Jul 212010
 

Ne, som greken säger, idag var dagen då vi så sakteliga påbörjar vår resa hemåt igen, så efter frukost på hotellet i Aten så sade vi hejdå till vårt rum, tog med oss väskorna på en morgonpromenad till parkeringsgaraget på Sarri där vår lilla hyrbil parkerades häromdagen.

Vi hittade tillbaks till garaget, visade vårt kvitto och fick berätta vad det var för modell, sen var det bara att vänta. Under tiden som vi väntade kom det en annan bil, den kördes in i hålet i väggen…

Bilen körs in i hissen

… sen åkte hissen upp med bilen, fiffig anordning.

Hissen åker upp med bilen

En liten stund senare kom vår skruttomobil ner med hissen, och priset var humana 15€, konstigt nog fick vi inget kvitto 🙂 annars har vi blivit påprackade kvitton en masse här i Grekland, det märks att det är nått som är väldigt nytt för många affärsinnehavare. Vi packade in oss i bilen, och sen ut i Atens lätt kaotiska trafikrytm. Ibland undrar jag lite lätt varför de ens har några trafikregler, för om man skulle följa de så uppstår kaos. Att köra 60 på en 60 väg är inte att tänka på, det verkar mer vara 100 som gäller på 60 vägar 🙂 Det största hindret på vägarna är nog turister som följer trafikreglerna 🙂

Väldigt stor del av stamvägnätet är numera nybyggda motorvägar, och den som ritat vägarna har helt klart använt linjalen när sträckningen lagts, för det är raka och fina vägar.

Rak och fin motorväg

Nackdelen med alla dessa nya motorvägar är att alla Tavernor och bensinstationer ligger kvar längs den gamla vägsträckningen, så det kan ibland gå flera mil innan man ser några tecken av mat eller bensin. Vid 1 tiden började vi bli lite hungriga, och vi hade tur att den nya vägen snuddade vid den gamla vägen, och där fanns Best 200, det var en vägkrog som nog sett sina bästa dagar.

Best 200

Som granne låg ett Goodys, men vi var inte nått sugna på hamburgare. Inne på Best 200 var vi helt ensamma , så vi kunde snabbt få ihop lite god mat. Det var mest att betrakta som bruksmat, inte bra, inte dåligt, men det var mat.

Mat på Best 200

Värmen tryckte på rätt rejält, ungefär 33 grader i skuggan, inga moln, så det stekte på rätt bra. Vi rullade vidare mot dagens mål igen. Det är bitvis rätt glest på motorvägen, mest trafik är det i närheten av städerna man passerar, sen är det åter lite småglest igen, tror inte att grekerna är mycket för att ut och finköra mellan städerna.

AC med bilen

Alla dessa nybyggda motorvägar är belagda med vägtullar, de brukar kosta 1-2€ lite beroende på hur långt det är mellan stationerna, för oss idag var det kanske 4 stationer mellan Aten och Volos. Vi passade på att städa ut allt grus som fanns kvar i plånboken.

Vägtull väster om Volos

Denna den sista vägtullen låg precis vid Egeiska havet, tack vare den fantastiska utsikten blir nog jobbet att sitta i kuren uthärdligt. Risken är att dessa stationer automatiseras, precis som i många andra länder.

Egeiska Havet

Vi hade bokat hotell i Volos före vi kom hit, och det blev samma hotell som vi bodde på när vi kom till Grekland, Volos Palace Hotel, denna gång i rum 204.

Volos Palace Hotel

När vi bokar hotell, så gör vi det via internet på hotels.com, och det mobila internet som vi har med oss gick ut igår efter 11 dagar, mitt försök att fylla på med ytterligare 1 dygn blev inte så lyckat, för på Vodafones hemsida så gick det inte att köra påfyllning med VISA kort, och alla affärer i Volos är stängda på onsdag eftermiddagar. Så det blev lite tricksande med att få till en internetanslutning, men då jag är rätt begåvad så fixade jag till även det.

Nu är det sen eftermiddag, 32 grader varmt, dags för en stödvila, vi får höras lite senare.

Tänk, nu har det gått ett par timmar, jag har fått mig en välbehövlig stödvila, värmen tar ut sin rätt, enligt hustrun har jag även snarkat, men det vet jag inget om.

Planen för kvällen var rätt enkel, en promenad längs strandlinjen här i Volos, sen en middag, den sista före vår hemresa.

Solnedgång över Volos

Trots att solen nästan gått ner är det varmt, ikväll höll det sig kring 28-29 grader, det är inte som hemma att det blir avsevärt svalare när solen gått till vila, det enda man slipper är den stekande värmen.

Vi kollade av alla restaurangerna, och ungefär som i Kavalla så var vägen längs stranden avstängd och folkfesten var i antågande. Vi valde den taverna som var mest befolkad, och som gav ett genuint intryck, helt klart valde vi rätt, för bord efter bord fylldes av lokalbefolkningen. Vi beställde in lite god mat, Ac hittade en avsmakare med 4 rätter, och som vanligt så var det på tok för mycket mat.

Min älskade hustru

Men ack vad god maten var, som en sammanfattning kan jag lugnt säga att den grekiska maten genomgående varit väldigt god.

Vi njöt av varje munsbit, allt sköljdes ned med husets vita vin blandat mes sprite och is, det är en lyckad kombination.

God stämning

Det är skönt att ha mycket tid på sig när man äter, maten smakar bättre då på något sätt, så dryga timmen senare vandrade vi åter till hotellet för kvällens vila. Vad restaurangen heter har jag ingen aning om, allt är rena grekiskan för mig, men så här ser skylten ut i alla fall.

Där vi åt i Volos

För att runda av kvällen tog vi lite starkt på hotellet, en sista ouzo slank ner, kära hustrun tog en screwdriver. Man märker så tydligt att vi inte är kvar i Aten längre, för när man är utanför storstan så kommer det alltid in lite extra gott som man inte beställt, tex så fick vi en liten efterrätt på tavernan, och till våra drinkar på hotellet kom det lite nötter och ett fat med oliver, gurka, tomat och lite ost. Det var samma i Kavalla, det måste vara gästfriheten som är så viktig här i Grekland, en mycket trevlig vana.

Volos Palace Hotel i nattljus

Nu är denna dagen slut, blir inte mer av denna dagen, imorgon har vi ännu en resdag, då skall vi vidare till Tyskland.

Hipp Hopp!

Jul 202010
 

I Aten finns ett av denna civilisations absolut viktigaste byggnader, Parthenon, den är inte enbart ett arkitektoniskt mästerverk, det är även här som grunden till vårt värdesystem med alla människors lika värde, allas rätt till en fri åsikt, rätten till att få ställa frågorna som kan kullkasta dogmer och tabun, helt enkelt grunden till det vi kallar för de mänskliga rättigheterna och det demokratiska statsskicket.  Dock såg det något annorlunda ut när dessa tankar formades, men grunden kommer härifrån.

Den drivande kraften bakom byggandet av monumenten på Akropolis var Perikles, under hans styre såg han till att uppmuntra och skapa en grogrund för detta fria tänkande. Partenon som är den mest välkända byggnaden på Akropolis byggdes mellan 447 till 433 före kristus, som arbetskraft anlitade Perikles mestadels fattiga från Aten, allt för att de skulle få ett arbete, och att de skulle ta del av den övergripande tanken om allas lika värde.

Parthenon - Akropolis

Parthenon stod i stort sett väl bevarad fram till 1687, då användes byggnaden som krutförråd av Osmanerna, nutida Turkarna, krutförrådet exploderade, pelare förstördes, statyer krossades och en del såldes som souvenierer, därefter var det mest ruiner kvar till eftervärden. Från mitten av 1800 talet har hela Akropolis varit en plats för arkeologer, delar har restaurerats och återskapats, nu när vi var där idag såg man tydligt att de bedriver en försiktig rekonstruktion av Parthenon, sakta men säkert återfår byggnaden sin forna glans.

Det som slog mig idag var att dessa grundläggande idéer om alla människors lika värde, yttrandefrihet, åsiktsfrihet ännu i dag nästan 2500 år efter att tankarna föddes fortfarande är satta under press och hotas av framförallt religiösa grupperingar, det är för mig helt obegripligt att någon enda människa vill välja bort rätten att ha en egen åsikt och få möjlighet att yttra den åsikten, eller ens rätten att få vara med och fritt välja dem som skall vara satta att styra sitt land, men uppenbarligen finns det dem som inte tycker sådant är viktigt.

Upptäcksresande i massor

Sen får man inte glömma att Akropolis är en turistmagnet utan dess like, många resande skall pricka av detta mål i sin bok, ta ett par hundra bilder för att sedan fortsätta vidare till nästa punkt i boken, vi gjorde lite annorlunda, vi tog promenaden upp till Parthenon och hittade oss en stor sten att sitta på, där talade jag och min älskade hustru om livet, universum och allting, det ger perspektiv på tillvaron när man får vila ögonen på en byggnad som är byggd för 2500 år sedan. Efter kanske en timme vandrade vi vidare, det blev inte så mycket kort, men mycket minnen har man med sig tillbaks. Till saken hör att jag varit här tidigare, för ca 35 år sedan, jag är oerhört glad att mina föräldrar visat mig världen redan när jag var liten parvel.

Parthenon

Efter vårat förmiddagspass åkte vi tillbaks till hotellet med tunnelbanan, jo, det går tunnelbana till Akropolis numera, min kära hustru har lite krångel med ena benen, och det gjorde sig påmint idag, det är en rätt krävande vandring upp till Akropolis i 30+ grader värmer.

Min älskade hustru

Efter lite svalkande luftkonditionering på rummet så kände vi att det var dags att få lite gott i magen, vi konsulterade vår guidebok över Aten, och fick ett tips på en taverna dit grekerna brukade äta lunch, stället ligger inklämt i en liten gång, så det är nästan omöjligt att upptäcka det om man inte vet om att det finns där. Och sen namnet, Triantafyllo tis nostimias, bara det är ju lockande. Fast jag undrar om ordet “Fyllo” betyder samma här som hemmavid. Det närmsta som jag lyckades få det till var att ställets namn betyder “Smak av Rosor” eller något sådant.

Triantafyllo tis nostimias

Inredningen var lite lagom spartansk, men allt upphävdes av ägarinnans idoga försök att presentera menyn på engelska, det var en upplevelse, för hennes engelska var rätt skrattlig, men ändå på något sätt fullt begriplig, hon lyckades få till nyckelorden så att allt blev glasklart. Detta var verkligen en familjerestaurang dit de lokala arbetarna intog sin lunch. När vi kom in så satt det en dam och åt lite för sig själv, hennes såg jag sedan vakta en trappuppgång när vi lämnade stället.

Matportionerna är på tok för generösa här i Grekland, jag tror att det bottnar i en välvilja att förplägna gästerna med allt som huset har att erbjuda, en enorm gästfrihet.

AC med kycklingfilé

Efter avnjuten måltid så var det dags för en stödvila, en lite siesta, värmen tar verkligen ut sin rätt så ett par timmars sömn gjorde susen. Vi hade inte så mycket planer för eftermiddagen, men min älskade hustru hade letat fram en indisk restaurang som vi tänkte prova, så med raska steg gick vi mot tunnelbanan igen, och åkte till Thissos, det var bara ett par stationer bort, sen vidtog en promenad, och den instruktion vi lyckats hitta hade nog lite övrigt att önska, för vi gick sedan nästan hela vägen tillbaks till hotellet innan vi kom fram, och så föll det sig så illa att restaurangen inte fanns kvar, vilket gjorde att vi strosade runt lite till. I de kvarteren vi passerade från Thissos så var det mycket sliten bebyggelse, det kändes som om det var lite bakgård på något sätt, ett par knarkare såg vi som fick lite gott i armen, men det var ingen som på något sätt ens försökte vara otrevlig eller så, det märks att kriminaliteten här i Aten är låg.

En kul grej, vi gick förbi ett hus som fått en ny “fasad” i form av ett tryckt tyg, säkert från OS 2004, men nu var tyget litet slitet i ena hörnet, och det trasiga huset skymtade fram till allmän beskådan.

Ett bländverk

Men allt för att staden skall se fin ut, men man kan dölja trasiga hus ett tag, men det går inte i längden.

Vi hittade tillslut en liten taverna i en gränd, och precis som vanligt var maten mycket god, dock var portionerna på tok för stora, AC fick in en tallrik med enbart kött, det var säkert ett kilo eller så på tallriken, inget annat, bara köttet, så det fick bli en komplettering med lite pommes.

AC med 1 kilo kött

Själv slog jag till med en grekisk sallad som jag delade med min hustru, och kompletterade med fyllda champinjoner, det var alltså två apertizers, som en sammanfattning kan man säga att två förrätter räcker mer än väl som en hel måltid här i Grekland. Men det spännande är att man lär sig mycket på att prova nya saker hela tiden, det är lite av vår devis.

Väl hemma på hotellet vidtog packning av väskor, imorgon skall vi vidare till Volos. Det är viktigt nu att väskorna inte väger för mycket, max 15 kg vardera, och 10kg i handbagage, nu kommer väskvågen till god nytta.

En liten sväng ut blev det även på kvällen, vatten inhandlades, likaså lite juice så att bloggar’n kan få sig en ouzo med juice på kvällen, den smakar bra kan jag säga .-)

Även denna dag är nu avslutad, det är varmt ute, mina skjortor som jag blaskade upp tidigare idag hänger på tork ute på balkongen, och snart är det dags att nanna kudden.

Vi höres imorgon!

Jul 192010
 

Värmen under dagarna här i Aten är så pass påträngande på dagarna, så det är bara att masa sig upp på morgonen för att intaga frukost för att sedan äntra denna dagens äventyr. Vi brukar bara göra lösa planer för våra dagar och inte knö in för mycket verksamheter bara för att det skall vara så.

På detta sätt slipper man massa stress och hinner ändå uppleva mer än vad man tänkt sig, så även denna dag, för det vi tänkt oss var att kika på de lokala marknaderna och strosa på lite bakgator.

I krokarna kring hotellet ligger stadsdelen Monastiraki, och går man därifrån mot Omonia så kommer man till den stora köttmarknaden, vi talar inte danspalats här nu, utan här får man se maten nästan i ögonen. För oss Svenskar är detta en svunnen tid som passerar revy, men här i Aten är det en levande marknad.

Köttmarknaden i Aten

Alla slaktarna gick runt i sina vita rockar med klädsamt mycket blod på, och ibland tappade de nån köttbit på marken, men när ingen såg så åkte köttbiten upp på disken igen som om inget hade hänt 🙂 Det var även ett filmteam på plats på marknaden, vi fick intrycket av att det pågick inspelning av något matlagning program där lagen skulle inhandla råvaror på Atens marknader. Jag är nästan säker på att både jag och AC lyckades snirkla oss in i bild ett par gånger 🙂

Vi gick vidare till grönsaksmarknaden, den ligger precis i närheten av Monastiraki, så det var inte någon lång väg att gå, här var tempot lugnare, jag fick lite intrycket av att kommersen inte riktigt kommit igång ännu, men precis som marknaden i Kavalla, så fanns här allt som Greklands mark kan uppbringa, och även lite till, för jag tror inte att ananas växer i Grekland, fast med värmen som varit kanske det kan bli verklighet endera dagen.

Grönsaksmarknad i Aten

Vi hamnade sen i ett område som mest verkade ha butiker som drevs av pakistanier och indier, från en del butiker kom de mest fantastiska dofter av kryddor, andra butiker doftade mest naftalin. Alltså, malkulor lockar inte direkt till affärer 🙂 Ac hittade en finer väska för 8€.

Biltrafiken i Aten är ett ämne för sig, det är både för smala gator och för många bilar, detta kombinerat med att bilisterna har en laid back inställning till det här med trafikregler gör att det uppstår lite lustiga situationer lite här och där. Idag var det en bil som skulle leverera varor, det var inte mer än ett skithuspapper mellan bilen och andra parkerade fordon.

Trångt i Aten

Vi tog oss en liten tur med HoHo bussen, till ett område i krokarna kring Plaka, där hade vi koll på att det skulle finnas massor med trevliga stråk fulla med små butiker och tavernor. Det var i samband med lunch, så vi slog till på lite mat och vatten.

Lunch på stan

Det kan väl sägas att maten inte höll samma goda kvalité som vi är vana vid, men det var inte dåligt, bara bra på ett annat sätt så att säga 🙂 Vattnet var kalas och nödvändigt.

Jag får passa på att visa hur mysiga gränderna var i Plaka, massor med tavernor, här kan man riktigt njuta av livet. I guideboken stod dock att många av mathaken var av lite medioker kvalité, men eftersom vi redan ätit, så behövde vi inte forska något vidare i det ämnet. Vi njöt enbart med ögonen av denna den äldsta fortfarande bebodda delen av Aten.

Gränder i Plaka

Det vi däremot gjorde var att dela på en Scandal glass, med mycket chokladbitar i, det var mums. Lite ont om platser att sätta sig på, men vi hittade en hög trottoarkant att sitta på, det gick bra det med.

Det byggs och fixas en hel del med många gamla hus i Aten, och jag gillar det sätt som de täcker fasaden med en “bild” av huset, fast i tyg, man störs inte lika mycket av byggarbetsplatsen på detta sättet.

Täckt fasad

På vår väg hem till hotellet ligger postkontoret, denna dag var det en demonstration, jag gissar att det har att göra med sänkta löner, längre arbetstid och högre pensionsålder att göra, klart att det är en svår situation som landet befinner sig i.

Demonstration utanför posten

Vi tog oss en liten kort sväng till med HoHo bussen, och efter det blev vi lite törstiga och gick till Hard Rock Café för att läska lite, det blev vars två drinkar och en mumsig trippelchoklad som efterrätt, mumsigt.

AC med drink på HRC Aten

Klockan hade tickat på, så vi begav oss hem till hotellet igen för lite siesta, det var skönt att få sova lite efter dagens strapatser, solen steker på rätt bra mitt på dagen. Det måste varit olidligt här i stan före luftkonditioneringens tidevarv.

Vår balkong Athens Hotel Cypria

Efter välförtjänt vila, så vidtog eftermiddagspasset, nu blev det lite nya strapatser för oss, för vi skulle åka med den nybyggda tunnelbanan, den byggdes inför OS 2004, och det fina är att man i samband med detta bygge hittade massor med lämningar från det antika Aten, mycket av detta går att se lite här och var längs tunnelbanans sträckning.

Fynd hittat när tunnelbanan byggdes

Tunnelbanan är fräsch och fin, vagnarna nya och så är det varmt här med, trots att man är i underjorden. Biljettsystemet är löjligt enkelt, det är en enhetstaxa för enkelresor och så finns student/barn/pensionär samt en dygnsbiljett, det är allt.

Nedgångshallen vid Syntagma

Nere vid spåren fick vi vänta ett par minuter, ett idogt fläktande vidtog för att kyla ner sig lite.

Spåren vid Syntagma station

Spårvagnsnätet är hyfsat väl utbyggt i innerstan, sen blir det glesare, dock går det hela vägen ut till Atens internationella flygplats, så det är enkelt att ta sig in till stan, man slipper krångla med taxi eller annan kollektivtrafik. Det finns även en station vi Akropolis, dit skall vi imorgon.

Men dagens resa, målet med den var en station som heter Aghios Nicolaos, en promeninx på 7-800 meter vidtog innan vi fan vårat mål, den Ethiopiska restaurangen Lalibela, den ligger på Naxou 26. Det var en liten sliten stadsdel, men ack vad värt det var att få komma dit. Restaurangen är döpt efter orten Lalibela i norra Ethiopien.

Ethiopisk Restaurang Lalibela Naxou 26, Aten

Restaurangen var ett litet familjeföretag, inredningen var lite spartansk, och det kanske tog lite lång tid innan man fick in maten, men allt vi fick in var lagat från grunden i köket av en mycket stolt madam.

AC med injera och några blandande rätter.

Maten var gudagod, precis så kryddstark som den skall vara, detta utan att man bränner sönder sig, varje munsbit slank ner mjukt, ledigt och fint. Det fina sällskapet med min hustru förhöjde självklart stämningen ytterligare.

Festmat

Egentligen fanns inte det vi vi ville ha på menyn, men allt går att lösa här i världen, menyer är enbart en indikation på vad kocken kan åstadkomma, så jag bad att få en meny med lite av varje, några rätter med kött, några vegetariska. Det är verkligen en gemensamhetsmåltid där man äter tillsammans, och bestick, det kan man glömma, här är det fingrarna som gäller i samklang med injera.

Herr Gemzell

Efter avslutat måltid fick maten sjunka en stund, ett litet samtal med ägarinnan om matens förträfflighet följde, vi fick var sitt visitkort, man kände sig som hemma på något sätt, trevligt.

Så om du som läser detta åker till Aten, se absolut till att besöka Lalibela, det är en uppmaning, och vill du hänga med på Ethiopisk restaurang hemma i Sverige, så häng gärna med oss någon gång när tid och möjlighet finnes.

Mörkret hade fallit när vi sakta begav oss tillbaks till tunnelbanan för fortsatt färd hem till hotellet, även denna dag har ett slut, och nu kände vi oss redo att runda av.

Imorgon, då blir det Akropolis!

*kram*

Jul 182010
 

Åter en tidig morgon med efterföljande apelsinsaft till frukost 🙂 Fast egentligen tycker jag att detta hotellet varit helt ok, prisvärt, och med en makalös utsikt, fast det är med att kalla saft för juice, jag vet inte riktigt…

Räcket på vår balkong, Hotel Hermes Delfi

Bilen packades full med väskor, söta frun och mig, vi tackade Delfi för en mycket trevlig vistelse. Dock hade vi ett litet ärende kvar innan vi körde från stan, för precis bortanför de utgrävningar vi var igår ligger ytterliggare en spännande plats, Athena Pronoia.

Athena Pronoia Delfi

Detta tempel är mer eller mindre ett gigantiskt plockepinn, allt verkar vara utgrävt, sorterat, katalogiserat och färdigt för nästa steg, dvs att montera ihop templet åter igen, det vore spännande att se templet i sin fulla prakt.

Athena Pronoia Delfi

Efter att vi promenerat upp till bilen igen så påbörjade vi vår resa mot Aten, vägen dit är rätt enkel, mest bara att köra rakt fram, även om jag lyckades leda in min hustru på ett litet sidospår, men det löstes efter en liten stund.

Ett krigsmonument från slutet av andra världskriget stannade vi till vid, alla monument har oftast en historia bakom sig, och som oftast är värd att minnas. Detta monument var tillägnat alla de som brutalt dödades efter en hämdaktion efter en attack som hade utförs av Partisaner. En division Waffen-SS trupper gick in i byn Distomo, från dörr till dörr.

Under två timmar massakrerade de 218 civila greker,  10 juni 1944. Bland offren fanns barn som stacks ihjäl med bajonetter medan de låg i sina sängar, byns präst blev halshuggen.  Vad partisanerna hade gjort, det förtäljer inte historien.

Krigsmunument vid Distomo

Jag såg att det skulle finnas en Olympus Plaza även på denna väg, och jag var väldigt nyfiken på om det även denna gång skulle vara en identisk kopia av de två föregående ställena, men ack nej, detta verkade vara avsevärt mycket äldre, även personalen var tröttare och mer uppgiven. Kanske har även de drabbats av de 30% lönesänkningarna som många andra drabbats av här i Grekland. Det måste vara tufft för dem, för kostnadsläget är ungefär som hemma i Sverige, bensinen är dock lite dyrare. Undras hur det skulle kännas att få 30% mindre i lön, men ändå förväntas göra samma jobb, tungt.

Olympus Plaza

Efter en avnjuten glass, gott, så rullade vi vidare in mot Aten, det dröjde inte länge innan vägskyltarna tornade upp, stora, gröna och tydliga. Det är lite skumt dock att det inte verkar finnas en enda grek som bryr sig ett skvatt som sånt som heldragen linje, hastighetsbegränsningar, eller varför ens ett övergångsställe, det blir lite som det vill med de sakerna 🙂 AC fann sig bra i trafikrytmen, jag var kartläsare och burkade lite när så behövdes i vår lilla bil.

In mot Aten

Sen var det ingen lek, hotellet gick nästan inte att nå med bil, vi fick köra ett flertal varv runt området för att slutligen göra en drastisk åtgärd. AC släppte av mig en bit därifrån, jag promenerade till hotellet, och fick personalen att röja undan lite fordon så att gästerna kunde komma fram. Sådan handling krävs ibland.  Hustru och väskor hamnade snart därefter på rummet tillsammans med mig, vi bor på Hotel Athens Cypria, Rum 601, helt ok rum, får bli lite bilder på det lite senare.

Nåväl, bilen, den skulle vi bli av med, och det var inte det lättaste, här i Aten finns det inte några parkeringsplatser, men efter många turer hittade vi ett parkeringshus, och som var öppet (mycket är stängt på söndagarna), bilen kördes in in en hiss och försvann in i huset, hopps vi ser den igen 🙂

Utsikt från vår balkong, rum 601

Utsikten på bilden ovan, den säger långt i från hela sanningen, det är kanske inte världens bästa utsikt, men vi har haft långt värre vyer under våra resor i världen.

Mat, hunger och törst, vi planerade om lite, och begav oss bort till Hard Rock Café i Aten, det ligger bara 4-500 meter från hotellet, det börjar bli lite av en tradition, gott och mumsigt, AC fick även ett nytt samlarglas till den tidigare kollektionen, det börjar bli några länder i den nu.

Ac på Hard Rock Café i Aten

Själv mumsade jag i mig en HRC Veggie Burger, den är kalasgod, funkar varje gång. Maten spolades ned med hjälp av en god rejäl och läskande drink.

HRC Veggie Burger

För alla music lovers, på HRC finns massor med minnesvärda ting som används av stora musiker, här fanns det bland annat en an John Lennons slipsar, vet inte om det är så minnesvärt, men lite kul är det iallafall.

John Lennons slips

Efter maten var jag lite i behov av en stödvila, men vi kom gemensamt fram till att vi borde använda tiden till att få en överblick över staden, så sagt och gjort, vi gick ner till det närliggande torget och klev på en Hop-On Hop-Off (HoHo) buss som tog oss på en 1,5 timmar tur runt de flesta sevärdheter som Aten har att erbjuda, nu vet vi vad vi skall titta närmare på i veckan. Dessa HoHo bussar är en attans bra grej.

Sen, väl hemma och 2 liter lättare, jag hade svettats tröjan dyngblöt under HoHo resan, så fick jag en liten stödvila på rummet, det var skönt och behövligt. Jag tankade i mig en liter vatten i samma veva för att kompensera allt som svettats ut.

Efter vilan, då gick jag och AC ner till den närliggande baren och delade på en bananaboat, en Ouzo och en Appelsinjuice, flåt saft menar jag ju 🙂

De får inte riktigt ordning på det här med saft och juice i Grekland 🙂

Vi får höras vidare imorgon, det skall bli ca 20-35 grader varmt.. hoppas det går bra.

Natti Natti!