Äntligen hemma igen

Klockan ringde tidigt, vi har ett morgonplan som vi skall med, så vi intog frukost i hotellets matsal vilken är ett eldorado i furu, jag vet knappt vad jag åt till frukost, men nått fick jag i alla fall ner i magen. Nattens sömn har varit dålig, nytt klimat, ny säng, och så ett och annat flygplan som startade mitt i natten.

Nåväl, vi skyndade oss på, för hotellets skyttelbuss skulle ta oss till flygplatsen.

Med väskorna inpackade i bilen, så rullade vi till flygplatsen, de hade an rejäl van, lite limousinekänsla inuti.

Lite så här i backspegeln har ordet “Brukshotell” fått en ny innebörd, numera är ett ett hotell som är funktionsdugligt, men inte mycket mer, nått att bruka 🙂

Vi flyger med Ryanair, billigt på många sätt, men frågan är om det är värt att spara några slantar ställt mot att åka med ett flygbolag där man faktiskt blir tilldelad en plats, här är det fri sittning, så det blir lite av djungelns lag som gäller när passagerarna skall in. Får nog bli något annat flygbolag nästa gång, eller så, äsch jag kan inte bestämma mig.

Flygresan var bitvis lite skumpig, men när tröttheten ändå är påträngande, så märkte jag inte mycket av det. Vi hade även ordnat så att vi skulle bli hämtade på Skavsta av Malin och Hans, så när vi väl fått ut våra väskor så stod dem och väntade med vår bild Holger, alltid trevligt med bekanta ansikten.

Jag och min älskade hustru pratade lite på planet om en passage från Utvandrarna där Kristina och Karl Oskar pratar om huruvida de kommer att kunna språket när de kommer fram, denna gången är vi helt säkra på att så kommer att ske.

Vi rullade sedan uppåt mot Stockholm, jag och ac hade egentligen tänkt oss att äta lunch på Abyssinia, men de har ännu inte lunchöppet pga sommaren, så istället åkte vi till Razmahal, en av de bättre Indiska restaurangerna, den ligger vid St Eriksplan.

För Hans var det första gången han fick smaka Indisk mat, tallriken var helt tom när måltiden var avklarad, så jag tror att han fick smak för detta med Indisk mat, vi får ta och göra ett kvällsbesök längre fram, så Hans får prova på lite andra rätter.

Bilturen norrut fortsatta, nästa lilla stopp blev på Ulva kvarn, det ligger strax norr om Uppsala, en liten bit in från den gamla vägen, det är ett mysigt litet bruksområde som kretsar kring en gammal kvarn. Vi kikade på deras glashytta och fikade lite gott, både fikat och sällskapet var mycket gott.

Vi fortsatte vidare på den gamla vägen upp mot Gävle, lite äventyr blev det även på denna sträcka, oljelampan började lysa gul, så vi fick ta ett litet stopp för att fylla på Holger med lite mer olja.

Det har varit en lång resa för oss alla, Malin och Hans åkte tidigt hemifrån, jag och ac fick gå upp tidigt vi med, tröttheten började göra sig påmind, och när jag försökte prata lite med Hans, så såg jag att han och Malin hade somnat gott, så frågan gick ut i tomma intet, men vad gör det om 100 år.

Snart är denna semesterresa slut, nu får man leva på minnena ett tag framöver, oj vad det är mycket man hunnit uppleva, och hur fort man glömmer vad man gör om dagarna, när jag tittar tillbaks i bloggen, så ser jag hur mycket man hinner med på 14 dagar, ibland kommer man knappt ihåg på kvällen vad det var man gjorde på morgonen, märkligt hur det kan vara.

En välbekant skylt närmade sig bilen, och med den skylten får denna reseskildring avslutas, nu är vi hemma i Gävle igen.