Gemzell's sandlåda

Natten var god på hotellet, vi hade haft våra föraningar om att de tre(!) krogarna som låg precis utanför hotellet skulle ställa till med massa nattligt stök, men vädret var väl inte det vänligaste så det var faktiskt rätt lugnt.

Planen för dagen var väl lagom diger, vi hade en tanke om att besöka de stora saluhallarna som ligger strax bakom järnvägen, Riga Central Market är en mycket ståtlig skapelse, i byggnader som en gång i tiden har varit garage för Zeppelinare finns numera en makalös saluhall, av vad jag har förstått så är detta en av Europas absolut största saluhallar.

Från vägen ser man bara delar av saluhallarna, men det döljer sig så mycket mer bakom dessa byggnader, men det tar vi lite längre fram, för inne i hangarerna är det fräscht och fint, varje hall innehåller i stora drag var sin varugrupp, dvs fisk, kött, grönsaker etc. Konkurrensen måste vara stenhård bland handlarna.

Jag och hustrun strosade runt ett tag, vi letade efter någonstans att fika, men även om det fanns försäljning av både fantastiska kakverk och även nymalt kaffe, så var det ingen som kommit på idén att slå samman dessa saker till ett fungerande café, det enda form av hak vi hittade var antigen inriktade på sprit eller så var det gröt, inget som vi suktade efter just vid denna tiden på dagen 🙂

Vi fortsatte en bit vidare, för bakom saluhallarna fanns ytterligare ett område, nu var det utomhus och mera bitigt i klimatet, här fanns nasare som sålde allt från kläder, stövlar och krimskrams.

Vår tanke var att försöka få tag på lite barnkläder till Charlie, vi hade ju sett småbarn, så det borde finnas affärer som säljer barnkläder tänkte vi oss. Men ännu hade inget sådant synts till, fast bland alla de små stånden som fanns bakom saluhallarna hittade vi en liten butik som faktiskt hade en del kläder, vi hittade bland annat en fin jacka till AC och en del barnkläder till lilla Charlie, de får bli presenter till honom lite längre fram under året. (Han är så liten nu så att det är ingen risk att han kan läsa detta 🙂 )

Vi traskade vidare på vår utflyktsfärd kring Rigas gamla stadsdelar, hela området är ett Världsarv, men ett hotat sådant, bland alla fina gamla hus har det ploppat upp en del byggnader som inte alls passar in i stadsbilden, men de får man blunda åt och istället sikta in sig på den mer vackra arkitekturen.

Jag gillar skarpt marknadsföringen av krogar här i Riga, det är inget hymmel om vad som serveras, ställena är skyltade med “Bärs”, fast nu är väl sanningen egentligen den att “Bärs” betyder “Bar”, men för mig som tillfällig besökare så finner jag det rätt träffande 🙂

Vi hade en liten plan för vårt ätande, för några år sedan var vi här i Riga tillsammans med Jesper, då fick jag en form av svampsoppa som serverades i en form av ett urgröpt bröd, vi letade lite här och där efter något som skulle kunna göra det möjligt att ånyo uppleva denna maträtt, av vad jag kommer ihåg så var det riktigt gott.

Efter en hel del promenerande hamnade vi på Tor?a iela / Tower Street, det kändes lite som om vi hamnat mer åt “Östermalm” till, det var på nått sätt fashionablare än andra delar av gamla stan. Med stor vana såg vi fort att ordet “Bärs” dök upp, men då det är lite svårt att avgöra ifall “Bärs” innebär sunkigt ölhak eller fashionabel restaurang, så kikade vi lite snabbt på menyn på “Balzambärs”

Efter en snabb analys av läget fann vi att Balzambärs var av det mer flådigare slaget, så vi gick ner för den rätt branta trappan och hittade oss ett bord invid ett rätt mörkt hörn, bland de övriga gästerna fanns ett flertal slipsar, stressade affärsmän och ett par Svenskar.

Det är ett spännande fenomen att det är så pass enkelt att se vilka som är Svenskar, det är nått visst med klädstil och hur man gör för att ta plats i ett rum, oavsett vilket så var det mycket enkelt att särskilja dem denna gången. Jag misstänker starkt att även de viskade lite om att nu kom det in fler Svenskar 🙂

Maten var god, jag slog till på en Stekta champinjoner med stekta grönsaker och vitlökssås, helt ok, kostade 55 Svenska kronor, inget man kan bråka om.

Ett stort plus i kanten var att de faktiskt har vegetarisk mat, det är inte illa. Överlag verkar det inte vara nått konstigt med att vara vegetarian här i Riga, för de flesta hak har lagad vegetarisk mat på menyn, något som inte alla gånger finns i Sverige. Hemmavid är det mer läge att kocken värmer upp nått halvfabrikat.. Eller så söker man sig till ställen som har en riktig kock. Fast här i Riga fungerar det mycket bättre.

Efter att maten fått sjunka ner något så traskade vi vidare ut på äventyr, vi gick upp mot frihetsmonumentet, jag ville gärna åter se på de fantastiska broarna som är helt fyllda med hänglås. Dessa hänglås är graverade med kärleksfulla budskap den dagen folk gifter sig, sen slängs nyckeln i vattnet, undrar just hur de gör på vintern…

Jag tycker detta är en underbar tradition, nästa gång jag och hustrun skall till Riga så skall jag absolut se till att ha med mig ett graverat hänglås som skall fästas på bron.

Jag har en minnesbild av att det var betydligt mycket fler lås på bron förra gången jag var i Riga, så det kan vara så enkelt som att kommunen städar av bron nån gång ibland för att inte tyngden skall bli för stor, får ta och forska lite i detta.

Nåväl, efter att vi kikat på detta lilla underverk så gick vi över till frihetsmonumentet och begrundande verkligheten en stund, det är för mig som turist mest en stenpinne, men det finns säkerligen en större inbyggd historik i det hela som går mig förbi.

Vi kom fram till att ett besök på Turistbyrån för att se vad vi skulle hitta på till kvällen kunde vara en bra idé, en plan vi hade var att gå på Cirkus, men hur att få tag på biljetter till detta… Första turistbyrån hade mest till funktion att dela ut kartor till turister, samt att peka mot den stora byrån som låg en bit längre bort. Sagt och gjort, vi gick till den stora turistbyrån vid Maz? Jauniela. Efter lite pysslande lyckades vi komma ut med ett par prima Cirkusbiljetter i handen, hur skulle detta äventyr sluta 🙂

På vägen tillbaks till hotellet gjorde vi ett tappert försök att besöka ockupationsmuseet, men det var stängt för ombyggnad, så det får bli någon annan gång. Så det fick bli en stödvila istället 🙂

Cirkusen i Riga har varit igång sedan 1888, så det finns mycket traditioner i väggarna, det var mängder med förväntansfulla barn, föräldrar och en i övrigt allsköns mix av besökare som alla ville bli underhållna av allt från akrobater, lejon, jonglörer, musiker och dansare.

Under föreställningen får man inte fotografera, de var benhårda på detta, så jag tog inga bilder, men dem som ändå gjorde så fick sig en rejäl åthutning av personalen. Jag kan förstå detta, då en fotoblixt kan skrämma djuren och få en luftakrobat att tappa fokus. Naturligtvis så kan även fotograferande störa övriga besökare, så jag tycker det är bra med fotograferingsförbud.

Det blev en oförglömlig upplevelse, allt var precis sådär lagom bra och lagom underhållande utan att vara “för mycket” så att säga, jag kan bara varmt rekommendera ett besök till Rigas anrika Cirkus. Jo, biljetterna kostade ca 100 SEK per styck, det var det värt.

Efter föreställningen hade vi en plan, det var att försöka ta oss till Kiploku Krogs, det är en restaurang som vi gått förbi ett antal gånger idag och igår, men denna kväll var det helt kört att bara springa på stället, vi letade och letade, men till sist fick vi ta till GPS’n för att få till det hela. Det är inte helt lätt att hitta saker bara på känn 🙂

Kiploku Krogs är en renodlad vitlöksrestaurang, det som förvirrar lite är att deras adress är Jekaba 3/5, men entrén ligger på Mazas Pils ielas. Men oavsett vilket så lyckades vi ta oss fram till målet, och till min glädje hade de min eftersökta rätt på menyn, dvs vitlöksindränkt krämig champinjonsoppa i fyllt bröd med lock på.

Till saken hör att jag och AC delade på en förrätt, rågbrödet som var marinerat och bakat med vitlök, så smaklökarna hade fått sig en duvning redan innan huvudrätten kom in. De snålar verkligen inte på vitlöken på Kiploku Krogs.

Vi kom till Kiploku Krogs kanske en halvtimme innan deras kök skulle stänga, så det var lite ödsligt där, sen spelar säkert även säsongen in, det är inte några större mängder av turister i stan vid den här tiden på året.

Så skall man göra lite reklam, så gör absolut ett besök på Kiploku Krogs när du besöker Riga, det är värt varenda lite spänn.

Denna dagen har nu gjort sitt, jag och söta hustrun är nu tillbaks på hotellet, vi har pratat lite om dagens upplevelser, det blir så mycket och så intensivt, man missar lätt alla guldkornen när de radas upp efter varandra, men på det hela taget sett är vi båda mycket nöjda med vad vi har åstadkommit, fötterna är trötta, så nu skall vi sova en god natts sömn.

Go’Natt!