantastisk detaljrikedom. Konstnären, det är Nicola McLean.

Nicola McLean - Vibrant Scottish landscapes

Nicola McLean – Vibrant Scottish landscapes

Så passa på, förgyll ditt liv med vackra målningar, det är det verkligen värt.

Häpp!

Jan 252015
 

En härlig söndag, jag och hustrun har varit barnvakt åt Charile och Alva nu under helgen, det är både skoj och slitigt på samma gång, sömnen blir inte riktigt som den skall 🙂

Nåväl, efter att vi lämnat tillbaks de små ynglingarna så kikade vi i brevlådan, där fanns årets första exemplar av Mitt Gävle. Denna gratistidning brukar vara rätt trevlig läsning, jag skulle säga att den är betydligt mycket mer lokaltidning än vad de tidningar som utger sig för att vara lokaltidning är.

Artikel i Mitt Gävle, om Stefan Gemzell och Science Fiction

Artikel i Mitt Gävle, om Stefan Gemzell och Science Fiction

På ett av uppslagen i Mitt Gävle dök det upp en artikel där jag var med, det kretsade då kring den föreningen som jag är del av, Gefle Science-Fiction, och lite annat smått och gått.

Klicka på bilden ovan om du vill läsa hela artikeln.

Go’Kväll!

Jan 222015
 

Denna kväll var det dags för lite mer bensprattel, det har varit rätt mycket av den varan på sista tiden, så man börjar bli lite mör i hjärnkontoret. De senaste dagarna har jag avverkat Queen + Adam Lambert, samt Book of Mormon, och nu då Svarte Orm.

Nåväl, för drygt ett halvår sedan bokade jag två biljetter till premiären på Svarte Orm, dvs scenuppsättningen av brittiska TV-serien “Blackadder goes forth“. Dessa har suttit och väntat på kylskåpet hemmavid och bara väntat på att få bli nyttjade 🙂

Biljetter Svarte Orm / Blackadder Intiman, Stockholm

Biljetter Svarte Orm / Blackadder Intiman, Stockholm

Tanken var att jag och söta hustrun skulle gå tillsammans, men av lite praktiska orsaker så blev det så att det var jag och Frida som skulle titta på detta tillsammans, vi var goa och glada, biljetter på första raden, nästan helt i mitten, bättre än så kunde det knappast vara.

Frida god och glad på Intiman inför premiär på Svarte Orm / Blackadder

Frida god och glad på Intiman inför premiär på Svarte Orm / Blackadder

Själv hade jag pysslat till det lite, och skaffat mig en kamouflagemönstrad slips, så att jag inte skulle synas så mycket 🙂 Men är det krigstema, så får man förställa sig lite i alla fall.

Stefan upprisslad med kamouflageslips inför premiär på Svarte Orm / Blackadder

Stefan upprisslad med kamouflageslips inför premiär på Svarte Orm / Blackadder

Jag kom ju med tåg från Gävle, men jag och Frida fann varandra nere på centralstationen och tog oss sen gemensamt bort till Odenplan och Intiman.

Foajé Intiman, Stockholm

Foajé Intiman, Stockholm

Foajén var halvfull och fylldes på raskt ju mer tiden närmade sig. Det gamla tricket med drinkbiljett användes flitigt av delar av publiken, ibland får jag intrycket av att en del tar varje möjlighet att få i sig alkohol. Nåväl, stämningen var riktigt god. När dörrarna in till salongen öppnades, så smet jag och Frida in omgående, det var helt enkelt för trångt i foajén vid det laget.

Men sen tog det tid…. klockan blev 19:30, showen skulle börja, men inget hände, tiden gick och jag började fundera på om det skulle bli möjligt för mig att hinna med mitt tåg hem. Marginalen åts upp bit för bit.Det var halvtomt i salongen… tjo och tjim i foajén, publiken som var kvar där ute verkade mest vara intresserade av att mingla och dricka skumpa.

Detta är något som jag tycker är direkt oförskämt, det förstör en stor del av upplevelsen för mig. Det är ett otroligt ignorant beteende, hade jag haft makt att besluta, så hade jag stängt dörrarna in till salongen och startat föreställningen i tid. De som inte masar sig in i salongen i tid kan gott gå hem istället.

När föreställningen väl drog igång så fick jag skaka av mig frustrationen över förseningen.

Föreställningen kretsar kring historien om Blackadder, eller Svarte Orm som tv-serien hette när den visades på Svensk TV. Denna serie återspeglade olika tidsepoker under fyra säsonger. Denna uppsättning baseras helt på den 4:e säsongen, kallad för “Blackadder goes forth

TV-Seriens rollbesättning var:

I denna scenversion så var den bärande rollbesättningen:

  • David Batra som Kapten Edmund Blackadder
  • Kim Sulocki som Menige S. Baldrick
  • Anton Lundqvist som Löjtnant George Colbert St. Barleigh
  • Henrik Hjelt som General Sir Anthony Cecil Hogmanay
  • Mikael Tornving som Kapten Kevin Darling
Pressbild: Svarte Orm / Blackadder Intiman Stockholm

Pressbild: Svarte Orm / Blackadder Intiman Stockholm

Ovan ser vi Löjtnant George, spelad av Anton Lundqvist, samt Kapten Blackadder, spelad av David Batra.

Manuset är i korta drag 4 avsnitt ur tv-serien som spelas upp nästan i sin helhet, dessa avsnitt är:

  • Captain Cook
  • Corporal Punishment
  • Major Star
  • Goodbyeee…
Pressbild: Svarte Orm / Blackadder Intiman Stockholm

Pressbild: Svarte Orm / Blackadder Intiman Stockholm

Ovan ser vi Henrik Hjelt som General Sir Anthony Cecil Hogmanay, David Batra som Kapten Edmund Blackadder samt Mikael Tornving som Kapten Kevin Darling.

Hela historien har en underbar och väldigt brittisk underton, med en humor som ligger mycket nära mitt hjärta, när originalet gick på TV, så missade jag inte ett enda avsnitt. Det gladde mig mycket att även Frida satt och skrattade gott. Hon berättade för mig i pausen att hon bara härförleden hade sett avsnittet “Captain Cook” på TV, så igenkänningsfaktorn var stor.

Samspelet på scenen då? Jo, det var helt klart att detta gäng hade haft skoj under arbetet med pjäsen, det syntes långa vägar att de hade genuint roligt. När man även ser att de själv hade svårt att hålla sig för skratt vid ett flertal tillfällen livar verkligen upp.

Pausen infann sig, mången besökare hade bokat drinkar i förväg, men vi höll oss inne i salongen. Den ackumulerade förseningen började nu göra det uppenbart för mig att jag inte skulle hinna med mitt tåg hem.

Paus i föreställningen, Svarte Orm / Blackadder

Paus i föreställningen, Svarte Orm / Blackadder

Ridå, Intiman, Stockholm

Ridå, Intiman, Stockholm

Både jag och Frida kluckade oss igenom andra halvlek, det var precis så bra som jag hade hoppats på, men med ett grundmanus som är så bra, och en ensemble som är helt perfekt utvald, så kan man inte annat än att bara luta sig tillbaks och bara njuta av härligheten.

Pressbild, Svarte Orm / Blackadder, Intiman Stockholm

Pressbild, Svarte Orm / Blackadder, Intiman Stockholm

Ovan ser vi David Batra som Kapten Edmund Blackadder, Löjtnant George, spelad av Anton Lundqvist och Kim Sulocki som Menige S. Baldrick.

Svarte Orm / Blackadder, Intiman Stockholm

Svarte Orm / Blackadder, Intiman Stockholm

Denna kväll var en av dem som man önskade bara skulle fortsätta och fortsätta, jag har inget annat än lovord att ge till uppsättningen av Svarte Orm på Intiman. Dock funderade jag en hel det på marknadsföringen som basunerar ut att det skulle vara världspremiär för scenversionen, men när jag tittar på nätet, så hittar jag en hel drös med scenproduktioner av Svarte Orm / Blackadder goes forth, så det där med världspremiär, det får man ta med en stor nypa salt.

En kul grej, i applådtacket fick ensemblen både blommor och presenter, det var fantastiskt subtilt med färgglada påsar från systembolaget som skymtade fram både här och där bland presenterna 🙂

Vi lunkade ut i foajén, en erfarenhet rikare, dock funderade jag nu på hur jag skulle ta mig hem igen. Frida ställde sig i kön för att hämta ut våra jackor, jag pillade på telefonen och såg att tåget var försenat med en halvtimme!! Yippie, jag kommer hem ikväll, hem till söta hustrun!

Go’Kväll!

p.s. Passa på att boka in ett besök på Svarte Orm, det är värt varenda spänn. d.s.

Jan 172015
 

Jag och min älskade hustru tog oss en tur till London som en liten minisemester, vi gör sånt ibland, det är en trevlig omväxling i vardagen.

En av de saker som vi hade inplanerat var att se Queen + Adam Lambert i O2 arena. Queen förlorade sin originalsångare Freddie Mercury 1991, han dog i AIDS, detta sågs som slutet för bandet Queen, och så var det under väldigt många år.

Dock så föll det sig som så att Adam Lambert kom två i tv-tävlingen American Idol 2009, i finalavsnittet uppträdde han tillsammans med Queen, och därefter började djungeltrumman gå huruvida Adam Lambert blivit erbjuden att hoppa in som sångare under turné med Queen. Så skedde även 2012, och sen har det rullat på så att säga.

Queen + Adam Lambert, O2, London

Queen + Adam Lambert, O2, London

Vi hade våra biljetter redo, och satte oss sedan på tunnelbanan till O2 arena, station North Greenwich.

O2 Arena London, Queen

O2 Arena London, Queen

Vi var inte direkt ensamma 🙂 Tvärtom, hela arenan var full till bristningsgränsen, inte konstigt, då Queen legat i malpåse under så många års tid, det finns ett stort uppdämt behov hos deras fans.

O2 Arena London, Queen

O2 Arena London, Queen

Det började inte så bra, försening som drog ut på tiden. Av någon lätt outgrundlig anledning låg det en självsvängning i bashögtalarna som malde och malde… Publiken skruvade på sig, började klappa, vissla och allmänt fundera på vad det var som vi väntade på.

Men till slut så klev de på scenen, Queen gjorde entré!! Publikens jubel kände inga gränser. När Brian May klev in på scenen så lyfte nästan taket i arenan!

O2 Arena London, Queen

O2 Arena London, Queen

Efter ett par låtar stod det klart att detta var lite av en Brian May one man show med Adam Lambert på sång. Resten av bandets medlemmar agerade nästan lite som levande dekor.

Trummisen Roger Taylor hade med sig sin son som verkade sköta det riktiga trummandet på ett trumset som stod lite bredvid, det kändes som om Roger Taylor inte riktigt fixade jobbet längre.

Konsertens första timme bestod tyvärr av ett gäng tröga och bänkskruvande låtar uppblandat med 1 av deras kioskvältare. Sen följde ca 45 minuter med gitarronani, trumsolo, mer gitarronani följt av ett längre bassolo och därefter en unplugged tolkning av “maybe its because im a Londoner”

O2 Arena London, Queen

O2 Arena London, Queen

Nånstans här började rätt många i publiken pilla på sina mobiltelefoner, och på nått sätt låtsas som om de gillade showen. Vi i publiken ville ju så gärna att det skulle vara så så bra.

Då kommer sångaren Adam Lambert på den lätt geniala grejen att högt och tydligt säga att det är så härligt att sjunga tillsammans med Queen, de har så många hitlåtar att välja mellan…

Jo, det har de verkligen, men av någon anledning verkar inte fokus på låtlistan ligga på att spela godbitarna ur Queen’s stora låtskatt.

Queen + Adam Lambert, O2, London

Queen + Adam Lambert, O2, London

Men så vänder det, Queen river av Bohemian Raphsody, Radio Gaga, We are the champions (Vi är champinjonerna) och en 3-4 andra riktiga stänkare, sen är det klart för kvällen.

Showen då, jo, ibland var det riktigt bra, ibland var det Spinal Tap. Men som helhet är jag nöjd, jag är ju en erfarenhet rikare även om den var rätt udda.

Bäst av allt var söta hustrun som satt bredvid å höll mig i handen <3

Underground, London

Underground, London

Tunnelbanan hem blev efter ett par stationer rätt ödslig, jag blir för varje besök i London imponerad över hur bra deras kollektivtrafik fungerar.

Nu blir det natt på vårt hotellrum, denna gången Hilton i Wembley.

Jan 172015
 

Jag och söta hustrun påbörjade en lite resa hit till London igår på eftermiddagen, så efter dagens jobb så rullade vi så sakteliga ner till Arlanda där vi hade bokat oss en parkering på Flygets Långtidsparkering och även ett hotellrum på Radisson Blu Sky City. Vi kände att det kunde vara skönt att bo inne på Arlanda, så att det inte skulle bli någon större transport på morgonen.

Efter att vi checkat in på Radisson så konstaterade jag rätt fort att detta hotell ligger lite i bakvattnet, i vårt rum fanns det enbart vägguttag på ena sidan av dubbelsängen, så jag fick raskt dra fram en förlängningskabel till min sängsida för att på så sätt lösa problemet. Ett hotell med den prisbilden borde verkligen hänga med bättre kan jag tycka.

Radisson Blu, Arlanda

Radisson Blu, Arlanda

Nu var detta inte en helt lyckad lösning, för vägguttaget stängdes tyvärr av när vi släckte lamporna i rummet för natten… jaja, ibland blir det tokigt, men det är onekligen användbart att ha en laddad telefon på morgonen.

Jag fick i lite ström medan vi gick och åt frukost nu på morgonen. I receptionen på hotellet frågade de om vi sovit gott och om allt var till belåtenhet, vi svarade glatt att sömnen varit kort men mycket god, och så var de det här med uttag 🙂 Vi får se vad som händer, men jag hoppas att de tar till sig det hela och åtgärdar så att kommande gäster slipper samma problem. Hotellet som sådant kan jag varmt rekommendera. Riktigt trevlig personal.

Arlanda en Arla morgon

Arlanda en Arla morgon

Vårt plan skulle lyfta vid 07:10, så vi checkade in våra väskor riktigt tidigt, sen genom säkerhetskontrollen, ut till gaten, in i planet, sen somnade man riktigt gott igen 🙂

Snart skall det bära iväg med planet till London

Snart skall det bära iväg med planet till London

Väl framme på Gatwick gjorde vi som vi brukade, dvs vi tog Gatwick Express in till Victoria Station. Tåget var mer än välfyllt, och det gick väl upp för oss efter ett tag att vi hamnat på lite fel tåg, det var inte så att biljetten inte var rätt, den var giltig även på tåget som vi hamnade på, men detta tåg stannade på ett flertal stationer. Vanliga tåget, det vi skulle tagit, går direkt mellan Gatwick och Victoria station.

Vi kom i alla fall fram ordentligt. Från Victoria tog vi tunnelbanan till Wembley station, därefter buss 83 till Lakeside Way.

Från Victoria till Wembley

Från Victoria till Wembley

Vi hade en liten kort bit kvar att gå, ner genom en gränd, sen var vi framme vid vårt lilla hotell, denna gång hade hustrun lyckats få rum på Hilton, Wembley.

Hilton London, Wembley

Hilton London, Wembley

Tricket med våra hotellbokningar är att vi brukar logga in på www.hotels.com, där söker vi lite förstrött efter hotell i den staden som vi vill åka till, och då under den period som är aktuell. Sen väntar man några dagar, loggar in igen, och då får man ett antal bra erbjudanden. Denna gång var det Hilton som hade ett pangerbjudande. Jag tror att de helt enkelt lever på kunder som behöver boende när det är arrangemang på arenan bredvid, men nu var det inget på gång där, så hotellet ville väl ha kunder och gjort riktiga erbjudanden. Tur och bra för oss.

Wembley Arena, London

Wembley Arena, London

Vårt rum på Hilton var med brittiska mått mätt extremt stort, de flesta hotellrum som jag och hustrun bott i tidigare i landet UK har varit rejält mycket mindre. I ett rum, för många år sedan, så fanns det typ bara 20 cm runt sängen som var synligt golv.

Hilton London, Wembley, Rum 714

Hilton London, Wembley, Rum 714

När vi väl var klara med vår installation på rummet, så tig vi oss en liten tur ut för att titta närmare på de närmsta kvarteren, hungern började göra sig påmind.

På väg ut på första exkursion

På väg ut på första exkursion

Precis bakom Hilton i Wembley ligger en Design Outlet, det är helt enkelt ett kvarter med enbart klädaffärer och annat i outlet svängen. Det kändes lite ödsligt, men det berodde nog mycket på att hela denna stadsdel lever upp enbart när det är stora arrangemang på Wembley.

Vi strosade runt en stund, sen slank vi in på Cabana, kortfattat en Brasiliansk restaurang, som var väldigt brittisk i sin meny 🙂 Även här var det ödsligt, deras kapacitet var ju byggd för helt andra volymer med besökare.

Söta hustrun på Cabana, Wembley

Söta hustrun på Cabana, Wembley

Vi kikade lite i meny, jag passade på att beställa in en förrätt i form av flarn med guacamole, jag var imponerad över att de faktiskt verkade lagat guacamolen från scratch, detta var verkligen inte något som skulle varit köpe. Detta lovade gott.

Förrätt, Cabana. Wembley

Förrätt, Cabana. Wembley

Och som sagt, vi var rätt ensamma på restaurangen 🙂

Cabana, Wembley

Cabana, Wembley

Efter att vi fått in våra huvudrätter, njutit av dessa så traskade vi iväg till vårt hotellrum igen, vi har ju konsert ikväll, och då måste man hinna gubbvila lite innan 🙂

Hilton sett från Wembley arena

Hilton sett från Wembley arena

Go’ Eftermiddag!

Jan 152015
 

Gårdagskvällen rundades av med ett trevligt besök på East Africa tillsammans med söta hustrun och min broder. Tidigare under de senaste månaderna har East Africa haft buffé på lunchen, men nu fick jag reda på att de skulle gå över till lunchmeny.

Lunchmeny, East Africa Gävle

Lunchmeny, East Africa Gävle

Sagt och gjort, jag bad om att få en kopia på lunchmenyn, det får bli till att testa de vegetariska rätterna framöver för mig.

Tjing!

Jan 112015
 

När jag hörde om attentatet mot den Franska satirtidningen Charlie Hebdo i Paris blev jag inte det minsta förvånad över att det ännu en gång var religiösa fanatiker som var i farten igen. Det hela är så innerligt tragiskt, dels att det finns folk än i våra dagar som inte klarar av att se skillnad mellan sagor och verklighet, och att detta leder till att man i sin sagofigurs namn tar till vapen och mördar folk.

Jag kan bara skaka på huvudet, för jag begriper inte att det skall vara så svårt att skilja på kritik mot idéer och kritik mot människor eller annat som folk inte kan påverka.

Albert-Uderzo Je suis un charlie

Albert-Uderzo Je suis un charlie

Jag vill vara tydlig med vad jag menar, så att det inte skall gå att missförstå.

Alla former av idéer, filosofier, religioner, åsikter eller andra liknande konstruktioner som bygger på åsikter både kan och bör kritiseras, diskuterad, bemötas, stötas och blötas i alla upptänkliga sammanhang. Det får inte finnas några tabu att diskutera detta.

Att kritisera en idé eller tankegång är inte samma sak som att kritisera en individ eller en grupp av individer som anser att deras “världsbild” är sann.

Alla former av mänskliga attribut, såsom ursprung, hudfärg, rolig näsa, korta ben, vänsterhänt och liknande som är sådant som individen inte kan påverka skall alltid skyddas från kritik.

Det som kommer från den vetenskapliga världen, dvs där man metodiskt försöker hitta förklaringsmodeller och beskrivningar för hur världen fungerar skall alltid vara öppet för omprövning för att på bästa möjliga sätt kunna beskriva verkligheten såsom den är.

Je Suis Charlie - Stefan Gemzell

Det som har hänt i Paris, där ett par religiösa fanatiker som inte tål att deras låtsaskompis kritiseras, det är bara tragiskt. Jag undrar stillsamt vad de har tänkt sig som slutmål, skulle det då vara att med vapen och tvång tvinga alla och envar att “tro” på deras sagofigur??

Tvång är en fantastiskt misslyckad väg att bygga upp en lyckad relation på, det är även ett mycket misslyckat sätt att bygga upp ett fungerande samhällsbygge.

En annan fundering som slagit mig under dagen, i efterspelet efter galningarnas framfart inne på Charlie Hebdo’s redaktion, en hel del av världens ledare, av alla de möjliga och omöjliga slag, de har unisont ställt sig på Charlie Hebdo’s sida och även ställt sig mangrant upp i stöd för yttrandefriheten.

Det konstiga är dock att i merparten av de länderna som ledarna representerar skulle en tidning som Charlie Hebdo knappt få existera. Tecknarna hade blivit åtalade för hets mot folkgrupp och allsköns annat.

Det är ytterst tveksamt om en tidning i klass med Charlie Hebdo ens hade kunnat ges ut i Sverige.

Go’ Eftermiddag.

Jan 092015
 

Äntligen, jag har fortsatt gott hopp till den tekniska utvecklingen, idag fick jag med posten ett exemplar av en helt ny typ av LED lampa, nu med nått som ser ut som glödtrådar. Efter lite laborerande konstaterade jag att den fungerar ungefär som en gammal hederlig glödlampa, dimbar med vanliga väggdimmern och med ett varmt härligt sken.

LEDLampa med glödtrådar

LEDLampa med glödtrådar

Min gissning är att denna typ av lampa kommer att finnas i vartenda hem inom ett år, och att vi sen slipper alla fula lågenergilamor, för detta var mumma kan jag säga.

Tjing!

Jan 062015
 

Då vad det dags för ännu ett litet videoprojekt att släppas publikt, även denna gång är det en av Eurotix låtar som jag visualiserat.

Man kan kalla det för lågbudget, men jag skulle nog säga att detta är den video som haft absolut högst budget av alla dem som jag gjort. Den stora kostnaden är två stycken dockor, Ken och Barbie 🙂

Eurotix - When you are in my dreams

Eurotix – When you are in my dreams

Videon då, japp, den kan man titta på här nedan.

 

Nya spännande projekt är på gång, men de får jag inte berätta något om i dagsläget.

Tjing!

Dec 292014
 

Julen är nu överstökad och klar, det har varit mycket för mig med allt som sker kring julen. Det är en hel del måsten som skall stökas av och jag försöker hitta plats för mig själv nånstans mitt i allt detta. Det är under helger som denna som jag är evigt glad över min älskade hustu, det är min fasta punkt här i livet.

Av lite praktiska skäl hade vi delat upp julen i omgångar, men under granen låg det julklappar från Tomten, det glädjer mig mycket. Jag hoppas även att de presenter som jag och min hustru lagt under granen fallit i god jord.

Årets Julklapp 2014

Årets Julklapp 2014

Ett par av de presenter som ligger mig närmast hjärtat var gåvan till Majblomman och en get som donerats till Barnmissionen. Detta är gåvor som kommer andra människor till dels. Jag har redan mer än vad jag behöver, så det känns helt rätt att önska sig sådant som kommer till glädje hos någon annan.

En annan present som jag fick av Frida, var ett ypperligt exemplar av en “Stenar mot välbefinnande“, en graverad sten med inskriptionen “Glöm inte bort att du är värdelös <3” Denna sten är gjord av Maria Klang, hon har även en hel del andra fantastiska stenar i sin kollektion, jag kan varmt rekommendera ett besök till hennes web-butik.

Inskriptionen innehåller så mycket mer än bara texten, det är även stor humor och glädje för mig att läsa texten som går helt tvärs emot alla lyckliga budskap som skall pushas ut i tid och otid.

I köket värmer mig 2015 års Jan Stenmark kalender, den räcker hela året ut, kanske ännu längre än så om man har tur. Passa även på att skaffa dig ett eget exemplar av Jan Stenmarks kalender för 2015, eller någon av hans eminenta böcker på Kartago Förlag.

Jan Stenmark Kalender 2015

Jan Stenmark Kalender 2015

I all enkelhet passar jag på att önska dig ett gott nytt 2015!

Dec 202014
 

För något år sedan, närmare bestämt 2012 så var det världspremiär för en unik film som heter “Iron Sky“. Den filmen regisserades av Timo Vuorensola, känd sedan tidigare för Star Wreck – In the Pirkinning.

Med Iron Sky så skedde något rätt unikt, det var en film som till stora delar var finaniserad genom Crowdfunting, dvs att många snälla människor som gillar projektet samlar ihop massor med pengar som produktionen sen använder för att skapa filmen.

Trailern till “Iron Sky”, den kan du kika på här:

Nu är det dags igen, en uppföljare till “Iron Sky” är så sakteliga under uppsegling. Under 2013 samlades det ihop pengar för att skriva manus och planera produktionen för uppföljaren, självklart har jag lagt in en liten slant i projektet redan i det stadiet, ca 40 USD, då det är inte mycket som behövs när man är många som stödjer projektet.

Passa på att se de första 4 minutrarna av “Iron Sky”

 

Nästa steg är nu igång, det gäller då att samla ihop ca 500.000 USD så att produktionen kan starta, och även denna gång har jag dragit mitt strå till stacken.

Som ett litet tack kom det häromdagen en av regissören signerad bild, det är inte illa. Men annars är konceptet att man antigen donerar rakt av, eller så köper man sig en eller flera Perks, dvs förmåner. Oftast är det fysiska prylar som Blu-ray skivor, t-shirts eller liknande.

Iron Sky 2 - The coming race (Signature frame)

Iron Sky 2 – The coming race (Signature frame)

Men det som jag köpt inför “Iron Sky 2 – The comming race” är lite annorlunda. Förutom blu-ray av filmen (när den väl släpps på det mediat) men även en VIP-biljett till världspremiären i Berlin. Med prommenad på röda mattan, få se filmen och partyt efteråt. Jag kände att det kunde vara en kul grej helt enkelt.

Promotiontrailern för Iron Sky 2 kan man även passa på att kika på:

Som sagt, de samlar in pengar i detta nu och fram till 4:e januari, passa på att peka din webläsare till Indiegogo och ge ditt stöd till projektet.

Tjingeling!

Dec 162014
 

En del saker man gör här i livet är lite obegripliga, jag gör så gott jag kan för att fylla min tillvaro med sånt som håller min hjärna alert, jag gillar utmaningar och att lösa problem, det är lite sån som jag är.

Under det senaste året har jag gjort ett par korta videoproduktioner till Eurotix, det har i mångt om mycket var mycket stimulerande att få vara kreativ på ett lite annorlunda sätt. I alla fall annorlunda för mig. Även om mycket av det jag gör på dagarna är kreativt arbete, så gillar jag skarpt att få expandera mig lite.

För ca ett år sedan snickrade jag ihop den första videon till Eurotix, det var då till deras låt “I Plead Insanity” Titta gärna på videon genom att klicka på bilden.

 

Är man sugen på att lyssna mer på Eurotix, så finns deras skiva “The Secret” att köpa online.

Nu under hösten har jag även snickrat ihop ytterligare två verk, dessa är tänkta att släppas efter årsskiftet, en i taget. När jag var klara med de två alsterna så kände jag att det var rätt lugnt igen, jag kunde koncentrera mig på lita andra saker, meeeen, då fick jag frågan om jag hade tid och möjlighet att göra en till, då till Eurotix jullåt. Självklart sa jag Japp, det fixar jag, klart utan att tänka mig för 🙂

Tiden var knapp, jag hade ca 3 veckor på mig, och under dessa veckor skulle jag dels till Nordnorge och arbeta, jag hade en vecka semester med familjen på Teneriffa, min älskade hustru hade sin födelsedag, ja, det blev inte så mycket tid kvar av de där tre veckorna när det väl kom till kritan.

Eurotix - He'll be home for christmas

Eurotix – He’ll be home for christmas

Så vad gör man då, jo, det finns ju nätter man kan använda, och timmar som man sitter på nått hotellrum, en skvätt här och där, rätt splittrat på det hela taget sett. Min plan var från början att göra en animerad video, men jag är nu helt oduglig på att rita, så det fick bli plan B.

Jag letade på internet efter källor med open source bildmaterial som var fria att använda och fria att göra om efter eget behag. Det jag lyckades springa på var en site som heter openclipart.org. De hade precis det jag letade efter! Glädjen var stor! Jag ägnade ett par timmar till att hämta de bilder som jag ville ha tag på, sen var det bara att sätta igång med att plocka itu de bilder som jag ville animera.

De programvaror som jag använde för att få till videon till “He’ll be home for chrstmas” var följande:

För bildbehandningen använde jag paint.net, det är en helt underbar freeware, alla borde ha den i sin dator. En del videoeffekter gjorde jag med Videopad, det var sånt som snöeffekter och liknande där jag behövde transparenta effekter. Slutligen använde jag Video Mastering Works för att animera, montera och synka ihop alla de lösa delarna.

Min stackars dator fick jobba rätt hårt, men det gick till slut att få ihop det hela. Slutresultatet då? Jo, så här ser det ut.

 

Nu i dagarna har jag så sakteliga börjat sätt tänderna i ytterligare en video, den är tänkt att släppas nångång framemot våren 2015, vi får se hur resultatet blir lite längre fram helt enkelt.

Tjing!

Nov 282014
 

Efter morgonens frukost hade jag och Frida ett hedersuppdrag, vi skulle rekognosera resvägen till Hard Rock Café inför morgondagens middag, tillika födelsedagsfest för min älskade hustru Anne Catrine.

Så här glad var Frida när drinkarna kom in, vi var ju bara tvungna att prova lite mungott efter att vi letat oss fram till målet 🙂

Frida på Hard Rock Café, Teneriffa

Frida på Hard Rock Café, Teneriffa

Resten av inlägget blir de en beskrivning kring hur man tar sig dit från vårt hotell på Fanñabé Beach Resort, så att resten av familjen hittar dit för egen maskin.

Det enda som är viktigt är att vi skall vara på plats klockan 17:00 på lördag, så det är viktigt att man anpassar sina restider utifrån detta.

För de som känner sig riktigt vågade, så kan man promenera från vårt hotell till Hard Rock Café, det är en vandring som man skall avsätta minst 1 timme till om man skall hinna fram i tid. Det innebär att man absolut senast måste gå från hotellet klockan 16:00 om man skall ha möjlighet att hinna fram i tid. Klickar man på bilden, så länkas man direkt till Google Maps, så kan man studera vägen mer i detalj.

Promenera mellan Fañabé och Hard Rock Café. Teneriffa

Promenera mellan Fañabé och Hard Rock Café. Teneriffa

Nästa möjliga transportsätt är att åka med kollektivtrafik, det går bussar med täta intervall från köpcentret som ligger en liten bit upp för backen sett från vårt hotell.

Första delen av promenaden upp för backen ser ut som följer, även här kan man klicka på bilden för att komma till Google maps.

Promenad till köpcentret, därifrån går bussarna

Promenad till köpcentret, därifrån går bussarna

Där busshållplatsen ligger ser det ut såhär, det är då den gröna stolpen mitt i bild som är hållplatsen.

Busshållplatsen vid "Centro Comercial Fañabé Plaza

Busshållplatsen vid “Centro Comercial Fañabé Plaza

Den buss som jag och Frida har rekognoserat är linje 417, det finns även andra bussar som går till Los Christianos, men min rekommendation är att man använder sig av den buss som vi provåkt. Klicka gärna på bilden om du vill se en större variant. Väljer man en annan buss, så är det viktigaste att bussen går till Los Christianos. Tänk även på att kolla på lördagens tabell.

Buss 417 mot Los Christianos

Buss 417 mot Los Christianos

För att hinna fram i tid skall man då senast ta bussen som går klockan 15:55, man skall åka ca 20 minuter med bussen innan det är dags att kliva av. Det luriga är att de stationer som finns angivna på bilden ovan endast är några få av alla de stoppen som bussen egentligen stannar till vid. Ett stort och rätt långt stopp sker vid en större busstation, men sitt bara kvar lugnt, du skall inte kliva av där.

När du skall köpa biljett på bussen så är det bra att ha med sig mynt, för mig och Frida kostade det €2,90 för enkel resa. Detta kan vara något annorlunda på lördagstrafik. Det man skall säga till chauffören är typ:

Hola , dos boletos para Los Cristianos“, då får man 1 biljett giltig för två personer. Till hemresan så säger man enklast “Hola , dos boletos para Fañabé“. Vi såg ingen som hade med sig barnvagn, så vi lyckades inte reda ut huruvida denna skall in i skuffen eller ej, men inne i bussen verkade det inte finnas dedikerade platser för barnvagnar.

@Malin, detta borde göra susen “Hola , cuatro boletos a Los Cristianos , somos dos adultos, un niño y un bebé“. Dvs “Hej, vi vill ha 4 biljetter till Los Christianos, vi är två vuxna, ett barn och ett spädbarn”

Bussbiljett för 2 personer

Bussbiljett för 2 personer

Det finns inga utrop på bussen, men när jag och Frida åkte så var det folk som skulle både av och på vid samtliga hållplatser.

Där man skall kliva av, det är ca 3-4 stopp efter den stora busstationen, det är en hållplats precis vid Ving Sunprime Coral Beach.

Ving Sunprime Hotel Coral Beach

Ving Sunprime Hotel Coral Beach

Sett från andra sidan gatan så ser hållplatsen som man skall gå av vid ut så här, klicka på bilden för att få upp den i större storlek. På höger sida syns även hållplatsen som man skall använda för hemresan.

Kliv av här

Kliv av här

Om man däremot åker så långt så att man ser denna rondell, så har man åkt på tok för långt, då är det enklast att kliva av och gå tillbaks samma väg som man kom.

För långt, gå tillbaks igen

För långt, gå tillbaks igen

Om man gått av vid rätt station, så skall man fortsätta rakt fram i samma riktning som bussen körde i, då kommer man till en rondell efter ca 20 meter, där går man rakt fram. Det som möter en är ett promenadstråk med palmer på vardera sida. I bilden nedan har vi då en rondell i ryggen. Framåt i bilden ligger havet.

Promenadstråket ner mot vattnet

Promenadstråket ner mot vattnet

För att titta lite mer i detalj på detta, så ser kartan ut så här, klicka gärna på bilden för att komma direkt till Google Maps.

Promenad sista sträckan till Hard Rock

Promenad sista sträckan till Hard Rock

När man kommer fram till Hard Rock, så skall huset då se ut så här, det finns stora fontäner på vardera sidan om bilden, byggnaden är monumental och går inte att ta miste på.

Hard Rock Café. Teneriffa

Hard Rock Café. Teneriffa

Menyn på Hard Rock finns att läsa på deras hemsida, http://www.hardrock.com/cafes/tenerife/

Förutom detta, jag och Frida har även rekognoscerat ett par köpcentrum, så är man sugen på att ägna sig åte lite shopping så har hon pejl på ca 3-4 köpcentrum på båda sidor om Hard Rock. Min rekommendation är att man då bör ha ytterligare 1-3 timmar på sig för att hinna gå igenom alla dessa, enklast samverkar man med Frida om man vill göra en shoppingtur före middagen.

Både jag och Frida är nu bekanta med bussturen, vill ni åka på egen hand går det bra, vill ni åka med någon av oss så hör av er senast under fredagskvällen.

Det viktigaste är att komma ihåg att klockan 17:00 skall vi samtliga vara på plats på Hard Rock Café.

Nov 272014
 

06:05, tidig morgon, jag och älskade hustrun hade bokat in oss på en rejäl rundtur runt Teneriffa för att på så sätt få en bra överblick av vad ön har för kulturellt ursprung och historia. Denna rundtur arrangerades av Ving, så vi bokade turen enkelt i hotellets eminenta reception.

Deras värd Sharon var till ypperlig hjälp vid bokningen, det uppskattas mycket. Vi fick mycket raka och ärliga tips om vad som var värt att se, och vad som kanske mest var utfyllnad. Jag gillar skarpt när man får ärlig och uppriktig information.

Jag och hustrun var på plats, redo att kliva på bussen till Purowoll, japp, det skulle bli en avstickare för att lyssna på reklam hos en firma som gör ulltäcken etc, som tack för att vi satt där så betalade de nästan halva kostnaden för vår dagsutflykt, det rörde sig om 600 spänn som de stod för, och då kan jag lätt tänka mig att lyssna på reklam.

I väntan på bussen utanför Sunwing Fañabé beach resort, Teneriffa

I väntan på bussen utanför Sunwing Fañabé beach resort, Teneriffa

Efter avslutad reklampaus med tillhörande frukost samt en stänkare i form av en Amaretto, rullade vi vidare på Autopista TF-1, dvs motorvägen på östra sidan av Teneriffa, vi hade nu blivit ett gäng med glada skandinaver som skulle ut på en heldagstur, vår guide Sofia skulle leda oss genom denna härliga ö, dess historia och kultur.

På väg mot nordost på motorvägen, Teneriffa

På väg mot nordost på motorvägen, Teneriffa

Vårt första stopp var vid pyramiderna i Güímar, detta var Thor Heyerdahls sista storverk, han rundade av sin karriär och sitt liv med att beskriva att formationerna på denna plats hade status som pyramider. Han är annars mest känd för Ra och Kon-Tiki. Med de båtarna lyckades han visa att det var fullt möjligt att med papyrusbåtar ta sig mellan Afrika och Sydamerika.

Pyramiderna i Güímar

Pyramiderna i Güímar

Utmaningarna med dessa pyramider är att det finns flera teorier, och ingen är egentligen belagda med mer än sannolikhet, så för mig blir det mest en reflektion över att det kan mycket väl vara pyramider, men tja, vad skall jag säga. Att det är ett verk av människor som är väl värda att beundra, det kan jag verkligen hålla med om, för det är inte slumpen som skapat detta mästerverk. Det som var klart var att guiden vid pyramiderna var väldigt säker på att detta var något stort och viktigt.

Det fanns även ett museum på plats, dock innehöll museet enbart replika föremål från andra museer, samt en nedskalad kopia av båten RA. En film om Thor Heyerdahl fick vi kika på, riktigt trevlig, men det var väldigt mycket skolbarn på plats, så det var rätt stimmigt.

Pyramiderna i Güímar, Teneriffa

Pyramiderna i Güímar, Teneriffa

Vi passade på att fotografera pyramiderna, och även varandra, man får inte missa ett sådant tillfälle. Kvinnan med täckjacka, det var den lokala guiden vid pyramiderna, det är ju kallt här, det är typ deras vinter, men för oss nordbor så är det helt ok med 20+ grader.

Vår grupp vid pyramiderna

Vår grupp vid pyramiderna

Det fick även bli en liten bild av stiliserade leguaner, jag tyckte de var fina på nått sätt.

Vid pyraminderna i Güímar

Vid pyraminderna i Güímar

Vi hoppade in i bussen igen och rullade vidare norrut mot La Laguna, klimatzonerna har passerat från mer eller mindre öken till centraleuropeiskt, så här regnade det mest titt som tätt, det stora besöksmålet här var en gammal kyrka som heter Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna. Det som var speciellt här var att de hade haft en staty med jungfru maria, fast som en svart person. Vår guide berättade att detta var ett mysterium.

För mig verkade det rätt rimligt, Teneriffa är en del av Afrika, och här finns en del av Jesuiterna, dvs en del av den ursprungliga katolska kyrkan. Det borde rimligtvis vara så att det funnits en influens från påven i Abyssinien, dvs nuvarande Etiopien.

Nått magiskt är det oavsett inte tal om, eftersom hela grejen med religion bygger på vidskepelse och andra villfarelser. Kyrkan var väldigt vacker att se på, besöket blev rätt kort, för det skulle bli gudstjänst strax efter att vi kom in i kyrkan, så det fick helt enkelt bli en snabbis.

Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna

Real Santuario del Santísimo Cristo de La Laguna

På andra sidan av torget i La Laguna fanns det en liten inomhusmarknad, det var som en Östermalmshallen, dvs allt man kunde tänka sig i matväg kunde man inhandla. Jag och hustrun började känna oss lite småhungriga, så vi slog till på 4 äpplen av typ Golden Delicious. Prisnivån var ca 2 Euro för 1 kg.

Marknaden i La Laguna, Teneriffa

Marknaden i La Laguna, Teneriffa

Regnet började nu ösa ner med större intensitet, vi hade hela gänget samlats under ett tak i väntan på att det skulle avtaga, för vi skulle gemensamt ta oss genom delar av stan per fots, och det var inte direkt lockande 🙂 Men som tur var så lugnade vädret ner sig så vi tog oss en mycket rask promenad bort till vår buss genom delar av den gamla staden.

I bussen på väg till Bodega Alvaro

I bussen på väg till Bodega Alvaro

Det började nu kurra rejält i magen, men vi var på väg mot dagens lunch, denna var ordnad på Bodega Alvaro o Santa Cruz på Teneriffa, detta är en rejält gammal bodega (firma som köper upp vindruvor och gör vin) Vi skulle gemensamt få smaka på en provkarta av Tapas från Teneriffa, samt även prova lite olika sorters viner.

Under bussresan hade vi fått introduktion kring en lokal sås som heter Mojo, denna skulle man då ha till typ allt som serverades, jag såg fram emot denna, men var lite funderandes över resten av maten, det fick gå som det gick helt enkelt.

Bodegas Alvaro, Teneriffa

Bodegas Alvaro, Teneriffa

Vi slog oss ner i en stor sal, vinet flödade, dvs vi fick in rött, vitt och rose samt även en panna skumpa. Stämningen var mycket god. När sen maten kom in så var det lite mer förvirrat, för vi skulle få ett smakprov av vad Kanarieöarna hade som sin specialitet i form av Tapas, men servitören ställde fram fler fat med mat, men berättade inte med ett ord om vad det var han ställde fram.

Det kändes lite taffligt och ogenomtänkt tycker jag allt. Vill man presentera ett lands mat, så bör man även göra så, och inte bara skicka in nått på en tallrik. Som vegetarian vill jag gärna veta vad det är på tallriken, som vetgirig på kulturen vill jag gärna veta vad det är på tallriken, men nej, jag är ännu inte något klokare på vad som serverades.

Bodegas Alvaros, Teneriffa

Bodegas Alvaros, Teneriffa

En dam i sällskapet försökte fråga servitören om det gick att få in en mildare variant av såsen Mojo, hon fick svaret att det gick bra, varpå det kom in en grekisk sallad… förvirringen var total.

Vi rullade vidare med vår buss till nästa äventyr.

Under vår resa hade vår eminenta guide berättat lite om öns historia, kortfattat kan man säga som så att denna ögrupp var befolkad av Guanches, detta var ingen homogen grupp, utan den skiftade kulturellt sett mellan de olika öarna, de hade inget utbyte sinsemellan, så namnet Guanches var mest ett sätt att klumpa ihop dem.

När spanjorerna koloniserade ögruppen mellan 1402 till 1496 så skedde det enligt principen att slå ihjäl så många av Guanches som möjligt, använda en del som sexslavar och sälja dem som var kvar som slavar till andra länder. Sen, för att krydda detta, så är nuvarande befolkning stolta över det kulturella arvet från Guanches, detta återspeglas genom att man gärna använder ord från deras språk och passar på att säga att man har Guanchesblod i sina ådror.

Vi vanliga skulle nog kalla det för folkmord och utrotning, men vad vet väl enkla lilla jag… Jag tycker nog att man borde ta upp detta och kalla saker för vad de är istället.

Bussen fortsatte vidare till en eminent Botanisk trädgård i Porto de la Cruz, parken var anlagd den 17:e augusti anno 1788, så många av de ursprungliga växterna hade hunnit växa till sig rejält. Klimatet på norra delen av Teneriffa passar utmärkt för denna typ av plantering.

Söta hustrun i botaniska trädgården i Puerto de la Cruz

Söta hustrun i botaniska trädgården i Puerto de la Cruz

Ett av de mer imponerande träden var en Ficus macrophylla, den var helt enorm, ett fotografi kan inte göra detta magnifika träd rättvisa, det bara måste ses på plats. Jag var mycket imponerad och rentutav tagen av denna upplevelse.

Ficus Marcrophylla, Botaniska trädgården Puerto de la Cruz

Ficus Marcrophylla, Botaniska trädgården Puerto de la Cruz

En annan läcker växt var Calliandra haematocephala, Evolutionen skapar fantastiska ting.

Calliandra haematocephala

Calliandra haematocephala

Många växter i parken kommer från andra länder och andra kontinenter. Jag passade på att fråga vår guide om det fanns några endemiska växter på Teneriffa, men det enda som fanns var en korsning mellan två frukter, jag vet inte riktigt om det riktigt räknas som endemiskt.

Efter lite eget letande på nätet har jag funnit att Jättesnokört är endemisk på Teneriffa och grannön Las Palmas.

Med bussen rullade vi vidare västerut och tog oss till Casa Abaco, detta är ett riktigt gammalt hus från 1700-talet som numera är öppet för allmänheten. Huset byggdes som en bröllopsgåva, men har efter många ägarbyten hamnat i privat ägo som inte är släkt med den ursprungliga familjen. Men av generositet är huset numera öppet för alla och envar.

Vi fick oss en guidning av lokal guide, många intressanta berättelser om huset levererades. Men jag kände att det var dags att fråga lite saker som gnagde inom mig, tex om det fanns kvar några föremål, möbler eller så från de ursprungliga ägarna, men all inredning var inköpt under mitten av 1990-talet, dock i gammal stil, men inget som var relaterat till huset.

Casa Abaco, Teneriffa

Casa Abaco, Teneriffa

Eftersom guiden presenterade huset så stolt, så kunde jag inte låta bli att fråga om han som byggde huset använde sig av slavar som arbetskraft, och det fick jag efter ett tag svaret att så var det troligtvis. Jag frågade även om det var så att han som byggde huset var del av folkmordet på ursprungsbefolkningen, men det verkade inte vara så.

Efter rundturen skulle vi se på lite lokal dans, då i klassisk stil, vi serverades sangria och dansarna kom in på scenen. Precis innan de kom in slutade anläggningsarbetena på tomten bredvid. Maken till bistrare underhållare hade jag sällan sett tidigare.

Casa Abaco, Teneriffa

Casa Abaco, Teneriffa

Men skenet bedrog, det skulle tydligen vara så att dansarna skulle se bistra och sura ut för att det skulle vara historiskt korrekt. Lite eljest, men man tar det som det kommer 🙂

Dagen hade ett stop kvar på listan, vi skulle stanna till vi katedralen i Candelaria, där finns numera statyn med den svarta madonnan.

Katedralen i Candelaria

Katedralen i Candelaria

Det fanns massor med skrönor om denna staty, men jag kände att det inte var min grej, det fick bli ett fotografi, sen jag jag och hustrun ut och köpte oss en riktigt god glass, det kände vi oss värda efter en så här lång dag.

Katedralen i Candelaria

Katedralen i Candelaria

Bussen rullade vidare söderut, solen rundade av sin dag och det var mörkt igen innan vi kom tillbaks till vårt hotell Fañabé Beach, resten av gänget väntade på oss, vi skulle intaga en gemensam middag.

Los Christianos, Teneriffa, på väg hem mot vårt hotell

Los Christianos, Teneriffa, på väg hem mot vårt hotell

Denna dag var en oförglömlig upplevelse, jag har nu lärt mig mer om Teneriffas svarta historia, dvs att ögruppens moderna historia började med ett brutalt folkmord utfört i samband med koloniseringen av öarna.

Vår guide var förträfflig, all heder till henne för en riktigt bra dag.

Go’Natt!