Gemzell's sandlåda

Strax före 18 bänkade vi oss utanför Vadstena slott för att helt enkelt slå lite dank. För klockan 18 skulle dörrarna in till slottet öppnas! Det var fri sittning på den sektion dit vi köpt biljetter, och vi ville ju gärna ha bra platser. Slottet är en imponerande byggnad som byggts på i omgångar, men färdigställd under 1600-talet.

Mest känt är att Gustav Vasa hade bröllopsmiddag i slottet, annars har det tidvis varit rätt sparsmakat med kungabesök. En kvalificerad gissning är att menigheten fått slita arslet av sig för inga pengar så att byggnaden kunde färdigställas.

Kvällens konsert med P-Floyd, ett Pink Floyd tributeband från Falun skulle rulla igång vid 21-tiden, så vi var ju verkligen ute i god tid. Men bra platser fick vi till, sen var det mest till att vänta. Vi tog oss en liten öl/cider samt mumsade på en brownie. Vår böcker fick ett par blad vända, men annars var det gott om tid att bara njuta av vädret och det goda samtalet.

I ena hörnet av slottsgården fanns ett 10-tal labben uppställda dit man kunde lätta på blåsan, nu var det lite udda då alla förutom ett av dessa labben var förseglade, så jag fick snällt be konsertvärdarna öppna upp, för en toa till ett par hundra besökare funkade inte 🙂

Nå, folk kom in till slottsgården med gott sinne, det var inte många platser som var tomma, strax före niotiden så sköts det salut, och det var tecknet för nästa steg.

Konserten rullade igång vid 21-tiden, stämningen var mycket god i publiken. Jag är glad att det inte var så mycket fylleri, för det har tyvärr varit ett rätt störande inslag på konserter med ölförsäljning. Låt efter låt från Pink Floyds musikskatt framfördes med bravur från dalmasarna. Lite segt blev det tyvärr när några av Pink Floyds mindre lyckade låtar spelades, jag tycker fortfarande att bland annat Cymbaline och The Tide is Turning och The Trial är sega som varm asfalt.

Mörkret lade sig över Vadstena Slott, ljusshowen som denna gången var lite magrare än vanligt, ingen laser och inga projektionen så långt ögat såg, jag hade nog förväntat mig lite mer, men kanske blir man bortskämd av P-Floyd i Dalhalla. En lång paus följde, stämningen var mycket god, och på det hela taget sett var jag nöjd. Man får inte glömma bort att detta inte är Pink Floyd, det är P-Floyd, ett hyllningsband från Falun.

Långa ögonblick är konserten helt magisk, men så trillar det in ett och annat bottennapp, men Pink Floyds musik spänner över ett mycket brett spektrum, inte allt kan falla mig i smaken.

När konserten närmade sig sitt slut kördes några extranummer, ett par riktigt bra låtar kördes av i raskt tempo, skönt det, för det var lite småsegt ett tag under andra halvleken.

På det hela taget sett är jag mycket nöjd med konserten, det blir garanterat fler besök, och inramningen i form av Vadstena Slott var magnifik. Temperaturen hade smugit ner en hel del så här framemot natten,  glad i sinnet gick jag och älskade hustrun den korta biten till Starby Hotell för en god natts vila.

Natti Natti!